Cydonia oblonga (Kvitten): egenskaper och användning

Kvitten, med det vetenskapliga namnet Cydonia oblonga Mill., är ett litet fruktträd i rosfamiljen, Rosaceae, som i årtusenden har uppskattats för sina aromatiska och sträva frukter. Arten härstammar från de mildare delarna av Mindre Asien och sydöstra Europa och har fått en plats både i matlagningen och i folkmedicinen, särskilt i form av te, örtinfusioner och sötsaker av kokt frukt. Laboratoriestudier undersöker dess antiinflammatoriska, antimikrobiella och antioxidativa verkningar, och därför väcker växten ett ökande intresse inom fytokemisk och farmakologisk forskning, utan att något av detta ännu har bekräftats i kliniska prövningar.

Folkliga och internationella namn

På svenska används kvitten om både trädet och frukten, och kvittenträd anger att det är trädet som avses. Namn som japansk kvitten och kinesisk kvitten gäller andra växter, i släktena Chaenomeles och Pseudocydonia, och finns därför inte med i listan.

• Svenska: kvitten, kvittenträd.
• Engelska: common quince, quince.
• Franska: cognassier, coing.
• Italienska: cotogno, melo cotogno.
• Portugisiska: marmeleiro, marmeleiro-da-europa, marmelo.
• Spanska: cidonia, membrillo.
• Tyska: Echte Quitte, Quitte.

Botaniska synonymer

Det vetenskapliga namnet Cydonia oblonga Mill. är det mest allmänt accepterade för arten, men den botaniska historien har registrerat några synonymer som speglar olika klassificeringar och iakttagelser genom tiderna. Bland de mest kända finns Cydonia vulgaris och Pyrus cydonia L., namn som gör det möjligt att spåra växtens taxonomiska utveckling och dess släktskap med andra arter i rosfamiljen, Rosaceae.

Botanisk familj: Rosaceae

Kvitten tillhör familjen Rosaceae, rosfamiljen, en stor och mångsidig grupp som omfattar många fruktväxter av stor ekonomisk betydelse, som jordgubbar, persikor, päron och äpplen. Familjen kännetecknas av blommor som oftast är iögonfallande och frukter av skiftande form, med vid utbredning över hela världen, och inom den är Cydonia oblonga den enda arten i släktet Cydonia, vilket understryker dess botaniska särart.

Använda delar för te och beredningar

• Blad (torkade, i örtinfusioner)
• Frukter (kokta eller ugnsbakade, i te, sötsaker, gelé och kvittenmarmelad)
• Frön (endast hela och blötlagda i vatten för att utvinna slemmet, och därefter kasserade)

Etnobotanisk och traditionell användning

Genom historien har kvitten använts i många kulturer, både i köket och i folkmedicinen. I Portugal äts frukten traditionellt kokt, framför allt som marmelada (en fast kvittenpasta), eller ugnsbakad, och den äts sällan rå på grund av den kraftiga strävheten, medan konsumtionen i Brasilien främst är industriell och även där kretsar kring tillverkning av marmelada. Folkmedicinen beskriver dessutom användning av fröna mot diarré, alltid i form av det slem som frigörs när hela frön får ligga i blöt i vatten, ett bruk som hör till den traditionella kunskapen och saknar kliniskt stöd. Örtinfusioner av blad och frukt kompletterar denna repertoar av huskurer och förknippas i traditionen med lindriga matsmältningsbesvär, som övergående diarré och gaser i magen.

Terapeutiska egenskaper

Egenskaperna nedan sammanfattar uppgifter från folktraditionen och fynd från laboratorie- eller djurstudier, och ingen av dem ersätter medicinsk diagnos eller behandling.

• Adstringerande (drar samman vävnader, grunden för det traditionella bruket vid lindrig diarré)
• Antiallergisk (aktivitet observerad i laboratoriestudier, utan kliniskt stöd)
• Antidepressiv (effekt endast undersökt i djurmodeller, utan kliniskt stöd)
• Antiinflammatorisk (effekt observerad i laboratorie- och djurstudier)
• Antimikrobiell (verkan mot mikroorganismer observerad i laboratoriestudier)
• Antioxidativ (polyfenolaktivitet uppmätt i laboratoriet i fruktköttet, skalet och fröna)
• Blodsockersänkande (sänkt blodsocker observerat i djurstudier, utan kliniskt stöd)
• Karminativ (traditionellt använd för att lindra gaser i magen)
• Leverskyddande (effekt observerad i djurstudier)
• Stärkande (traditionellt använd som allmänt tonikum)
• Urindrivande (traditionellt bruk, utan kliniska studier som bekräftar det)

Fytokemisk profil

Kvitten är en rik källa till bioaktiva föreningar, och den fytokemiska profilen omfattar flavonoider, glykosider, kaffeoylkinasyror, pektin, polyfenoler och tanniner, ojämnt fördelade mellan skal, fruktkött, blad och frön. Polyfenolerna och flavonoiderna, som finns rikligt i skalet och i andra delar av växten, står för en stor del av den antioxidativa aktivitet som uppmätts i laboratoriet, medan pektinet, som finns i hög koncentration i frukterna, är en polysackarid med viktiga användningsområden inom livsmedels- och läkemedelsindustrin. Fröna innehåller i sin tur tanniner och glykosider som kopplas till de adstringerande och antimikrobiella egenskaperna, och bland dessa glykosider finns amygdalin, en cyanogen förening som kan frigöra cyanid när fröet krossas eller tuggas.

• Amygdalin (cyanogen glykosid i fröna)
• Flavonoider (koncentrerade främst i skalet)
• Kaffeoylkinasyror (fenoliska föreningar i polyfenolgruppen)
• Pektin (polysackarid som finns rikligt i fruktköttet)
• Polyfenoler (främst ansvariga för den antioxidativa aktiviteten)
• Slemämnen (gel som frigörs från ytan på hela frön i kontakt med vatten)
• Tanniner (förknippade med den råa fruktens strävhet och finns även i fröna)

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)

• Extrakt
• Gelé och kvittenmarmelad
• Kokt eller ugnsbakad frukt
• Slem från hela frön (blötläggning i vatten, utan att krossa dem)
• Te (örtinfusioner av blad och frukt)
• Tinkturer

I hushållet används kvitten främst som livsmedel, kokt, ugnsbakad eller förvandlad till gelé och marmelad, eftersom den råa frukten är mycket sträv och bör ätas kokt. Örtinfusioner av blad och frukt bereds på samma sätt som vanligt hemlagat te, medan extrakt och tinkturer är koncentrerade former där mängd och användningstid måste bestämmas av vårdpersonal. Det traditionella slemmet utvinns genom att hela frön får ligga i blöt i vatten, utan att fröna krossas, tuggas eller sväljs, och de kasseras sedan när de har avgett gelén.

Synergi med andra växter

I folktraditionen kombineras kvitten med andra medicinalväxter i hemlagade beredningar, utan att dessa blandningar har utvärderats i kliniska studier, och varje kombination bör först diskuteras med vårdpersonal, särskilt av den som använder läkemedel regelbundet.

Kombination med kamomill och pepparmynta

Vid matsmältningsbesvär finns traditionella uppgifter om kvitten tillsammans med kamomill (Matricaria chamomilla) eller pepparmynta (Mentha × piperita), två örter med lång tradition i hemlagat te som serveras efter måltiderna.

Kombination med ingefära och röd solhatt

I folkliga beredningar med koppling till immunförsvaret förekommer kvitten tillsammans med ingefära (Zingiber officinale) eller röd solhatt (Echinacea purpurea), en kombination som hör till den traditionella repertoaren och vars effekter inte har bekräftats i studier på människor.

Recept och användningsprotokoll

Traditionell örtinfusion på kvittenblad

Ingredienser: 1 matsked torkade kvittenblad och 250 ml kokande vatten.

Tillagning: Lägg de torkade bladen i det kokande vattnet, täck över och låt dra i 10 minuter innan du silar och dricker infusionen ljummen. Infusionen används traditionellt vid episoder av lindrig diarré tack vare bladens adstringerande egenskaper, och när det gäller hur ofta och hur länge den kan användas bör du rådfråga vårdpersonal. Ihållande diarré, diarré med feber eller blod samt alla sådana fall hos barn och äldre kräver läkarbedömning innan man använder örtte.

Hemlagad kvittenmarmelad för vintern

Ingredienser: 1 kg mogna kvitten, 800 g socker och saften av 1 citron.

Tillagning: Skölj kvittenfrukterna noga, skala dem och ta bort fröna, som ska kasseras, och skär fruktköttet i bitar. Koka bitarna i vatten tills de är mjuka, låt rinna av och passera fruktköttet genom en passersil eller mixa det till en puré. Koka purén med sockret och citronsaften under ständig omrörning tills den når marmeladkonsistens, det vill säga när massan släpper från kastrullens botten, och häll den sedan i steriliserade burkar. Kvittenmarmelad är en traditionell och näringsrik sötsak som passar utmärkt till bröd och ost.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier

Fytoterapi

Inom fytoterapin förekommer extrakt av kvitten i beredningar som riktar sig mot mag- och tarmbesvär och inflammatoriska processer, och de studeras dessutom för sin antioxidativa aktivitet. Fruktens höga pektininnehåll förklarar också intresset för beredningar med koppling till matsmältningshälsa, men fytoterapeutisk användning av kvitten bör ske under vägledning av kvalificerad vårdpersonal, som bestämmer lämplig användningsform och mängd i varje enskilt fall.

Funktionell kost

I kosten uppskattas kvitten, kokt, ugnsbakad eller som gelé, för pektinet, en löslig fiber som ger sötsakerna konsistens och som traditionen förknippar med fastare avföring. Eftersom kvittenmarmelad innehåller mycket socker bör den som behöver hålla blodsockret under kontroll ta hänsyn till detta innan den äts ofta.

Kontraindikationer och biverkningar

Kvitten är ett traditionellt livsmedel och tolereras i regel väl i kulinarisk form, men medicinsk användning av växten kräver vissa försiktighetsåtgärder. Fröna innehåller amygdalin (en cyanogen glykosid): det traditionella slemmet utvinns genom att hela frön får ligga i blöt i vatten, aldrig krossade, tuggade eller nedsvalda, och fröna ska kasseras efteråt. När fröet bryts kan amygdalin frigöra vätecyanid, ett giftigt ämne, och därför får ingen beredning innehålla malda frön.

Den råa frukten är mycket sträv och bör ätas kokt. På grund av samma sammandragande effekt kan ett överdrivet intag av kvitten orsaka eller förvärra förstoppning, och det rekommenderas inte för personer med hemorrojder. Personer med överkänslighet eller allergi mot någon av växtens beståndsdelar bör undvika användning, och även om allergiska reaktioner är sällsynta kan de förekomma.

Gravida och ammande behöver vara särskilt uppmärksamma: det saknas säkerhetsdata för medicinsk användning (utöver som livsmedel) under graviditet och amning, och rekommendationen är därför att begränsa intaget till kokt frukt och kvittenmarmelad som livsmedel. Till barn bör te på blad eller frukt endast ges efter råd från barnläkare, och fröna får aldrig förvaras inom räckhåll för dem. Personer som använder diabetesläkemedel (blodsockersänkande medel) eller antidepressiva läkemedel bör tala med läkaren innan de använder extrakt eller tinkturer av kvitten, eftersom djurstudier undersöker effekter på blodsocker och sinnesstämning och möjliga interaktioner inte har utvärderats hos människor.

Kvitten bör inte heller förväxlas med växterna i släktena Chaenomeles och Pseudocydonia, som kallas japansk kvitten respektive kinesisk kvitten, eftersom de är andra arter som inte nödvändigtvis delar samma uppgifter om användning och säkerhet. Vid tvekan eller vid användning i medicinskt syfte, rådfråga vårdpersonal.

Kuriosa

Kvitten bär på en historia rik på kuriosa, med början i antikens Grekland, där frukten förknippades med gudinnan Afrodite och betraktades som en symbol för kärlek, fruktbarhet och lycka. Det var vanligt att grekiska brudar åt kvitten före bröllopet för att ge andedräkten en behaglig doft, och man tror att de gyllene äpplena i myterna, som de i Hesperidernas trädgård, kan ha varit kvitten. Själva ordet marmelad kommer från portugisiskans marmelada, som är direkt bildat av marmelo, vilket visar fruktens historiska betydelse i matlagningen, och på Balkan finns en tradition att plantera ett kvittenträd när ett barn föds, som en symbol för liv, kärlek och fruktbarhet. Trädet har odlats i årtusenden, och vissa källor förlägger odlingen redan till det forntida Mesopotamien.

De asiatiska kvittenväxterna i släktena Chaenomeles och Pseudocydonia tillhör också rosfamiljen, Rosaceae, men är andra växter än den äkta kvitten, och det är dem namn som japansk kvitten och kinesisk kvitten syftar på, inte Cydonia oblonga.

Vanliga frågor

Är te på kvitten säkert för barn?

Te som bereds på blad eller frukt av kvitten bör endast ges till barn i små mängder och alltid efter råd från barnläkare eller fytoterapeut. Fröna får aldrig krossas, tuggas eller sväljas, eftersom de innehåller amygdalin, en cyanogen glykosid. Innan du ger ett barn någon beredning av kvitten, rådfråga vårdpersonal.

Hur används te på kvitten traditionellt för matsmältningen?

Folktraditionen använder te på kvitten för dess adstringerande egenskaper, framför allt vid episoder av lindrig diarré, och även som karminativ för att lindra gaser i magen. Laboratoriestudier undersöker dessutom en möjlig antiinflammatorisk verkan i mag-tarmkanalen, och pektinet i frukterna förknippas med fastare avföring. Detta bruk ersätter inte en läkarbedömning, särskilt inte när diarrén håller i sig.

Kan kvitten användas under graviditet?

Det saknas säkerhetsdata för medicinsk användning av kvitten, utöver som livsmedel, under graviditet och amning. Kokt frukt och kvittenmarmelad äts traditionellt som mat, men te och koncentrerade extrakt bör undvikas av gravida och ammande utan läkarråd, just på grund av bristen på avgörande studier, och vid tvekan är det bäst att tala med läkare eller barnmorska.

Kan man äta kvittenfrön?

Nej, eftersom fröna innehåller amygdalin, en cyanogen glykosid som kan frigöra vätecyanid när fröet bryts. Det traditionella bruket begränsas till slemmet, som utvinns genom att hela frön får ligga i blöt i vatten utan att krossas eller tuggas, och fröna ska kasseras efteråt.

Varför äts kvitten sällan rå?

Rå kvitten har fast fruktkött och är mycket sträv, och därför bör den ätas kokt. Kokt, ugnsbakad eller förvandlad till gelé och marmelad blir frukten mjuk och aromatisk, och det är så portugiser och brasilianare traditionellt äter den.

Är kvitten och japansk kvitten samma växt?

Nej, namnen japansk kvitten och kinesisk kvitten syftar på växter i släktena Chaenomeles och Pseudocydonia, som tillhör samma familj, Rosaceae, men är andra arter än Cydonia oblonga. Därför bör uppgifter om användning och säkerhet för den ena växten inte automatiskt överföras till den andra.