Glechoma hederacea (Jordreva): egenskaper och användning

Glechoma hederacea L. / Jordreva är en flerårig, krypande ört i familjen kransblommiga växter (Lamiaceae), ursprungligen från Europa och Asien. Arten har förvildats i stora delar av Nordamerika och i andra tempererade områden, där den bildar täta bestånd i gräsmattor, skogsbryn och på fuktig, skuggig mark. Växten har en lång historia i europeisk folkmedicin och förekommer i gamla örtaböcker, i den engelska bryggtraditionen och i hemmagjorda recept på te och omslag, nästan alltid kopplad till luftvägarna, matsmältningen och huden. Laboratorie- och djurstudier har undersökt delar av den här traditionen, särskilt växtens fenoliska föreningar och triterpener, men det saknas fortfarande kliniska studier på människor som kan bekräfta någon av de förmodade effekterna. Eftersom den eteriska oljan innehåller pulegon kräver jordreva särskilda försiktighetsregler, som beskrivs genom hela artikeln, och den får inte förväxlas med murgröna, en giftig klätterväxt från en helt annan växtfamilj.

Folkliga och internationella namn

• Svenska: jordreva.
• Engelska: alehoof, catsfoot, creeping charlie, field balm, gill-over-the-ground, ground-ivy, run-away-robin, tunhoof.
• Franska: gléchome, lierre terrestre.
• Italienska: edera terrestre, ellera terrestre.
• Portugisiska: glecoma, hera-terrestre.
• Spanska: hiedra terrestre, hierba terrestre, yedra terrestre.
• Tyska: Efeublättriger Gundermann, Erd-Efeu, Gundermann.

Många av de här namnen syftar på likheten med murgröna, både i de rundade bladen och i det krypande växtsättet, medan de engelska namnen alehoof och tunhoof påminner om att växten en gång användes vid ölbryggning. Några folkliga namn som förekommer i äldre källor har utelämnats här, eftersom de inte går att verifiera för arten eller egentligen syftar på andra växter. Det gäller till exempel det portugisiska namnet erva-de-são-joão, som främst används om äkta johannesört (Hypericum perforatum), och uteslutningen ska undvika förväxlingar när örten köps eller artbestäms.

Botaniska synonymer

De viktigaste botaniska synonymerna för Glechoma hederacea L. är Nepeta glechoma Benth. och Nepeta hederacea, namn som speglar växtens nära släktskap med släktet Nepeta, dit kattmynta hör, inom samma gren av familjen kransblommiga växter. Namnen förekommer i äldre taxonomiska klassificeringar och i delar av herbarielitteraturen, men Glechoma hederacea L. är det namn som accepteras i dag. I Östasien räknas den växt som används i traditionell medicin ofta som Glechoma hederacea var. longituba eller som en egen art, Glechoma longituba, en skiljaktighet som ofta syns i fytokemiska studier publicerade i Kina och Korea. Att känna till synonymerna och varieteterna gör det lättare att hitta äldre och nyare forskning om samma växt och minskar risken att förväxla arter i databaser, herbariekataloger och på produktetiketter.

Botanisk familj: Lamiaceae

Glechoma hederacea tillhör Lamiaceae, de kransblommiga växterna, en familj med mer än 7000 arter och många aromatiska växter som används i matlagning, parfymtillverkning och örtmedicin, som lavendel, mynta, rosmarin och timjan. Växterna i gruppen har oftast fyrkantiga stjälkar, motsatta blad, läppformade blommor och små körtlar på bladytan som lagrar eteriska oljor. Jordreva delar de här dragen, som förklarar den svagt mentolliknande doften när bladen krossas. Familjens typiska frukt delar sig i fyra små nötter, och gruppens kemi präglas av rosmarinsyra, flavonoider och terpenoider, föreningar som också finns i betydande mängd i jordreva. Inom familjen är släktet Glechoma litet och omfattar få arter spridda över Eurasien, bland dem Glechoma hirsuta, som har analyserats i jämförande studier tillsammans med jordreva.

Använda delar för te och beredningar

• Blad
• Blommande ovanjordiska delar, som även ger den eteriska oljan
• Blommor

Bladen och de blommande ovanjordiska delarna innehåller merparten av de fenoliska föreningarna och den eteriska oljan, och det är dem som används i traditionella recept på te, tinktur och omslag. Växten blommar på våren med små blåvioletta blommor samlade i bladvecken, och i den europeiska örttraditionen skördas den gärna under den perioden. Den eteriska oljan, som utvinns genom destillation av de ovanjordiska delarna, är en koncentrerad produkt som bara lämpar sig för utvärtes bruk i utspädd form eller för inhalation, aldrig för förtäring.

Etnobotanisk och traditionell användning

Uppgifterna nedan kommer från europeisk folkmedicin och asiatiska traditioner och beskriver hur växten har använts genom tiderna, utan värde som klinisk rekommendation.

• Astma
• Blåskatarr
• Bronkit
• Dermatit
• Diabetes (traditionell användning, utan klinisk bekräftelse)
• Diarré
• Feber
• Förstoppning
• Hemorrojder
• Hjälp att få upp slem
• Hosta
• Huvudvärk
• Inflammationer (i huden, i ögonen och allmänt)
• Influensa
• Irritabel tarm
• Katarr
• Lever- och gallbesvär
• Matsmältningsbesvär
• Njursjukdomar
• Sömnlöshet
• Tarmkramper och väderspänningar
• Tinnitus
• Täppta luftvägar
• Ytliga sår
• Ångest och nervositet
• Överskott av magsyra

Mycket av den här användningen vilar på muntlig tradition och gamla örtaböcker, och bara en del av den, som effekten på levern, gallblåsan och huden, har undersökts i laboratorie- och djurstudier. Vid alla dessa tillstånd, och särskilt vid astma, diabetes, njur- eller leversjukdom, bör vårdpersonal göra en bedömning innan någon växt används, och växten ersätter inte den behandling som läkaren har ordinerat.

Terapeutiska egenskaper

Egenskaperna nedan kombinerar begrepp från traditionell örtmedicin med effekter som har observerats i preliminär forskning. I laboratoriet har vattenbaserade extrakt av växten visat antioxidativ och inflammationshämmande verkan, och hos gnagare minskade både bildningen av gallsten och den leverskada som hänger samman med blockerade gallgångar, resultat som ännu inte har bekräftats hos människor. Därför åtföljs varje punkt av en kort uppgift om hur starkt underlaget är hittills.

• Adstringerande (tillskrivs garvämnena, med traditionell användning vid lindrig diarré och små sår)
• Antiallergisk (verkan antydd i preliminära studier)
• Antibakteriell (verkan observerad i laboratorietester)
• Antioxidativ (förmåga att neutralisera fria radikaler, uppmätt i laboratoriet)
• Antiproliferativ (verkan observerad i laboratoriestudier, utan klinisk bekräftelse)
• Antiviral (verkan rapporterad i laboratoriestudier)
• Blodsockersänkande (effekt på blodsockret undersökt i preliminära studier, ersätter inte behandling)
• Histaminhämmande (mekanism undersökt i preliminära studier)
• Inflammationshämmande (effekt observerad i laboratoriestudier med vattenextrakt)
• Katarrdämpande (traditionell användning för att minska slemmet i luftvägarna)
• Kramplösande (traditionell användning vid kolik och kramper i mag-tarmkanalen)
• Leverskyddande (effekt observerad i studier på gnagare)
• Nervskyddande (skydd av nervceller observerat i cellodling i laboratoriet)
• Slemlösande (traditionell användning för att underlätta upphostning av slem)
• Smärtlindrande (traditionell användning vid lätt värk, utan klinisk bekräftelse)
• Stimulerande (traditionell uppgift, utan kliniska studier som bekräftar den)
• Sårläkande (effekt observerad i djurmodell för hudsår)
• Tonisk (begrepp i traditionell örtmedicin för växter som används under konvalescens)
• Urindrivande (traditionell uppgift om ökad urinmängd)
• Vulnerär (traditionellt begrepp för växter som läggs på ytliga sår)
• Väderdrivande (traditionell användning för att underlätta avgången av gaser)

Fytokemisk profil

Jordrevans kemiska profil domineras av fenoliska föreningar, framför allt rosmarinsyra, tillsammans med ferulasyra, kaffesyra och klorogensyra och flavonoider som apigenin, luteolin, quercetin och rutin. Bland triterpenerna har oleanolsyra och ursolsyra kvantifierats i de ovanjordiska delarna, medan den eteriska oljan innehåller monoterpener som pulegon och 1,8-cineol och seskviterpener som beta-elemen och germakren B och D.

• Apigenin
• Beta-elemen
• Cineol (1,8-cineol)
• Eteriska oljor
• Ferulasyra
• Flavonoider
• Garvämnen
• Genistin
• Germakren B
• Germakren D
• Kaffesyra
• Kalium
• Klorogensyra
• Luteolin
• Oleanolsyra
• Pulegon (monoterpen med varierande halt, viktig för säkerheten)
• Quercetin
• Rosmarinsyra
• Rutin
• Saponiner
• Slemämnen
• Terpenoider
• Ursolsyra

Sammansättningen varierar kraftigt med växtplats, odling och årstid, och studier som har jämfört vilda och odlade växter från olika länder har funnit stora skillnader i halten av fenoler och eterisk olja. Variationen förklarar varför mängden pulegon inte är fast och understryker vikten av försiktighet med koncentrerade beredningar, eftersom det inte går att veta i förväg hur mycket av varje förening en hemmagjord eller kommersiell produkt innehåller.

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)

• Eterisk olja, endast utspädd för utvärtes bruk eller inhalation, aldrig för förtäring
• Extrakt (flytande och torra), helst för utvärtes bruk eller under professionell uppföljning
• Grötomslag
• Kompresser
• Kräm
• Te (milda infusioner)
• Tinkturer, helst för utvärtes bruk

För invärtes bruk är den enda form som anses lämplig en mild infusion av torkade blad eller ovanjordiska delar, beredd med en liten mängd växtmaterial och drucken under en kort period. Mängd och varaktighet bör alltid bestämmas tillsammans med vårdpersonal. Tinkturer och koncentrerade extrakt är förbehållna utvärtes bruk eller användning under professionell uppföljning, eftersom de också koncentrerar pulegonet och de övriga monoterpenerna i den eteriska oljan. Grötomslag, kompresser och krämer läggs på hel hud eller på hud med små ytliga sår, och den eteriska oljan ska alltid spädas i en vegetabilisk olja innan den används på huden och får aldrig sväljas.

Synergi med andra växter

Ångest och sömnlöshet

I örttraditionen kombineras jordreva med läkevänderot (Valeriana officinalis) och passionsblomma (Passiflora incarnata) i blandningar som traditionellt används vid nervositet och sömnsvårigheter. Tanken är att jordrevans föreningar ska samverka med den lugnande verkan som tillskrivs läkevänderot och passionsblomma, som är bättre studerade var för sig, även om just den här kombinationen aldrig har prövats i kliniska studier. Eftersom alla tre växterna kan ge dåsighet bör blandningen inte kombineras med lugnande läkemedel, ångestdämpande medel eller alkohol utan läkarens råd, och den som kör bil eller använder maskiner behöver vara extra uppmärksam.

Matsmältningsbesvär

Vid besvär från magen förknippas jordreva traditionellt med pepparmynta (Mentha × piperita) och citronmeliss (Melissa officinalis), två kransblommiga växter med lång användning vid dyspepsi, väderspänningar och tarmkolik. Mentolen i pepparmyntan och de fenoliska föreningarna i citronmelissen, bland dem just rosmarinsyra, läggs till jordrevans föreningar i en blandning med behaglig smak, som traditionen tillskriver kramplösande, väderdrivande och inflammationshämmande verkan i mag-tarmkanalen. Eftersom blandningen är avsedd för invärtes bruk gäller samma regel som för växten ensam, alltså mild infusion, kort tid och professionell vägledning.

Hudinflammationer

Vid utvärtes användning kombineras jordreva traditionellt med ringblomma (Calendula officinalis) och äkta johannesört (Hypericum perforatum) i hemmagjorda omslag och salvor som läggs på små sår, lindriga brännskador och dermatit. Terpenoiderna i jordreva, triterpenerna i ringblomma och hypericinet i johannesört är de föreningar som blandningens effekt tillskrivs, men kombinationen som sådan saknar fortfarande klinisk utvärdering. Johannesört kan göra huden känsligare för solljus, så det område där blandningen har använts bör skyddas mot sol, och stora eller djupa sår och sår med tecken på infektion behöver bedömas av läkare innan någon hemmagjord beredning används.

Recept och användningsprotokoll

Mild infusion av jordreva för luftvägarna

Traditionell användning: den här infusionen används traditionellt i europeisk folkmedicin vid förkylning, hosta och täppta luftvägar, alltid som en mild beredning och bara under några få dagar, på grund av pulegonet i växten.

Ingredienser:

• Torkade blad av jordreva (Glechoma hederacea) i liten mängd, enligt råd från vårdpersonal
• 1 kopp kokande vatten

Gör så här:

1. Lägg jordrevabladen i en kopp.
2. Häll det kokande vattnet över bladen.
3. Täck över och låt dra i 5 till 10 minuter.
4. Sila och drick ljummet.

Användning: Mängden blad, antalet koppar per dag och hur länge infusionen används bör bestämmas tillsammans med vårdpersonal, och användningen bör begränsas till en kort period. Infusionen rekommenderas inte för gravida, ammande, barn och personer med leversjukdom, och luftvägsbesvär som inte går över eller som åtföljs av hög feber och andnöd kräver läkarbedömning.

Tinktur av jordreva för utvärtes bruk

Traditionell användning: tinkturen används traditionellt i omslag på ytliga hudinflammationer och aldrig genom munnen.

Ingredienser:

• 50 g torkade jordrevablad
• 250 ml spannmålssprit, 70 %

Gör så här:

1. Lägg jordrevabladen i en steriliserad glasburk.
2. Häll på spriten så att alla blad täcks helt.
3. Stäng burken väl och förvara den svalt och mörkt i 2 till 4 veckor, och skaka den dagligen.
4. När dragtiden är slut silas tinkturen och förvaras i en mörk glasflaska.

Användning: Späd 10 till 20 droppar tinktur i vatten, fukta en kompress och lägg den på det drabbade området upp till 2 till 3 gånger om dagen, endast på hel hud eller på hud med ytliga inflammationer. Testa utspädningen på ett litet hudområde före första användningen och avbryt vid rodnad, klåda eller sveda. Eftersom tinkturen innehåller alkohol ska den inte användas på öppna sår, slemhinnor eller barns hud och inte heller sväljas.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier

Aromaterapi

Inom aromaterapin förknippas jordrevans eteriska olja med lugn och avslappning, och den har använts i doftspridare och ljumma bad för att lindra stress och oro och främja en god sömn. Effekterna kommer från aromaterapitraditionen och har inte utvärderats i kliniska studier med den här arten. För användning på huden, även på pulsställen, måste oljan alltid vara utspädd i vegetabilisk olja, och i badet behöver den först blandas med en vegetabilisk olja, eftersom den inte löser sig i vatten. På grund av pulegonet får den eteriska oljan aldrig sväljas, och den bör undvikas av gravida, ammande, barn och personer med leversjukdom, även vid doftspridning i slutna rum där dessa personer vistas länge.

Västerländsk örtmedicin

Inom västerländsk örtmedicin är jordreva en mångsidig växt med traditionell användning vid matsmältningsbesvär som dyspepsi, kolik och irritabel tarm, vid inflammationer som tandköttsinflammation och dermatit och vid besvär som ångest, sömnlöshet och mensvärk. Örtaböckerna beskriver den i infusioner, tinkturer, flytande extrakt, kapslar och beredningar för utvärtes bruk. Av säkerhetsskäl kopplade till pulegon begränsas den mest försiktiga invärtes användningen ändå till mild infusion under kort tid, medan koncentrerade former kräver professionell uppföljning. Det senaste intresset för munhälsa har fått forskare att undersöka hur extrakt av växten påverkar celler som deltar i nedbrytningen av benvävnad, en forskningslinje som fortfarande inte har lämnat laboratoriet.

Homeopati

Inom homeopatin finns Glechoma hederacea med i traditionella materia medica som ett sällan använt medel, berett i höga utspädningar. Valet följer likhetsprincipen och varje persons samlade symtombild, utan direkt samband med den mängd växt som används i örtmedicinen. De beskrivna indikationerna skiljer sig mellan praktikens referensverk, som betonar ett individuellt förhållningssätt och ser till patienten som helhet. Som för all homeopati saknas visad effekt i kliniska studier av god kvalitet, och användningen ersätter inte en läkarbedömning, särskilt inte hos barn och gravida eller vid symtom som inte går över.

Kontraindikationer och biverkningar

Jordreva innehåller pulegon i varierande halt och andra monoterpener och ska därför undvikas under graviditet, under amning, vid leversjukdom och hos barn. Invärtes bruk ska bara ske som mild infusion och under en kort period, och den eteriska oljan får aldrig sväljas. Pulegon är samma förening som kopplas till levertoxiciteten hos polejmyntaolja, och mängden i växten varierar med ursprung och odling, vilket gör det svårt att förutse exponeringen i koncentrerade beredningar. Utanför dessa grupper beskrivs växten oftast som väl tolererad i mild infusion, men det saknas säkerhetsstudier på människor. I praktiken bör vårdpersonal rådfrågas före användning, särskilt av den som har en kronisk sjukdom eller tar läkemedel regelbundet.

Kontraindikationer

• Allergi mot kransblommiga växter: personer med känd överkänslighet mot växter som mynta, oregano eller timjan kan få allergiska reaktioner av jordreva.
• Barn: användning hos barn bör undvikas, både av infusion, tinktur och eterisk olja, på grund av pulegonet.
• Förväxling med murgröna: jordreva får inte förväxlas med Hedera helix, murgröna, en vedartad klätterväxt i familjen araliaväxter (Araliaceae) med flikiga, läderartade blad, som är giftig vid förtäring. Även om namnen liknar varandra på flera språk är de två växterna inte släkt, och att byta den ena mot den andra i hemmagjort te kan leda till förgiftning.
• Giftig för hästar: växten är giftig för hästar och kan förgifta dem när de äter större mängder, och den bör därför hållas efter i beteshagar och på platser där hästar betar.
• Graviditet och amning: jordreva bör undvikas under graviditet och amning, på grund av pulegonet och bristen på säkerhetsstudier under dessa perioder.
• Kirurgiska ingrepp: det rekommenderas att sluta använda jordreva minst två veckor före kirurgiska ingrepp, på grund av den möjliga antikoagulerande effekt som har observerats i laboratoriet.
• Leversjukdom: personer med leversjukdom bör undvika växten, eftersom pulegon är levertoxiskt i höga doser.

Läkemedelsinteraktioner

• Antikoagulantia och trombocythämmare: jordreva har visat antikoagulerande effekt i laboratoriestudier och kan förstärka verkan av läkemedel som warfarin, vilket ökar risken för blödningar.
• Blodsockersänkande läkemedel: eftersom traditionen och preliminära studier tillskriver växten en effekt på blodsockret bör den som använder insulin eller andra diabetesläkemedel tala med läkaren före användning.
• Lugnande och ångestdämpande medel: växten kan ge dåsighet och förstärka effekten av lugnande medel, ångestdämpande medel, sömnmedel och alkohol, särskilt i kombination med läkevänderot och passionsblomma.

Biverkningar

• Allergiska reaktioner: allergiska reaktioner kan förekomma, särskilt hos känsliga personer, med hudutslag, nässelutslag, svullnad eller i sällsynta fall anafylaxi.
• Dåsighet: i stora mängder kan jordreva ge dåsighet, vilket blir farligt vid bilkörning eller arbete med maskiner.
• Illamående och kräkningar: i sällsynta fall kan överdriven användning leda till illamående och kräkningar.

Kuriosa

Släktnamnet kommer från grekiskans glechon, ett gammalt ord för polejmynta, en myntaart, och artepitetet hederacea betyder murgrönelik, en hänvisning till de rundade bladen och det krypande växtsättet. Av en slump har även pulegon, det främsta skälet till försiktighet vid användning av jordreva, fått sitt namn efter polejmynta, Mentha pulegium, en växt där föreningen är huvudbeståndsdelen i den eteriska oljan.

Innan humlen fick spridning användes jordreva i England för att klarna och smaksätta öl, en sed som tillskrivs saxarna och som lever kvar i de engelska namnen alehoof och tunhoof. Europeiska örtaböcker från 1500- och 1600-talen, som engelsmannen John Gerards, rekommenderade växten mot öronsus. Folktraditionen använde den också vid ögoninflammationer, användningar som lever kvar i listan över artens etnobotaniska användning.

Europeiska nybyggare tog med sig jordreva till Nordamerika som medicinal- och kryddört, och där spred den sig så kraftigt att den räknas som ett av de mest envisa ogräsen i gräsmattor, där den har fått smeknamnet creeping charlie. Botaniskt sett är arten gynodiöcisk, vilket innebär att plantor med tvåkönade blommor och plantor med enbart honblommor, vars ståndare är sterila, lever sida vid sida i samma bestånd, en egenskap som studeras inom växternas reproduktionsbiologi.

På senare tid har forskargrupper i Kroatien testat jordrevaextrakt inkapslade i godis och choklad, med intresse för växtens halt av polyfenoler som livsmedelsingrediens. Det rör sig om en forskningslinje som fortfarande är experimentell och som inte ger stöd för fri användning av örten.

Vanliga frågor

Vad används te av jordreva till?

Inom folkmedicinen används te av jordreva traditionellt vid hosta, förkylning och täppta luftvägar, vid matsmältningsbesvär som kolik, väderspänningar och gastrit och som stöd för avslappning. Användningen bygger på tradition och preliminära laboratorie- och djurstudier, utan bekräftelse i kliniska studier på människor. På grund av pulegonet ska teet alltid vara en mild infusion, drucken under kort tid och efter professionell rådgivning.

Har jordreva några kontraindikationer?

Ja, och eftersom växten innehåller pulegon i varierande halt bör den undvikas under graviditet och amning, av barn och av personer med leversjukdom, liksom av den som är allergisk mot kransblommiga växter. Den som använder antikoagulantia, blodsockersänkande eller lugnande läkemedel bör tala med läkaren först, och användningen bör avbrytas minst två veckor före kirurgiska ingrepp. Den eteriska oljan får aldrig sväljas.

Hur gör man te av jordreva?

Teet är en enkel infusion där de torkade bladen läggs i en kopp, täcks med kokande vatten och får stå övertäckta i 5 till 10 minuter innan de silas bort. Mängden blad, antalet koppar och hur länge teet dricks bör bestämmas tillsammans med vårdpersonal, och beredningen ska alltid vara mild och användas under kort tid. För en mjukare smak kan man tillsätta honung eller citron.

Är jordreva och murgröna samma växt?

Nej, jordreva (Glechoma hederacea) är en krypande, aromatisk ört i familjen kransblommiga växter, medan murgröna (Hedera helix) är en vedartad klätterväxt i familjen araliaväxter (Araliaceae) som är giftig vid förtäring. Likheten ligger bara i bladformen och i namnen på flera språk, som engelskans ground-ivy och ivy, och därför är det nödvändigt att artbestämma växten korrekt innan den används.

Vilka folkliga namn har jordreva?

På svenska kallas växten jordreva. På andra språk heter den bland annat ground-ivy och creeping charlie på engelska, Gundermann på tyska, hiedra terrestre på spanska, lierre terrestre på franska, edera terrestre på italienska och hera-terrestre och glecoma på portugisiska. Det portugisiska namnet erva-de-são-joão, som ibland förknippas med den, tillhör äkta johannesört och bör inte användas för den här arten, just för att undvika förväxlingar vid köp och beredning.

Är jordreva giftig?

För människor beskrivs jordreva i mild infusion oftast som väl tolererad, men pulegonet gör växten olämplig för gravida, ammande, barn och personer med leversjukdom, och den eteriska oljan får aldrig sväljas. Överdriven användning kan ge dåsighet, illamående och kräkningar, och allergiska reaktioner är möjliga hos känsliga personer. Växten är giftig för hästar, medan rapporterna om giftighet för andra djur går isär.