Ordlista över Botaniska och Fytoterapeutiska Termer

A

accepterat namn

Vilket namn som accepteras beror både på nomenklaturreglerna, till exempel prioritetsprincipen, och på den taxonomiska uppfattning som respektive databas följer, så två databaser kan vara oense under en tid. I Brasilien är Flora e Funga do Brasil referensen för inhemska arter, och internationellt används ofta Plants of the World Online och World Flora Online.

Se även: botanisk synonym, vetenskapligt namn

Källa: World Flora Online

alkaloid

De flesta alkaloider har kväve i en heterocyklisk ring och härstammar från aminosyror. Kinin, koffein, morfin och nikotin är välkända exempel. Många verkar i kroppen redan i små mängder och en del är giftiga, vilket gör korrekt artbestämning av växten och försiktighet vid användning helt nödvändiga. Egenskaperna varierar kraftigt mellan enskilda ämnen.

Se även: fytokemikalie, glykosid

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

antocyanin

Antocyaniner är glykosider av antocyanidiner, som cyanidin, delfinidin och malvidin, och finns lösta i cellernas vakuol. Färgen skiftar med surhetsgraden, mot rött vid lågt pH och mot blått eller grönt vid högre pH, vilket gör att extrakt rika på dessa pigment kan användas som pH-indikatorer. Ämnena är känsliga för ljus, syre och värme, vilket påverkar färgen hos extrakt och livsmedel vid beredning och förvaring.

Se även: flavonoid, glykosid, karotenoid

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

aromatisk växt

Doftämnena, främst fenylpropanoider och terpener, bildar tillsammans växtens eteriska olja. Ämnena finns i särskilda strukturer, som gångar i stjälkar och rötter, körtelhår på bladen eller oljehålor i fruktskal, och frigörs när vävnaden krossas eller värms. Familjer som Apiaceae, Lamiaceae och Myrtaceae rymmer många aromatiska arter. Inom organisk kemi har aromatisk en annan betydelse, kopplad till ringar som bensenringen, utan samband med doft.

Se även: blomställning, örtartad växt

Källa: terminologi inom ekonomisk botanik

art

Inom botaniken anges arten med ett binomen, det vill säga släktnamnet följt av ett artepitet med liten bokstav, som Matricaria chamomilla. Gränserna för en art är inte alltid självklara, och taxonomiska revisioner kan med tiden dela upp eller slå samman arter. Inom fytoterapin är korrekt artbestämning avgörande, eftersom arter i samma släkte kan ha mycket olika kemisk sammansättning.

Se även: släkte, underart, vetenskapligt namn

Källa: Internationell nomenklaturkod för alger, svampar och växter (ICN)

B

basionym

När en art förs över till ett annat släkte behålls oftast det ursprungliga epitetet och kombineras med det nya släktnamnet till en ny kombination. Ursprungsnamnet kallas då basionym, och den som publicerade det anges inom parentes i det nya namnet. I Picea abies (L.) H.Karst. är till exempel basionymen Pinus abies L., beskriven av Linné.

Se även: accepterat namn, botanisk synonym

Källa: Internationell nomenklaturkod för alger, svampar och växter (ICN)

biverkning

I svenskt fackspråk är biverkning den etablerade termen, och läkemedelsövervakningen definierar den som en skadlig och oavsiktlig reaktion. Sidoeffekt används i bredare mening om varje sekundär effekt som hänger samman med substansens egenskaper, även när den inte orsakar skada. Alla biverkningar är alltså sidoeffekter, men inte tvärtom. Även växtbaserade produkter kan ge biverkningar, och ursprunget gör dem inte mindre allvarliga. I Sverige kan misstänkta biverkningar rapporteras till Läkemedelsverket.

Se även: kontraindikation, läkemedelsinteraktion, toxicitet

Källa: WHO:s definitioner inom läkemedelsövervakning; Direktiv 2001/83/EG

blomställning

Blomställningen är det sätt på vilket blommorna är ordnade på växten när de inte sitter ensamma. Skaftet som bär hela gruppen kallas blomställningsskaft, och axeln som bär blommorna kallas huvudaxel. Typerna skiljs åt genom i vilken ordning blommorna slår ut och hur helheten är formad, till exempel ax, flock, där blomskaften utgår från en och samma punkt, klase och korg, som samlar många små blommor på en gemensam blombotten och liknar en enda blomma. Blomställningens typ är en av de karaktärer som används för att bestämma växtfamiljer.

Se även: aromatisk växt, örtartad växt

Källa: terminologi för växtbestämning

botanisk synonym

Synonymi uppstår när samma växt har fått mer än ett vetenskapligt namn, antingen för att den beskrivits oberoende av flera författare eller för att den flyttats till ett annat släkte efter en taxonomisk revision. I varje klassificering accepteras bara ett namn, och övriga blir synonymer. Databaser som Plants of the World Online och World Flora Online listar sådana motsvarigheter, vilket minskar risken för förväxling när studier och etiketter använder olika namn.

Se även: accepterat namn, basionym

Källa: Plants of the World Online (Royal Botanic Gardens, Kew)

buske

En buske är en flerårig vedväxt som sällan blir högre än några meter och som grenar sig nära marken i flera stammar av ungefär samma grovlek. Gränsen mot träd, som har en tydlig huvudstam, är praktisk snarare än skarp och rymmer mellanformer som buskträd. Ett halvbuske är däremot förvedat bara vid basen och har örtartade övre skott. Adjektivet buskartad beskriver denna växtform och används även om vegetation som domineras av buskar.

Se även: flerårig växt, klätterväxt, örtartad växt

Källa: terminologi inom växtmorfologi

D

dekokt

Inom fytoterapin används dekokt när växtmaterialets beståndsdelar inte frigörs tillräckligt enbart genom kontakt med hett vatten. Materialet läggs i vattnet och hålls kokande en tid innan vätskan silas av, och den färdiga vätskan kallas också dekokt eller avkok. Skillnaden mot infusion är den gemensamma kokningen, som löser ut mer motståndskraftiga ämnen men kan bryta ned värmekänsliga substanser.

Se även: infusion, te

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), monografin Herbal teas (Plantae ad ptisanam)

dos

Inom farmakologin är dosen den mängd som tas vid varje tillfälle, medan doseringen beskriver hela användningsschemat med behandlingstid och frekvens. För växtbaserade beredningar beror dosen på beredningsformen, extraktets koncentration och vilken växtdel som används, så värden för en beredning kan inte överföras till en annan. Avståndet mellan verksam dos och dos som ger toxiska effekter varierar mellan substanser, vilket gör dosen till en av de viktigaste säkerhetsfaktorerna.

Se även: dosering, toxicitet

Källa: allmän farmakologisk terminologi

dosering

Doseringen anges i bipacksedeln och varierar ofta med kroppsvikt, tillstånd och ålder hos den som använder produkten. I facktexter förekommer också lånordet posologi med samma betydelse, medan dosering i vardagligt tal ibland används löst om själva dosen. Inom fytoterapin gäller en dosering bara den specifika beredning som beskrivs och kan inte överföras till en annan beredningsform eller koncentration av samma växt.

Se även: dos

Källa: allmän farmakologisk terminologi

E

endemisk art

En endemisk art förekommer naturligt bara inom ett avgränsat område, som kan vara så stort som ett land eller ett biom eller så litet som en enda bergstopp. Alla endemiska arter är inhemska i sitt område, men alla inhemska arter är inte endemiska. Endemism är vanligt i isolerade miljöer som berg och öar, och arter med mycket begränsad utbredning är ofta mer sårbara när livsmiljöer går förlorade. En endemisk växt som odlas på annat håll är fortfarande endemisk för sitt ursprungsområde.

Se även: inhemsk art, naturaliserad

Källa: växtgeografisk terminologi

eterisk olja

Eteriska oljor består främst av fenylpropanoider, monoterpener och seskviterpener, som lagras i kanaler, körtelhår och sekretoriska hålrum i bark, blad, blommor och frukter. Trots namnet är de inga fetter, och de avdunstar utan att lämna fläckar. Sammansättningen påverkas av art, kemotyp och utvinningsmetod. Oljorna är koncentrerade och flera beståndsdelar kan irritera huden eller vara giftiga vid förtäring, så invärtes bruk ska inte ske utan professionell rådgivning.

Se även: fytokemikalie, terpenoid

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

ettårig växt

En ettårig växt, eller annuell, går från groning via fröbildning till död på högst ett år, ofta på bara några månader. Arten förs vidare genom fröna, som klarar den ogynnsamma årstiden i jorden. Många åkerogräs och bladgrönsaker är ettåriga. Vissa fleråriga arter från varma klimat odlas som ettåriga i trakter med kalla vintrar, men det säger något om odlingen och inte om växtens biologi.

Se även: flerårig växt, tvåårig växt

Källa: standardordlista i botanik

extrakt

Extraktionsmedel och koncentration avgör undertyperna. Vattenextrakt görs enbart med vatten, medan etanolextrakt och flytande extrakt görs med etanol eller etanol och vatten och därför innehåller alkohol, vilket har betydelse för ammande, barn, förare av fordon, gravida och personer med alkoholberoende eller leversjukdom. Torrextrakt uppstår när extraktionsmedlet har avdunstat och har pulverform. Ett standardiserat extrakt har en fastställd halt av ett eller flera definierade innehållsämnen, vilket gör satser jämförbara.

Se även: pulver, tinktur

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), allmän monografi Herbal drug extracts (Extracta)

F

farmakopé

Länder och regioner kan ha egna farmakopéer, till exempel Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), som ges ut av Europarådet genom EDQM och gäller i Sverige, och United States Pharmacopeia i USA. För växtdroger beskriver farmakopémonografierna botaniska kännetecken, gränsvärden för föroreningar, identitetsprov och lägsta halter av markörsubstanser, vilket gör det möjligt att skilja äkta material från förfalskat.

Se även: läkeväxt, monografi

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), EDQM, Europarådet

flavonoid

Grundstrukturen har femton kolatomer fördelade på två aromatiska ringar som binds samman av en central ring. Gruppen omfattar undergrupper som antocyanidiner, flavan-3-oler, flavanoner, flavoner och flavonoler, med kända exempel som apigenin, kaempferol, katekin och kvercetin. I växten bidrar flavonoiderna till färgen och filtrerar ultraviolett strålning. De är mycket studerade inom farmakologisk forskning, och egenskaperna skiljer sig mellan enskilda ämnen.

Se även: antocyanin, fytokemikalie, garvämne

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

flerårig växt

En flerårig växt, eller perenn, lever längre än två år. Hos många arter vissnar de ovanjordiska delarna ned under vintern eller torrperioden, medan jordstammar, lökar eller rötter överlever i marken och skjuter nya skott när förhållandena blir gynnsamma. Träd och de flesta buskar är fleråriga vedväxter, men det finns också gott om örtartade perenner. Motsatsen är ettåriga och tvååriga växter, som dör efter en enda fruktsättning.

Se även: ettårig växt, tvåårig växt, örtartad växt

Källa: standardordlista i botanik

fytokemikalie

Begreppet omfattar ämnen som växten bildar för att samspela med omgivningen, till exempel doftämnen, färgämnen och försvarsmolekyler mot mikroorganismer och växtätare. Halten varierar med art, jordmån, klimat, skördetid och vilken växtdel det gäller. Många fytokemiska grupper studeras inom farmakologisk forskning, men egenskaperna skiljer sig mellan enskilda ämnen och beror också på hur materialet bereds.

Se även: alkaloid, flavonoid, terpenoid

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

fytoterapi

Begreppet spänner över allt från hemberedningar till godkända läkemedel. Inom EU får en produkt säljas som läkemedel först när den har godkänts eller registrerats, i Sverige av Läkemedelsverket. Många örtprodukter säljs i stället som livsmedel eller kosttillskott och har då inte prövats som läkemedel. Fytoterapi skiljer sig från homeopati, som bygger på helt andra principer, och från farmakologi med isolerade substanser, eftersom den arbetar med växtens eller extraktets samlade innehållsämnen.

Se även: läkeväxt, växtbaserat läkemedel

Källa: Direktiv 2001/83/EG; Läkemedelsverket

G

garvämne

Garvämnen delas in i två huvudgrupper: hydrolyserbara garvämnen, som härleds från ellagsyra och gallussyra, och kondenserade garvämnen, även kallade proantocyanidiner, som är uppbyggda av flavan-3-olenheter. Förmågan att fälla ut proteiner förklarar den historiska användningen vid garvning av läder och den sträva känslan i munnen när man dricker starkt svart te eller äter omogen frukt. I farmakologisk forskning varierar egenskaperna med typ och enskilt ämne.

Se även: flavonoid, fytokemikalie

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

glykosid

Glykosidens karaktär bestäms av aglykonen, och därför talar man till exempel om antrakinonglykosider, cyanogena glykosider, fenolglykosider och flavonoidglykosider. När sockret är glukos används också benämningen glukosid. Sockerdelen gör oftast föreningen mer vattenlöslig, och vid hydrolys frigörs aglykonen. Amygdalin, rutin och salicin är välkända exempel.

Se även: antocyanin, flavonoid, saponin

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

grötomslag

I folklig tradition bereds grötomslaget genom att växtmaterialet kokas, mosas eller rivs till en fuktig massa, som ibland binds ihop med lera eller mjöl. Det används alltid utvärtes, direkt på huden eller med ett tunt tyg emellan. Till skillnad från en kompress används själva växtmassan och inte bara en vätska som sugits upp i tyg. Vissa växter kan irritera huden, och ett varmt omslag kan orsaka brännskador, så både hudens reaktion och omslagets temperatur behöver kontrolleras.

Se även: kompress

Källa: traditionell fytoterapeutisk terminologi

H

herbarium

Varje exemplar, ett herbarieark, har en etikett med artbestämning, datum, fyndplats och insamlare. Herbarier förvarar också typexemplar, som fastställer hur varje vetenskapligt namn ska tillämpas. Inom forskning på medicinalväxter gör ett deponerat beläggexemplar av den undersökta växten det möjligt att kontrollera artbestämningen i efterhand. I Brasilien har Jardim Botânico do Rio de Janeiro en av landets största samlingar.

Se även: art, taxon, vetenskapligt namn

Källa: standardordlista i botanik

I

in vitro

In vitro-studier befinner sig på den lägsta nivån i evidenshierarkin. De gör det möjligt att undersöka mekanismer snabbt och billigt, men de koncentrationer som används och den isolerade miljön speglar sällan vad som händer i kroppen, där nedbrytning, upptag och utsöndring påverkar resultatet. Ett resultat in vitro är därför en utgångspunkt för forskning och inget bevis för effekt hos människor. Motsatsen är in vivo, som avser studier i levande organismer, både djur och människor.

Se även: klinisk prövning, vetenskaplig evidens

Källa: allmän metodologisk terminologi inom evidensbaserad medicin

infusion

Inom fytoterapin används infusion oftast för ömtåligt växtmaterial, vars aromatiska och flyktiga beståndsdelar skulle gå förlorade vid längre kokning. Metoden skiljer sig från dekokt genom att växtmaterialet inte kokas med vattnet, och från maceration genom att värme används. Ett lock under dragningen minskar förlusten av flyktiga ämnen med ångan. I dagligt tal kallas resultatet te. Ordet ska inte förväxlas med infusion i betydelsen dropp direkt i blodet.

Se även: dekokt, maceration, te

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), monografin Herbal teas (Plantae ad ptisanam)

inhemsk art

En art är inhemsk, eller ursprunglig, i ett område när den ingår i den lokala floran genom naturlig evolution och spridning, utan att ha transporterats av människan. Begreppet gäller alltid ett visst område, och samma växt kan vara inhemsk på en kontinent och införd på en annan. Inhemsk betyder inte unik för området, eftersom en art som är inhemsk i Brasilien även kan förekomma i grannländerna. När den naturliga utbredningen är begränsad till ett enda område används i stället termen endemisk.

Se även: endemisk art, invasiv art, naturaliserad

Källa: växtgeografisk terminologi

invasiv art

Inom ekologin är en invasiv art en naturaliserad främmande art som sprider sig långt från platserna där den infördes och orsakar skada, till exempel förluster för jordbruket, förändringar i brandregimen eller marken och konkurrens med inhemska växter. Invasion är det sista steget i en process som börjar med införsel och fortsätter med naturalisering, och långt ifrån alla naturaliserade arter når dit. I jordbruket kallas oönskade växter i odlingen i stället ogräs, även när de är inhemska, och det begreppet sammanfaller inte med det ekologiska.

Se även: inhemsk art, naturaliserad

Källa: terminologi inom invasionsekologi

J

jordstam

Trots att den liknar en rot är jordstammen en ombildad stam, med fjällika blad, internodier, knoppar och noder, strukturer som rötter saknar. Den lagrar stärkelse och annan näring, vilket gör att växten kan överleva ogynnsamma perioder och föröka sig vegetativt, eftersom varje bit med en knopp kan ge upphov till en ny individ. Jordstammar är vanliga hos fleråriga örtartade växter och skiljer sig från utlöpare, som löper ovanpå marken, och från stamknölar, som är rundade förrådsstammar.

Se även: flerårig växt, örtartad växt

Källa: terminologi inom växtmorfologi

K

kapsel

Hårda kapslar fylls med pulver eller torrextrakt, medan mjuka kapslar oftast innehåller vätskor eller oljor. Höljet skyddar innehållet och gör obehagliga smaker lättare att svälja, och valet mellan animaliskt gelatin och vegetabilisk cellulosa har betydelse för den som äter vegetariskt. Inom botaniken betecknar samma ord något annat, nämligen en torr frukt som öppnar sig av sig själv för att släppa ut fröna, utan samband med läkemedelsformen.

Se även: extrakt, pulver

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), allmän monografi Capsules (Capsulae)

karotenoid

Karotenoider är tetraterpenoider med fyrtio kolatomer och delas in i karotener, som bara består av kol och väte, till exempel alfakaroten, betakaroten och lykopen, och xantofyller, som innehåller syre, till exempel lutein och zeaxantin. I gröna blad döljs färgen av klorofyllet och framträder när det bryts ned. Vissa karotenoider är förstadier till A-vitamin i människokroppen, och de egenskaper som har studerats varierar mellan enskilda ämnen.

Se även: antocyanin, terpenoid

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

klinisk prövning

Kliniska prövningar genomförs stegvis i flera faser, från små grupper med fokus på säkerhet till stora studier av effekt. Störst tillförlitlighet har den randomiserade, kontrollerade och dubbelblinda prövningen, där deltagarna lottas till olika grupper och varken de själva eller forskarna vet vem som får den aktiva behandlingen och vem som får placebo. Korta, små eller okontrollerade prövningar ger ett svagare underlag, och slutsatserna blir starkare när oberoende forskargrupper kan upprepa resultaten.

Se även: in vitro, vetenskaplig evidens

Källa: God klinisk sed (ICH E6)

klätterväxt

En klätterväxt har en lång och böjlig stjälk som tar sig uppåt med hjälp av andra strukturer i stället för att lägga resurser på en självbärande stam. Sätten att fästa sig varierar: häftande luftrötter, klängen, slingrande stjälkar som vrider sig runt stödet samt taggar eller hakar. Klätterväxten kan vara vedartad eller örtartad, och de vedartade klätterväxterna i tropiska skogar kallas lianer.

Se även: buske, örtartad växt

Källa: terminologi inom växtmorfologi

kompress

Inom fytoterapin är kompressen en form av utvärtes användning där tyget suger upp en flytande beredning och hålls mot kroppsdelen en stund. Den skiljer sig från grötomslag genom att själva växtmassan inte används, bara vätskan som framställts av den. Temperaturen är en del av tekniken, och varma kompresser kräver uppmärksamhet för att undvika brännskador, framför allt hos barn, personer med nedsatt känsel i huden och äldre.

Se även: dekokt, grötomslag, infusion

Källa: traditionell fytoterapeutisk terminologi

kontraindikation

Kontraindikationer kan vara absoluta, då produkten inte får användas alls, eller relativa, då användning kräver noggrann bedömning och uppföljning. Bland de omständigheter som oftast anges finns allergi mot innehållsämnen, amning, graviditet, samtidig användning av andra läkemedel och ålder. En kontraindikation är en starkare kategori än en varning: det som är kontraindicerat ska inte användas, medan en avrådan eller uppmaning till försiktighet kräver att risk och nytta vägs i det enskilda fallet.

Se även: biverkning, läkemedelsinteraktion

Källa: allmän farmakologisk terminologi

kultivar

Ordet är en sammandragning av engelskans cultivated variety, och namngivningen regleras av den internationella nomenklaturkoden för odlade växter. Till skillnad från varieteten uppkommer kultivaren genom hybridisering, kontrollerad förökning eller urval och består bara med mänsklig hjälp, till exempel genom kontrollerad fröförökning, sticklingar eller ympning. Kultivarer av samma art kan skilja sig i doft, färg och halt av olika ämnen.

Se även: art, varietet

Källa: International Code of Nomenclature for Cultivated Plants (ICNCP)

kumarin

Gruppen omfattar enkla kumariner, furanokumariner och pyranokumariner, med exempel som kumarin, psoralen, skopoletin och umbelliferon. De är vanliga i familjer som Apiaceae, Fabaceae och Rutaceae. Vissa furanokumariner kan ge hudreaktioner när huden utsätts för solljus, och naturligt kumarin ska inte förväxlas med blodförtunnande läkemedel av kumarintyp som warfarin, som är syntetiskt modifierade molekyler.

Se även: fytokemikalie, glykosid

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

L

lignan

Lignaner bildas via samma biosyntesväg som lignin, den polymer som gör trä styvt, men de är små molekyler och ska inte förväxlas med lignin. Matairesinol, pinoresinol, podofyllotoxin och sekoisolariciresinol är välkända exempel. Vissa lignaner omvandlas av tarmbakterier till föreningar som kallas enterolignaner, och de egenskaper som har studerats varierar mellan enskilda ämnen.

Se även: flavonoid, fytokemikalie

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

läkemedelsinteraktion

Interaktionen kan förstärka, försvaga eller förändra den förväntade effekten och ibland ge helt nya effekter. Den uppstår genom farmakokinetiska mekanismer, när ett ämne påverkar nedbrytning, upptag eller utsöndring av ett annat, eller genom farmakodynamiska mekanismer, när båda verkar på samma mål i kroppen. Växtbaserade beredningar innehåller många aktiva beståndsdelar och kan interagera med vanliga läkemedel, så det är viktigt att berätta för farmaceut eller läkare om alla produkter man använder, även kosttillskott.

Se även: biverkning, kontraindikation

Källa: allmän farmakologisk terminologi

läkeväxt

Begreppet beskriver användningen och garanterar varken effekt eller säkerhet. Olika delar av samma art kan ha helt olika användning, och vissa delar kan vara giftiga. Identifiering med vetenskapligt namn förebygger förväxling mellan växter med liknande svenska namn. Själva växten eller växtdelen, oftast torkad men ibland färsk, kallas växtdrog när den används som råvara, och först den färdiga produkt som framställts av växtdroger och godkänts eller registrerats av Läkemedelsverket kallas växtbaserat läkemedel.

Se även: fytoterapi, toxicitet, växtbaserat läkemedel

Källa: Världshälsoorganisationens (WHO) terminologi för växtbaserade läkemedel; Direktiv 2001/83/EG

lövfällande

En lövfällande växt tappar sitt lövverk säsongsvis och står en tid utan blad, vilket minskar vattenförlusten och skadorna av kyla. Motsatsen är städsegröna växter, som behåller bladen året runt och byter ut dem efter hand. Det finns också halvt lövfällande arter, som bara fäller en del av bladen. För andra organ som faller av när de har fyllt sin funktion, som foderblad eller stipler, används i stället orden avfallande eller kaduk.

Se även: buske, flerårig växt

Källa: standardordlista i botanik

M

maceration

Som extraktionsvätska används alkohol, vatten, vegetabilisk olja eller vinäger, och produkten kallas macerat. Utan värme bevaras ämnen som skulle brytas ned vid infusion eller dekokt. Vattenbaserade macerat förstörs lätt, eftersom rumstemperatur gynnar mikrobiell tillväxt. Maceration i alkohol är en klassisk metod för att framställa tinkturer, och sådana macerat innehåller etanol, vilket har betydelse för ammande, barn, förare av fordon, gravida och personer med alkoholberoende eller leversjukdom.

Se även: extrakt, infusion, tinktur

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), allmän monografi Herbal drug extracts (Extracta); monografin Herbal teas (Plantae ad ptisanam)

monografi

För växtbaserade läkemedel är de mest citerade monografierna de som tas fram av Kommittén för växtbaserade läkemedel (HMPC) vid Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA). De anger för varje användningsområde om det gäller väletablerad eller traditionell användning. Även WHO ger ut monografier, som brukar omfatta botanisk identifiering, dosering, interaktioner, kontraindikationer och varningar. De skiljer sig från farmakopémonografier, som gäller kvalitetskontroll av själva växtdrogen.

Se även: farmakopé, traditionell användning

Källa: HMPC:s monografier (Europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA)

N

naturaliserad

En naturaliserad art är en främmande växt, förd från sitt ursprungsområde av människan, som etablerar sig utanför odling och fullbordar sin livscykel på egen hand, med bestånd som håller sig kvar i flera generationer. Den skiljer sig från arter som enbart odlas och inte klarar sig utan skötsel, och från inhemska arter, som har kommit till området på naturlig väg. Alla naturaliserade arter är inte invasiva, en term som reserveras för dem som sprider sig kraftigt och förändrar de miljöer de tar över.

Se även: inhemsk art, invasiv art

Källa: terminologi inom invasionsekologi

O

örtartad växt

En örtartad växt har en stjälk som förblir mjuk, med lite inlagrat lignin, till skillnad från träd och buskar som bildar ved. Den ovanjordiska delen är oftast lågväxt och kan hos fleråriga arter vissna ned och skjuta nya skott från underjordiska organ. Begreppet beskriver konsistens och inte livslängd, eftersom det finns ettåriga, fleråriga och tvååriga örtartade växter. Adjektivet örtartad används också om delar av en växt, till exempel de unga, ännu inte förvedade skotten hos en vedartad art.

Se även: buske, flerårig växt, klätterväxt

Källa: terminologi inom växtmorfologi

P

polysackarid

I växten fungerar polysackarider antingen som energireserv, som inulin och stärkelse, eller som byggmaterial i cellväggen, som cellulosa, hemicellulosa och pektin. Även växtgummi och slemämnen hör till gruppen och förklarar den trögflytande konsistensen hos vissa vattenextrakt. De studeras inom farmakologisk forskning och nutritionsforskning, och egenskaperna varierar med kedjans längd och vilka sockerarter som ingår.

Se även: glykosid, slemämne

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

pulver

Inom galeniken framställs växtpulver genom torkning och malning av materialet, ibland följt av siktning som sorterar partiklarna efter storlek. Till skillnad från torrextrakt innehåller pulvret hela växtmaterialet, utan uppdelning med extraktionsmedel, och sammansättningen följer därför ursprungsväxtens. Fukt, ljus och luft påskyndar nedbrytningen, så förvaring i en väl tillsluten behållare är avgörande för kvaliteten.

Se även: extrakt, kapsel

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), allmän monografi Herbal drugs (Plantae medicinales)

S

saponin

Namnet kommer av latinets sapo, tvål, och syftar på den ytaktiva effekten som påminner om tvättmedel. Saponiner delas in i triterpensaponiner, som är vanliga hos tvåhjärtbladiga växter, och steroidsaponiner, som är vanliga hos enhjärtbladiga. Diosgenin, en steroid aglykon, och glycyrrhizin är exempel som har studerats. Vissa saponiner irriterar slemhinnor och är giftiga för fisk, vilket kräver försiktighet vid användning.

Se även: glykosid, terpenoid

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

sirap

Sockret ger sirapen dess konsistens, döljer bittra smaker och bidrar till hållbarheten. Medicinsk sirap kan innehålla extrakt eller tinkturer och därmed etanol, vilket har betydelse för ammande, barn, förare av fordon, gravida och personer med alkoholberoende eller leversjukdom. Hemgjord sirap med honung eller socker håller kortare tid. Sockerhalten är relevant för den som begränsar sitt kolhydratintag, och honung ska inte ges till barn under ett år.

Se även: extrakt, tinktur

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), allmän monografi Liquid preparations for oral use

slemämne

Slemämnen bildas i specialiserade celler eller cellager, till exempel i det yttre höljet hos vissa frön. De skiljer sig från växtgummi genom att vara normala beståndsdelar i växten, medan gummi oftast utsöndras efter en skada. Inom farmakognosin anger svällningsindex hur mycket växtmaterialet sväller i vatten. Den slemmiga konsistensen framträder lätt i infusioner och kallextrakt.

Se även: glykosid, polysackarid

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

släkte

Släktet ligger mellan familj och art i hierarkin. Släktnamnet är ett latiniserat substantiv som skrivs med versal och i kursiv, och det utgör första ledet i varje arts binomen. Växter inom samma släkte har ofta liknande morfologi men kan skilja sig mycket åt i kemisk sammansättning, så artbestämningen är fortfarande nödvändig.

Se även: art, vetenskapligt namn, växtfamilj

Källa: Internationell nomenklaturkod för alger, svampar och växter (ICN)

T

taxon

Pluralformen är taxa, och i bestämd form singular heter det taxonet. Begreppet gäller alla nivåer i hierarkin, från de stora huvudgrupperna ned till rangerna under arten, och det är den enhet som taxonomi och systematik arbetar med. Uttryck som infraspecifikt taxon, som används om underarter och varieteter, visar var i hierarkin gruppen befinner sig.

Se även: art, släkte, växtfamilj

Källa: standardordlista i botanik

te

I strikt botanisk och kommersiell mening avser ordet bara beredningar av Camellia sinensis, den växt som ger grönt te, oolongte, svart te och vitt te. I vardagssvenskan används det dock om alla drycker som görs på örter och hett vatten, och facktexter kallar dem då infusion eller dekokt beroende på metod. Därför innebär ord som örtte, eller beteckningen te på en förpackning, sällan att Camellia sinensis ingår.

Se även: dekokt, infusion

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), monografin Herbal teas (Plantae ad ptisanam)

terpenoid

Indelningen följer antalet isoprenenheter: monoterpener har två, som limonen och mentol, seskviterpener tre, som bisabolol och karyofyllen, diterpener fyra och triterpener sex. Strikt taget betecknar terpen själva kolvätet, medan terpenoid även omfattar syreinnehållande derivat, men i praktiken används orden ofta synonymt. Även karotenoider och triterpensaponiner hör till denna stora grupp.

Se även: eterisk olja, karotenoid, saponin

Källa: Pharmacognosy (Trease and Evans)

tinktur

Farmakopéerna beskriver tinktur som en etanolhaltig beredning framställd genom maceration eller perkolation, med ett fastställt förhållande mellan växtdrog och extraktionsmedel. Alkoholhalten är en väsentlig egenskap och har betydelse för ammande, barn, förare av fordon, gravida och personer med alkoholberoende eller leversjukdom, liksom för alla som av andra skäl vill eller behöver undvika alkohol. Jämfört med flytande extrakt är en tinktur oftast mindre koncentrerad, eftersom mer extraktionsmedel används per mängd växtdrog.

Se även: extrakt, maceration

Källa: Europeiska farmakopén (Ph. Eur.), allmän monografi Herbal drug extracts (Extracta), som även omfattar tinkturer

toxicitet

Toxikologin skiljer mellan akut toxicitet, som visar sig efter en enstaka eller kortvarig exponering, och kronisk toxicitet, som hänger samman med upprepad användning under lång tid. Man talar också om organtoxicitet när skadan koncentreras till ett visst organsystem. Principen att dosen gör giftet, som tillskrivs Paracelsus, gäller lika mycket för ämnen av växtursprung: att något är naturligt betyder inte att det saknar toxicitet.

Se även: biverkning, dos

Källa: allmän toxikologisk terminologi

traditionell användning

Enligt Direktiv 2004/24/EG kan ett växtbaserat läkemedel registreras som traditionellt när medicinsk användning kan styrkas under minst 30 år, varav minst 15 inom EU, och produkten bedöms vara ofarlig vid avsedd användning. Registreringen bygger på lång användningshistorik och på att effekten bedöms som rimlig utifrån erfarenhet, men den motsvarar inte belägg från kliniska prövningar. Därför anges i produktinformationen att användningsområdet uteslutande grundar sig på lång erfarenhet.

Se även: klinisk prövning, monografi, vetenskaplig evidens

Källa: Direktiv 2004/24/EG (EU)

tvåårig växt

Hos en tvåårig växt, eller bienn, ägnas det första året åt vegetativ tillväxt, ofta i form av en bladrosett tätt mot marken och en rot som lagrar näring. Det andra året skjuter växten en blomstängel, sätter frö och dör. Hos flera arter krävs en köldperiod för att blomningen ska sättas i gång, en process som kallas vernalisering. I klimat utan tydlig vinter kan vissa tvååriga arter bete sig som ettåriga eller leva längre.

Se även: ettårig växt, flerårig växt

Källa: standardordlista i botanik

U

underart

Underarten skrivs efter binomenet och föregås av subsp. eller ssp., som i Origanum vulgare subsp. hirtum. Den används oftast för populationer som förekommer i olika områden och har stabila morfologiska skillnader, även om de fortfarande kan korsas med andra populationer av samma art. Bland de infraspecifika rangerna står underarten över varieteten.

Se även: art, varietet

Källa: Internationell nomenklaturkod för alger, svampar och växter (ICN)

V

varietet

Varieteten är en infraspecifik rang som regleras av nomenklaturkoden och i princip avser populationer som har uppstått i naturen. Den ska inte förväxlas med kultivaren, som betecknar växter som valts ut och bevaras genom odling. Hos odlade växter förekommer rangen också av tradition, som i Brassica oleracea var. capitata, vitkål.

Se även: kultivar, underart

Källa: Internationell nomenklaturkod för alger, svampar och växter (ICN)

vetenskaplig evidens

Inom evidensbaserad medicin rangordnas studier i en hierarki. Resultat in vitro är de mest preliminära, följda av djurstudier, kliniska prövningar på människor och, högst upp, systematiska översikter som sammanställer flera prövningar. En effekt som observerats i celler eller djur pekar ut en riktning för forskningen men visar inte att den uppträder hos människor. Uttrycket klinisk evidens avser enbart data från studier på människor.

Se även: in vitro, klinisk prövning, traditionell användning

Källa: allmän metodologisk terminologi inom evidensbaserad medicin

vetenskapligt namn

Det binära namnsystemet fick sin fasta form genom Linné 1753 i verket Species Plantarum, som räknas som startpunkt för den botaniska nomenklaturen. Det fullständiga namnet kan också innehålla en förkortning för den som beskrev arten, som i Melissa officinalis L., där L. står för Linné. Till skillnad från trivialnamnen, som varierar mellan regioner och språk, är det vetenskapliga namnet unikt och visar exakt vilken växt det gäller.

Se även: accepterat namn, art, släkte

Källa: Internationell nomenklaturkod för alger, svampar och växter (ICN)

växtbaserat läkemedel

Enligt Direktiv 2001/83/EG, ändrat genom Direktiv 2004/24/EG, godkänns ett växtbaserat läkemedel efter bedömning av effekt och säkerhet, med kliniska studier eller publicerade data om väletablerad användning. Ett traditionellt växtbaserat läkemedel registreras i stället på grundval av minst 30 års dokumenterad användning, varav 15 inom EU. Båda kräver styrkt farmaceutisk kvalitet. Kedjan går från läkeväxt via växtdrog till färdigt läkemedel, så en färsk eller torkad växt är inte i sig ett läkemedel.

Se även: fytoterapi, läkeväxt, traditionell användning

Källa: Direktiv 2001/83/EG, ändrat genom Direktiv 2004/24/EG; Läkemedelsverket

växtfamilj

I den botaniska hierarkin ligger familjen mellan ordning och släkte. Vetenskapliga familjenamn slutar på -aceae, men nomenklaturkoden godtar några hävdvunna namn som alternativ, till exempel Compositae för Asteraceae och Labiatae för Lamiaceae. Att känna till familjen gör det lättare att se släktskap och likheter i sammansättning mellan växter, men det betyder inte att arter inom samma familj har samma användning eller samma risker.

Se även: art, släkte, taxon

Källa: Internationell nomenklaturkod för alger, svampar och växter (ICN)