Agathosma betulina (P.J. Bergius) Pillans / Buchu, i folkmun kallad buchu, är en flerårig aromatisk växt i familjen Rutaceae. Den har sitt ursprung i de lägre bergstrakterna i västra Sydafrika, där den växer nära bäckar i fynbosvegetationen. Arten har i århundraden uppskattats inom traditionell afrikansk medicin, som använder den vid en lång rad hälsobesvär, och den har små, glänsande blad som avger en karakteristisk doft när de krossas. Bladen är överlägset den mest använda delen av växten, både i hemgjorda och kommersiella beredningar.
Växtens fytokemiska sammansättning, rik på eterisk olja och flavonoider, ligger till grund för de urindrivande, antiseptiska och inflammationsdämpande effekter som traditionen tillskriver den. Buchu har också blivit föremål för vetenskapliga studier som försöker pröva dessa användningsområden och utforska nya, även om de flesta av dem fortfarande är laboratoriestudier. Betydelsen sträcker sig bortom folkmedicinen, eftersom bladen även smaksätter te och likör, och den växande efterfrågan har lett till kommersiell odling, ett sätt att minska trycket på de vilda bestånden och bevara denna eftertraktade art.
Folkliga och internationella namn
- Svenska: buchu.
- Engelska: buchu, honey buchu, mountain buchu, round leaf buchu, short buchu.
- Franska: bucco, buchu, buchu court, buchu doux, buchu rond.
- Italienska: bucco, buchu.
- Portugisiska: buchu, buco.
- Spanska: buchú, buco, bucú.
- Tyska: Buchu, Duftraute.
Botaniska synonymer
Agathosma betulina (P.J. Bergius) Pillans är det namn som i dag är accepterat för arten, men den botaniska litteraturen tar upp synonymer som speglar dess taxonomiska historia:
- Barosma betulina (P.J. Bergius) Bartl. & H.L. Wendl.
- Diosma betulina P.J. Bergius
Av dessa namn är Barosma betulina det mest kända, och det förekommer fortfarande ofta i äldre texter och i vissa kommersiella källor. Namnet lever dessutom kvar inom homeopatin, som har behållit benämningen Barosma. Andra arter i släktet, som Agathosma crenulata, förväxlas ibland med buchu eftersom de liknar den i utseende och användning, trots att de är kemiskt olika.
Skillnaden spelar roll inom fytoterapin eftersom de två arternas fytokemiska profiler skiljer sig åt, och översiktsartiklar anger högre halter av pulegon, ett levertoxin, i oljan från A. crenulata än i oljan från A. betulina. Kunskap om synonymerna och de närstående arterna hjälper därför till att säkerställa att växten identifieras korrekt och att undvika förväxlingar som skulle äventyra säkerheten vid användning, medan modern botanisk forskning fortsätter att förfina gruppens klassificering.
Botanisk familj: Rutaceae
Agathosma betulina tillhör familjen Rutaceae, en mångsidig grupp som omfattar citrusfrukter som apelsin och citron samt många andra aromatiska och medicinska arter. Familjen kännetecknas av oljekörtlar i bladen, som producerar de flyktiga föreningar som ger arterna deras typiska dofter, och flera av dem uppskattas samtidigt i matlagning, som prydnadsväxter och inom fytoterapin.
Växterna i familjen är ofta rika på flavonoider, kumariner och eteriska oljor, föreningar som ger många av dem en betydande farmakologisk aktivitet. När det gäller buchu bidrar dessa ämnen till att förklara de urindrivande, antiseptiska och inflammationsdämpande effekter som traditionen tillskriver växten, och den fytokemiska forskningen fortsätter att undersöka potentialen hos arterna i familjen Rutaceae.
Använda delar för te och beredningar
- Blad
- Eterisk olja
Bladen används färska eller torkade och innehåller den eteriska olja som ger växten dess doft. De är råvaran i te, tinkturer, grötomslag och den traditionella buchukonjaken. Den eteriska olja som destilleras ur bladen används främst för doften och som smaksättning, och den får inte användas outspädd på huden eller intas, vilket beskrivs närmare under kontraindikationer.
Etnobotanisk och traditionell användning
Listan nedan sammanställer uppgifter om buchu från traditionell sydafrikansk medicin och historisk medicinsk litteratur och ska inte läsas som rekommendationer för användning. Tillstånd som gonorré, högt blodtryck, lungödem och njursten kräver diagnos och medicinsk uppföljning, och bekräftade urinvägsinfektioner kräver konventionell behandling.
- Blåmärken
- Blåskatarr (cystit)
- Blåssten
- Flytningar (leukorré)
- Gikt
- Gonorré
- Högt blodtryck (hypertoni)
- Kronisk artrit
- Lindring av förkylning och feber
- Lindring av muskel- och skelettsmärta
- Matsmältningsbesvär
- Njurinflammation (historisk uppgift; vid njursjukdom är användning utan medicinsk vägledning kontraindicerad)
- Njursten
- Prostatit
- Svampinfektioner
- Svullnader
- Uretrit
- Urininkontinens
- Urinvägsinfektioner
- Väderspänningar (flatulens)
- Ödem och lungödem
Terapeutiska egenskaper
- Antiinflammatorisk (verkan som traditionen tillskriver växten och som bara har undersökts i laboratoriestudier)
- Antiseptisk (traditionellt använd mot mikroorganismer; den eteriska oljan har visat antimikrobiell aktivitet i laboratoriestudier)
- Aromatisk (har en kraftig och behaglig doft)
- Diaforetisk (traditionellt använd för att framkalla svettning; svettdrivande)
- Diuretisk (traditionellt beskriven som urindrivande; den sammanlagda effekten med urindrivande läkemedel kräver försiktighet)
- Karminativ (traditionellt använd för att minska gaser i tarmen)
- Livmodertonikum (traditionellt beskriven med verkan på livmodern, vilket är skälet till att användning är kontraindicerad under graviditet)
- Matsmältningsfrämjande (används i traditionen för att underlätta matsmältningen)
- Njurtonikum (benämning inom traditionell örtmedicin; den eteriska oljan kan irritera njurarna i höga doser, och användning vid njursjukdom kräver medicinsk vägledning)
Dessa egenskaper bygger främst på traditionell användning och på laboratoriestudier av den eteriska oljan, och vetenskapliga översikter om buchu påpekar att det saknas kliniska studier som bekräftar effekten hos människor.
Fytokemisk profil
- Alfa-pinen
- Alfa-terpinen
- Askorbinsyra
- Barosmakamfer
- Diosfenol
- Diosmin
- Harts
- Hesperidin
- Isomenton
- Kamfen
- Pulegon
- Rutin
- Selen
- Slemämnen
Den eteriska oljan innehåller framför allt monoterpener som diosfenol, isomenton och pulegon, medan flavonoider som diosmin, hesperidin och rutin finns i bladen. Pulegon är levertoxiskt och är därför den komponent som väger tyngst i säkerhetsbedömningen av växten, och det förklarar en stor del av begränsningarna för överdrivet eller långvarigt intag.
Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)
- Eterisk olja (endast utspädd och för aromatisk eller utvärtes användning, aldrig outspädd på huden eller via munnen)
- Grötomslag
- Infusion
- Konjak
- Te
- Tinktur
För beredningar för invärtes bruk, som te, infusion och tinktur, ska mängd och användningstid bestämmas tillsammans med vårdpersonal, medan grötomslag av färska blad är avsett för utvärtes bruk och buchukonjaken hör till folktraditionen i Kapregionen. Torkade blad bör förvaras i lufttäta behållare av glas eller metall på en sval, mörk och torr plats, eftersom ljus, värme och fukt bryter ned de aktiva föreningarna. Rätt förvarade behåller bladen sin kvalitet i upp till ett år.
Synergi med andra växter
Urinvägarnas hälsa
Eftersom buchu traditionellt beskrivs som urindrivande och antiseptisk för urinvägarna ingår den i folkliga blandningar tillsammans med andra växter som används vid urinvägsbesvär, som mjölon (Arctostaphylos uva-ursi) och maskros (Taraxacum officinale). Mjölon innehåller rikligt med arbutin och används traditionellt som urinvägsantiseptikum, och maskrosen har en lång tradition som urindrivande ört, vilket förklarar varför de tre växterna förekommer i blandningar för urinvägarna. Då alla tre ökar urinmängden gör den sammanlagda effekten varningen om kaliumförlust ännu viktigare, och kombinationen ska inte användas utan vägledning av personer som tar urindrivande läkemedel, har njursjukdom, är gravida eller ammar.
Stöd för matsmältningen
Vid matsmältningsbesvär förknippar traditionen buchu med karminativa växter som pepparmynta (Mentha × piperita) och ingefära (Zingiber officinale). Pepparmynta används traditionellt för att lindra gaser och kramper i magen, och ingefära för att stimulera matsmältningen och dämpa illamående, och därför förekommer kombinationen i folkliga uppgifter om dålig matsmältning och väderspänningar, utan att några kliniska studier har utvärderat blandningens effekt.
Lindring av ledsmärtor
Vid ledsmärtor kombinerar den traditionella användningen buchu med växter som traditionellt används mot inflammation, som gurkmeja (Curcuma longa) och vitpil (Salix alba), en källa till salicylater. Kurkumin och salicylater undersöks för sin verkan på inflammation, och traditionen använder kombinationen vid besvär som artrit och gikt. Den som tar blodförtunnande läkemedel måste dock undvika kombinationen utan medicinsk vägledning, eftersom både vitpil och buchu själv kan påverka dessa läkemedel.
Recept och användningsprotokoll
Infusion för urinvägarna
Ingredienser: en liten mängd torkade buchublad och en kopp kokande vatten.
Tillredning: Lägg bladen i en kopp, häll på det kokande vattnet, täck över och låt dra i 5 till 10 minuter innan du silar. Traditionen använder infusionen som urindrivande medel och vid urinvägsbesvär som blåskatarr och uretrit, men den dagliga mängden och användningstiden måste bestämmas individuellt, eftersom långvarig användning kan irritera urinvägarna och njurarna, så rådgör med vårdpersonal. En bekräftad urinvägsinfektion kräver läkarbedömning, och infusionen ska inte användas under graviditet eller amning eller vid njursjukdom utan medicinsk vägledning.
Buchutinktur för invärtes bruk
Ingredienser: 20 g torkade buchublad och 100 ml spannmålssprit 70 %.
Tillredning: Lägg bladen i en mörk glasflaska, täck dem med spriten, förslut väl och låt dra i 2 till 4 veckor på en sval och mörk plats. Skaka flaskan dagligen, sila sedan och förvara den färdiga tinkturen. Traditionen använder tinkturen vid njur- och urinvägsbesvär, men dos, frekvens och användningstid beror på en individuell bedömning, så rådgör med vårdpersonal före användning. Tinkturen ska inte användas under graviditet eller amning eller vid njursjukdom utan medicinsk vägledning.
Grötomslag vid blåmärken och svullnader
Ingredienser: färska buchublad och lite varmt vatten.
Tillredning: Mosa de färska bladen till en massa, tillsätt lite varmt vatten om den behöver värmas, och kontrollera temperaturen innan du lägger den på området med blåmärke, stukning eller svullnad. Täck med ett rent tygstycke och låt verka i 30 minuter till 1 timme. Traditionen använder omslaget för att lindra lokal smärta och svullnad, och användningen ska avbrytas vid rodnad, klåda eller sveda, eftersom allergiska reaktioner kan förekomma hos personer som är känsliga för växter i familjen Rutaceae. Receptet använder bladen och inte den eteriska oljan, som aldrig får strykas outspädd på huden.
Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.
Kopplade terapier
Klinisk fytoterapi
Inom klinisk fytoterapi uppskattas buchu för att traditionen beskriver den som urindrivande och antiseptisk för urinvägarna. Den finns i standardiserade extrakt och kapslar som den fytoterapeutiska traditionen använder vid besvär som urinvägsinfektion, blåskatarr och prostatit samt vid reumatiska smärtor och gikt, även om kliniska studier som bekräftar dessa användningsområden fortfarande är få. Dos och administrationsform måste anpassas av vårdpersonal, som tar hänsyn till varje patients tillstånd, kontraindikationerna som rör njurarna och möjliga interaktioner med läkemedel, och buchu ersätter inte medicinsk behandling av urinvägsinfektioner.
Homeopati
Inom homeopatin är buchu upptagen som Barosma eller Agathosma betulina och beskrivs i materia medica för besvär i urinvägarna, som blåskatarr med smärta och sveda vid urinering och irritation i urinblåsan, samt prostatabesvär och reumatiska smärtor. Det homeopatiska medlet framställs av växtens blad och ges i specifika spädningar enligt denna praktiks principer, och valet av potens och frekvens beror på att en behörig utövare bedömer helheten av symtom.
Kontraindikationer och biverkningar
Allmänna kontraindikationer
Buchu (Agathosma betulina) är en urindrivande växt, och dess eteriska olja är rik på föreningar som kan irritera urinvägarna och njurarna vid höga doser eller långvarig användning. Därför gäller följande begränsningar för alla sätt att använda växten:
- Den eteriska oljan får inte användas outspädd på huden, och oljan får inte intas.
- Får inte användas vid njursjukdom utan medicinsk vägledning.
- Försiktighet vid användning av urindrivande läkemedel, på grund av den sammanlagda effekten.
- Kontraindicerad under graviditet och amning.
Under graviditet kan växtens möjliga menstruationsdrivande och livmoderstimulerande verkan framkalla missfall eller påverka fostret, och det är grunden för kontraindikationen. Personer med befintliga njur- eller magproblem bör undvika användning, eftersom buchu kan irritera dessa organ, och även den som har akut urinvägsinflammation bör avstå. Hos barn gör bristen på särskilda studier av säkerhet och dosering att det är klokt att undvika växten utan professionell vägledning, och den får aldrig ges till spädbarn. Rådgör i alla lägen med vårdpersonal innan du börjar använda den, särskilt om du har någon underliggande sjukdom.
Biverkningar och toxicitet
I stora mängder kan buchu orsaka diarré och irritation i mag-tarmkanalen, och eftersom den eteriska oljan innehåller pulegon, ett levertoxin, kan överdrivet eller långvarigt intag skada levern. Växten kan också öka menstruationsflödet och i höga doser leda till kaliumförlust genom den urindrivande effekten, utöver att ge allergiska reaktioner hos personer som är känsliga för växter i familjen Rutaceae, och därför ska de användningsanvisningar som vårdpersonalen ger följas noga.
Läkemedelsinteraktioner
På grund av den urindrivande verkan kan buchu interagera med urindrivande läkemedel och öka förlusten av kalium och andra elektrolyter, och den kan också påverka blodförtunnande läkemedel och öka risken för blödning. Den som tar diabetesläkemedel (blodsockersänkande medel) bör hålla koll på blodsockret, eftersom buchu kan ha en lätt blodsockersänkande effekt, och läkare eller farmaceut ska alltid informeras om alla läkemedel och kosttillskott som används innan man börjar använda växten.
Kuriosa
Ursprung i traditionell afrikansk medicin
Buchu har en lång historia inom den traditionella medicinen hos khoisanfolken i Sydafrika, som har använt växten i århundraden och betraktat den som helig, och den användes också i ritualer och som insektsmedel. Khoisan tuggade de färska bladen för att lindra magsmärtor och gjorde infusioner vid besvär som sträckte sig från urinvägsproblem till reumatism, ett kulturarv som visar vilken central plats växten hade för hälsa och välbefinnande i dessa samhällen.
Den berömda buchukonjaken
En av de mest kända kuriositeterna kring växten är buchukonjaken, en traditionell dryck från Kapregionen med rötter i kunskapen hos khoikhoi, ett urfolk i sydvästra Afrika. Drycken görs genom att bladen får dra i konjak och uppstod som ett medicinskt tonikum. Traditionen lever kvar, och drycken säljs och uppskattas fortfarande som huskur vid olika åkommor. Smaken jämförs ofta med svarta vinbär, vilket ger den ett särskilt historiskt och gastronomiskt värde.
Internationellt erkännande och odling
Från 1700-talet fick buchu internationellt erkännande när växten fördes till Europa som en värdefull medicinalväxt, och den ökande populariteten ledde till en hård exploatering av de vilda bestånden. Hotet om brist satte fart på odlingen av Agathosma betulina, som i dag sker på specialiserade gårdar i Sydafrika. Gårdarna tryggar tillgången och bidrar till att bevara arten för kommande generationer, ett exempel på hur traditionell kunskap kan samexistera med modern hållbar praxis.
Vanliga frågor
Kan man dricka buchute varje dag?
Daglig och kontinuerlig användning ska inte ske utan vägledning, eftersom den eteriska oljan i buchu innehåller föreningar som kan irritera urinvägarna och njurarna vid höga doser eller långvarig användning. Den urindrivande effekten kan också leda till kaliumförlust, och pulegon kan skada levern vid överdrivet intag, så mängd och användningstid ska bestämmas tillsammans med vårdpersonal.
Används buchu vid urinvägsinfektioner?
Ja, buchu har en lång tradition vid urinvägsbesvär som blåskatarr och uretrit, och den eteriska oljan har visat antimikrobiell aktivitet i laboratoriestudier. Det saknas dock kliniska studier som bekräftar effekten hos människor, och en urinvägsinfektion kräver läkarbedömning, eftersom växten inte ersätter konventionell behandling.
Vilka är de vanligaste biverkningarna av buchu?
Vid överdriven användning kan buchu orsaka diarré och irritation i magen och njurarna, och pulegon i den eteriska oljan, ett levertoxin, gör långvarigt intag eller höga doser skadliga för levern. Växten kan också öka menstruationsflödet, leda till kaliumförlust och ge allergi hos personer som är känsliga för växter i familjen Rutaceae, och därför ska professionella råd alltid följas.
Vem bör undvika buchu?
Buchu är kontraindicerad under graviditet och amning och får inte användas vid njursjukdom utan medicinsk vägledning, och växten bör också undvikas av personer med magbesvär eller akut urinvägsinflammation. Barn ska bara använda växten efter professionell vägledning, och den får aldrig ges till spädbarn.
Interagerar buchu med andra läkemedel?
Ja, och den som tar urindrivande läkemedel behöver vara försiktig, eftersom den sammanlagda effekten kan öka förlusten av kalium och andra elektrolyter. Buchu kan också höja risken för blödning tillsammans med blodförtunnande läkemedel och påverka blodsockret hos den som tar diabetesläkemedel, så informera läkare eller farmaceut om alla läkemedel och kosttillskott du använder innan du börjar.
Kan eterisk buchuolja användas outspädd?
Nej, eterisk buchuolja får inte användas outspädd på huden eller intas, eftersom den innehåller koncentrerade föreningar som kan irritera urinvägarna och njurarna, liksom pulegon, ett levertoxin. Hemrecepten i den här artikeln använder växtens blad, och all användning av oljan ska ske på inrådan av vårdpersonal.
Observera: detta innehåll är informativt och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Rådgör med läkare eller fytoterapeut innan du använder medicinalväxter, särskilt under graviditet, amning eller vid medicinering.
Referenser och vetenskapliga studier
Peer-Reviewed Vetenskapliga Studier (5)
- PMC2022 Brendler T, Abdel-Tawab M. Buchu (Agathosma betulina and A. crenulata): Rightfully Forgotten or Underutilized?. Frontiers in Pharmacology. 2022.
- PMC2020 Cohen SM, et al. FEMA GRAS assessment of natural flavor complexes: Mint, buchu, dill and caraway derived flavoring ingredients. Food and Chemical Toxicology. 2020.
- PMC2001 Lis-Balchin M, et al. Buchu (Agathosma betulina and A. crenulata, Rutaceae) essential oils: their pharmacological action on guinea-pig ileum and antimicrobial activity on microorganisms. Journal of Pharmacy and Pharmacology. 2001.
- PMC2008 Moolla A, Viljoen AM. ’Buchu’, Agathosma betulina and Agathosma crenulata (Rutaceae): a review. Journal of Ethnopharmacology. 2008.
- PMC2012 National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases. Buchu. LiverTox: Clinical and Research Information on Drug-Induced Liver Injury. 2012.
Kompletterande Läsning (1)
- Medicina Natural. Agathosma betulina (BUCHU; DIOSMA).
