Artemisia abrotanum (Åbrodd): egenskaper och användning

Artemisia abrotanum L. / Åbrodd, på svenska känd som åbrodd, är en flerårig örtartad växt i familjen Asteraceae. Den härstammar från Eurasien och Afrika, har spridit sig till många regioner och har blivit naturaliserad i Nordamerika. Åbrodden har uppskattats sedan antiken för sin intensiva doft och sina medicinska användningar, och växten förekommer i historiska texter och har tagits till vara av mycket olika kulturer, både för hälsovård och för praktiska ändamål i vardagen. De fint flikiga, gråaktigt gröna bladen och doften som påminner om kamfer och citron gör den lätt att känna igen i trädgården.

Folkliga och internationella namn#

• Svenska: åbrodd.
• Engelska: appleringie, boy’s love, European sage, garden sagebrush, garderobe, lad’s love, lemon plant, lover’s plant, maid’s ruin, old man, oldman wormwood, Our Lord’s wood, sitherwood, southern wormwood, southernwood.
• Franska: aurone, citronnelle, garde-robe.
• Italienska: abrotano, artemisia odorosa, erba di San Giovanni.
• Portugisiska: abrótano, artemísia-dos-jardins, erva-cidreira-do-campo, erva-de-são-joão, guarda-roupa.
• Spanska: abrótano macho, escobilla, hierba lombriguera.
• Tyska: Eberraute, Kampferkraut, Zitronenkraut.

Flera av dessa namn delas med andra växter, vilket kräver uppmärksamhet vid köp eller insamling: i Brasilien betecknar erva-de-são-joão vanligen äkta johannesört (Hypericum perforatum), och erva-cidreira är det vanligaste namnet på citronmeliss (Melissa officinalis) och andra aromatiska arter som inte har något med åbrodd att göra. En säker identifiering bygger därför alltid på det vetenskapliga namnet.

Botaniska synonymer#

Taxonomin för Artemisia abrotanum L. omfattar flera botaniska synonymer som använts genom historien eller i olika vetenskapliga sammanhang, bland dem Abrotanum alpestre Jord., Abrotanum ambiguum Jord. & Fourr., Abrotanum brachylobium Jord. & Fourr., Artemisia altissima Ehrh. ex DC., Artemisia anethifolia Fisch. ex DC., Artemisia elatior Klokov, Artemisia elegans Fisch. ex Ledeb., Artemisia foeniculacea Steven ex DC., Artemisia herbacea Ehrh. ex Willd., Artemisia paniculata Lam., Artemisia procera Willd., Artemisia proceriformis Krasch. och Artemisia tenuissima Spreng. ex Besser. Att känna till dessa synonymer är avgörande för att hitta arten med precision i äldre verk, databaser och herbariesamlingar, där den kan vara registrerad under vilket som helst av dessa namn.

Man bör inte heller förväxla åbrodd med andra arter i samma släkte som förekommer i örthandeln. Malört (Artemisia absinthium) är rik på tujon och har en betydligt mer oroande toxicitetsprofil, gråbo (Artemisia vulgaris) är en annan växt med en egen traditionell användning, och dragon (Artemisia dracunculus) är kryddörten som är känd från det franska köket. Åbrodd innehåller mycket mindre tujon än malört men är inte fri från ämnet, och därför gäller samma grundläggande försiktighetsåtgärder vid användning.

Botanisk familj: Asteraceae#

Artemisia abrotanum tillhör den stora familjen Asteraceae, tidigare kallad Compositae, en av de största familjerna bland blomväxterna, med omkring 1 900 släkten och över 32 000 arter spridda över hela världen. Det mest utmärkande draget hos gruppen är blomkorgen, där dussintals små blommor sitter så tätt samlade att helheten ser ut som en enda blomma. Många växter av stor ekonomisk, livsmedelsmässig och medicinsk betydelse hör till familjen, som sallat, solros och kamomill.

Åbrodden delar familjens typiska morfologiska kännetecken, med korgar av rörformiga småblommor i mitten och tungformiga småblommor i kanten. Asteraceae är kända för att bilda bioaktiva föreningar som seskviterpenlaktoner, flavonoider och eteriska oljor, som ligger bakom många av arternas medicinska egenskaper och även bakom de kontaktallergier som vissa av dem ger upphov till. Denna kemiska mångfald har varit föremål för omfattande farmakologisk forskning och har redan bidragit till utvecklingen av växtbaserade läkemedel och kosttillskott.

Använda delar för te och beredningar#

• Blad
• Blommor
• Eterisk olja
• Ovanjordiska delar
• Stjälkar

Etnobotanisk och traditionell användning#

• Aptit (traditionellt belagd som aptitretande)
• Gulsot (historiskt belagd)
• Hudsjukdomar (traditionellt belagd)
• Hudsår (traditionellt belagd utvärtes användning)
• Hårväxt (traditionellt belagd)
• Insektsmedel
• Malmedel i klädskåp
• Maskmedel (historiskt belagd)
• Menstruationsdrivande medel (historiskt belagd, i dag skäl till kontraindikation under graviditet)
• Rumsdoft
• Skydd mot smittsamma sjukdomar (historisk föreställning)
• Sömngång (historiskt belagd)

Terapeutiska egenskaper#

• Antiallergisk (nässpray undersökt i en liten öppen studie vid allergisk rinit, fortfarande under utredning)
• Antibakteriell (aktivitet mot bakterier observerad i laboratorium)
• Antimalaria (aktivitet mot malariaparasiten observerad enbart i laboratorium)
• Antioxidant (neutralisering av fria radikaler i laboratorieförsök)
• Antiparasitär (traditionellt belagd som maskmedel och preliminära djurstudier)
• Fuktgivande (kosmetisk utvärtes användning under utredning)
• Hudskyddande (kosmetisk utvärtes användning under utredning)
• Insektsavvisande (effekt på insekter och fästingar observerad i experimentella studier)
• Svampdödande (aktivitet mot svampar observerad i laboratorium)
• Sårläkande (traditionellt belagd utvärtes användning på sår och hudsår)

Fytokemisk profil#

• Alkaloider (abrotin)
• Apigenin
• Aromadendren
• Artemisinin
• Borneol
• Cymen
• Davanon
• Eterisk olja (1,4-cineol, 1,8-cineol, piperiton, terpineol)
• Ferulsyra
• Flavonoider (hyperosid, kaempferol, luteolin, myricetin, quercetin, quercitrin, rutosid)
• Garvämnen
• Gentisinsyra
• Hartser
• Isogermakren D
• Isoklorogensyra
• Kaffesyra
• Kamfer
• Kasticin
• Klorogensyra
• Kumariner (eskuletin, herniarin, isofraxidin, skopoletin, umbelliferon)
• Linalool
• Metyl-cis-jasmonat
• Monoterpenoider
• Organiska syror
• Piperiton
• Rosmarinsyra
• Santonin
• Seskviterpenoider
• Tujon (i betydligt lägre halt än i malört)

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)#

• Bad
• Eterisk olja (endast utvärtes användning, alltid utspädd)
• Extrakt
• Infusioner (kortvarig och tillfällig användning)
• Omslag
• Tinkturer

Synergi med andra växter#

Vid matsmältningsbesvär

I örttraditionen kombineras åbrodd ofta med andra matsmältningsörter, som pepparmynta (Mentha × piperita) eller ingefära (Zingiber officinale), i beredningar som traditionellt används för att lindra dålig matsmältning, gaser och lätta kramper. Tanken bakom blandningen är att växternas flyktiga ämnen verkar kompletterande på matsmältningskanalen, även om just den här kombinationen inte har utvärderats i kliniska studier.

Vid allergiska symtom

I beredningar avsedda för allergisk rinit förekommer åbrodd tillsammans med växter med liknande traditionell användning, som brännässla (Urtica dioica) eller ögontröst (Euphrasia officinalis), i syfte att dämpa nästäppa och nysningar. Åbroddens effekt på rinit är fortfarande under utredning, främst utifrån en liten öppen studie med nässpray, och kombinationen med andra örter ersätter inte medicinsk uppföljning av allergiska tillstånd.

För hudvård

Vid utvärtes användning kan åbrodd användas tillsammans med ringblomma (Calendula officinalis) eller aloe vera (Aloe barbadensis Mill.). Ringblomma används traditionellt för sin lugnande och sårläkande verkan på huden, medan aloe vera-gel är känd för sin fuktgivande effekt, och kombinationen har en traditionell plats i vården av lätta irritationer och små ytliga sår, alltid efter ett känslighetstest på ett litet hudområde.

Recept och användningsprotokoll#

Traditionell matsmältningsinfusion

Beredning som traditionellt används vid obehag i magen efter måltider, endast avsedd för kortvarig och tillfällig användning hos vuxna.

Ingredienser: en liten mängd torkade åbroddblad och en kopp kokande vatten.

Tillredning: häll det kokande vattnet över bladen, lägg på ett lock och låt dra i några minuter innan du silar. På grund av tujonen och kumarinerna i växten bör infusionen inte bli en daglig vana eller användas under längre perioder; mängd och längd bör bestämmas tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal.

Omslag vid hudirritation

Beredning för utvärtes bruk som traditionellt används vid små irritationer, insektsbett och lätta inflammationer i huden.

Ingredienser: torkade åbroddblad och vatten.

Tillredning: koka bladen i vattnet i några minuter, sila och låt svalna tills vätskan är ljummen. Doppa en ren tygbit i vätskan och lägg den på det drabbade området en kort stund. Avbryt användningen om rodnad, klåda eller sveda uppstår, möjliga tecken på allergi mot Asteraceae, och kontakta hälso- och sjukvårdspersonal om irritationen kvarstår.

Insektsavvisande olja för utvärtes bruk

Beredning som traditionellt används för att hålla insekter borta och som endast stryks på hel hud hos vuxna.

Ingredienser: några få droppar eterisk åbroddolja och en vegetabilisk bärarolja, till exempel sötmandelolja eller jojobaolja.

Tillredning: blanda den eteriska oljan med den vegetabiliska oljan i en mörk glasflaska, med låg utspädningsgrad, och stryk på en liten mängd på exponerad hud. Gör först ett känslighetstest på ett litet område och undvik direkt solljus efter användningen, eftersom vissa eteriska oljor är ljuskänsliggörande. Den eteriska oljan får aldrig sväljas, och beredningen ska inte användas på barn, gravida eller ammande; rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal om lämplig utspädning.

Traditionell tinktur för invärtes bruk

Beredning som traditionellt används som matsmältningsbitter och allmän tonic, och som på grund av växtens kemiska sammansättning kräver professionell vägledning.

Ingredienser: färska eller torkade åbroddblad och 70-procentig spannmålssprit.

Tillredning: hacka bladen, lägg dem i en mörk glasflaska och täck dem med spriten. Förslut väl och låt dra i några veckor på en sval och mörk plats, skaka flaskan då och då, och sila sedan tinkturen och förvara den i en droppflaska. Tinkturen koncentrerar den eteriska oljans beståndsdelar, bland dem tujon, och ska därför inte användas utan vägledning: rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal om användningen passar i ditt fall och vilken mängd som är säker.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier#

Aromaterapi

Inom aromaterapin uppskattas den eteriska åbroddoljan för sin friska, örtiga doft med toner av kamfer och citron, och inandning via diffuser eller förångare förknippas traditionellt med en känsla av mental klarhet och förnyad energi. Samma olja används för att dofta rum på ett sätt som håller insekter borta, och utspädd i vegetabilisk olja ingår den i massage som traditionellt används för att lindra spänningar och muskelvärk. Eftersom den innehåller tujon och 1,8-cineol ska användningen vara uteslutande utvärtes eller begränsad till kortvarig inandning, och hållas borta från barn, gravida och personer med epilepsi.

Klinisk fytoterapi

Inom fytoterapin studeras åbrodd för sin rika kemiska sammansättning, och extrakt av växten har ingått i beredningar som traditionellt använts vid lever- och gallbesvär, matsmältningsproblem och som antimikrobiellt medel. Forskningen, till största delen laboratoriebaserad, undersöker antimikrobiell, antiparasitär och antimalariaaktivitet, men det finns ännu inga robusta kliniska studier som bekräftar dessa användningar hos människor. Varje rekommendation på detta område måste anpassas individuellt av behörig vårdpersonal, som bedömer varje patients tillstånd och möjliga interaktioner med läkemedel som används.

Homeopati

Inom homeopatin är Abrotanum ett medel som i materia medica beskrivs vid svaghet och avmagring, med frekvent omnämnande av barn, av marasm (svår undernäring), kronisk diarré och reumatiska besvär som växlar med andra symtom. Den franska farmakopén tar upp åbrodd bland råvarorna i homeopatiska preparat avsedda för inflammation i tjocktarmen, rosacea, frostskador och inflammation i lymfkörtlar och slemhinnor, och den homeopatiska traditionen kopplar den också till nedstämdhet och ångest. Dessa uppgifter speglar homeopatins eget synsätt och motsvarar inte kliniskt belägg, och inget av dessa tillstånd, i synnerhet undernäring hos barn och depression, bör hanteras utan medicinsk uppföljning.

Kontraindikationer och biverkningar#

Allmänna kontraindikationer

Åbroddens eteriska olja innehåller tujon, 1,8-cineol och kumariner, och därför ska den eteriska oljan inte intas, och te på bladen ska bara användas kortvarigt och tillfälligt. Under graviditet är åbrodd kontraindicerad, både på grund av dess traditionella användning som menstruationsdrivande medel och på grund av innehållet av tujon, och ammande och barn ska inte använda växten. Personer med allergi mot Asteraceae, en familj som omfattar prästkrage, krysantemum, kamomill och ambrosia, bör undvika åbrodd, eftersom seskviterpenlaktonerna kan ge kontakteksem, nässelutslag och i sällsynta fall allvarligare reaktioner. Personer med epilepsi bör också undvika växten, eftersom tujon kan främja kramper.

Alla ovanjordiska delar innehåller ämnen som kan vara giftiga om de intas i stora mängder, och det faktum att åbrodd har mycket mindre tujon än malört (Artemisia absinthium) gör den inte riskfri. Den traditionella användningen som maskmedel och menstruationsdrivande medel nämns i den här artikeln endast som historisk uppgift och inte som recept, och effekten på allergisk rinit är fortfarande under utredning, vilket inte gör det möjligt att säga att växten behandlar detta tillstånd.

Vanliga biverkningar

De biverkningar som rapporterats vid måttlig användning är oftast lindriga, som illamående eller obehag i mag-tarmkanalen efter infusioner, och hudirritation eller kontakteksem efter utvärtes användning, särskilt hos känsliga personer. Om den eteriska oljan används utan lämplig utspädning kan den irritera och sensibilisera huden. I den kliniska studien med nässpray vid allergisk rinit rapporterade en liten andel av deltagarna magont och allergiska reaktioner, utan allvarliga effekter, men antalet undersökta personer var för litet för att dra breda slutsatser om säkerheten.

Läkemedelsinteraktioner

Forskningen om specifika interaktioner mellan Artemisia abrotanum och läkemedel är begränsad, men innehållet av kumariner motiverar teoretisk försiktighet med blodförtunnande läkemedel, på grund av en möjlig ökad blödningsrisk, och detsamma gäller läkemedel som bryts ned av cytokrom P450-enzymerna (CYP). Personer som använder blodsockersänkande läkemedel mot diabetes bör kontrollera sitt blodsocker, eftersom en möjlig effekt av växten på blodsockernivåerna diskuteras, och den som tar antiepileptika, lugnande medel eller antidepressiva bör också tala med läkaren före all användning. Rådfråga i samtliga fall hälso- och sjukvårdspersonal innan du använder åbrodd, särskilt om du tar andra läkemedel.

Kuriosa#

Gammal användning som insektsmedel och doftväxt

Åbrodd har en lång historia som naturligt insektsmedel och doftväxt. I Frankrike blev den känd som ”garde-robe” (klädskåp), eftersom de torkade bladen lades mellan kläderna för att hålla mal och andra insekter borta med den kraftiga kamferdoften, en användning i hushållet som visar hur uppfinningsrika äldre tiders samhällen var i att ta till vara naturens resurser. Växten ströddes också på golven i husen för att fräscha upp luften och dölja obehagliga lukter, en vanlig sed långt före moderna rumsdofter.

Symbol för kärlek och minne

I vissa kulturer har åbrodd förknippats med kärlek och minne, och engelska folkliga namn som ”lad’s love” (pojkens kärlek) och ”maid’s ruin” (jungfruns fall) speglar folktro om påstådda afrodisiska krafter eller om förmågan att väcka minnen. Det var vanligt att unga män bar små kvistar av växten för att vinna flickornas gunst, eller att den utväxlades som tecken på tillgivenhet och hågkomst. I Sverige ingick åbrodd i de buketter som togs med till kyrkan, och man tror att doften hjälpte kyrkobesökarna att hålla sig vakna under de långa predikningarna, en tradition som än i dag gör den till en kulturarvsväxt i landet.

Omnämnd i gamla texter

Åbroddens betydelse framgår tydligt av omnämnandena i gamla texter, eftersom Dioskorides och Plinius den äldre beskrev växten i sina verk, vilket visar vilket erkännande den hade inom antikens medicin. I den arabiska världen beskrev även Avicenna, en av de mest inflytelserika läkarna och filosoferna under den islamiska guldåldern, dess användningar. Dessa historiska källor bidrar till att förklara varför åbrodden har överlevt genom århundradena som en medicinskt och kulturellt betydelsefull växt, långt innan den moderna vetenskapen började studera dess kemiska sammansättning.

Vanliga frågor#