Saposhnikovia divaricata (Fangfeng): egenskaper och användning

Saposhnikovia divaricata (Turcz.) Schischk., känd under det kinesiska namnet fangfeng, är en flerårig örtartad växt i familjen Apiaceae. Den är inhemsk i nordöstra Asien, och den torkade roten har i århundraden använts inom traditionell kinesisk medicin (TKM). Traditionen värdesätter den framför allt för förmågan att ”driva ut vinden”, ett begrepp som inom TKM samlar tillstånd som förkylning med frossa, värk i kroppen och allergiska besvär, och därför förekommer den ofta i klassiska formler tillsammans med andra örter.

Roten har en rik fytokemisk sammansättning med kromoner, kumariner, furanokumariner och eteriska oljor, och dessa ämnen har i laboratorie- och djurstudier kopplats till antiinflammatorisk, smärtlindrande och immunmodulerande aktivitet. Modern forskning undersöker en del av de traditionella användningsområdena, från ledvärk till balansen i immunsystemet, men de kliniska studier som finns utvärderar nästan alltid kombinerade TKM-formler och inte roten ensam, vilket begränsar vilka slutsatser som kan dras om fangfeng för sig.

Folkliga och internationella namn#

• Svenska: fangfeng (det kinesiska pinyin-namnet används; inget etablerat svenskt namn).
• Engelska: Chinese Laserwort, Fangfeng, Siler.
• Franska: Fang Feng, Silère.
• Italienska: Fang Feng, Siler.
• Kinesiska: fángfēng (防風).
• Koreanska: bangpung.
• Spanska: Fang Feng, Siler.
• Tyska: Fang Feng, Siler.

Botaniska synonymer#

Saposhnikovia divaricata har samlat flera botaniska synonymer under en komplicerad taxonomisk historia. Bland de mest citerade finns Ledebouriella divaricata (Turcz.) Hiroe, Ledebouriella seseloides (Hoffm.) H.Wolff, Siler divaricatum (Turcz.) Benth. & Hook.f. och basionymen Stenocoelium divaricatum Turcz. Dessa namn förekommer i vetenskapliga publikationer, farmakopéer och herbariesamlingar, och i den kinesiska farmakopén är växtdrogen upptagen som Saposhnikoviae Radix.

Botanisk identifiering är ett krav vid köp av roten, eftersom det i kinesisk handel cirkulerar ersättningar som säljs som fangfeng, främst arter av Peucedanum, Seseli och andra Apiaceae med liknande rot. Fangfeng får inte heller förväxlas med Glehnia littoralis, känd som bei sha shen, en annan art inom Apiaceae med en annan användning i kinesisk tradition.

Botanisk familj: Apiaceae#

Saposhnikovia divaricata tillhör familjen Apiaceae, även kallad Umbelliferae eller flockblommiga, en stor grupp blomväxter som kännetecknas av blomställningar formade som flockar. Familjen omfattar många arter av ekonomisk och medicinsk betydelse, som morot, selleri och persilja, och växterna är ofta rika på eteriska oljor och bioaktiva föreningar. Fangfeng delar dessa drag, eftersom roten innehåller kumariner, kromoner och flyktiga ämnen som är typiska för flockblommiga växter, och det är dem som ligger bakom det vetenskapliga intresset för arten.

Använda delar för te och beredningar#

• Rot

Etnobotanisk och traditionell användning#

• Allergiska tillstånd
• Allmän värk
• Artralgi (ledvärk)
• Balans i immunsystemet (traditionell användning)
• Besvär i immunsystemet, nervsystemet och andningsvägarna (traditionell användning)
• Dysuri
• Eksem och inflammerade sår
• Frigörande av det yttre (TKM-begrepp)
• Fördrivning av fukt (TKM-begrepp)
• Fördrivning av vind (TKM-begrepp)
• Förkylning
• Huvudvärk och feber
• Infektioner (traditionell användning)
• Inflammation
• Influensa
• Kramper (traditionell användning)
• Reumatism
• Smärtlindring
• Spasmer och darrningar
• Våt beriberi

Terapeutiska egenskaper#

• Analgetisk (smärtlindring observerad i djurmodeller)
• Antiallergisk (aktivitet på allergiska reaktioner i prekliniska studier)
• Antiartritisk (aktivitet undersökt i experimentella artritmodeller)
• Antiinflammatorisk (effekt observerad i laboratorie- och djurstudier)
• Antioxidant (neutralisering av fria radikaler i in vitro-tester)
• Antipyretisk (traditionell användning och febersänkning i djurmodeller)
• Antireumatisk (traditionell användning vid reumatisk värk)
• Antispasmodisk (traditionell användning vid spasmer)
• Immunmodulerande (modulering av immunsvar i prekliniska studier)
• Neuroprotektiv (preliminär aktivitet observerad i laboratoriet)

Fytokemisk profil#

• Alfa-pinen
• Alfa-terpineol
• Angelicin
• Bergapten
• Beta-pinen
• Cimifugin
• Eteriska oljor
• Fenoliska föreningar
• Furanokromoner
• Furanokumariner
• Hyperosid
• Imperatorin
• Karyofyllenoxid
• Kromoner
• Kumariner
• Myrtenal
• Myrtenol
• Nonansyra
• P-cymen
• Polyacetylener
• Polysackarider
• Prim-O-glukosylcimifugin
• Psoralen
• Sabinen
• Terpener

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)#

• Avkok (te eller soppa)
• Extrakt (vattenbaserade eller metanoliska)
• Pulver (för utvärtes eller invärtes bruk)
• Tinktur

Synergi med andra växter#

Klassiska TKM-formler

Fangfeng är en central beståndsdel i en rad formler inom traditionell kinesisk medicin och används sällan ensam. I den mest kända kombinationen, Yu Ping Feng San, förenas den med astragalus (Astragalus membranaceus, huang qi) och Atractylodes macrocephala (bai zhu). Formeln används traditionellt för att befästa kroppens yttre försvar och har undersökts i kliniska studier om allergisk rinit och återkommande förkylningar, men resultaten gäller hela formeln och inte roten ensam. Den ingår också i den klassiska formeln Jing Fang Bai Du San, som traditionellt används vid vind-kyla-syndrom. Tillsammans med Ligusticum chuanxiong (chuan xiong) och Angelica sinensis (dang gui) finns den i beredningar som traditionen förknippar med att nära blodet, medan kombinationen med Schizonepeta tenuifolia (jing jie) och Gentiana macrophylla (qin jiao) traditionellt används för att hålla ”vinden” borta från huden.

Skingrande av vind-hetta

Vid vissa tillstånd kombineras fangfeng med andra örter för att skingra ”vind-hetta”, en kategori av obalans som beskrivs inom TKM. Formeln Fang Feng Tong Sheng San är ett klassiskt exempel där roten verkar tillsammans med de övriga ingredienserna enligt den traditionella logiken för att harmonisera ett recept, och det är just denna förmåga att fungera väl ihop med andra örter som gör fangfeng till en så mångsidig ingrediens i kinesisk örtmedicin.

Recept och användningsprotokoll#

Avkok med traditionell användning vid vind-kyla-syndrom

I kinesisk tradition kokas den torkade fangfengroten i vatten i cirka 15 till 20 minuter, och avkoket dricks ljummet. Det används traditionellt vid förkylning med frossa, feber, huvudvärk och värk i kroppen. Mängden rot, hur ofta och hur länge den används måste avgöras individuellt, så rådfråga vårdpersonal innan du gör avkoket, särskilt eftersom örten oftast ingår i kombinerade formler som bara en behörig TKM-utövare bör sätta samman.

Pulver för utvärtes bruk

I traditionell praxis mals den torkade roten till ett fint pulver som blandas med lite vatten eller vegetabilisk olja till en pasta och läggs på områden med muskel- och ledvärk eller inflammation i huden. Applicera inte på öppna sår, och undvik att utsätta huden där pastan lagts på för stark sol, eftersom roten innehåller furanokumariner som kan ge ljuskänslighet. Mängden pulver och hur ofta det appliceras bör styras av en fackperson, så rådfråga vårdpersonal före användning.

Tinktur med traditionell användning vid reumatisk värk

Det finns kommersiella tinkturer av fangfeng, vanligen beredda i förhållandet 1:5 i 45 % alkohol, som traditionen använder vid reumatisk värk, artralgi och spasmer, utspädda i vatten eller juice. Det finns inte tillräckliga säkerhetsdata för att ange en standarddos för invärtes bruk, så mängd, frekvens och varaktighet måste fastställas av en fackperson, och därför bör du rådfråga vårdpersonal eller en örtterapeut innan du börjar.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier#

Traditionell kinesisk medicin (TKM)

Fangfeng är en grundläggande ört inom traditionell kinesisk medicin. Den används flitigt för att ”driva ut vinden”, både yttre och inre, och har traditionell användning vid smärta och inflammation och vid vind-kyla- och vind-fukt-syndrom. Dess natur beskrivs som skarp och lätt värmande, och den ingår ofta i sammansatta formler som traditionellt används vid förkylning, influensa, huvudvärk, muskel- och ledvärk och reumatiska sjukdomar. Inom TKM ligger värdet hos fangfeng i förmågan att harmonisera kroppen och återställa den energetiska balansen, begrepp som hör till detta medicinska system och inte motsvarar kliniska diagnoser i västerländsk medicin.

Kontraindikationer och biverkningar#

Allmänna kontraindikationer

TKM anger som traditionella kontraindikationer blodbrist med spasmer, slaganfall orsakat av vind, kramper efter förlossning och yinbrist med tom hetta. Det är kategorier i den kinesiska medicinens språk som ska läsas som traditionella uppgifter och inte som kliniska fakta. Under graviditet och amning bör användning undvikas på grund av bristande säkerhetsdata, och örten ska inte användas till barn. Personer med leversjukdom bör vara försiktiga och bara använda fangfeng under medicinsk uppföljning.

Ljuskänslighet och läkemedelsinteraktioner

Roten innehåller kromoner, som prim-O-glukosylcimifugin och cimifugin, och furanokumariner, som imperatorin och psoralen. Därför är ljuskänslighet möjlig vid hög dos, och det rekommenderas att undvika stark sol under användningen. I in vitro-studier hämmar kumariner och furanokumariner leverenzymerna CYP3A4 och CYP2C9, vilket kräver försiktighet hos den som använder warfarin eller andra blodförtunnande medel och läkemedel med smalt terapeutiskt fönster. Den som tar läkemedel regelbundet bör tala med läkaren innan fangfeng används.

Biverkningar och säkerhetsdata

I en preklinisk studie visade vattenextrakt av Saposhnikovia divaricata inga tydliga toxiska effekter hos djur vid doser upp till 5000 mg/kg per dag. Resultatet gör det inte möjligt att dra slutsatsen att örten är säker för människor, eftersom det saknas säkerhetsstudier på människor med roten ensam. Fangfeng används nästan alltid i kombinerade TKM-formler, som Yu Ping Feng San, vid ”vind-kyla” och allergier, och de publicerade kliniska studierna utvärderar dessa formler, inte roten ensam. Individuella reaktioner kan variera, och vid varje biverkning bör användningen avbrytas och läkare kontaktas.

Kuriosa#

Namn och betydelse

Det kinesiska namnet fangfeng (防風) betyder bokstavligen ”skydda mot vinden” och speglar rotens viktigaste användning inom traditionell kinesisk medicin. Där används den vid tillstånd som tillskrivs intrång av sjukdomsframkallande ”vind”, som enligt denna tradition visar sig som förkylning, influensa, huvudvärk och ledvärk. Ryktet som skydd mot vinden är en grundpelare i den tusenåriga användningen och förklarar varför örten finns i så många klassiska formler.

Historisk användning

Roten av Saposhnikovia divaricata har varit en grundpelare i kinesisk örtmedicin i mer än 2000 år och nämns i klassiska TKM-texter som beskriver dess egenskaper i detalj. Den långa användningshistorien och platsen i otaliga traditionella formler vittnar om dess kulturella betydelse, och roten är fortfarande en av de mest använda och mest studerade örterna i österländsk medicin. Detta anseende förklarar för övrigt varför så många rötter från andra Apiaceae till slut säljs som fangfeng i kinesisk handel.

Vanliga frågor#