Citrus × sinensis (Apelsin): egenskaper och användning

Citrus × sinensis (L.) Osbeck, på svenska kallad apelsin (på portugisiska laranja i Portugal och laranja-doce i Brasilien), är ett städsegrönt fruktträd i familjen Rutaceae. Arten har uppstått genom korsning mellan pomelo (Citrus maxima) och mandarin (Citrus reticulata) och har domesticerats och odlats i årtusenden. Den kommer ursprungligen från Asien, närmare bestämt södra Kina, nordöstra Indien och Myanmar, och har blivit en av världens mest odlade frukter, uppskattad både för frukten och för den traditionella användningen av trädets andra delar.

Inom folkmedicinen förekommer skalet, bladen, blommorna och själva frukten av apelsin i hemmagjorda beredningar kopplade till matsmältningskomfort och avslappning, medan dagens forskning främst intresserar sig för flavonoiderna, karotenoiderna och den eteriska oljan från skalet. Många av dessa användningsområden vilar fortfarande enbart på tradition eller preliminära studier, och därför skiljer den här profilen noga mellan det som kommer från traditionen, det som kommer från laboratoriet och det som faktiskt har prövats på människor.

Folkliga och internationella namn#

• Svenska: apelsin, apelsinträd, sötapelsin.
• Engelska: navel orange, orange, sweet orange.
• Franska: orange douce, oranger.
• Italienska: arancia, arancia dolce, arancio.
• Portugisiska: laranja, laranja-doce, laranjeira; i Brasilien betecknar namn som laranja-baía, laranja-lima, laranja-moro och laranja-pera sorter av samma art och inte olika arter.
• Spanska: naranja, naranja dulce, naranjo.
• Tyska: Apfelsine, Orangenbaum, Süßorange.

Botaniska synonymer#

• Citrus aurantium var. sinensis L. (basionym, Linnés ursprungliga namn)
• Citrus × aurantium L., sötapelsingruppen (den indelning som används av databaser som WFO och GBIF)
• Citrus sinensis (L.) Osbeck (stavning utan hybridtecknet)

Apelsinens taxonomi är komplicerad på grund av dess hybrida ursprung och det enorma antalet sorter, och namnet Citrus × sinensis (L.) Osbeck är fortfarande det mest använda i agronomisk och farmakologisk litteratur. Därför använder vi det här som huvudnamn, med hybridtecknet, precis som för de andra Citrus-arterna på den här webbplatsen. Aktuella taxonomiska databaser som World Flora Online och GBIF behandlar namnet som en synonym inom Citrus × aurantium L. och samlar sötapelsinerna i en kulturgrupp inom denna samlingsart.

Den formella indelningen suddar inte ut de praktiska skillnaderna mellan apelsin och pomerans (Citrus × aurantium i strikt mening), som också är en hybrid av pomelo och mandarin men har uppstått genom en annan korsning. Medicinsk apelsinblomma, neroliolja, apelsinblomvatten och det bittra skal som beskrivs i farmakopéerna, som drogen Aurantii flos från Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), kommer från pomerans, och uppgifterna i dessa monografier ska inte överföras till apelsin.

Botanisk familj: Rutaceae#

Apelsin tillhör familjen Rutaceae, en mångsidig grupp blomväxter som omfattar många aromatiska arter och fruktträd. De känns igen på oljekörtlarna i bladen och i fruktskalet, som ger de välbekanta citrusdofterna. Rutaceae är vitt spridd i tropiska och subtropiska områden, med en påfallande koncentration av arter i Asien och Australien.

Inom familjen är släktet Citrus överlägset mest känt, eftersom det utöver apelsinerna omfattar citroner, limefrukter, grapefrukter och mandariner. Dess ekonomiska och kulturella betydelse är enorm, då släktet ger livsmedel, eteriska oljor och råvaror till traditionell medicin i praktiskt taget hela världen. Den kemiska mångfalden hos dessa växter förklarar de många användningsområden de har fått genom historien.

Använda delar för te och beredningar#

• Blad
• Blommor
• Frukt (fruktkött och saft)
• Fruktskal

Etnobotanisk och traditionell användning#

• Användning som livsmedel (färsk frukt, juice, kompotter, sötsaker och likörer).
• Folklig användning vid förstoppning, kolik, diarré, bronkit, hosta och förkylning.
• Folklig användning vid oro och nervositet.
• Hemmabruk som milt lugnande medel före sänggåendet (blommor och blad).
• Nya kliniska studier med extrakt av Moro-apelsin vid viktkontroll, utan etablerad traditionell användning för detta ändamål.
• Traditionell lindring av matsmältningsbesvär, som gaser och tyngdkänsla i magen (skal).

Terapeutiska egenskaper#

• Antibakteriell (aktivitet observerad i laboratoriestudier med extrakt och olja från skalet)
• Antimykotisk (aktivitet observerad i laboratoriestudier)
• Antioxidant (tillskrivs C-vitaminet, flavonoiderna och karotenoiderna i frukten)
• Eupeptisk (traditionell användning som stöd för matsmältningen)
• Hjärtskyddande (hypotes som undersökts i preliminära studier med citrusflavonoider)
• Inflammationshämmande (effekt observerad i experimentella studier med flavonoider som hesperidin)
• Kramplösande (traditionell användning för att lindra lätta magknip)
• Maskdrivande (traditionell användning mot inälvsmask, utan klinisk dokumentation)
• Matsmältningsfrämjande (traditionell användning av te på skalet efter måltider)
• Milt lugnande (traditionell användning av blommor och blad)
• Modulerande på fettomsättningen (effekt undersökt i studier med extrakt av Moro-apelsin, med blygsamma resultat)
• Slemlösande (folklig användning vid hosta och bronkit)
• Venotonisk (tillskrivs hesperidin, en beståndsdel i vissa preparat för venös cirkulation)
• Väderspänningsdrivande (traditionell användning för att lindra gaser i tarmen)
• Ångestdämpande (traditionell användning och preliminära studier med doften av den eteriska oljan)

Fytokemisk profil#

• Antocyaniner (främst i blodapelsiner som Moro, där de ger fruktköttet dess röda färg)
• D-limonen (huvudbeståndsdelen i den eteriska oljan från skalet)
• Flavonoider (hesperidin med flera, studerade för sin antioxidativa och inflammationshämmande aktivitet)
• Flyktiga aromämnen (alkoholer, ketoner, estrar, kolväten och laktoner, som tillsammans bildar den karakteristiska doften)
• Karotenoider (karotener och xantofyller, som ger frukten färg och har antioxidativ verkan)
• Organiska syror (citronsyra, isocitronsyra och äppelsyra)
• Polyfenoler (derivat av hydroxikanelsyra, med antioxidativ verkan)
• Vitaminer (A, B1, B3, B6 och C)

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)#

• Dekokter (främst på skalet)
• Eterisk olja (utvunnen genom pressning av skalet, endast för aromatisk användning eller utspädd på huden, aldrig för förtäring)
• Flytande extrakt
• Juice och matlagning
• Kapslar (standardiserade torrextrakt, som extrakt av Moro-apelsin)
• Te och infusioner (på blommor, blad eller skal)
• Tinkturer

Till te och dekokter på skalet rekommenderas enbart ekologisk frukt eller frukt som tvättats mycket noga, eftersom skalet på vanlig handelsfrukt kan bära rester av bekämpningsmedel och det vax som läggs på för att ge frukten glans. Det är också värt att minnas att den apelsinblomma som säljs som medicinalväxt, neroli och apelsinblomvatten kommer från pomerans (Citrus × aurantium). Te som görs hemma på blommor från sötapelsinträdet är alltså ett traditionellt hemmabruk, utan de officiella monografier som stöder den bittra arten.

Synergi med andra växter#

Oro och sömnlöshet

Inom örttraditionen kombineras apelsinens blommor och blad ofta med läkevänderot (Valeriana officinalis) och passionsblomma (Passiflora incarnata) i kvällsinfusioner som traditionellt används för att främja avslappning och insomning. Apelsinen ingår i dessa blandningar framför allt för doften och den milda smaken, medan de två andra växterna står för huvuddelen av forskningen om oro, och kombinationen ska inte ersätta uppföljning vid ihållande stress eller sömnlöshet.

Matsmältningsbesvär

Apelsinskal, som är rikt på d-limonen, förekommer i traditionella källor tillsammans med pepparmynta (Mentha × piperita) och ingefära (Zingiber officinale) i te som dricks efter måltider och traditionellt används för att lindra dålig matsmältning, gaser och lätt illamående. I detta folkliga bruk läggs den väderspänningsdrivande verkan som tillskrivs skalet till de båda andra växternas matsmältningsfrämjande egenskaper, utan att just denna kombination har prövats i kliniska studier.

Recept och användningsprotokoll#

Hemmagjord infusion på apelsinblommor

En hemmagjord beredning som traditionellt dricks på kvällen som en avslappnande dryck, gjord på blommor från det egna sötapelsinträdet och inte på apotekens apelsinblomma, som kommer från pomerans.

Ingredienser: 1 tesked färska eller torkade blommor från sötapelsinträd, plockade från ett obesprutat träd, och 200 ml kokande vatten.

Tillredning: lägg blommorna i en kopp, häll på det kokande vattnet, täck över och låt dra i 5 till 7 minuter innan du silar. Enligt hemmatraditionen dricks teet ljummet före sänggåendet eller i spända stunder, som en del av en lugn kvällsrutin.

Matsmältningste på apelsinskal

En hemmagjord dekokt som traditionellt dricks efter rejäla måltider och tar tillvara skalet som annars skulle hamna i soporna, förutsatt att det kommer från ekologisk eller väl tvättad frukt.

Ingredienser: 1 matsked torkat och finhackat apelsinskal, bara den orange delen och från ekologisk eller väl tvättad frukt, samt 250 ml vatten.

Tillredning: sätt vattnet på spisen tillsammans med skalet, och när det kokar sänker du värmen och låter det sjuda i 10 minuter innan du silar. Enligt folktraditionen dricks teet efter måltider för att lindra gaser och tyngdkänsla i magen, en verkan som tillskrivs skalets aromatiska oljor.

Extrakt av Moro-apelsin i studier om vikt

Standardiserat torrextrakt av Moro-apelsin, en blodapelsin av Citrus × sinensis, säljs i kapslar och har utvärderats i några små kliniska studier som komplement vid viktkontroll, med blygsamma resultat som fortfarande behöver bekräftas i större och oberoende studier.

Ingredienser: standardiserat torrextrakt av Moro-apelsin, i kapslar från en pålitlig tillverkare.

Användning: dosen varierar beroende på produkt och standardisering av antocyaniner, så rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal före användning och för att bestämma mängd och användningstid. Extraktet ersätter inte en balanserad kost och fysisk aktivitet, och intresset för det bygger på hypotesen att antocyaninerna kan påverka fettomsättningen.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier#

Aromaterapi

Den eteriska olja som utvinns genom pressning av apelsinskal är en av de mest populära inom aromaterapin. Den förknippas med en känsla av lätthet och välbefinnande och används i doftspridare för att göra rummet mer välkomnande i stunder av stress och oro. På huden ska den alltid spädas i vegetabilisk olja, till exempel vid massage, och den ska aldrig förtäras, eftersom limonenet i oljan kan verka sensibiliserande på huden, särskilt när det har oxiderats med tiden och genom kontakt med luft.

Fytoterapi

Inom fytoterapin förekommer apelsin i formuleringar som traditionellt används vid dyspepsi, lätt sömnlöshet och nervositet, och standardiserade extrakt syftar till att säkra stabila halter av flavonoider och andra intressanta föreningar. Modern praxis försöker förena denna traditionella kunskap med tillgänglig evidens, som för apelsin fortfarande till stor del är preliminär och kommer från laboratoriestudier.

Homeopati

Även om apelsin är mindre vanlig än andra växter på detta område kan den förekomma i homeopatiska preparat som utövare rekommenderar vid matsmältnings- och nervösa symtom. Homeopatin utgår från principen att använda minimala doser av ämnen som i större mängder skulle framkalla symtom liknande besvären, och valet av medel anpassas alltid individuellt av den behandlare som följer fallet.

Kontraindikationer och biverkningar#

Som livsmedel är apelsin säker för de allra flesta, och försiktigheten gäller främst stora mängder juice, koncentrerade beredningar av skalet och framför allt den eteriska oljan. Gravida, ammande och barn kan äta frukten som vanlig mat, men koncentrerade extrakt, kapslar och eterisk olja under dessa perioder kräver vägledning av hälso- och sjukvårdspersonal.

Läkemedelsinteraktioner

Den kraftiga interaktionen med cytokrom CYP3A4 är typisk för grapefrukt (Citrus × paradisi) och pomerans (Citrus × aurantium), inte för apelsin, vars juice inte innehåller furanokumariner i betydande mängd. Ändå har apelsinjuice i studier minskat upptaget av vissa läkemedel, som atenolol, fexofenadin och alendronat, genom att påverka transportproteiner av OATP-typ i tarmen eller genom kelatbildning, och därför är rådet att ta läkemedel med vatten, inte med juice.

Personer som regelbundet använder blodförtunnande, immunhämmande eller hjärtläkemedel bör tala med läkare eller farmaceut innan de använder koncentrerade extrakt av växten. Den som tar lugnande medel, ångestdämpande medel eller antidepressiva bör också rådfråga innan apelsin kombineras med läkevänderot eller passionsblomma i lugnande blandningar, och den som använder blodsockersänkande läkemedel behöver ta hänsyn till sockret i juicen när blodsockret ska hållas under kontroll.

Eterisk olja och skal

Limonenet i skalet och i den pressade eteriska oljan är sensibiliserande, särskilt när det har oxiderats, och därför ska oljan bara användas utvärtes och utspädd, aldrig förtäras, och direkt och upprepad kontakt med skalet kan ge kontakteksem hos känsliga personer. Till skillnad från bergamott och lime är eterisk apelsinolja inte fototoxisk i nämnvärd grad, men det gör inte utspädning och ett förtest på en liten hudyta mindre nödvändigt. Skalet på vanlig handelsfrukt kan innehålla rester av bekämpningsmedel och vax, och endast skal från ekologisk eller väl tvättad frukt bör användas i te och andra beredningar.

Syra, reflux och tänder

På grund av syrahalten kan täta intag av apelsinjuice eller koncentrerade beredningar bidra till erosion av tandemaljen och förvärra halsbränna och gastroesofageal reflux hos personer med anlag för det. I sådana fall är det klokt att dra ner på intaget, undvika att borsta tänderna direkt efter att ha druckit juice och hellre välja mindre sura beredningar, som infusioner på blommor eller blad.

Njursjukdom, diabetes och allergier

Apelsinjuice är rik på kalium, vilket kräver uppmärksamhet hos personer med långt framskriden njursjukdom och kaliumbegränsning i kosten. I stora mängder innehåller juicen också mycket socker, en viktig aspekt för personer med diabetes, som ofta rekommenderas att välja hel frukt. Allergi mot citrusfrukter är sällsynt men kan ge hudutslag, klåda eller obehag i mage och tarm, och därför är det bra att börja med små mängder när man provar en ny beredning.

Kuriosa#

Ursprung och spridning

Apelsin är ingen vild frukt utan en hybrid som uppstod genom korsning mellan pomelo och mandarin och etablerades genom domesticering i områden i södra Kina, nordöstra Indien och Myanmar, där den först odlades för flera tusen år sedan. Det första dokumenterade omnämnandet av frukten i kinesisk litteratur är från 314 f.Kr., vilket visar på den långa odlingshistorien och den kulturella betydelse frukten redan hade under antiken.

Apelsinen i världen

År 1987 utpekades apelsinträden som världens mest odlade fruktträd, ett uttryck för deras anpassningsförmåga och ekonomiska värde. Fruktens globala spridning följde handelsvägarna och koloniseringen, som gjorde den till ett baslivsmedel och en viktig källa till C-vitamin i många kulturer, och i dag är Brasilien världens största apelsinproducent.

Sorter och klassificering

Sötapelsiner brukar delas in i fyra grupper med egna kännetecken: vanliga apelsiner, blodapelsiner eller pigmenterade apelsiner som Moro, navelapelsiner som den brasilianska laranja-baía och syrafattiga apelsiner, den grupp som laranja-lima tillhör. Varje grupp har sin egen smak, färg och användning, vilket förklarar det enorma utbudet av produkter som görs av frukten.

Vanliga frågor#