Prunus africana (Pygeum): egenskaper och användning

Prunus africana (Hook.f.) Kalkman, allmänt känd som pygeum, afrikanskt plommonträd eller afrikanskt körsbär, är ett stort, städsegrönt träd i familjen rosväxter (Rosaceae), beskrivet av Joseph Dalton Hooker och senare omklassificerat av Cornelis Kalkman. Arten är inhemsk i bergsområdena i Centralafrika och södra Afrika och på öar som Bioko och Madagaskar, kan bli 30 till 40 meter hög och utmärks av en tät krona och en bark som varierar från svart till brun och spricker upp i ett karakteristiskt rektangulärt mönster. Blomningen sker mellan oktober och maj, med små grönvita blommor som utvecklas till röda till bruna stenfrukter, och mognaden tar flera månader efter pollineringen.

Inom traditionell afrikansk medicin finns uppgifter om att trädets bark, blad och rötter används mot en lång rad besvär, och den fytokemiska sammansättningen, rik på fettsyror, fytosteroler och triterpener, förklarar forskarnas intresse för antiandrogena, antiinflammatoriska och antimikrobiella effekter, som främst har observerats i experimentella studier. Den internationella efterfrågan på barkextrakt mot urinvägssymtom vid benign prostatahyperplasi (BPH) har lett till ett intensivt utnyttjande av vilda bestånd, något som i dag oroar naturvårdare. Samtidigt utvärderar forskningen en del av dessa traditionella användningsområden, med mer samstämmiga resultat för lindriga till måttliga urinvägssymtom vid BPH än för de övriga folkliga indikationerna.

Folkliga och internationella namn

Pygeum har olika namn beroende på region och språk, och flera av dem anspelar på det tidigare släktet Pygeum, på likheten med andra frukter i släktet Prunus eller på trädets rödaktiga och starkt luktande ved.

• Svenska: afrikanskt körsbär, afrikanskt plommonträd, pygeum.
• Engelska: African almond, African cherry, African plum, African prune, bitter almond, iron wood, pygeum, red stinkwood.
• Franska: prunier d’Afrique, pygeum.
• Italienska: pigmeo, pruno africano.
• Portugisiska: ameixa-africana, cereja-africana, madeira-de-ferro, prunheiro-africano, pygeum.
• Spanska: ciruelo africano, manzano africano, pigeum.
• Tyska: Afrikanischer Kirschbaum, Pygeum, Rotstinkholz.

Botaniska synonymer

Det accepterade vetenskapliga namnet på pygeum är Prunus africana (Hook.f.) Kalkman, men växten placerades tidigare i släktet Pygeum, och Pygeum africanum Hook.f. är fortfarande den mest kända synonymen i historisk litteratur och på etiketterna till kommersiella produkter. Flytten till släktet Prunus speglar en fördjupad förståelse av de fylogenetiska släktskapen inom rosväxterna, och de viktigaste registrerade synonymerna för arten är följande:

• Laurocerasus africana (Hook.f.) Browicz
• Pygeum africanum Hook.f.
• Pygeum crassifolium Hauman

Botanisk familj: Rosaceae

Prunus africana tillhör rosväxterna (Rosaceae), en av de största och mest mångformiga familjerna av blomväxter, med omkring 4828 arter fördelade på 91 släkten och utbredning på praktiskt taget alla kontinenter. Familjen rymmer många ekonomiskt viktiga växter, både fruktväxter (jordgubbar, körsbär, persikor, päron och äpplen) och prydnadsväxter som rosor, och kännetecknas av blommor som oftast är femtaliga, med fem foderblad, fem kronblad och många ståndare, samt varierade frukttyper som nötter, stenfrukter och äppelfrukter.

Familjen är också känd för att bilda bioaktiva föreningar som fenolsyror, flavonoider och tanniner, vilket bidrar till att förklara det medicinska intresset för flera av dess arter, däribland pygeum. Den genetiska och kemiska mångfalden hos rosväxterna är föremål för omfattande forskning, både för att förstå den traditionella användningen av växterna och för att hitta nya växtbaserade läkemedel.

Använda delar för te och beredningar

• Blad
• Frukter
• Rötter
• Stambark

Stambarken står för nästan allt kommersiellt och vetenskapligt intresse för arten, och storskalig barkning, som ofta slutar med att trädet dör, ligger bakom de bevarandeproblem som pygeum står inför i flera delar av Afrika.

Etnobotanisk och traditionell användning

Användningsområdena nedan sammanfattar etnobotaniska uppgifter från olika afrikanska samhällen, sammanställda i vetenskapliga översiktsartiklar, och är inte detsamma som belagda indikationer. Sjukdomar som cancer, diabetes, gonorré, hiv-infektion, högt blodtryck, malaria och tyfoidfeber kräver medicinsk diagnos och behandling, och växten kan aldrig ersätta sådan vård.

• AIDS-relaterade symtom (traditionell uppgift, utan kliniskt belägg)
• Avförande medel
• Benign prostatahyperplasi (BPH)
• Diabetes mellitus
• Erektil dysfunktion
• Feber
• Gonorré
• Hudinfektioner
• Högt blodtryck
• Lindring av bröst- och interkostalsmärta
• Luftvägsbesvär
• Mag-tarmbesvär (diarré, magsår)
• Malaria
• Njursjukdomar
• Prostatacancer (traditionell uppgift, utan kliniskt belägg)
• Psykisk sjukdom
• Sårläkning
• Tyfoidfeber
• Urinvägsbesvär

Terapeutiska egenskaper

• Adstringerande (drar samman vävnad, en effekt som kopplas till tanninerna)
• Antiandrogen (påverkan på androgenernas verkan observerad i experimentella studier)
• Antiangiogen (hämning av nybildning av blodkärl i laboratoriemodeller)
• Antibakteriell (aktivitet mot bakterier observerad i laboratorieförsök)
• Antiinflammatorisk (minskning av inflammatoriska mediatorer i prekliniska studier)
• Antimikrobiell (aktivitet mot mikroorganismer i laboratorieförsök)
• Antioxidant (neutralisering av fria radikaler i in vitro-försök)
• Antiproliferativ (aktivitet observerad i laboratoriestudier, utan kliniskt belägg)
• DPP-4-hämmande (hämning av enzymet DPP-4 observerad i laboratoriet, undersökt i samband med glukosomsättningen)
• Smärtstillande (traditionell uppgift om smärtlindring)

De flesta av dessa effekter har beskrivits i celler, vävnader eller försöksdjur, och bara effekten på urinvägssymtom vid BPH har undersökts i kliniska studier på människor, som dessutom är små och kortvariga, så ingen punkt på listan kan betraktas som en belagd indikation.

Fytokemisk profil

• Alkaloider
• Beta-sitostenon
• Beta-sitosterol
• Campesterol
• Cyanogena glykosider
• Fettsyror
• Flavonoider (kvercetin)
• Oleanolsyra
• Saponiner
• Tanniner
• Triterpener
• Ursolsyra

De mest studerade grupperna i barken är fytosterolerna, som beta-sitosterol och campesterol, de pentacykliska triterpenerna, bland dem oleanolsyra och ursolsyra, samt fettsyrorna, som tillskrivs större delen av de antiinflammatoriska och antiproliferativa effekter som beskrivits i laboratoriet. Halten av dessa föreningar varierar mellan bestånd i olika delar av Afrika, och förekomsten av cyanogena glykosider, som är vanliga i släktet Prunus, är ytterligare ett skäl att inte improvisera hemgjorda beredningar av blad och frukter.

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)

• Avkok (bark, blad, frukter, rötter)
• Extrakt (bark)
• Infusion (blad, frukter)
• Pulver (bark för utvärtes bruk)

De flesta studier av urinvägssymtom har gällt standardiserade barkextrakt, inte hemgjorda avkok eller infusioner, vars sammansättning varierar kraftigt beroende på råvarans ursprung och beredningssättet. Barkpulvret förekommer i traditionella källor enbart för utvärtes bruk, på huden, och all invärtes användning bör ske under vägledning av hälso- och sjukvårdspersonal som känner till patientens sjukdomshistoria.

Synergi med andra växter

Prostatahälsa

I kommersiella produkter som riktar sig mot urinvägssymtom vid BPH förekommer pygeum ofta tillsammans med sågpalmetto (Serenoa repens), en kombination som vilar mer på traditionell användning och farmakologiska resonemang än på studier som jämför blandningen med varje växt för sig. Den föreslagna motiveringen förenar fytosterolerna och triterpenerna i barken av Prunus africana, som studerats för antiinflammatoriska och antiproliferativa effekter på prostataceller, med fettsyrorna i sågpalmetto, som undersökts för hämning av enzymet 5-alfa-reduktas. Eftersom det saknas robusta studier av kombinationen bör alla förväntningar på ytterligare lindring av urinvägssymtom diskuteras med en urolog, som också behöver känna till alla produkter som används.

Antiinflammatoriskt stöd

Inom folklig örtmedicin förknippas pygeum även med gurkmeja (Curcuma longa) eller indisk rökelse (Boswellia serrata), växter vars huvudsakliga föreningar, kurkumin och boswelliasyror, är väl undersökta för sin antiinflammatoriska aktivitet. Tanken bakom den här synergin är att lägga till andra verkningsmekanismer än fytosterolernas och triterpenernas i Prunus africana vid kroniska inflammatoriska tillstånd som artrit eller prostatit, även om kombinationen inte har utvärderats i kliniska studier och fortfarande hör till den traditionella användningen. Gurkmeja nämns också för en möjlig interaktion med blodförtunnande läkemedel, vilket understryker behovet av professionell rådgivning för den som tar läkemedel som påverkar blodets koagulation.

Recept och användningsprotokoll

Traditionellt avkok på barken

Enligt traditionella uppgifter från samhällen i Centralafrika och södra Afrika kokas den torkade barken i vatten, och vätskan används traditionellt vid urinvägsbesvär hos män, särskilt sådana som hänger samman med godartad prostataförstoring. Eftersom det saknas säkerhetsdata för hemgjorda avkok, vars koncentration varierar kraftigt beroende på barkens ursprung, anger den här texten varken mängder eller hur ofta avkoket kan intas.

Beredningen som beskrivs i källorna består i att koka den finhackade barken i vatten i ungefär 15 till 20 minuter, ta kastrullen från värmen, lägga på ett lock och låta det dra i ytterligare 10 minuter innan vätskan silas. Mängden bark, antalet dagliga doser och användningens längd ska bestämmas individuellt, och först efter en urologisk bedömning som har klarlagt orsaken till symtomen, så rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal före all användning.

Traditionell infusion av bladen

De torkade bladen av pygeum används traditionellt som infusion vid lindriga mag-tarmbesvär, som diarré eller magont, enligt afrikanska etnobotaniska källor. Ihållande diarré, diarré med blod eller diarré med feber kräver medicinsk bedömning, och infusionen får inte fördröja den vården.

Vid traditionell beredning hälls kokande vatten över bladen, som får dra i 5 till 7 minuter innan drycken silas och dricks ljummen. Eftersom artens fytokemiska lista omfattar cyanogena glykosider, typiska för släktet Prunus, bör mängden blad och hur ofta infusionen dricks inte improviseras, och rådet är att rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal före användning.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier

Fytoterapi

Inom fytoterapin har Prunus africana en framträdande plats bland de växter som studerats vid urologiska tillstånd hos män, framför allt benign prostatahyperplasi, och standardiserade barkextrakt ingår i produkter som riktar sig mot symtom som dysuri, nokturi och urinträngningar. Forskningen undersöker hur extrakten påverkar inflammation och tillväxt av prostataceller, och översikter av kliniska studier, som oftast är små och kortvariga, tyder på en måttlig förbättring av urinvägssymtom med dessa extrakt, utan samstämmiga belägg för minskad prostatavolym. Därför bör fytoterapeutisk användning ses som ett möjligt komplement som diskuteras med urologen, och aldrig som en ersättning för diagnos och konventionell behandling.

Nutraceutika

Tack vare den fytokemiska profilen, rik på fytosteroler och triterpener, ingår barken av pygeum i en rad kosttillskott för prostata och urinvägar, ofta kombinerad med extrakt av sågpalmetto, selen och zink. Sammansättningen i dessa produkter varierar med barkens ursprung och extraktionsprocessen, eftersom fältstudier visar betydande skillnader i halten av bioaktiva föreningar mellan bestånd i olika delar av Afrika. Användning av nutraceutika med Prunus africana bör följas upp av hälso- och sjukvårdspersonal, som bedömer säkerheten och om produkten passar den enskilda personen, och att välja leverantörer som kan styrka hållbart brukade källor bidrar till att minska trycket på de vilda bestånden.

Kontraindikationer och biverkningar

Kontraindikationer

Pygeum tolereras i regel väl i studier med standardiserade extrakt, men användning är kontraindicerad vid känd överkänslighet mot någon av växtens beståndsdelar, och försiktighet krävs hos personer som tidigare fått en allergisk reaktion på andra växter i familjen rosväxter (Rosaceae). Växten är inte avsedd för kvinnor eller för användning hos barn, vilket utesluter gravida, ammande och barn, grupper för vilka det inte heller finns några säkerhetsstudier. Män med prostatacancer eller andra hormonberoende tillstånd bör bara överväga användning under strikt medicinsk övervakning, eftersom växten kan påverka verkan av androgena hormoner.

Urinvägssymtom kräver medicinsk diagnos

Urinvägssymtom som svårigheter att kissa, svag stråle, urinträngningar eller blod i urinen kräver medicinsk diagnos före all självmedicinering, eftersom de kan ha orsaker som kräver specifik behandling, bland annat för att prostatacancer måste uteslutas. Pygeum ska inte användas som ersättning för urologisk uppföljning, och den som redan får behandling för BPH måste informera sin urolog innan en produkt baserad på växten läggs till.

Vanliga biverkningar

Pygeum kan ge lindriga mag-tarmbesvär, med illamående, magsmärtor eller diarré, effekter som oftast är övergående och ovanliga vid de doser som utvärderats i kliniska studier. Allergiska hudreaktioner är sällsynta, och toxicitetsstudier på råttor med koncentrerade barkextrakt har visat organskador, vilket understryker vikten av att inte improvisera doser eller förlänga användningen på egen hand, och av att berätta för läkare eller farmaceut om alla ovanliga symtom.

Läkemedelsinteraktioner

Prunus africana kan interagera med läkemedel som verkar på hormoner, som hormonersättning, läkemedel mot prostatacancer och andra läkemedel som används vid BPH, och kan dessutom potentiellt förstärka effekten av antiinflammatoriska läkemedel. Försiktighet rekommenderas för den som tar blodförtunnande eller trombocythämmande läkemedel, på grund av en möjlig additiv effekt, och för den som tar blodsockersänkande läkemedel, eftersom laboratoriestudier undersöker växtens verkan på enzymet DPP-4, som är kopplat till blodsockerregleringen. I samtliga fall bör läkare konsulteras innan användningen påbörjas, för att undvika skadliga interaktioner och värna säkerheten i den pågående behandlingen.

Kuriosa

Upptäckt och traditionell användning

Prunus africana har en lång historia inom traditionell afrikansk medicin, förd vidare genom generationer i samhällen i Centralafrika och södra Afrika som tog till trädets bark vid feber, urinvägsbesvär och inflammationer. Användningen vid urinvägsbesvär hos män ingick i denna lokala kunskap långt innan den västerländska vetenskapen började undersöka arten, vilket gör pygeum till ett tydligt exempel på hur etnobotaniken ger riktning åt farmakologisk forskning.

Barkhandel och bevarande

Den internationella handeln med barken, dokumenterad sedan början av 1970-talet, växte i takt med produktionen av extrakt mot urinvägssymtom vid BPH och ledde till att Prunus africana klassades som sårbar av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) och 1995 fördes upp på CITES bilaga II, vilket ställer exporten av bark under internationell kontroll. Ohållbar skörd, där så mycket bark ofta tas att trädet dör, hotar de vilda beståndens överlevnad, och därför utvecklas program för odling och hållbart brukande, och till och med protokoll för mikroförökning i laboratorium, för att skydda arten.

Ett träd från de afrikanska bergen

Pygeum växer i bergsskogar som ligger isolerade från varandra, och genetiska studier tyder på att bestånden i bergen i Östafrika och Västafrika en gång var förbundna genom en gammal migrationskorridor. Denna evolutionära historia hjälper till att förklara artens genetiska mångfald och variationen i barkens halt av bioaktiva föreningar mellan regioner, en detalj som har betydelse både för bevarandet och för standardiseringen av extrakten.

Vanliga frågor

Vad säger forskningen om pygeum och BPH?

Översikter av kliniska studier med standardiserade barkextrakt av Prunus africana tyder på en måttlig lindring av lindriga till måttliga urinvägssymtom vid benign prostatahyperplasi, som behovet av att kissa på natten, men studierna är oftast små och kortvariga. Resultaten gäller inte automatiskt för hemgjort te, vars sammansättning är betydligt mindre förutsägbar, och diagnos och val av behandling vid BPH ligger alltid hos urologen.

Vad använder traditionell medicin pygeum till?

Utöver urinvägsbesvär hos män nämner afrikanska etnobotaniska källor barken, bladen och rötterna vid bland annat feber, malaria, mag-tarmbesvär, bröstsmärtor och sår. Uppgifterna beskriver traditionen och styrker inte någon effekt, och flera av tillstånden, som malaria och ihållande feber, kräver omedelbar medicinsk diagnos och behandling.

Ger pygeum biverkningar?

De biverkningar som rapporteras oftast är lindriga och gäller mag-tarmbesvär som illamående, magsmärtor eller diarré, medan allergiska reaktioner är sällsynta men möjliga, särskilt hos personer som är känsliga för växter i familjen rosväxter (Rosaceae). Den som har kända sjukdomar eller tar andra läkemedel bör tala med hälso- och sjukvårdspersonal innan växten används, och söka vård om någon oönskad reaktion uppstår.

Behöver jag medicinsk diagnos innan jag använder pygeum?

Ja, eftersom urinvägssymtom som svårigheter att kissa, svag stråle, urinträngningar eller blod i urinen kräver medicinsk diagnos före all självmedicinering, då de kan ha orsaker som kräver specifik behandling, bland annat för att prostatacancer måste uteslutas. Pygeum ersätter inte urologisk uppföljning, och all användning bör stämmas av med ansvarig läkare.

Kan den som tar blodförtunnande läkemedel använda pygeum?

Den som tar blodförtunnande eller trombocythämmande läkemedel bör vara försiktig på grund av växtens möjliga additiva effekt, och bara överväga användning efter samtal med den läkare som följer behandlingen. Samma samtal gäller för den som tar blodsockersänkande läkemedel, hormonpreparat eller läkemedel för prostatan.

Kan kvinnor och barn använda pygeum?

Nej, eftersom pygeum inte är avsett för kvinnor eller barn, och det finns inga säkerhetsstudier för gravida, ammande eller användning hos barn. De studerade indikationerna gäller endast urinvägssymtom hos män kopplade till prostatan, alltid med medicinsk uppföljning.

Relaterade Artiklar

• Prunus persica (Persika): egenskaper och användning
• Rubus idaeus (Hallon): egenskaper och användning
• Fragaria vesca (Smultron): egenskaper och användning
• Filipendula ulmaria (Älggräs): egenskaper och användning

Referenser och vetenskapliga studier

13 Citerade Källor

Evidensnivå: 🥇 Hög

Baserat på 13 citerade källor (13 Peer-Reviewed).

📚Se Alla 13 Citerade Källor

1. PMC2014 Bodeker G, et al. Prunus africana (Hook.f.) Kalkman: the overexploitation of a medicinal plant species and its legal context. J Altern Complement Med. 2014.
2. PMC1972 Cunningham A, et al. Power, policy and the Prunus africana bark trade, 1972-2015. J Ethnopharmacol. 2016.
3. PMC2007 Edgar AD, et al. A critical review of the pharmacology of the plant extract of Pygeum africanum in the treatment of LUTS. Neurourol Urodyn. 2007.
4. PMC2002 Gathumbi PK, et al. Toxicity of chloroform extract of prunus africana stem bark in rats: gross and histological lesions. Phytother Res. 2002.
5. PMC2011 Kadu CA, et al. Phylogeography of the Afromontane Prunus africana reveals a former migration corridor between East and West African highlands. Mol Ecol. 2011.
6. PMC2012 Kadu CA, et al. Bioactive constituents in Prunus africana: geographical variation throughout Africa and associations with environmental and genetic parameters. Phytochemistry. 2012.
7. PMC2017 Komakech R, Kang Y. A Review of the Potential of Phytochemicals from Prunus africana (Hook f.) Kalkman Stem Bark for Chemoprevention and Chemotherapy of Prostate Cancer. Evid Based Complement Alternat Med. 2017.
8. PMC2013 Mwitari PG, et al. Antimicrobial activity and probable mechanisms of action of medicinal plants of Kenya: Withania somnifera, Warbugia ugandensis, Prunus africana and Plectrunthus barbatus. PLoS One. 2013.
9. PMC2024 Ndung’u JK, et al. A Comprehensive Review of Ethnomedicinal Uses, Phytochemistry, Pharmacology, and Toxicity of Prunus africana (Hook. F.) Kalkman from Africa. Scientifica (Cairo). 2024.
10. PMC2010 Quiles MT, et al. Antiproliferative and apoptotic effects of the herbal agent Pygeum africanum on cultured prostate stromal cells from patients with benign prostatic hyperplasia (BPH). Prostate. 2010.
11. PMC2023 Rubegeta E, et al. The African cherry: A review of the botany, traditional uses, phytochemistry, and biological activities of Prunus africana (Hook.f.) Kalkman. J Ethnopharmacol. 2023.
12. PMC2003 Stewart KM. The African cherry (Prunus africana): can lessons be learned from an over-exploited medicinal tree? J Ethnopharmacol. 2003.
13. PMC2024 Villar A, et al. Anti-Inflammatory Potential of Pygeum africanum Bark Extract: An In Vitro Study of Cytokine Release by Lipopolysaccharide-Stimulated Human Peripheral Blood Mononuclear Cells. Int J Mol Sci. 2024.

Senaste Redaktionella Granskning · 17/10/2026