Eupatorium perfoliatum L. är en flerårig örtartad växt i familjen korgblommiga växter (Asteraceae), ursprunglig i Nordamerika och beskriven av Carl von Linné. Utbredningen sträcker sig från Nova Scotia till Florida och når västerut till Texas och Manitoba. Eftersom arten saknar ett allmänt använt svenskt namn omtalas den här med sitt vetenskapliga namn, medan den engelskspråkiga marknaden känner den som ”boneset”. Arten känns igen på de genomväxta bladen, vars bas omsluter stjälken som om den växte rakt igenom dem, och på täta samlingar av små vita blommor i toppen av grenarna.
Nordamerikanska ursprungsfolk och europeiska kolonister uppskattade växten framför allt vid febertillstånd, och den traditionen förklarar varför den finns med i handböcker om växtmedicin och i homeopatisk materia medica. Modern fytokemisk forskning har identifierat flera bioaktiva föreningar i de ovanjordiska delarna men har också bekräftat förekomsten av pyrrolizidinalkaloider, med dokumenterad levertoxicitet vid långvarig användning. Därför är all invärtes användning en fråga om försiktighet och professionell vägledning, aldrig om självmedicinering.
Folkliga och internationella namn
Eftersom arten är nordamerikansk och föga känd utanför sin egen kontinent finns de mest etablerade folkliga namnen på engelska. På det språket har växten samlat dussintals namn med anknytning till feber, frossa och den svettning som det varma teet framkallar.
- Svenska: inget allmänt använt folkligt namn; växtmedicin och homeopati använder det vetenskapliga namnet Eupatorium perfoliatum.
- Engelska: agueweed, boneset, common boneset, crosswort, feverwort, Indian sage, sweating-plant, thoroughwort, vegetable antimony, wild Isaac.
- Franska: eupatoire perfoliée.
- Italienska: eupatorio perfoliato.
- Portugisiska: inget folkligt namn i allmänt bruk; växtmedicin och homeopati använder binomen Eupatorium perfoliatum, och ”boneset” nämns bara som marknadsreferens.
- Spanska: eupatoria.
- Tyska: Durchwachsener Wasserdost, Knochenheil.
Namn som ”erva-de-cobra” och ”eupatório” förekommer ibland i anslutning till den här växten i översatta texter på portugisiska, men i den portugisiskspråkiga traditionen syftar de oftast på andra arter. Att använda dem för att identifiera växten ökar risken för förväxling vid inköp av växtmaterial.
Botaniska synonymer
Under sin taxonomiska historia har Eupatorium perfoliatum L. fått andra vetenskapliga namn som i dag räknas som synonymer. Att känna till dem gör det lättare att hitta arten i äldre herbarier, kataloger och studier publicerade under andra namn, och de mest citerade finns i listan nedan.
- Cunigunda perfoliata
- Eupatorium chapmanii
- Eupatorium connatum
- Eupatorium salviifolium
- Eupatorium truncatum
Vissa texter anger också kombinationen ”Eutrochium perfoliatum”, men Eutrochium är det släkte som samlar nordamerikanska släktingar med rosa blommor som tidigare fördes till Eupatorium. Det accepterade namnet på den här arten är fortfarande Eupatorium perfoliatum L., en detalj som är värd att kontrollera i vetenskapliga studier och vid identifiering av herbariebelägg.
Botanisk familj: Asteraceae
Eupatorium perfoliatum tillhör familjen Asteraceae, även kallad Compositae eller korgblommiga växter, en av de största och mest mångformiga familjerna bland blomväxterna. Den kännetecknas av blomställningar i korgar, där många små blommor samlas i en struktur som påminner om en enda blomma. Familjen är känd för sitt rika innehåll av flavonoider, seskviterpenlaktoner och eteriska oljor, och den kemiska och morfologiska mångfalden är fortfarande föremål för forskning. Släktskapet har också en praktisk följd, eftersom personer som är allergiska mot andra korgblommiga växter, som prästkragar och krysantemum, kan reagera vid kontakt med den här arten.
Använda delar för te och beredningar
Traditionen koncentrerar användningen till de ovanjordiska delarna, som skördas under blomningen och torkas för te eller används färska i tinkturer och homeopatiska grundberedningar, och vissa källor nämner även rötterna.
- Ovanjordiska delar (blad och blommor)
- Rötter
- Torkade blad
Eftersom pyrrolizidinalkaloider har påvisats i arten, med direkta konsekvenser för användningen som ört under namnet ”boneset”, är ingen av dessa delar riskfri vid upprepad invärtes användning.
Etnobotanisk och traditionell användning
De mest samstämmiga etnobotaniska uppgifterna kommer från Nordamerikas ursprungsfolk, som introducerade växten för de första europeiska kolonisterna. De använde den för att framkalla svettning och, enligt tidens synsätt, ”bryta” febern vid vanliga förkylningar och influensa. Med tiden utvidgade den nordamerikanska folkmedicinen repertoaren och började använda teet vid akut bronkit, katarr, hudsjukdomar, vattusot och reumatism. Användningen byggde på empirisk iakttagelse, utan de bedömningskriterier som modern farmakologi kräver.
Äldre texter tillskrev också växten förmågan att öka motståndskraften mot virus- och bakterieinfektioner och såg den som ett pålitligt medel vid febertillstånd. Beskrivningarna speglar användarnas uppfattning och är inte detsamma som påvisad effekt. I dag riktas det vetenskapliga intresset mot aktiviteter som observerats i laboratoriet, medan man avråder från långvarig traditionell användning just på grund av pyrrolizidinalkaloiderna.
Terapeutiska egenskaper
Egenskaperna nedan sammanfattar vad traditionen tillskriver växten och vad laboratoriestudier har undersökt, utan bekräftelse i robusta kliniska prövningar. Några av dem, som den kräkframkallande och den purgerande effekten, är i själva verket oönskade reaktioner som uppträder vid höga doser.
- Antibakteriell (aktivitet observerad i en laboratoriestudie med etanolextrakt av bladen, utan kliniskt belägg)
- Antiinflammatorisk (aktivitet observerad i in vitro-studier med makrofager, utan kliniskt belägg)
- Antiviral (hämning av influensa A-virusets bindning till celler observerad in vitro, utan kliniskt belägg)
- Cytotoxisk (toxisk effekt på celler observerad i laboratoriestudier, utan etablerad klinisk tillämpning)
- Febernedsättande (traditionellt använd vid febertillstånd, utan kliniskt belägg)
- Gallstimulerande (traditionellt beskriven som stimulerande för gallsekretionen)
- Kramplösande (traditionell uppgift, utan bekräftelse i kliniska studier)
- Kräkframkallande (framkallar kräkningar vid höga doser, en biverkning och inte en indikation)
- Kärlvidgande (traditionell uppgift, utan bekräftelse i kliniska studier)
- Laxerande (katartisk effekt vid höga doser, betraktas som oönskad)
- Purgerande (kraftig tarmtömning vid höga doser, betraktas som oönskad)
- Stimulerande (traditionellt beskriven som allmän fysiologisk aktivering)
- Svettdrivande (framkallar svettning, den viktigaste användning som traditionen beskriver)
Fytokemisk profil
Den fytokemiska profilen hos Eupatorium perfoliatum är komplex och omfattar ämnen som förklarar en del av det farmakologiska intresset och samtidigt växtens största risker. Bland de beskrivna beståndsdelarna finns polysackarider med xylos och glukuronsyra, garvämnen, flyktiga oljor, steroler, triterpener och seskviterpenlaktoner. Till den sistnämnda gruppen hör en dimer guaianolid, som har undersökts i en studie med makrofager tillsammans med flavonen eupafolin.
Flavonoider som quercetin och kaempferol samt kaffesyraderivat kompletterar bilden av de fenoliska föreningarna. Pyrrolizidinalkaloiderna är däremot den största säkerhetsrisken, eftersom de kan orsaka leverskador och har påvisats i arten i analyser inriktade på dess användning som medicinalväxt. Därför ger den biologiska aktivitet som observerats i laboratoriet inte stöd för kontinuerlig invärtes användning av växten.
- Flavonoider (eupafolin, kaempferol, quercetin)
- Flyktiga oljor
- Garvämnen
- Kaffesyraderivat
- Polysackarider (med xylos och glukuronsyra)
- Pyrrolizidinalkaloider
- Seskviterpenlaktoner (inklusive guaianolider)
- Steroler
- Triterpener
Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)
Traditionella källor beskriver tre huvudsakliga beredningsformer, och homeopatin lägger till en fjärde, som framställs genom spädning och potentiering av den färska, blommande växten.
- Extrakt
- Homeopatiska beredningar (av den färska, blommande växten)
- Te (varmt te på torkade blad och blommor)
- Tinktur (av den färska, blommande växten)
Oavsett form är den användning som traditionen beskriver tillfällig och kortvarig, aldrig kontinuerlig. Mängden beror på en individuell bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal, som måste ta hänsyn till ålder, leverns tillstånd och de läkemedel som används. Extrakt och tinkturer koncentrerar växtens beståndsdelar och kräver därför ännu större försiktighet än te.
Synergi med andra växter
Forskningen om kombinationer av Eupatorium perfoliatum med andra arter är begränsad, och det som är känt kommer från traditionella blandningar inom västerländsk örtmedicin. I dessa källor förekommer växten tillsammans med fläder (Sambucus nigra) och lind (Tilia cordata), som båda traditionellt har använts som svettdrivande medel vid influensaliknande tillstånd. I blandningar för luftvägarna förekommer den med eukalyptus (Eucalyptus globulus) och timjan (Thymus vulgaris), som traditionellt används för att göra det lättare att hosta upp slem.
Kombinationerna beskriver en tradition, inte ett löfte om resultat, och att blanda växter minskar inte risken som är kopplad till pyrrolizidinalkaloiderna. Varje kombination bör ske i samråd med hälso- och sjukvårdspersonal och följa samma begränsning till kortvarig användning som gäller när växten används ensam.
Recept och användningsprotokoll
Traditionellt te på de ovanjordiska delarna
Varmt te på torkade blad och blommor är den användningsform som oftast nämns i nordamerikanska traditionella källor, där det användes för att framkalla svettning vid förkylning och influensa. Mängden ört och antalet doser ska bestämmas av hälso- och sjukvårdspersonal, eftersom arten innehåller pyrrolizidinalkaloider och saknar fastställd säker dos för hemmabruk.
Vid traditionell beredning hälls kokande vatten över den torkade örten, och blandningen får dra under lock i 10 till 15 minuter. Det täckta kärlet behåller de flyktiga oljorna, och teet silas och dricks medan det fortfarande är varmt. Den beskrivna användningen är tillfällig och kortvarig och ska avbrytas vid illamående, kräkningar, diarré eller annat obehag i magen. Ihållande feber eller feber utan känd orsak kräver läkarbedömning innan man dricker något te.
Tinktur av den färska, blommande växten
Tinkturen framställs traditionellt av den färska växten som skördats under blomningen, och eftersom den är en koncentrerad form är den ofta starkare än teet. Örtmedicinska källor kopplar tinkturen till perioder med ökad mottaglighet för infektioner, alltid som kortvarig traditionell användning.
Dosen ska bestämmas av hälso- och sjukvårdspersonal, som bedömer produktens koncentration, leverns tillstånd och de läkemedel som används. Tinkturen får aldrig användas kontinuerligt, så rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal innan du använder en koncentrerad beredning av den här växten.
Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.
Kopplade terapier
Homeopati
Inom homeopatin är Eupatorium perfoliatum ett klassiskt medel i materia medica, beskrivet vid influensaliknande tillstånd och feber med intensiv värk i skelettet. Beskrivningen omfattar även intermittent feber, frossa och djup muskelvärk, en koppling som ekar i det engelska namnet ”boneset”. Den homeopatiska grundberedningen framställs av den färska, blommande växten enligt principerna om spädning och potentiering. Valet av potens och frekvens beror på helheten av symtom och bör ske under vägledning av en kvalificerad homeopatisk läkare.
Det är viktigt att skilja det potentierade homeopatiska preparatet från örtteer, extrakt och tinkturer. De outspädda formerna innehåller växtens beståndsdelar i betydande mängd och omfattas av alla begränsningar som beskrivs under kontraindikationer. Ingen av dessa former ersätter en läkarbedömning av feber, särskilt när den åtföljs av intensiv kroppsvärk, fläckar på huden eller blödningar.
Kontraindikationer och biverkningar
Pyrrolizidinalkaloider och kortvarig användning
Växten innehåller pyrrolizidinalkaloider (en ämnesklass med dokumenterad levertoxicitet vid långvarig användning), och därför är den traditionella användningen endast kortvarig, aldrig kontinuerlig. Leverskadan som ämnena orsakar kan vara kumulativ. Te, extrakt och tinkturer av arten bör därför inte ingå i dagliga rutiner eller användas på eget initiativ.
Allmänna kontraindikationer
Eupatorium perfoliatum är kontraindicerad vid graviditet och amning, eftersom pyrrolizidinalkaloider kan passera placentan och utsöndras i bröstmjölken. Den är också kontraindicerad för leversjuka, det vill säga personer med någon form av befintlig leversjukdom. Får inte användas till barn, oavsett ålder eller beredningsform. Undvik även växten vid känd allergi mot arter i familjen korgblommiga växter (Asteraceae), som prästkragar och krysantemum, på grund av risken för allergiska reaktioner.
Feber, denguefeber och självmedicinering
Ingen beredning av den här växten får användas för att behandla, förebygga eller lindra denguefeber, chikungunya eller zika, och inte heller för att sänka feber utan diagnos. Denguefeber är en anmälningspliktig sjukdom som kräver medicinsk uppföljning, aldrig självmedicinering. Kopplingen mellan växten och denguefeber finns bara i det historiska ursprunget till det engelska namnet ”boneset”, som tas upp under kuriosa.
Vanliga biverkningar
I höga doser kan växten verka kräkframkallande (kräkningar) och laxerande/katartiskt, med diarré, och sådana tecken ska leda till att användningen avbryts omedelbart. Kontakt med växten kan ge hudsensibilisering, som yttrar sig som dermatit hos känsliga personer. Långvarig användning eller för höga doser kan dessutom leda till leverskador på grund av pyrrolizidinalkaloiderna. Besvär från mage och tarm, hudreaktioner, mörk urin eller gulfärgad hud och ögon kräver kontakt med hälso- och sjukvården.
Läkemedelsinteraktioner
På grund av den levertoxiska potentialen kan växten öka den samlade risken vid användning av läkemedel som belastar levern, som paracetamol. Försiktighet rekommenderas också för den som använder blodförtunnande läkemedel (antikoagulantia), eftersom deras effekt kan förstärkas och blödningsrisken öka. Kombination med lugnande och ångestdämpande medel kräver uppmärksamhet, eftersom den kan förstärka dåsigheten. Den som tar något läkemedel regelbundet bör informera läkare eller apotekspersonal innan beredningar av växten övervägs.
Kuriosa
Det engelska namnet ”boneset” kommer från ”breakbone fever”, ett gammalt folkligt namn på denguefeber i USA. Kopplingen mellan växten och sjukdomen är här bara av intresse som historisk och etymologisk uppgift. Denguefeber är en anmälningspliktig sjukdom som kräver medicinsk uppföljning, aldrig självmedicinering, och ingen beredning av Eupatorium perfoliatum får användas i det syftet.
Växten introducerades för de europeiska kolonisterna av Nordamerikas ursprungsfolk, som använde den för att framkalla svettning vid febertillstånd. Den ingick i kontinentens folkmedicin så länge att den fick engelska namn som ”agueweed”, ”feverwort” och ”sweating-plant”. Det medicinska intresset är också gammalt, och redan 1812 skrev botanikern Frederick Pursh en text om arten i en medicinsk tidskrift, följd av flera rapporter under 1800-talet.
I naturen växer arten nästan alltid på låglänta, fuktiga platser, som sumpmarker och vattensjuka ängar. Den preferensen, tillsammans med de genomväxta bladen, gör den lättare att känna igen i fält. Växtens historia som folkmedel visar hur traditionell kunskap har väglett forskningen om medicinalväxter. Den visar också att sådan kunskap måste omprövas när kemiska analyser avslöjar risker som empirisk iakttagelse inte kunde upptäcka.
Vanliga frågor
Har Eupatorium perfoliatum ett svenskt folkligt namn?
Det finns inget allmänt använt svenskt namn på den här arten, som är ursprunglig i Nordamerika och föga känd utanför sin egen kontinent. Därför är det säkrast att alltid identifiera den med det vetenskapliga namnet. På den internationella marknaden och i historisk litteratur förekommer den som ”boneset”, ett engelskt namn som bara fungerar som referens och inte ska förväxlas med folkliga namn på andra växter.
Kan Eupatorium perfoliatum användas mot denguefeber?
Nej, och ingen beredning av den här växten får användas för att behandla, förebygga eller lindra denguefeber, chikungunya eller zika. Kopplingen till denguefeber finns bara i det historiska ursprunget till det engelska namnet ”boneset”, som kommer från ”breakbone fever”, ett gammalt folkligt namn på sjukdomen i USA. Denguefeber är en anmälningspliktig sjukdom som kräver medicinsk uppföljning, aldrig självmedicinering, och all feber med intensiv kroppsvärk bör bedömas av hälso- och sjukvården.
Är Eupatorium perfoliatum säker för barn?
Nej, växten får inte användas till barn i någon ålder, eftersom den innehåller pyrrolizidinalkaloider, ämnen med dokumenterad levertoxicitet vars säkerhet för barn inte har fastställts. Vid feber, influensa eller förkylning hos barn är rätt väg att kontakta läkare.
Vilka är de viktigaste traditionella användningarna av Eupatorium perfoliatum?
Den nordamerikanska traditionen använde varmt te på de ovanjordiska delarna för att framkalla svettning vid förkylning, influensa och andra febertillstånd, och har även registrerat användning vid bronkit, katarr och reumatism. Det moderna kliniska underlaget är begränsat, och de tillgängliga studierna fokuserar på antiinflammatoriska och antivirala aktiviteter som observerats i laboratoriet, utan bekräftelse hos människor. På grund av pyrrolizidinalkaloiderna måste all invärtes användning vara tillfällig och ske i samråd med hälso- och sjukvårdspersonal.
Varför ska användningen av Eupatorium perfoliatum vara kortvarig?
Växten innehåller pyrrolizidinalkaloider, en ämnesklass med dokumenterad levertoxicitet vid långvarig användning, och därför är den traditionella användningen endast kortvarig, aldrig kontinuerlig. Av samma skäl är arten kontraindicerad vid graviditet, amning och leversjukdom. I höga doser kan den dessutom ge kräkningar och kraftigt laxerande effekt.
Interagerar Eupatorium perfoliatum med läkemedel?
Ja, försiktighet rekommenderas för den som använder läkemedel som belastar levern, som paracetamol, och för den som använder blodförtunnande läkemedel, vars effekt kan förstärkas. Lugnande och ångestdämpande medel kräver också uppmärksamhet, eftersom dåsigheten kan förstärkas. Den som regelbundet tar något läkemedel bör tala med läkare eller apotekspersonal innan beredningar av växten övervägs.
Observera: detta innehåll är informativt och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Rådgör med läkare eller fytoterapeut innan du använder medicinalväxter, särskilt under graviditet, amning eller vid medicinering.
Referenser och vetenskapliga studier
Se Alla 8 Citerade Källor
- PMC2018 Colegate SM, et al. Potentially toxic pyrrolizidine alkaloids in Eupatorium perfoliatum and three related species. Implications for herbal use as boneset. Phytochem Anal. 2018.
- PMC2016 Derksen A, et al. Antiviral activity of hydroalcoholic extract from Eupatorium perfoliatum L. against the attachment of influenza A virus. J Ethnopharmacol. 2016.
- PMC2000 Habtemariam S, Macpherson AM. Cytotoxicity and antibacterial activity of ethanol extract from leaves of a herbal drug, boneset (Eupatorium perfoliatum). Phytother Res. 2000.
- PMC2011 Hensel A, et al. Eupatorium perfoliatum L.: phytochemistry, traditional use and current applications. J Ethnopharmacol. 2011.
- PMC1977 Herz W, et al. Sesquiterpene lactones of Eupatorium perfoliatum. J Org Chem. 1977.
- PMC2008 Maas M, et al. Caffeic acid derivatives from Eupatorium perfoliatum L. Molecules. 2008.
- PMC2011 Maas M, et al. Anti-inflammatory activity of Eupatorium perfoliatum L. extracts, eupafolin, and dimeric guaianolide via iNOS inhibitory activity and modulation of inflammation-related cytokines and chemokines. J Ethnopharmacol. 2011.
- PMC Pursh F. Mr. Pursh on the Eupatorium Perfoliatum. Med Phys J. 1812.
