Rosa canina (Stenros): egenskaper och användning

Stenros (Rosa canina L.), även kallad vildros och ofta förknippad med handelsnamnet rosa mosqueta, är en vild ros med klättrande växtsätt och stor variation, ursprunglig i Europa, nordvästra Afrika och västra Asien. Arten beskrevs av Carl von Linné 1753 och har sedan spridit sig till flera kontinenter, där den odlas eller växer förvildad, till stor del tack vare sina användningsområden i matlagning och medicin. Stenros har förekommit i traditionell medicin i årtusenden och nämndes i gamla texter långt innan den moderna vetenskapen kunde visa att den är en rik källa till vitamin C och antioxidanter. Nyponen, som botaniskt sett är skenfrukter, skördas när de är fullmogna och används till te, extrakt och andra växtbaserade produkter.

I den europeiska örttraditionen har stenrosen en framträdande plats som närings- och medicinalväxt och har använts vid mag- och tarmbesvär, inflammatoriska tillstånd och ledvärk. Växten utmärker sig genom en rik fytokemisk sammansättning, framför allt vitamin C, karotenoider och polyfenoler, ämnen som kopplas till den antioxidativa och antiinflammatoriska aktivitet som beskrivits i experimentella studier. Modern forskning har undersökt många av dessa traditionella användningar, och stenros hör i dag till de mest studerade medicinalväxterna, även om en stor del av underlaget fortfarande kommer från laboratoriestudier och ett litet antal kliniska prövningar.

Folkliga och internationella namn

• Svenska: nypon (särskilt om frukten), stenros, vildros.
• Engelska: briar rose, dog rose, rose hip, wild rose.
• Franska: églantier, rose sauvage, rosier des chiens.
• Italienska: rosa canina, rosa di macchia, rosa selvatica.
• Portugisiska: rosa-brava, rosa-canina, rosa-mosqueta (förknippat handelsnamn, som främst används för oljan från Rosa rubiginosa), rosa-silvestre, roseira-brava.
• Spanska: escaramujo, rosa mosqueta, rosa perruna, rosa silvestre.
• Tyska: Hagebutte, Heckenrose, Hundsrose.

På tyska och engelska betecknar Hagebutte och rose hip egentligen frukten, men i vardagligt språk används orden också om själva växten.

Botaniska synonymer

Rosa canina L. är det botaniska namn som är mest accepterat i den vetenskapliga litteraturen och används av de flesta botaniska auktoriteter, bland dem World Flora Online, som har efterträtt den tidigare databasen The Plant List. Under historiens gång har artens stora genetiska och morfologiska variation ändå lett till en rad andra namn, som använts för den eller för mycket närstående taxa, och en del av dessa namn räknas i dag som egna arter av vissa auktoriteter.

Rosa caesia Sm., Rosa corymbifera Borkh., Rosa dumalis Bechst., Rosa × irregularis Déségl. & Guillon, Rosa montana Chaix, Rosa stylosa Desv., Rosa subcanina (Christ) Vuk., Rosa subcollina (Christ) Vuk.

Botanisk familj: Rosaceae

Rosväxterna (Rosaceae) är en av de största och viktigaste familjerna bland de blommande växterna och omfattar tusentals arter fördelade på omkring 90 släkten, med siffror som varierar beroende på vilken klassificering som används. Familjen rymmer många växter av stor betydelse för ekonomi, föda och prydnad, till exempel de som ger jordgubbar, körsbär, mandlar, päron, äpplen och, förstås, rosor, och den kännetecknas av blommor som oftast är femtaliga, med många ståndare och ett fruktämne som kan vara översittande eller undersittande.

Rosa canina delar typiska morfologiska drag med familjen, som blommor med fem kronblad och många ståndare. Rosväxterna är kända för att bilda ett brett spektrum av bioaktiva föreningar, bland dem polyfenoler, flavonoider och organiska syror, som ligger bakom en stor del av det medicinska intresset för många av arterna, och denna kemiska mångfald är föremål för omfattande farmakologisk forskning, med betydelse för utvecklingen av växtbaserade läkemedel och kosttillskott.

Använda delar för te och beredningar

• Blad
• Blommor
• Frön
• Nypon (skenfrukter)

Nyponen är den mest använda delen, och före all beredning måste fröna och håren som omger dem tas bort, eftersom de irriterar huden, munnen och tarmen; fröna tas i stället till vara separat för utvinning av olja.

Etnobotanisk och traditionell användning

Användningsområdena nedan hör till artens traditionella och folkliga bruk, framför allt i den europeiska örttraditionen, och alla har inte bekräftats i kliniska studier.

• Lindring av halsont
• Lindring av influensaliknande symtom
• Lindring av ledvärk
• Lindring av mag- och tarmbesvär
• Luftvägsbesvär, som bronkit och hosta
• Njurbesvär
• Stöd för immunförsvaret
• Urindrivande verkan

Terapeutiska egenskaper

Aktiviteterna nedan har främst beskrivits i laboratoriestudier och djurmodeller, och hittills finns få kliniska prövningar på människor.

• Antiinflammatorisk (minskning av inflammatoriska processer observerad i experimentella studier)
• Antioxidativ (neutralisering av fria radikaler i laboratorieförsök)
• Antiproliferativ (aktivitet observerad i laboratoriestudier, utan kliniskt belägg)
• Hjärtskyddande (effekter på kardiovaskulära parametrar som undersöks i preliminära studier)
• Immunmodulerande (modulering av immunsvaret beskriven i preliminära studier)
• Leverskyddande (skydd av levern observerat i experimentella modeller)
• Nervskyddande (skydd av nervsystemet observerat i laboratoriestudier)
• Njurskyddande (skydd av njurarna observerat i experimentella modeller)
• Smärtlindrande (minskad smärta vid artros observerad i ett litet antal kliniska prövningar med nyponpulver)

Fytokemisk profil

• Apigenin
• Askorbinsyra (vitamin C)
• Citronsyra
• Ellagsyra
• Flavonoider (kaempferol, kvercetin, rutin)
• Galaktolipider (GOPO)
• Gallussyra
• Homovanillinsyrahexosid
• Kaffesyra
• β-karoten
• Katekin
• Kinasyra
• Klorogensyra
• Kumariner
• α-linolensyra
• Linolsyra
• Lutein
• Lykopen
• Naringenin
• Palmitinsyra
• Polyfenoler
• Proantocyanidiner
• Protokatekusyra
• Syringasyra
• Tokoferoler (vitamin E)
• Triterpener (betulinsyra, oleanolsyra, ursolsyra)

Sammansättningen varierar med växtdelen: vitamin C, karotenoider och galaktolipider är koncentrerade i nyponens fruktkött, medan fettsyror som linolsyra och α-linolensyra, liksom tokoferoler, dominerar i oljan som utvinns ur fröna.

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)

• Flytande extrakt
• Fröolja
• Kapslar
• Nyponpulver
• Te eller infusion
• Tinktur
• Torrextrakt

I alla beredningar av frukten ska fröna och håren inuti tas bort och vätskan silas mycket noggrant, helst genom ett tunt tyg, eftersom håren irriterar huden, munnen och tarmen. För kapslar, extrakt och tinkturer bör mängd och användningstid följa råd från hälso- och sjukvårdspersonal eller tillverkarens anvisningar, eftersom halten av vitamin C och andra ämnen varierar mycket mellan produkterna. Då vitamin C är värmekänsligt görs teet ofta på varmt vatten som inte har kokat upp.

Synergi med andra växter

Lindring av ledvärk

Kombinationen av stenros med Harpagophytum procumbens (djävulsklo) och Salix alba (vitpil) används traditionellt vid ledbesvär, som artros, utifrån tanken att de tre växterna skulle komplettera varandras antiinflammatoriska och smärtlindrande verkan. Stenrosen bidrar med galaktolipider och polyfenoler, djävulsklon med harpagosider och vitpilen med salicylsyraderivat, vilket gör kombinationen olämplig utan professionell vägledning för den som använder blodförtunnande läkemedel eller är allergisk mot acetylsalicylsyra.

Stöd för immunförsvaret

Kombinationen av stenros med Echinacea purpurea (röd solhatt) och Sambucus nigra (fläder) används traditionellt som stöd för immunförsvaret vid luftvägsinfektioner. Enligt denna tradition skulle stenrosens vitamin C samverka med polysackariderna i solhatt och flavonoiderna i fläder, och kombinationen används gärna vid influensaliknande tillstånd; av fläder används endast blommorna eller de mogna bären i kokt form, aldrig råa bär.

Matsmältningshälsa

För matsmältningens skull kombineras stenros med Mentha piperita (pepparmynta) och Foeniculum vulgare (fänkål), en blandning som traditionellt används vid dyspepsi, gaser i magen och tarmkolik. Enligt denna tradition skulle stenrosens organiska syror och flavonoider komplettera mentolen i pepparmyntan och anetolen i fänkålen, ämnen som tillskrivs kramplösande, väderdrivande och antiinflammatorisk verkan i mag-tarmkanalen.

Recept och användningsprotokoll

Traditionellt nyponte

Om de torkade nyponen fortfarande har frön kvar, öppnar du dem och tar bort fröna och håren inuti innan du krossar fruktköttet; lägg sedan ungefär en matsked av detta i 250 ml varmt vatten utan att låta det koka. Täck kärlet, låt dra i 10 till 15 minuter och sila mycket noga, helst genom ett tunt tyg, så att inga hår kommer med i drycken, som kan sötas med honung.

Teet är rikt på vitamin C och antioxidanter och används traditionellt som stöd för immunförsvaret, i måttliga mängder under dagen; vid regelbunden användning i medicinskt syfte bör du rådgöra med hälso- och sjukvårdspersonal.

Fröolja för hudvård

Applicera några droppar fröolja från stenros på ren hud morgon och kväll och massera lätt tills oljan har absorberats helt; gör först ett test på ett litet hudområde, särskilt om du är allergisk mot växter i familjen Rosaceae.

Oljan används traditionellt i kosmetik för sina mjukgörande och återfuktande egenskaper och förekommer också i vård av ärr, bristningar och pigmentfläckar, användningar där underlaget fortfarande är begränsat. En stor del av den olja som säljs som rosa mosqueta utvinns ur Rosa rubiginosa och inte ur Rosa canina, så det är klokt att kontrollera etiketten före köp.

Hemgjord nyponsirap

Koka 500 g färska nypon i 1 liter vatten tills de är mjuka och häll allt genom ett tunt bomullstyg medan du pressar ut vätskan ordentligt; upprepa silningen vid behov, så att inga hår från fröna hamnar i sirapen. Tillsätt 500 g socker (eller honung) till vätskan, värm igen tills den får sirapskonsistens och förvara den i en steriliserad flaska i kylskåpet.

Sirapen används traditionellt vid influensaliknande tillstånd och hosta, alltid i små mängder; dos och frekvens bör bestämmas tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt för barn, gravida och personer med diabetes, på grund av den höga sockerhalten.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier

Kosmetologi

Rosoljor är vanliga ingredienser i kosmetiska produkter som krämer, lotioner och serum, tack vare de återfuktande och antioxidativa egenskaper som tillskrivs dem. På den marknaden betecknar namnet rosa mosqueta främst oljan från Rosa rubiginosa och Rosa moschata, även om fröolja från Rosa canina också används, och i samtliga fall hör användningen mot ärr, bristningar, rynkor, pigmentfläckar och ojämn hudstruktur mer till den kosmetiska traditionen än till etablerade kliniska resultat.

Fytoterapi

Inom fytoterapin används stenros i te, tinkturer samt torra och flytande extrakt och värderas för den antiinflammatoriska, antioxidativa, immunmodulerande och smärtlindrande verkan som beskrivs i litteraturen, till stor del utifrån experimentella studier. I traditionell praxis rekommenderas den ofta vid ledbesvär, som immunstöd, vid matsmältningsbesvär och i hudvård, och den goda toleransen när nypon äts som livsmedel bidrar till att förklara dess popularitet, utan att försiktighetsåtgärderna under kontraindikationer för den skull blir överflödiga.

Homeopati

Inom homeopatin finns uppgifter om preparat av Rosa canina som använts vid inflammationer i de övre luftvägarna, urinvägsbesvär och irritabilitet, med omnämnande av symtom som nästäppa, halsont och blåskatarr. Valet av homeopatiskt medel grundar sig på helheten av individens symtom, enligt denna praktiks principer, och dessa indikationer har inte bekräftats i kontrollerade kliniska studier.

Kontraindikationer och biverkningar

Kontraindikationer

• Allergi mot Rosaceae: personer med känd allergi mot växter i familjen Rosaceae, som mandel, persika och äpple, bör undvika stenros på grund av risken för korsallergiska reaktioner.
• Barn: medicinsk användning hos barn bör ske enligt råd från barnläkare, och beredningar sötade med honung får inte ges till barn under 1 år.
• Graviditet och amning: medicinska doser bör undvikas under graviditet och amning eftersom säkerhetsdata saknas, vilket inte ska förväxlas med enstaka intag i mängder som motsvarar vanlig kost, något som ändå bör diskuteras med läkare.
• Hemokromatos: vitamin C ökar upptaget av järn, så personer med hemokromatos eller andra tillstånd med järnöverskott bör vara försiktiga och söka medicinsk rådgivning före användning.
• Hår i nyponen: håren inuti nyponen irriterar huden, munnen och tarmen, så frön och hår måste tas bort och alla beredningar av frukten silas mycket noga.
• Identifiering av arten: rosa mosqueta är ett handelsnamn som främst används för oljan från Rosa rubiginosa (och Rosa moschata) och inte en exakt synonym till stenros; kontrollera det vetenskapliga namnet på etiketten när du köper olja eller torkad frukt, eftersom uppgifterna i den här artikeln gäller Rosa canina.
• Njursten: den höga halten av vitamin C kräver försiktighet vid njursten, eftersom en del av vitaminet omvandlas till oxalat i kroppen, och personer som tidigare haft njursten bör använda växten måttligt och under medicinsk uppföljning.

Läkemedelsinteraktioner

• Blodförtunnande läkemedel: det finns en teoretisk interaktion med warfarin och andra antikoagulantia vid höga doser vitamin C, vilket kräver medicinsk uppföljning av den som använder sådana läkemedel, särskilt i kombination med vitpil, som är rik på salicylsyraderivat.
• Blodsockersänkande läkemedel: i stora mängder kan stenros påverka blodsockernivån, och personer med diabetes som använder blodsockersänkande läkemedel bör följa sitt blodsocker och informera läkaren, en försiktighetsregel som även gäller den sockerrika sirapen.

Biverkningar

• Allergiska reaktioner: hos känsliga personer kan växten ge kontakteksem, klåda, nässelutslag eller, i sällsynta fall, anafylaxi.
• Irriterande hår: dåligt silade beredningar kan ge klåda och irritation i munnen, halsen och tarmen, och direktkontakt mellan håren och huden ger också klåda.
• Mag- och tarmbesvär: överdrivet intag av mycket koncentrerat te eller av nypon kan ibland ge illamående, kräkningar, diarré eller förstoppning.

Kuriosa

Namnets ursprung

Artepitetet canina kommer från latinets caninus, som betyder ”som hör till hunden”, och den mest citerade förklaringen kopplar namnet till den gamla tron att växtens rot skulle hjälpa mot bett av rabiessjuka hundar, en föreställning helt utan medicinsk grund, eftersom rabies kräver omedelbar vård. Kopplingen går tillbaka till antiken och nämns av Plinius den äldre, även om en annan teori förknippar namnet med grenarnas krökta taggar, som skulle påminna om en hunds hörntänder.

Användning under andra världskriget

Under andra världskriget användes nypon i stor utsträckning i Storbritannien och USA som källa till vitamin C, i en tid av brist på citrusfrukter. Myndigheterna uppmuntrade insamling av nypon för framställning av sirap som delades ut till barn för att förebygga skörbjugg, en praxis som visade växtens näringsmässiga betydelse i kristider.

Symbolik och folklore

Stenrosen, på engelska kallad dog rose, har varit en symbol för kärlek och poesi i många kulturer, och i europeisk folklore förknippades den ofta med älvor och naturväsen. Dess enkla skönhet och förmåga att klara svåra förhållanden gjorde den till ett vanligt inslag i sägner och folkliga traditioner, där den symboliserade hopp och motståndskraft, och den användes också i ritualer för skydd och spådom.

Handelsnamnet rosa mosqueta

I Brasilien och Portugal kallas stenros ofta rosa-mosqueta, men namnet har etablerat sig i handeln med kosmetiska oljor som främst utvinns ur Rosa rubiginosa och Rosa moschata, arter som är närstående men skilda från Rosa canina. Rosa mosqueta bör därför förstås som ett namn som förknippas med växten och inte som dess främsta folkliga namn, en roll som på portugisiska tillhör rosa-canina och i andra hand roseira-brava.

Vanliga frågor

Hjälper te av stenros vid viktnedgång?

Te av stenros är inget bantningsmedel i sig. Traditionen tillskriver växten en urindrivande verkan, som kan bidra till att kroppen gör sig av med vätska utan att kroppsfettet minskar, och viktkontroll är fortfarande beroende av en balanserad kost och regelbunden fysisk aktivitet.

Hur gör man te av stenros på bästa sätt?

Använd ungefär en matsked torkade och krossade nypon, utan frön och hår, till varje 250 ml varmt vatten som inte har kokat upp, och låt dra i 10 till 15 minuter innan du silar mycket noga, helst genom ett tunt tyg. Undvik att koka nyponen direkt, eftersom hög värme bryter ned vitamin C. För en kraftigare smak kan nyponen få ligga i blöt i kallt vatten några timmar före uppvärmningen.

Har te av stenros biverkningar?

I måttliga mängder tolereras teet oftast väl, men överdrivet intag kan ge lindriga mag- och tarmbesvär som illamående, diarré eller förstoppning, och dåligt silade beredningar irriterar munnen och tarmen på grund av håren i frukten. Personer med allergi mot växter i familjen Rosaceae, tidigare njursten eller hemokromatos, liksom de som använder warfarin, bör vara försiktiga och tala med hälso- och sjukvårdspersonal före användning.

Kan gravida och ammande använda stenros?

Medicinska doser av stenros bör undvikas under graviditet och amning, eftersom säkerhetsdata för dessa perioder saknas. Enstaka intag i mängder som motsvarar vanlig kost är en annan sak, men även det bör diskuteras med den som följer graviditeten eller amningen.

Varför måste frön och hår tas bort från frukten?

Inuti nyponet finns frön omgivna av fina hår som irriterar huden, munnen och tarmen. Därför bör varje beredning av frukten börja med att frön och hår tas bort och avslutas med en noggrann silning, helst genom ett tunt tyg.

Är stenros och rosa mosqueta samma växt?

Inte riktigt, eftersom rosa mosqueta är ett handelsnamn som främst används för oljan från Rosa rubiginosa och Rosa moschata, även om det i Brasilien och Portugal också används om stenros. När du köper olja eller torkade nypon är det klokt att kontrollera det vetenskapliga namnet på etiketten för att veta vilken art produkten har utvunnits ur.