Chimaphila umbellata (L.) W.P.C.Barton / Ryl, internationellt även känd som pipsissewa eller prince’s pine, är en liten flerårig ört i familjen ljungväxter (Ericaceae). Den växer vilt i torra skogar och på sandiga marker i hela den tempererade delen av norra halvklotet och har länge uppskattats för sina traditionella användningsområden. Växten blir upp till 35 cm hög och har en ogrenad stjälk med vintergröna, glansiga och tandade blad som sitter parvis motsatt eller i kransar. Blommorna, som varierar från vita till rosa, sitter samlade i en liten flock med 4 till 8 blommor.
Genom historien har ryl använts av flera kulturer, bland dem ursprungsfolk på Columbiaplatån i nordvästra Nordamerika, som enligt etnografiska källor gjorde avkok på växten vid tuberkulos. Växten har också använts som smaksättning i godis och drycker, som root beer, och som ingrediens i te. Modern forskning har beskrivit artens fytokemiska profil och hittat ämnen med biologisk aktivitet i laboratorieförsök, men det saknas fortfarande kliniska studier som bekräftar denna användning hos människor. Innehållet av arbutin, som frisätter hydrokinon i kroppen, kräver dessutom försiktighet med hur länge växten används.
Folkliga och internationella namn
Flera av växtens namn på andra språk anspelar på vintern, eftersom bladen förblir gröna året runt, vilket syns i de tyska formerna med Winterlieb och Wintergrün och i det engelska umbellate wintergreen, samlade i listan nedan.
- Svenska: ryl.
- Engelska: pipsissewa, prince’s pine, umbellate wintergreen.
- Franska: chimaphile à ombelles, herbe à peigne.
- Italienska: chimafila, piroletta.
- Portugisiska: erva-de-inverno, pinheiro-do-príncipe, pipsissewa, quimafila.
- Spanska: pírola umbelada, quimafila.
- Tyska: Dolden-Winterlieb, Doldiges Wintergrün, Doldiges Winterlieb.
Botaniska synonymer
Chimaphila umbellata har samlat på sig några botaniska synonymer under växttaxonomins historia. Även om Chimaphila umbellata (L.) W.P.C.Barton i dag är det accepterade vetenskapliga namnet förekommer andra namn fortfarande i äldre litteratur eller i andra klassificeringssystem. Synonymerna speglar de taxonomiska revideringar som gjorts i takt med att ny kunskap har tillkommit, med början i själva basionymen, Pyrola umbellata, det namn som Linné använde när han beskrev arten i släktet Pyrola.
- Chimaphila corymbosa Pursh
- Chimaphila cymosa W.P.C.Barton
- Pyrola umbellata L.
Botanisk familj: Ericaceae
Chimaphila umbellata tillhör familjen ljungväxter (Ericaceae), en mångsidig grupp med buskar, träd och örter, många av dem kända för sina prydnadsblommor och ätliga frukter. Familjen är kosmopolitisk, med arter anpassade till ett brett spektrum av livsmiljöer, från tempererade skogar till arktiska och alpina områden. Den förknippas ofta med sura och näringsfattiga jordar, där samspelet med mykorrhizasvampar hjälper rötterna att ta upp det lilla som marken har att erbjuda.
Inom Ericaceae hör ryl till tribus Pyroleae, en grupp som äldre klassificeringar räknade som en egen familj, Pyrolaceae. Arten utmärker sig genom att vara flerårig och mixotrof, det vill säga att den kan hämta en del av sitt kol och sina näringsämnen från svampar i marken utöver det den producerar genom fotosyntesen, ett fenomen som har dokumenterats i studier med stabila isotoper. Familjen är också rik på sekundära ämnen som flavonoider och garvämnen, som står för en stor del av det farmakologiska intresset för många av dess arter, däribland ryl.
Använda delar för te och beredningar
Bladen står för de flesta beredningar som beskrivs i den här artikeln, som te och tinkturer, och även rötterna hör till de växtdelar som används i traditionen.
- Blad
- Rötter
Etnobotanisk och traditionell användning
Punkterna nedan samlar historiska och folkliga uppgifter om växtens användning och är inte detsamma som belagda indikationer, särskilt inte vid allvarliga sjukdomar, som alltid kräver diagnos och uppföljning av läkare.
- Avkok som användes vid tuberkulos av ursprungsfolk på Columbiaplatån (historisk uppgift).
- Besvär från urinblåsa och njurar (traditionell användning; växten är kontraindicerad vid njursjukdom).
- Hjärtbesvär (folklig användning, utan vetenskapligt stöd).
- Kramper (folklig användning).
- Kronisk reumatism (traditionell användning).
- Smaksättning i godis och drycker, som root beer.
- Urindrivande och svettdrivande (traditionell användning).
- Urinvägsinfektioner (traditionell användning, som inte ersätter medicinsk bedömning).
- Vätskeansamling (traditionell användning).
- Ångest och epilepsi (folklig användning, utan vetenskapligt stöd).
Terapeutiska egenskaper
Egenskaperna i listan kombinerar traditionell användning med resultat från studier som till största delen är prekliniska, gjorda på celler och mikroorganismer, och ska därför inte läsas som belagda behandlingsindikationer hos människor.
- Adstringerande (drar samman vävnader, en effekt kopplad till garvämnena)
- Antibakteriell (aktivitet observerad in vitro, utan klinisk bekräftelse)
- Antiinflammatorisk (traditionell användning och preliminära studier)
- Antimykotisk (aktivitet observerad i laboratorieförsök)
- Antioxidativ (aktivitet uppmätt i laboratorieförsök)
- Antiproliferativ (aktivitet observerad i laboratoriestudier, utan kliniskt belägg)
- Svettdrivande (traditionell uppgift om att framkalla svettning)
- Urindrivande (traditionell uppgift om ökad urinproduktion)
Den antiproliferativa effekten har beskrivits i cellinjer från bröstcancer hos människa som odlats i laboratorium, genom en celldödsmekanism som kallas nekroptos. Fyndet ger dock inget stöd för att använda växten för att förebygga eller behandla cancer.
Fytokemisk profil
Rylens kemiska profil omfattar fenoliska glykosider, naftokinoner, flavonoider och triterpener. Arbutin förtjänar särskild uppmärksamhet eftersom det vid nedbrytning i kroppen frisätter hydrokinon, ett ämne som hänger samman både med växtens traditionella användning för urinvägarna och med de säkerhetsbegränsningar som beskrivs under kontraindikationer.
- Arbutin (fenolisk glykosid som frisätter hydrokinon i kroppen)
- Avikularin
- Bensohydrokinoner
- Flavonoider (kvercetin, kaempferol)
- Garvämnen
- Hyperosid
- Isohomoarbutin
- Kimafilin (naftokinon som är typisk för släktet)
- Kinoner
- Metylsalicylat
- Polyfenoler
- Renifolin
- Sitosterol
- Taraxerol
- Toluhydrokinon
- Triterpener
- Ursolsyra
År 2015 isolerade forskare en ny naftalenglykosid ur växten som i odlade celler hämmade osteoklastdifferentiering stimulerad av proteinet RANKL, ett resultat som ökar intresset för artens kemi men som fortfarande är begränsat till laboratoriet.
Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)
Traditionen använder flera beredningsformer, alltid under korta perioder, och all invärtes användning bör stämmas av med vårdpersonal på grund av det hydrokinon som frisätts från arbutinet i bladen.
- Avkok (växten kokas i vatten)
- Extrakt (koncentrerad form, oftast kommersiell)
- Infusion (te på torkade blad)
- Sirap
- Tinktur (extraktion i alkohol)
Synergi med andra växter
Traditionell kombination för urinvägarna
Inom traditionell växtmedicin kombineras ryl ofta med andra örter som förknippas med urinvägarna, som mjölon (Arctostaphylos uva-ursi), enbuske (Juniperus communis) och buchu (Agathosma betulina). Enligt traditionella uppgifter är tanken bakom denna synergi att förena urindrivande och antiseptiska effekter vid urinvägsbesvär, blåssten och vätskeansamling och samtidigt dra nytta av varje växts kompletterande egenskaper. Ingen klinisk studie har dock utvärderat säkerheten eller effekten av sådana blandningar hos människor.
Sådana kombinationer kräver extra försiktighet, eftersom mjölon också innehåller arbutin och de två växterna tillsammans ger högre exponering för hydrokinon, medan enbusken har egna begränsningar vid njursjukdom och graviditet. Varje blandning med ryl bör hålla sig inom gränsen för kortvarig användning som beskrivs under kontraindikationer och ske i samråd med vårdpersonal.
Recept och användningsprotokoll
Traditionellt te på rylblad
Ingredienser: torkade blad av ryl, i en mängd som bestäms tillsammans med vårdpersonal, och 250 ml varmt vatten.
Tillagning: Häll det varma vattnet över de torkade bladen i en kopp, lägg på ett lock och låt dra i 10 till 15 minuter innan du silar. Traditionella källor förknippar detta te med en mild urindrivande effekt och med stöd vid lindriga urinvägsbesvär. Rådgör med vårdpersonal om mängden blad, antalet koppar per dag och hur länge teet ska användas, vilket inte bör överstiga 1 till 2 veckor i följd utan vägledning. Smaken är lätt sträv och kan mildras med lite honung eller citron om så önskas.
Tinktur av ryl i traditionell användning
Ingredienser: tinktur av ryl, köpt färdig eller beredd av en örtterapeut, och lite vatten för spädning.
Tillagning: Tinkturen är en koncentrerad form av växtens ämnen och späds i traditionell användning oftast i lite vatten innan den intas. Rådgör med vårdpersonal om dos och frekvens, eftersom koncentrationen varierar mellan tillverkare och exponeringen för hydrokinon ökar med mängden och användningstiden, vilket gör kontinuerlig användning vid kroniska tillstånd utan uppföljning olämplig.
Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.
Kopplade terapier
Homeopati
Inom homeopatin används Chimaphila umbellata som medel vid urinvägsbesvär, framställt av den färska växten. Homeopatisk materia medica förknippar medlet med symtom som smärtsam vattenkastning, hindrat urinflöde, tyngdkänsla i urinblåsan och grumlig urin, och nämner det vid prostataförstoring och kronisk cystit. Effekten av homeopati stöds inte av robust vetenskaplig evidens, och ihållande urinvägs- eller prostatasymtom kräver medicinsk diagnos innan någon form av kompletterande metod prövas.
Fytoterapi
I Japan ingår extrakt av ryl i Eviprostat, ett växtbaserat preparat sammansatt av flera växtextrakt som har undersökts i studier om godartad prostataförstoring. De publicerade resultaten gäller blandningen som helhet, med antioxidativ och antiinflammatorisk aktivitet beskriven för dess komponenter i laboratoriet, och tillåter inga slutsatser om användning av växten ensam i hemlagat te eller hemlagade tinkturer.
Kontraindikationer och biverkningar
Kontraindikationer och riskgrupper
Ryl, även kallad pipsissewa (Chimaphila umbellata), används traditionellt som urindrivande medel och urintonikum eftersom den innehåller arbutin/hydrokinon, och av det skälet har användningen tydliga gränser, som sammanfattas i listan nedan.
- Använd inte i mer än 1-2 veckor i följd utan professionell vägledning.
- Använd inte till barn.
- Använd inte under graviditet och amning.
- Ihållande urinvägssymtom (smärta, blod i urinen, feber) kräver medicinsk bedömning, inte bara växtmedicin.
- Kontraindicerad vid njur- eller leversjukdom, på grund av hydrokinonets potentiella toxicitet vid långvarig användning.
Personer med känd överkänslighet mot växter i familjen ljungväxter (Ericaceae) bör också undvika ryl, och avsaknaden av säkerhetsstudier hos gravida, ammande och barn understryker rekommendationen att inte använda växten under dessa livsfaser.
Läkemedelsinteraktioner
Det finns få väldokumenterade interaktioner för ryl, men den urindrivande effekt som tillskrivs växten motiverar försiktighet hos den som använder urindrivande läkemedel eller blodtrycksmediciner. De samlade effekterna kan påverka kroppens balans av vätska och mineralsalter. Den som regelbundet tar läkemedel bör tala med vårdpersonal innan användningen påbörjas och komma ihåg att kombinationen med andra arbutinrika växter, som mjölon, ökar exponeringen för hydrokinon.
Biverkningar
Vid invärtes användning kan ryl ge lindriga mag- och tarmbesvär hos vissa personer, och utvärtes användning av beredningar från växten kan orsaka hudirritation. För höga doser ökar urinmängden, vilket kan vara problematiskt vid vissa hälsotillstånd. Långvarig användning ökar också exponeringen för hydrokinon, och därför bör varje biverkning leda till att användningen avbryts och att man söker professionell rådgivning.
När man bör söka läkare
Ihållande urinvägssymtom (smärta, blod i urinen, feber) kräver medicinsk bedömning, inte bara växtmedicin, eftersom de kan bero på infektioner som behöver antibiotika, sten i urinvägarna eller andra sjukdomar i njurar och urinblåsa. Samma regel gäller för den som redan har en diagnos av njur- eller leversjukdom, en grupp där växten är kontraindicerad och där all egenvård med urindrivande örter bör undvikas.
Kuriosa
Släktnamnet kommer från grekiskans cheima, vinter, och philos, vän, en anspelning på bladen som förblir gröna under den kalla årstiden, en idé som återkommer i det tyska namnet Winterlieb. Det folkliga namnet pipsissewa förknippas ofta med ett ord på språket cree som översätts med ”går sönder i små bitar”, och en av de föreslagna förklaringarna kopplar denna betydelse till hur bladen faller sönder när de krossas.
Flera ursprungsfolk i Nordamerika uppskattade ryl för dess medicinska användningsområden och använde den vid olika besvär, bland dem reumatism. Växten nådde också köket som smaksättning i recept på root beer, vilket visar att dess karakteristiska smak uppskattades.
Ur ekologisk synvinkel är ryl intressant eftersom den är delvis mykoheterotrof, det vill säga att den via svampar som är kopplade till rötterna hämtar en del av det kol och de näringsämnen den behöver från marken. Den är inte en halvparasit, som ibland påstås, eftersom den inte tar resurser direkt från andra växter. Studier med stabila kol- och kväveisotoper hos arter i tribus Pyroleae har hjälpt till att klargöra detta levnadssätt, som ligger mellan full fotosyntes och totalt beroende av svampar.
Vanliga frågor
Är ryl säker för alla?
Nej, eftersom växten är kontraindicerad vid njur- eller leversjukdom, på grund av hydrokinonets potentiella toxicitet vid långvarig användning, och den ska inte användas under graviditet och amning eller till barn. Personer med allergi mot växter i familjen ljungväxter (Ericaceae) bör också undvika den, och övriga vuxna bör bara använda den i samråd med vårdpersonal.
Hur länge kan ryl användas?
Ryl ska inte användas i mer än 1-2 veckor i följd utan professionell vägledning, eftersom arbutinet i bladen frisätter hydrokinon, ett ämne med potentiell toxicitet vid långvarig användning. Om besvären som var skälet till användningen kvarstår efter den perioden är rätt väg att söka medicinsk bedömning i stället för att förlänga användningen.
Vad har ryl använts till traditionellt?
Traditionella källor beskriver ryl som urindrivande medel och urintonikum, använt vid blåsbesvär, vätskeansamling och reumatism, utöver användningen som smaksättning i godis och drycker. Laboratoriestudier undersöker den antibakteriella, antimykotiska och antioxidativa aktiviteten hos växtens ämnen, men fynden har ännu inte bekräftats i kliniska prövningar.
Hur gör man te på ryl?
Traditionellt får de torkade bladen dra i varmt vatten i 10 till 15 minuter innan teet silas, och man kan tillsätta lite honung eller citron för att mildra smaken. Mängden blad och antalet koppar per dag bör bestämmas tillsammans med vårdpersonal, inom gränsen på 1 till 2 veckors användning i följd.
Finns det interaktioner mellan ryl och läkemedel?
Det finns få väldokumenterade interaktioner, men den urindrivande effekt som tillskrivs växten motiverar försiktighet hos den som använder urindrivande läkemedel eller blodtrycksmediciner. Den som tar läkemedel regelbundet bör rådgöra med vårdpersonal före användning, och kombinationen med andra arbutinrika växter, som mjölon, ökar exponeringen för hydrokinon.
Kan ryl ersätta behandling av en urinvägsinfektion?
Nej, och ihållande urinvägssymtom (smärta, blod i urinen, feber) kräver medicinsk bedömning, inte bara växtmedicin. Urinvägsinfektioner kan nå njurarna om de inte får rätt behandling, och ryl är själv kontraindicerad vid njursjukdom, vilket gör en professionell diagnos ännu viktigare.
Observera: detta innehåll är informativt och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Rådgör med läkare eller fytoterapeut innan du använder medicinalväxter, särskilt under graviditet, amning eller vid medicinering.
Referenser och vetenskapliga studier
Se Alla 14 Citerade Källor
Peer-Reviewed Vetenskapliga Studier (9)
- PMC2023 Ali U, et al. Chimaphila umbellata; a biotechnological perspective on the coming-of-age prince’s pine. Phytochemical Reviews. 2023.
- PEER2021 Das N, et al. Chimaphila umbellata extract exerts anti-proliferative effect on human breast cancer cells via RIP1K/RIP3K-mediated necroptosis. Phytomedicine Plus. 2021.
- PMC2008 Galván IJ, et al. Antifungal and antioxidant activities of the phytomedicine pipsissewa, Chimaphila umbellata. Phytochemistry. 2008.
- PMC2009 Hynson NA, et al. Isotopic evidence of full and partial myco-heterotrophy in the plant tribe Pyroleae (Ericaceae). New Phytologist. 2009.
- PEER2024 NatureServe. Chimaphila umbellata. NatureServe Explorer. 2024.
- PMC2007 Oka M, et al. Relevance of anti-reactive oxygen species activity to anti-inflammatory activity of components of eviprostat, a phytotherapeutic agent for benign prostatic hyperplasia. Phytomedicine. 2007.
- PMC2015 Shin BK, et al. A new naphthalene glycoside from Chimaphila umbellata inhibits the RANKL-stimulated osteoclast differentiation. Archives of Pharmacal Research. 2015.
- PMC2007 Tedersoo L, et al. Parallel evolutionary paths to mycoheterotrophy in understorey Ericaceae and Orchidaceae: ecological evidence for mixotrophy in Pyroleae. Oecologia. 2007.
- PMC2015 Vandal J, et al. Antimicrobial activity of natural products from the flora of Northern Ontario, Canada. Pharmaceutical Biology. 2015.
Institutionella Källor (3)
- GOV Jepson WL. A Flora of California. University of California, Berkeley. s. 47-48.
- GOV1985 Patterson PA, et al. Field Guide to the Forest Plants of Northern Idaho. USDA Forest Service. 1985.
- GOV USDA Forest Service. Chimaphila umbellata. Fire Effects Information System (FEIS).
Kompletterande Läsning (2)
- 1978 Green E. A Modern Appalachian Folk Healer. Appalachian Journal. 1978.
- 1990 Hunn ES. Nch’i-Wana, The Big River: Mid-Columbia Indians and Their Land. University of Washington Press. 1990.
