Lawsonia inermis (Henna): egenskaper och användning

Lawsonia inermis L., i folkmun kallad henna, är en buske i familjen Lythraceae som beskrevs av Carl von Linné. Arten härstammar från nordöstra tropiska Afrika, Arabiska halvön och södra Pakistan och odlas i dag i stor utsträckning i varma områden på flera kontinenter. Henna har i årtusenden uppskattats som naturligt färgämne för hår, naglar och hud, och har också en framträdande plats i traditionella medicinsystem, som tillskriver den en rad olika användningsområden. Modern forskning undersöker i sin tur de bioaktiva ämnena i bladen, framför allt lawson, men resultaten kommer fortfarande till stor del från laboratorie- och djurstudier.

Folkliga och internationella namn

• Svenska: henna.
• Engelska: Egyptian privet, henna, henna tree, mignonette tree.
• Franska: henné.
• Italienska: hennè.
• Portugisiska: hena, henna.
• Spanska: alheña, arjeña, henna.
• Tyska: Henna, Henna-Strauch.

Botaniska synonymer

Bland de botaniska synonymerna till Lawsonia inermis L. finns Alcanna spinosa (L.) Gaertn., Casearia multiflora Spreng., Lawsonia alba Lam. nom. illeg., Lawsonia speciosa L., Lawsonia spinosa L. och Rotantha combretoides Baker. Namnen speglar artens taxonomiska komplexitet och de olika klassificeringar som har använts genom botanikens historia. Trots mångfalden av namn är Lawsonia inermis L. i dag det namn som de flesta vetenskapliga auktoriteter godtar, och det enda som bör användas för att identifiera växten på etiketter och i publikationer.

Botanisk familj: Lythraceae

Lawsonia inermis tillhör familjen Lythraceae, som omfattar omkring 30 släkten och 600 arter, främst utbredda i tropiska och subtropiska områden. Familjen är känd för växter med iögonfallande blommor och kapselfrukter. Många arter i familjen har ekonomisk och medicinsk betydelse i olika kulturer runt om i världen, och henna sticker ut bland dem både som färgväxt och genom den plats den har i folkmedicinen hos många folk.

Använda delar för te och beredningar

• Bark
• Blad
• Blommor
• Frön
• Rötter

De torkade och malda bladen utgör det hennapulver som används som färgämne och i beredningar för utvärtes bruk. Bark, blommor, rötter och frön förekommer främst i källor från traditionell medicin, och många av dem är kopplade till ett invärtes bruk som inte rekommenderas i dag.

Etnobotanisk och traditionell användning

Etnobotaniska källor tillskriver henna de folkliga användningsområden som listas nedan, och som speglar traditionen utan att ersätta diagnos eller medicinsk behandling. En del av dem innebär invärtes bruk, något som inte rekommenderas i dag eftersom säkerhetsdata saknas.

• Antiseptiskt och antimykotiskt medel för utvärtes bruk
• Bronkit
• Gulsot
• Håravfall
• Leukoderma
• Lindring av huvudvärk (hemikrani)
• Lindring av ländryggssmärta (lumbago)
• Skabb
• Sår (ulcerationer)
• Ögonbesvär

Terapeutiska egenskaper

Aktiviteterna nedan bygger på traditionella källor och på laboratorie- eller djurstudier utan bekräftelse i robusta kliniska prövningar, och de pekar därför på forskningsspår, inte på garanterade effekter.

• Antibakteriell (aktivitet mot bakterier observerad i laboratoriestudier)
• Antiinflammatorisk (minskad inflammation observerad i experimentella studier)
• Antimykotisk (aktivitet mot svampar observerad i laboratoriestudier)
• Antioxidativ (neutralisering av fria radikaler i laboratorieförsök)
• Antiparasitär (aktivitet mot parasiter beskriven i preliminära studier)
• Antiproliferativ (aktivitet observerad i laboratoriestudier, utan kliniskt belägg)
• Blodsockersänkande (sänkning av blodsockret observerad i djurstudier, utan kliniskt belägg)
• Leverskyddande (effekt observerad i djurstudier, utan kliniskt belägg)
• Smärtstillande (smärtlindring beskriven i traditionell användning och i experimentella modeller)
• Sårläkande (traditionell användning och preliminära studier i djurmodeller)

Fytokemisk profil

• Alkaloider
• Epikatekin
• Flavonoider
• Glykosider
• Kinoner
• Kolhydrater
• Kumariner
• Kvercetin
• Lawson (lawsone, hennotannsyra)
• Leukocyanidin
• Polyfenoler
• Proteiner
• Saponiner
• Tanniner
• Triterpenoider
• Xantoner

Lawson, en naftokinon som finns i hög koncentration i bladen, är det pigment som ger den orange färg som henna lämnar på hud och hår, eftersom det binder till keratin. Det är också det mest studerade ämnet i forskningen om växten, bland annat på grund av den roll det spelar vid den hemolys som har beskrivits hos personer med G6PD-brist.

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)

• Avkok
• Extrakt
• Grötomslag
• Infusion
• Olja
• Pulver
• Tinktur

Pulver, grötomslag och olja är formerna för utvärtes bruk, och de är både de mest spridda och de enda med en säker brukstradition. Även dessa bör göras med ren henna och föregås av ett känslighetstest på ett litet hudområde. Avkok, infusion, extrakt och tinktur förekommer i traditionella källor om invärtes bruk, som inte rekommenderas i dag eftersom säkerhetsdata saknas och det finns rapporter om toxicitet. Den som är intresserad av dessa former bör först rådgöra med vårdpersonal.

Synergi med andra växter

Hårvård med amla och shikakai

Tillsammans med Phyllanthus emblica (amla, syn. Emblica officinalis) och Acacia concinna (shikakai) ingår henna i en kombination som traditionellt används i hårvård, även vid håravfall. Amla, som är rik på C-vitamin och antioxidanter, värderas i traditionen för att ge näring åt hårbotten, och shikakai fungerar som ett milt rengöringsmedel, medan henna ger håret färg och glans. Det finns dock inga kliniska studier som har utvärderat effekten av denna kombination.

Antiinflammatorisk kombination med boswellia och gurkmeja

Kombinationen av henna med Boswellia serrata (indisk rökelse) och Curcuma longa (gurkmeja) förekommer i traditionella beredningar inriktade på inflammatoriska besvär och ihållande smärta. Boswellia är känd för boswelliasyrorna, som har studerats som hämmare av inflammatoriska mediatorer, och gurkmeja för kurkumin, som också har undersökts för sin antiinflammatoriska verkan. I teorin skulle de tre växterna verka via olika mekanismer, en hypotes som ännu inte har bekräftats i studier av kombinationen. Eftersom invärtes bruk av henna inte rekommenderas är kombinationen bara meningsfull i beredningar för utvärtes bruk och under vägledning av vårdpersonal.

Hudhälsa med aloe vera och neem

För huden används henna traditionellt tillsammans med Aloe vera och Azadirachta indica (neem) i beredningar för lokal användning. Aloe vera är känd för de återfuktande, lugnande och regenererande egenskaper som tillskrivs dess gel, och neem för sin antiseptiska och antibakteriella verkan, som läggs till den antimykotiska och sårläkande aktivitet som har beskrivits för henna. Kombinationen förekommer i traditionella källor om vård av små brännskador, skärsår och hudirritationer, utan att ersätta medicinsk vård vid stora, djupa eller infekterade sår.

Recept och användningsprotokoll

Traditionellt grötomslag vid hudirritation

Ingredienser: 2 matskedar rent hennapulver och så mycket ljummet vatten att det bildas en pasta.

Beredning: Blanda hennapulvret med det ljumma vattnet till en jämn pasta och stryk den direkt på hudområdet. Låt den verka i 30 minuter till 1 timme innan du sköljer av med vatten. Grötomslaget används traditionellt vid hudinflammationer, lätta brännskador och små sår, på grund av den antiseptiska och sårläkande verkan som tillskrivs henna. Det ska inte användas på spädbarn eller på personer med G6PD-brist, och det är klokt att först testa det på ett litet hudområde.

Avkok och infusion i traditionella källor

Ingredienser: torkad bark av henna för avkok, eller torkade hennablad för infusion, samt vatten i proportioner som varierar mellan olika traditioner.

Beredning: I traditionella källor kokades barken på svag värme och silades sedan, och drycken kopplades till gulsot och andra leverbesvär. Bladen fick i sin tur dra i kokande vatten till en infusion som användes vid huvudvärk och ländryggssmärta. Dessa beredningar för invärtes bruk rekommenderas inte i dag, eftersom säkerhetsdata saknas och det finns rapporter om toxicitet. Därför anger den här artikeln varken mängder eller hur ofta de kan intas: rådgör med vårdpersonal innan du överväger någon form av invärtes bruk av växten.

Hårolja med henna och kokos- eller olivolja

Ingredienser: 50 g rent hennapulver och 250 ml kokosolja eller olivolja.

Beredning: Blanda hennapulvret med oljan i ett glaskärl och värm försiktigt i vattenbad i 30 minuter utan att låta det koka. När oljan har svalnat silar du den, kastar den fasta resten och förvarar den infuserade oljan i en mörk flaska. Massera in den varsamt i håret och hårbotten en eller två gånger i veckan, en användning som traditionellt är inriktad på hårvård och mjäll. Oljan kan ge en subtil rödaktig ton, och ett test på en hårslinga och ett känslighetstest före första användningen rekommenderas alltid.

Hennapasta för hårfärgning och kroppskonst

Ingredienser: rent hennapulver, ljummet vatten och eventuellt citronsaft och eteriska oljor.

Beredning: Blanda pulvret med ljummet vatten till en fast pasta. För att intensifiera färgen och göra den mer hållbar tillsätter man traditionellt lite citronsaft och några droppar eterisk olja, till exempel lavendel eller teträd (tea tree). Låt pastan vila i 6 till 12 timmar så att pigmentet frigörs, och stryk den på rent hår för att färga det, eller på huden för tillfälliga mönster. Låt pastan sitta i 2 till 4 timmar i håret eller 1 till 6 timmar på huden, beroende på hur intensiv färg du vill ha, och skölj noggrant till sist. Metoden används i stor utsträckning för att färga håret naturligt och i traditionell kroppskonst, förutsatt att man använder rent hennapulver, aldrig svart henna, och att pastan inte används på spädbarn eller på personer med G6PD-brist.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier

Ayurveda

Inom ayurvedisk medicin är henna känd som mehendi och används flitigt för de kylande och renande egenskaper som traditionen tillskriver den, och den appliceras lokalt vid inflammationer, brännskador och hudproblem. Ayurvediska texter nämner också invärtes bruk vid leversjukdomar och feber samt användning som tonikum för håret, även om intag av växten inte rekommenderas i dag eftersom säkerhetsdata saknas. Henna anses balansera doshorna Pitta och Kapha, eftersom den enligt denna logik minskar överskott av värme och fukt i kroppen, och den ingår ofta i beredningar med andra örter inriktade på harmoni och allmänt välbefinnande.

Klinisk fytoterapi

Inom modern klinisk fytoterapi undersöks standardiserade extrakt av Lawsonia inermis för antioxidativ, antiinflammatorisk och leverskyddande aktivitet. Lawson, det viktigaste aktiva ämnet, studeras för sin antimikrobiella verkan och för den antiproliferativa aktivitet som har observerats i laboratoriet, utan kliniskt belägg. Den praktiska användningen är koncentrerad till utvärtes bruk, som komplement i hudvård och vid lindriga hudinfektioner, alltid med professionell vägledning, medan leverstöd och andra invärtes användningsområden fortfarande hör till forskningen. Den fytokemiska forskningen fortsätter att utforska möjliga tillämpningar och utvecklingen av växtbaserade läkemedel, men det mesta av det tillgängliga underlaget kommer fortfarande från prekliniska studier.

Unanimedicin

Inom unanimedicinen klassas henna som en ört av kall och torr natur och används för att balansera blod- och gallhumorerna, med traditionella källor om användning vid feber, gulsot, hudsjukdomar och inflammationer. Utvärtes appliceras den som pasta vid huvudvärk och inflammation. Invärtes förekom den i avkok och infusioner som skulle rena blodet och stödja leverfunktionen, ett invärtes bruk som inte rekommenderas i dag. Unanimedicinen värderar henna framför allt för den förmåga att kyla kroppen som denna tradition tillskriver den.

Kontraindikationer och biverkningar

G6PD-brist och spädbarn

Lawson kan orsaka hemolys hos personer med G6PD-brist (glukos-6-fosfatdehydrogenas), även hos nyfödda som exponeras via huden, och därför är henna kontraindicerad för personer med G6PD-brist och för spädbarn. Fallrapporter beskriver svår hemolys och uttalad gulsot hos spädbarn och barn med denna brist efter enbart applicering av pastan på huden, ett tillstånd som kan kräva sjukhusvård.

Svart henna är inte henna

Så kallad svart henna är inte henna: den innehåller parafenylendiamin (PPD), som orsakar svår dermatit, permanent sensibilisering och ärr. En person som har sensibiliserats för PPD kan senare reagera på hårfärger och andra produkter som innehåller samma ämne. Därför bör svarta tillfälliga tatueringar och pulver som utlovar mörk färg avvisas, särskilt för barn.

Allmänna kontraindikationer

Invärtes bruk av henna rekommenderas inte, eftersom säkerhetsdata saknas och det finns rapporter om toxicitet, och den godtagna användningen är därför begränsad till utvärtes applicering av ren henna. Under graviditet är lokal användning traditionell i många kulturer, men det finns inga data om invärtes bruk, som bör undvikas. Gravida och ammande bör rådfråga vårdpersonal före varje applicering. Personer med känd allergi mot henna, mot andra växter i familjen Lythraceae eller mot någon av produktens beståndsdelar bör också undvika växten. Större barn bör bara få henna applicerad lokalt, med henna som bevisligen är ren och endast om de inte har G6PD-brist.

Vanliga biverkningar

I ren form och vid utvärtes bruk är biverkningarna av henna vanligen sällsynta och lindriga, till exempel hudirritation, rodnad eller klåda hos känsliga personer. Ett kontakttest på ett litet hudområde före fullständig applicering hjälper dig att kontrollera din individuella känslighet. I källor om invärtes bruk har höga doser förknippats med mag- och tarmbesvär som illamående och diarré. Allvarliga reaktioner hänger oftast samman med förorening av kemiska tillsatser, framför allt PPD, eller med hemolys hos personer med G6PD-brist.

Läkemedelsinteraktioner

Det finns inga väldokumenterade läkemedelsinteraktioner för ren henna som appliceras på huden. Eftersom djurstudier tyder på en blodsockersänkande effekt bör personer som använder diabetesläkemedel inte ta henna invärtes. Innehållet av kumariner väcker också en teoretisk möjlighet till interaktion med blodförtunnande läkemedel, även om den kliniska betydelsen är osäker. I samtliga fall bör den som tar andra läkemedel rådgöra med vårdpersonal innan växten används, för att undvika interaktioner eller oönskade effekter.

Kuriosa

Uråldrigt ursprung och ritualer

Henna har en flera tusen år lång historia, med spår av användning som går tillbaka mer än 5 000 år i varma områden i Nordafrika, Mellanöstern och Sydasien. De forntida egyptierna använde den för att färga hår och naglar och vid balsamering av mumier, eftersom de trodde att den hade skyddande och föryngrande egenskaper. I Indien, Pakistan och många arabiska kulturer ingår hennamålning (mehndi) i högtider, bröllop och festivaler som en symbol för lycka, fruktbarhet och skönhet. De invecklade mönster som målas på händer och fötter vid sådana tillfällen är verkliga flyktiga konstverk som bleknar gradvis under de följande veckorna.

Henna i traditionell medicin

Utöver den kosmetiska användningen har henna använts flitigt i traditionell medicin, och ayurveda och unanimedicin tillskriver den antiinflammatoriska, antiseptiska och febernedsättande egenskaper. Bladen användes vid huvudvärk, muskelvärk, sår, brännskador och hudsjukdomar. Avkok och infusioner bereddes mot leverbesvär och gulsot och som allmänt tonikum, ett invärtes bruk som inte rekommenderas i dag. Forskningen pekar ut lawson, det viktigaste aktiva ämnet, som ansvarigt för en stor del av de beskrivna aktiviteterna, bland annat den antimikrobiella och antioxidativa aktivitet som har observerats i laboratoriet.

Henna i populärkulturen

Henna har vuxit ut ur sitt geografiska och kulturella ursprung och blivit ett globalt fenomen, med konstnärer som reser jorden runt för att dela med sig av denna uråldriga konst. I västerländsk kultur har den blivit populär som ett naturligt och tillfälligt alternativ till permanenta tatueringar, och den finns i många naturliga hårprodukter tack vare den färg och glans den ger håret. På så sätt håller den liv i en urgammal tradition som fortsätter att fascinera människor över hela världen.

Förväxling med andra folkliga namn

I Brasilien syftar namnen resedá och rosedá, som vissa texter kopplar till henna, i själva verket på Lagerstroemia indica, en prydnadsbuske i samma familj, Lythraceae. Namnet bogari motsvarar i sin tur Jasminum sambac, en jasmin i familjen Oleaceae. Inget av dessa namn kan därför användas för att identifiera Lawsonia inermis, och den som letar efter hennapulver eller hennablad bör alltid kontrollera det vetenskapliga namnet på etiketten.

Vanliga frågor

Är ren henna säker för håret?

De flesta tål ren henna (Lawsonia inermis) väl i håret, och den används traditionellt för att ge håret glans och vid vård mot mjäll. Pulvret måste vara 100 % rent, utan kemiska tillsatser som PPD, som kan orsaka svåra allergiska reaktioner, och användning är kontraindicerad för personer med G6PD-brist. Gör alltid ett test på en hårslinga och ett känslighetstest på huden före fullständig applicering.

Vad är skillnaden mellan ren henna och svart henna?

Ren henna (Lawsonia inermis) ger nyanser från orange till rödbrunt och färgar inte huden svart. Så kallad svart henna är inte henna: den innehåller parafenylendiamin (PPD), som orsakar svår dermatit, permanent sensibilisering och ärr. Kontrollera därför ingrediensförteckningen och tacka nej till alla produkter och tillfälliga tatueringar som innehåller PPD.

Kan henna användas på spädbarn och barn?

Hos spädbarn är henna kontraindicerad, eftersom lawson kan orsaka hemolys hos personer med G6PD-brist, även hos nyfödda som enbart exponeras via huden. Hos större barn används henna i många kulturer vid högtider och ritualer, men endast med 100 % naturlig henna, utan känd allergi och utan G6PD-brist, och aldrig med svart henna på grund av riskerna med PPD. Rådfråga alltid en barnläkare före varje applicering.

Täcker henna grått hår?

Ja, ren henna kan täcka grått hår, men resultatet blir en rödaktig eller kopparfärgad ton som beror på hårets naturliga färg och hur länge pastan får verka. För mörkare nyanser kombineras henna ofta med andra växter, som indigo. Eftersom henna inte bleker håret utan bara lägger färg på det, ger den en effekt av naturliga slingor.

Hur länge sitter hennafärgen kvar i håret?

Hennafärgen i håret räknas som permanent, eftersom pigmentet binder till hårstråets keratin, även om intensiteten kan blekna något med tvättar och solexponering. I genomsnitt förblir tonen livfull i 4 till 6 veckor, beroende på hur ofta håret tvättas och vilka produkter som används, och utväxten kräver bättring vid rötterna.

Kan henna användas under graviditet?

Under graviditet är lokal användning av ren henna traditionell i många kulturer, men det finns inga data om invärtes bruk, som bör undvikas. Som med alla växtbaserade produkter bör gravida och ammande rådfråga läkare eller annan vårdpersonal före användning. Efter förlossningen får pastan aldrig appliceras på barnet, på grund av risken för hemolys vid G6PD-brist.