Strandklo (Lycopus europaeus L.), som på engelska bland annat kallas gypsywort och water horehound, är en flerårig örtartad växt i familjen kransblommiga (Lamiaceae), beskriven av Carl von Linné och hemmahörande i Europa och Asien. Arten har fått en plats i europeisk fytoterapi framför allt genom den traditionella användningen vid rubbningar i sköldkörteln, med uppteckningar i folkmedicinen som sträcker sig över flera hundra år, och bladen och de ovanjordiska delarna skördas för att bereda extrakt, tinkturer och te som tar tillvara växtens bioaktiva ämnen.
I örttraditionen utmärker sig Lycopus europaeus genom den antityreoida verkan som tillskrivs den, och växten har använts vid lindrig hypertyreos, en användning som i dag bara är rimlig under medicinsk uppföljning. Modern forskning har undersökt en del av dessa användningsområden och har i växten påvisat flavonoider och fenolsyror som i laboratoriestudier har kopplats till antioxidativ, antiinflammatorisk och antimikrobiell aktivitet, medan den lugnande effekten fortfarande främst hör till den traditionella dokumentationen. Eftersom växten kan minska sköldkörtelns funktion hos vissa personer kräver användningen särskilda försiktighetsåtgärder, som beskrivs närmare i avsnitten om beredning, kontraindikationer och vanliga frågor.
Folkliga och internationella namn
- Svenska: strandklo.
- Engelska: bugleweed, European bugleweed, gipsywort, gypsywort, water horehound.
- Franska: chanvre d’eau, crumiève, grumène, lance du Christ, lycope d’Europe, marrube aquatique, patte de loup, pied de loup.
- Italienska: erba sega, erba-sega comune, licopia, marrubio acquatico.
- Portugisiska: marroio-de-água, pé-de-lobo.
- Spanska: hierba de lobo, licopo europeo, lícopus, manrrubio, manrubio de agua, menta de burro, menta de lobo, patilobo, pie de lobo.
- Tyska: Europäischer Wolfsfuß, Gemeiner Wolfstrapp, Uferwolfstrapp, Wasserandorn, Wolfsfuß.
Botaniska synonymer
Det finns inga allmänt accepterade botaniska synonymer som ersätter Lycopus europaeus L. i modern vetenskaplig litteratur, och det är fortfarande det namn som används mest i floror, databaser och farmakologiska studier. Vissa källor anger dock underarter eller varieteter, som Lycopus europaeus subsp. mollis (Kerner) Skalický, utan att detta ändrar artens accepterade namn.
Botanisk familj: Lamiaceae
Familjen kransblommiga, Lamiaceae, tidigare känd som Labiatae, är en stor familj av blomväxter med omkring 236 släkten och mer än 7000 arter spridda över hela världen. Arterna har ofta fyrkantiga stjälkar, motsatta blad och läppformade blommor, ofta aromatiska, och gruppen har stor ekonomisk betydelse och stor betydelse som föda och läkemedel, eftersom den omfattar kryddväxter som basilika, mynta, oregano, rosmarin och timjan, liksom en lång rad pryd- och medicinalväxter.
Strandklo delar familjens typiska morfologiska kännetecken, bland annat blommans byggnad och förekomsten av bioaktiva ämnen som eteriska oljor och fenolsyror. Kransblommiga växter är kända för att producera ett brett spektrum av sekundära metaboliter som har varit föremål för omfattande farmakologisk forskning, vilket har bidragit till utvecklingen av växtbaserade läkemedel och kosttillskott från flera arter i familjen.
Använda delar för te och beredningar
Inom fytoterapin ligger intresset på de ovanjordiska delarna av strandklo, som skördas under blomningen och torkas för att ligga till grund för de olika beredningar som beskrivs nedan.
- Extrakt av de ovanjordiska delarna
- Ovanjordiska delar (blad, blommor och stjälkar)
- Tinkturer av de ovanjordiska delarna
- Torkade blad
Odling, skörd och torkning
Lycopus europaeus är en flerårig växt som trivs i fuktig och näringsrik jord och ofta växer längs flodstränder, i sumpmarker och i diken, i full sol eller halvskugga. Förökningen kan ske med frö på våren eller genom delning av jordstammarna på hösten eller våren, och fröna bör strös på jordytan, eftersom de behöver ljus för att gro. Eftersom växten är härdig och kan bli invasiv under idealiska förhållanden är det klokt att odla den i kruka eller med spärrar som håller spridningen i schack.
Skörden av de ovanjordiska delarna (blad, blommor och unga stjälkar) görs vanligen under blomningen, som på norra halvklotet varar från sommaren till tidig höst, en torr dag och helst på förmiddagen, när daggen har torkat bort. Materialet kan torkas i skugga på en välventilerad plats och förvaras i lufttäta behållare av glas eller metall, skyddat från ljus, värme och fukt, vilket hjälper till att bevara de aktiva ämnena i upp till ett år. Det är en väl genomförd torkning som bevarar kvaliteten hos växter avsedda för medicinskt bruk.
Etnobotanisk och traditionell användning
Den etnobotaniska dokumentationen av strandklo kommer främst från europeisk folkmedicin, som använde växten vid nervösa besvär, hjärtbesvär, andningsbesvär och matsmältningsbesvär, utöver den mest kända användningen kopplad till sköldkörteln. Punkterna nedan beskriver traditionell användning, som inte är detsamma som belagda indikationer.
- Hjärtklappning, enligt traditionella uppteckningar
- Hosta och andningsbesvär, enligt traditionella uppteckningar
- Lindrig hypertyreos, en historisk användning inom europeisk fytoterapi som i dag kräver medicinsk uppföljning
- Lindriga mag- och tarmbesvär, enligt uppteckningar från örttraditionen
- Sammandragande och urindrivande verkan, enligt europeiskt folkbruk
- Sömnlöshet och nervositet, enligt folktraditionen
Terapeutiska egenskaper
Egenskaperna nedan kombinerar traditionell dokumentation med resultat från laboratoriestudier, djurstudier och små öppna kliniska studier, och ingen av dem gör en bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal överflödig.
- Antiinflammatorisk (aktivitet som i laboratoriestudier tillskrivs fenoliska föreningar)
- Antimikrobiell (aktivitet mot bakterier och vissa svampar observerad i laboratorietester)
- Antioxidativ (neutralisering av fria radikaler observerad i laboratorietester)
- Antityreoid (minskad sköldkörtelaktivitet observerad hos djur och i små öppna studier vid lindrig hypertyreos, endast för användning under medicinsk uppföljning)
- Diarréhämmande (traditionell användning vid diarré, utan bekräftelse i kliniska studier)
- Hjärtskyddande (sänkt hjärtfrekvens observerad hos råttor med inducerad hypertyreos och traditionell användning vid hjärtklappning)
- Lugnande (traditionellt belagd vid sömnlöshet, ångest och nervositet)
- Smärtstillande (smärtlindring enligt traditionell dokumentation, utan bekräftelse i kliniska studier)
Vetenskaplig forskning och kliniska studier
Forskningen om Lycopus europaeus har främst inriktats på verkan på sköldkörteln. Hos råttor sänkte ett etanolextrakt som gavs via munnen nivåerna av T3, T4 och TSH, ett resultat som författarna tillskrev en verkan både centralt och på den perifera omvandlingen av hormonerna, och hos råttor med inducerad hypertyreos minskade ett annat extrakt hjärtfrekvensen, blodtrycket och hjärthypertrofin utan att ändra hormonkoncentrationerna. Hos människor kommer uppgifterna från öppna studier utan blindning: en prospektiv studie med patienter med TSH under 1,0 mU/l registrerade ökad utsöndring av T4 i urinen och färre symtom som förhöjd hjärtfrekvens på morgonen, och en studie efter marknadsintroduktion med 403 patienter rapporterade symtomförbättring vid lindrig hypertyreos och god tolerans.
Utöver verkan på sköldkörteln har fytokemiska studier påvisat flavonoider, garvämnen och fenolsyror, som rosmarinsyra, kopplade till antioxidativ, antiinflammatorisk och antimikrobiell aktivitet i laboratoriet, bland annat mot kliniska stammar av Staphylococcus aureus. Forskningen fortsätter att utforska andra områden och att söka de molekylära mekanismerna bakom dessa effekter, men de tillgängliga resultaten motsvarar ännu inte ett robust kliniskt belägg, och växten ersätter inte konventionell behandling av sköldkörtelsjukdomar.
Fytokemisk profil
Den kemiska sammansättningen hos strandklo präglas av fenoliska föreningar, som rosmarinsyra och flavonoider, tillsammans med garvämnen, diterpenderivat, en bitter eterisk olja och vissa mineraler.
- Bitter eterisk olja
- Fenolsyror (ellagsyra, kaffesyra, klorogensyra, rosmarinsyra)
- Flavonoider (apigenin, kvercetin, luteolin)
- Fluor
- Garvämnen
- Litospermsyra
- Mangan
- Pimarsyrametylester
Utöver de fenoliska föreningarna och pimarsyraestern har studier isolerat diterpener av isopimaran- och abietantyp ur arten, och en av dessa abietanditerpener, som är fenolisk, visade antimikrobiell aktivitet i laboratorietester. Rosmarinsyra återkommer bland huvudkomponenterna i växtens fenoliska profiler, vilket bidrar till att förklara det intresse växten väcker i studier av antioxidativ aktivitet.
Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)
Strandklo används i olika former, från hemlagat te till standardiserade extrakt inom klinisk fytoterapi. På grund av verkan på sköldkörteln bör mängd, frekvens och varaktighet för alla dessa former bestämmas av hälso- och sjukvårdspersonal och inte utifrån allmänna doseringstabeller.
- Flytande extrakt
- Kapslar och tabletter (inom klinisk fytoterapi)
- Te och infusioner (blad och ovanjordiska delar)
- Tinkturer
Infusion: bereds av torkade ovanjordiska delar i nykokt vatten och får dra under lock i 10 till 15 minuter innan den silas, och både mängden växt och antalet koppar per dag kräver individuell vägledning.
Tinktur: bereds vanligen i förhållandet 1:5 med 70-procentig alkohol och tas utspädd i vatten, i en dos som anpassas av den vårdgivare som följer patienten.
Standardiserade extrakt, kapslar och tabletter: har en fastställd koncentration av aktiva ämnen, och användningen ska följa förskrivningen och tillverkarens anvisningar, utan att dosen höjs på egen hand.
Användning till barn: rekommenderas inte utan noggrann medicinsk uppföljning, på grund av växtens hormonella verkan.
Synergi med andra växter
Kombinationer beskrivna för sköldkörtelfunktionen
I litteraturen om endobiogeni och europeisk klinisk fytoterapi ingår Lycopus europaeus i kombinationer som traditionellt används för att modulera sköldkörtelfunktionen, alltid efter läkares förskrivning. När det beskrivna målet är hämning av FSH omfattar den angivna kombinationen Lithospermum officinale och Borago officinalis; för den centrala tyreotropa aktiviteten (TRH och TSH) kombineras växten med Lithospermum officinale och Leonurus cardiaca; och för den perifera tyreotropa aktiviteten nämns den tillsammans med Fabiana imbricata och Brassica oleracea. Enligt förespråkarna ska dessa kombinationer ge en bredare och mer balanserad verkan på det endokrina systemet, men det finns inga kliniska studier som bekräftar ett sådant resultat.
Kombinationer i hormonella formuleringar
I formuleringar inriktade på hormonellt stöd beskriver samma synsätt en kombination av strandklo med Vitex agnus-castus, som nämns för perifer hämning av östrogen, och med Achillea millefolium, som nämns som stöd för progesteron. För perifer hämning av sköldkörteln nämns också gemmoterapiberedningar av Cornus sanguinea och Zea mays, och traditionen tar dessutom med strandklo i blandningar som används vid symtom kopplade till hormonella obalanser, som ångest och hjärtklappning, på grund av den lugnande verkan och den verkan på hjärtat som tillskrivs växten.
Flera av dessa växter har egna säkerhetsbegränsningar, och gurkört innehåller till exempel pyrrolizidinalkaloider som kan vara skadliga för levern, så varje kombination bör sättas samman och följas upp av hälso- och sjukvårdspersonal, aldrig på egen hand vid sköldkörtelsjukdom.
Recept och användningsprotokoll
Infusion av de ovanjordiska delarna
Ingredienser: torkade ovanjordiska delar av Lycopus europaeus, i en mängd som bestäms av hälso- och sjukvårdspersonal, och en kopp (cirka 200 ml) nykokt vatten.
Beredning: Lägg de torkade ovanjordiska delarna i en kopp, häll över det nykokta vattnet, lägg på ett lock och låt dra i 10 till 15 minuter innan du silar. Denna infusion används traditionellt inom europeisk fytoterapi vid lindrig hypertyreos med nervositet och hjärtklappning, men eftersom växten kan minska sköldkörtelns funktion bör frekvens och varaktighet bestämmas av läkaren, som också följer hormonproverna. Rådgör med hälso- och sjukvårdspersonal före användning.
Tinktur av de ovanjordiska delarna
Ingredienser: 50 g torkade ovanjordiska delar av Lycopus europaeus och 250 ml 70-procentig alkohol.
Beredning: Lägg de ovanjordiska delarna i en mörk glasflaska, täck dem med alkoholen, förslut väl och låt blandningen dra i 2 till 4 veckor medan du skakar den dagligen, och sila sedan vätskan och förvara den i en droppflaska. Denna tinktur används traditionellt vid ångest, nervositet och hjärtklappning kopplade till sköldkörtelrubbningar eller stress, och dosen i droppar, alltid utspädd i vatten, bör bestämmas av hälso- och sjukvårdspersonal, eftersom tinkturen koncentrerar växtens verksamma ämnen.
Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.
Kopplade terapier
Endobiogeni
Endobiogeni, ett integrativt medicinskt synsätt, använder Lycopus europaeus i syfte att modulera det neuroendokrina systemet, särskilt vid rubbad reglering av sköldkörteln och hormonbalansen. Inom denna referensram betraktas växten som en hämmare av de centrala stimuli som styr den gonadotropa och tyreotropa aktiviteten (FSH, TRH och TSH), och den används i modertinkturer med målet att balansera fysiologin. Den nämns framför allt vid en terräng präglad av autoimmunitet och hormonell obalans, där moduleringen av sköldkörtelns och könskörtlarnas aktivitet har en central plats i den här skolans kliniska resonemang.
Klinisk fytoterapi
Inom modern klinisk fytoterapi används Lycopus europaeus främst i form av standardiserade extrakt och kapslar, ofta med fastställd halt för att säkerställa koncentrationen av aktiva ämnen, vid sköldkörtelrubbningar. Den beskrivna användningen är som ett modulerande medel för sköldkörtelfunktionen, framför allt vid subklinisk eller lindrig hypertyreos och vid hantering av åtföljande symtom som takykardi och nervositet, med en förskrivning som alltid är individuell och tar hänsyn till patientens profil, hormonproverna och möjliga läkemedelsinteraktioner.
Homeopati
Inom homeopatin är det mest omnämnda medlet i släktet Lycopus virginicus, en närbesläktad nordamerikansk art, som i den homeopatiska materia medica beskrivs vid hjärtbesvär, som takykardi och hjärtklappning, och vid sköldkörtelrubbningar. Lycopus europaeus är betydligt ovanligare i denna praktik men beskrivs ofta på liknande sätt, inriktad på irritabilitet, överkänslighet och nervösa besvär kopplade till endokrina obalanser, indikationer som hör till homeopatins traditionella dokumentation och saknar bekräftelse i kliniska prövningar.
Kontraindikationer och biverkningar
Allmänna kontraindikationer
Strandklo (Lycopus europaeus) kan minska sköldkörtelns funktion hos vissa personer, enligt traditionella uppgifter och preliminära studier. Den som har hypotyreos eller hypertyreos, eller använder läkemedel för sköldkörteln, bör undvika växten eller rådgöra med läkare före användning. Vid hypotyreos är växten kontraindicerad, eftersom den kan förvärra tillståndet genom att ytterligare hämma körtelns funktion.
Användning är kontraindicerad vid graviditet och amning, på grund av bristen på säkerhetsstudier och risken för hormonell påverkan. Personer med struma (förstorad sköldkörtel) bör bara använda växten med största försiktighet och under medicinsk uppföljning, eftersom den i vissa fall kan framkalla eller förvärra struma. Barn och personer med känd allergi mot växter i familjen kransblommiga (Lamiaceae) bör också undvika växten, och användning till barn rekommenderas inte utan noggrann medicinsk uppföljning.
Biverkningar
Biverkningarna av Lycopus europaeus är vanligen sällsynta och lindriga, men kan omfatta mag- och tarmbesvär som illamående eller diarré, liksom dåsighet kopplad till de lugnande egenskaper som tillskrivs växten. Långvarig användning eller höga doser kan leda till att struma utvecklas eller förvärra en befintlig hypotyreos, och ett plötsligt avbrott efter långvarig användning kan förstärka sköldkörtelsymtomen, vilket är skälet till att även avslutningen bör ske i samråd med läkare. Allergiska hudreaktioner, som kontakteksem, kan förekomma hos känsliga personer.
Läkemedelsinteraktioner
Lycopus europaeus kan interagera betydligt med läkemedel för sköldkörteln, som levotyroxin, och störa den hormonella kontroll som dessa läkemedel syftar till, och i kombination med behandlingar som redan minskar körtelns aktivitet kan växten bidra till hypotyreos. Växten kan också påverka sköldkörtelundersökningar med radioaktivt jod, som scintigrafi, och läkaren bör därför informeras om användningen före sådana undersökningar.
På grund av de lugnande egenskaper som tillskrivs växten kräver användning tillsammans med lugnande och ångestdämpande läkemedel försiktighet, eftersom dåsigheten kan öka, och samma försiktighet gäller blodförtunnande läkemedel, som läkaren bör informeras om före varje kombination. Den som använder läkemedel mot diabetes (blodsockersänkande) behöver följa blodsockret, eftersom växten kan ha en lätt blodsockersänkande effekt, och alla som står på kontinuerlig medicinering bör rådgöra med hälso- och sjukvårdspersonal innan de börjar använda Lycopus europaeus.
Kuriosa
Släktnamnet Lycopus kommer från grekiskan och betyder vargfot, en bild som återkommer i flera folkliga namn på växten, som pé-de-lobo på portugisiska, patte de loup och pied de loup på franska, pie de lobo på spanska och Wolfsfuß på tyska. Andra namn går en annan väg och för arten närmare kransborre (Marrubium), som det portugisiska marroio-de-água, det franska marrube aquatique, det engelska water horehound och det gamla tyska namnet Wasserandorn, namn som också påminner om den fuktiga miljön vid flodstränder, sumpmarker och diken där växten gärna växer.
Arten beskrevs av Carl von Linné, vilket förklarar förkortningen L. efter det vetenskapliga namnet, och den hör till en familj som länge hette Labiatae, med syftning på de läppformade blommorna. Inom europeisk traditionell medicin går uppteckningarna om användning av strandklo flera hundra år tillbaka, och intresset för växten vid sköldkörtelbesvär nådde läkemedelsindustrin: ett extrakt som säljs i Tyskland följdes upp i en studie efter marknadsintroduktion med 403 patienter, publicerad 2013.
Inom homeopatin är den mest använda arten i släktet inte den europeiska utan Lycopus virginicus från Nordamerika, även om de två växterna har liknande fytokemiska profiler. Den som odlar strandklo blir också ofta överraskad av artens livskraft, eftersom den kan bli invasiv under idealiska förhållanden, och fröna gror bara bra när de får ljus, vilket är skälet till att de lämnas på jordytan. Växten finns dessutom förtecknad i databasen hos EPPO, den europeiska och medelhavsländernas växtskyddsorganisation, under koden LYAEU.
Vanliga frågor
Kan strandklo hjälpa till att reglera sköldkörteln?
Europeisk fytoterapi använder traditionellt strandklo vid lindrig hypertyreos, och preliminära djurstudier och små öppna kliniska studier har observerat färre symtom och förändringar i sköldkörtelparametrar. Dessa resultat motsvarar inte ett definitivt belägg, och eftersom växten kan minska sköldkörtelns funktion hos vissa personer bör den bara användas under medicinsk uppföljning, utan att ersätta konventionell behandling.
Kan personer med sköldkörtelsjukdom använda strandklo?
Den som har hypotyreos eller hypertyreos, eller använder läkemedel för sköldkörteln, bör undvika växten eller rådgöra med läkare före användning. Vid hypotyreos är strandklo kontraindicerad eftersom den kan förvärra tillståndet, och den som har struma bör bara använda den med största försiktighet och under medicinsk uppföljning.
Kan strandklo användas dagligen?
Daglig användning bör bara ske under avgränsade perioder och under uppföljning av hälso- och sjukvårdspersonal, på grund av växtens verkan på sköldkörteln. Långvarig användning eller höga doser kan leda till struma eller förvärra en befintlig hypotyreos, och även avslutningen bör ske i samråd med läkare.
Interagerar strandklo med läkemedel?
Ja, växten kan interagera med läkemedel för sköldkörteln, som levotyroxin, och med lugnande och ångestdämpande läkemedel, så att dåsigheten ökar. Den kräver också försiktighet tillsammans med blodförtunnande läkemedel och diabetesläkemedel, och den som står på kontinuerlig medicinering bör rådgöra med hälso- och sjukvårdspersonal innan användningen påbörjas.
Kan gravida, ammande och barn använda strandklo?
Strandklo är kontraindicerad vid graviditet och amning, på grund av den hormonella verkan och bristen på säkerhetsdata. Till barn rekommenderas användning inte utan noggrann medicinsk uppföljning, eftersom växten kan påverka den hormonella utvecklingen och det saknas särskilda studier för denna åldersgrupp.
Vad skiljer strandklo från den nordamerikanska arten?
Lycopus europaeus förekommer i Europa och Asien, medan Lycopus virginicus är hemmahörande i Nordamerika, och de två arterna i släktet har liknande traditionell användning, framför allt kopplad till sköldkörteln. Deras fytokemiska profiler liknar varandra, men det kan finnas små skillnader i koncentrationen av aktiva ämnen, och inom homeopatin är det den nordamerikanska arten som används mest.
Observera: detta innehåll är informativt och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Rådgör med läkare eller fytoterapeut innan du använder medicinalväxter, särskilt under graviditet, amning eller vid medicinering.
Referenser och vetenskapliga studier
Se Alla 10 Citerade Källor
Peer-Reviewed Vetenskapliga Studier (8)
- PMC2008 Beer AM, et al. Lycopus europaeus (Gypsywort): effects on the thyroidal parameters and symptoms associated with thyroid function. Phytomedicine. 2008.
- PMC2013 Eiling R, et al. Improvement of symptoms in mild hyperthyroidism with an extract of Lycopus europaeus (Thyreogutt mono). Wien Med Wochenschr. 2013.
- PMC2015 Fialová S, et al. Lycopus europaeus: phenolic fingerprint, antioxidant activity and antimicrobial effect on clinical Staphylococcus aureus strains. Nat Prod Res. 2015.
- PMC2000 Hussein AA, et al. Isopimarane diterpenoids from Lycopus europaeus. J Nat Prod. 2000.
- PMC2010 Radulović N, et al. Antimicrobial phenolic abietane diterpene from Lycopus europaeus L. (Lamiaceae). Bioorg Med Chem Lett. 2010.
- PMC2020 Trajčíková E, et al. Antimicrobial and Antioxidant Properties of Four Lycopus Taxa and an Interaction Study of Their Major Compounds. Molecules. 2020.
- PMC2006 Vonhoff C, et al. Extract of Lycopus europaeus L. reduces cardiac signs of hyperthyroidism in rats. Life Sci. 2006.
- PMC1994 Winterhoff H, et al. Endocrine effects of Lycopus europaeus L. following oral application. Arzneimittelforschung. 1994.
Kompletterande Läsning (2)
- EPPO Global Database. Lycopus europaeus (LYAEU).
- 2019 Hedayat KM, Lapraz JC. The Theory of Endobiogeny. 2019.
