Enterolobium contortisiliquum (Vell.) Morong: Egenskaper och fördelar

Enterolobium contortisiliquum (Vell.) Morong är ett storvuxet träd ur den brasilianska floran och tillhör familjen Fabaceae. Arten beskrevs av José Mariano da Conceição Vellozo och placerades senare i släktet Enterolobium av Thomas Morong. Trädet är vitt spritt i Sydamerika. Man känner lätt igen det på den breda kronan och på de platta, spiralformade baljorna som påminner om ett öra. På svenska saknas ett vedertaget namn för denna art, och därför använder vi här det botaniska namnet.

Modern forskning har kartlagt växtens fytokemiska profil och beskrivit några in vitro-aktiviteter, men litteraturen fokuserar framför allt på den förgiftning trädet orsakar hos idisslare. Hittills har ingen användning hos människor validerats. Triterpensaponiner, flavonoider och fenolsyror förklarar det som observerats i laboratoriet. Just därför står kontraindikationerna i centrum för denna artikel, med saponinernas toxicitet som röd tråd.

Folknamn och internationella namn

• Engelska: earpod tree, elephant earpod tree, monkey earpod tree, pacara earpod tree.
• Franska: arbre à oreilles.
• Italienska: albero dell’orecchio.
• Portugisiska: orelha-de-macaco, orelha-de-negro, pau-de-sabão, tamboril, timbaúva.
• Spanska: oreja de negro, pacará, timbó, timbó colorado.
• Tyska: Ohrhülsenbaum.

För svenska finns inget etablerat folknamn dokumenterat, och det tas därför inte med här.

Botaniska synonymer

Acacia melalobiata Rojas Acosta, Acacia saponaria Heyne ex Benth., Calliandra pacara Griseb., Enterolobium glaucescens Mart., Enterolobium timbouva Mart., Feuilleea pacara (Griseb.) Kuntze, Mimosa contortisiliqua Vell.

Botanisk familj: Fabaceae

Fabaceae, även kallad Leguminosae, är en av de största och mest varierade familjerna av blomväxter, med omkring 765 släkten och över 19 500 arter. Familjen kännetecknas av baljfrukter och av att många arter kan binda atmosfäriskt kväve genom symbios med jordbakterier. Till familjen hör växter av stor ekonomisk betydelse, som bönor, ärtor, linser och jordnötter, samt talrika skogsträd.

Som medlem av Fabaceae delar Enterolobium contortisiliquum dessa egenskaper. Förmågan att berika marken med kväve gör trädet värdefullt inom skogsjordbruk och återplanteringsprogram. Familjens fytokemiska mångfald är stor, med alkaloider, flavonoider, saponiner och tanniner som förekommer ofta. Andra medlemmar skiljer sig dock kraftigt åt i hur väl undersökta de är, vilket den betydligt bättre dokumenterade bockhornsklöver (Trigonella foenum-graecum) visar.

Använda växtdelar

• Frukthölje (pericarp)
• Frön
• Rötter

Etnobotanisk och traditionell användning

• Byggverksamhet
• Gonorré (historisk uppteckning; kräver medicinsk antibiotikabehandling)
• Honungsproduktion
• Kanoter och lätta båtar (stam)
• Kolproduktion
• Pappersmassa
• Parasitbekämpning (inälvsmask)
• Stadsplantering och landskapsdesign
• Tvål (saponiner)

Terapeutiska egenskaper

Aktiviteterna nedan kommer från laboratorieförsök med växtextrakt. Ingen av dem motsvarar en behandling som validerats hos människor.

• Antibakteriell (bekämpar bakterier); traditionell användning, utan dokumenterad klinisk effekt
• Antihelmintisk (bekämpar inälvsmask)
• Antiinflammatorisk (minskar inflammation)
• Cancerhämmande (hämmar tumörceller i laboratoriestudier); traditionell användning, utan dokumenterad klinisk effekt
• Cytotoxisk (giftig för celler, inklusive cancerceller)
• Insekticid (dödar insekter)
• Larvicid (dödar larver)
• Ovicid (dödar ägg)

Detaljerad fytokemisk profil

• 9,12-oktadekadiensyra
• Alfa-amyrin
• Aminosyror (leucin, isoleucin, glutaminsyra, asparaginsyra)
• Beta-amyrin
• Flavonoider
• Gallussyra
• Glukos
• Hexadekansyra
• Isovitexin
• Katekin
• p-Kumarsyra
• Polysackarider
• Protokatekusyra
• Pyrogallol
• Quercetin
• Quercetin-7-O-rutinosid
• Ramnos
• Steroler
• Syringasyra
• Triterpensaponiner (bis- och monodesmosidiska av akacisyra)
• Xylos

Beredningsformer och administrering

• Avkok (frukthölje, rötter)
• Extrakt (pericarp, frön)

Synergi med andra medicinalväxter

Vi publicerar inte kombinationer av denna art med andra växter för invärtes bruk. Den systematiska genomgången av förgiftningsfall kopplar växtens saponiner till allvarlig leverskada, och att kombinera växten oralt med andra aktiva ämnen ökar bara en risk som inte ens har en fastställd säker dos. Jämförelsen med andra ärtväxter är lärorik: för sammetsböna (Mucuna pruriens) finns redan forskning på människor, med tillhörande försiktighetsåtgärder som kan anges från fall till fall. För Enterolobium contortisiliquum dokumenterar litteraturen i dag fytokemiskt intresse, inte en plats i ett användningsprotokoll.

Recept och användningsprotokoll

Avkok av frukthöljet för utvärtes bruk

Ingredienser: 20 g torkat frukthölje (pericarp) av tamboril, 500 ml vatten.

Beredning: Koka frukthöljet i vattnet i 15-20 minuter. Sila och låt svalna. Det traditionen överlämnar är omslag på intakt hud. Saponiner verkar irriterande, så testa först på ett litet hudområde, applicera aldrig avkoket på öppna sår, och låt varje lesion med var, lokal värme eller feber bedömas av läkare.

Invärtes bruk av fröna: varför vi inte publicerar recept

Den etnobotaniska litteraturen anger invärtes bruk av fröna som maskmedel, men den systematiska genomgången av förgiftningsfall visar att växtens saponiner orsakar allvarlig leverskada. Vi publicerar därför varken recept eller dosering för invärtes bruk av denna växt.

Relaterade terapier

Fytoterapi

Inom traditionell fytoterapi tillskrivs detta träd antihelmintiska, antiinflammatoriska och antimikrobiella egenskaper, kopplade till saponinerna. Det finns varken standardiserade extrakt eller kliniska studier på människor. Den moderna litteraturen om arten handlar främst om den förgiftning den orsakar, och invärtes bruk saknar vetenskapligt stöd. Det som finns i dag är forskningsintresse för den fytokemiska profilen, inte en terapeutisk indikation.

Kontraindikationer och biverkningar

Allmänna kontraindikationer

Växten är kontraindicerad för gravida och ammande kvinnor, eftersom studier som visar säkerhet i dessa grupper saknas. Personer med befintlig lever- eller njursjukdom bör helt undvika användning, eftersom vissa ämnen belastar just dessa organ. Intag av stora mängder växtmaterial, särskilt baljorna, orsakar hos idisslare dokumenterad förgiftning med fotosensibilisering, aborter och allvarliga matsmältningsbesvär. Toxiciteten hos människor är sämre dokumenterad än hos idisslare, vilket inte gör den mindre trolig: med tanke på den beskrivna leverskadan är rekommendationen att undvika invärtes bruk av växten, inte bara att begränsa det.

Vanliga biverkningar

I höga doser kan saponinerna orsaka mag-tarmirritation, illamående, kräkningar och diarré. Allergiska reaktioner är sällsynta, men känsliga personer kan utveckla hudutslag eller klåda. Varje oönskad reaktion bör observeras, och användningen bör avbrytas omedelbart om symtom uppstår. Det rekommenderas att rådfråga läkare innan man gör något med denna växt.

Interaktioner med läkemedel

På grund av saponinerna kan växten interagera med läkemedel som påverkar tarmupptag eller leverfunktion. Den kan förstärka effekten av vätskedrivande eller laxerande medel och störa upptaget av andra läkemedel. Fröna uppvisar i laboratorietester hemagglutinerande aktivitet, utan känd effekt på blodkoagulation hos människor. Patienter som tar läkemedel mot kroniska sjukdomar bör därför vara försiktiga och söka medicinsk rådgivning för att undvika oönskade interaktioner.

Kuriositeter och historiska fakta

Det brasilianska namnet orelha-de-negro syftar på den platta, spiralformade baljan som liknar ett öra. Timbaúva kommer från tupí-språket och kopplar trädet till timbó-växterna, som traditionellt användes som fiskgift på grund av sina saponiner. Samma likhet med ett öra förklarar namnet orelha-de-macaco, som noterats i flera regioner. Trädet räknas som en symbol för den brasilianska floran och har en användningshistoria som är tätt sammanvävd med lokalsamhällena. Utöver sitt prydnadsvärde uppskattas det för sitt lätta virke och för kronans breda skugga, vilket gör det populärt inom stadsplantering och landskapsdesign.

Vanliga frågor om Enterolobium contortisiliquum

Är te av denna växt säkert för människor?

Nej. Ingen invärtes beredning av denna art har fastställd säkerhet, och därför ger denna artikel varken recept eller dosering för intag. Den systematiska genomgången av förgiftningsfall kopplar växtens saponiner till allvarlig leverskada, och ingen klinisk studie på människor stöder intag av sådant te. Den användning traditionen överlämnar, och den enda vi beskriver här, är utvärtes: omslag på intakt hud. Inför en växt med dokumenterad toxicitet ligger beslutet hos en läkare som följer fallet.

Vilka är de viktigaste egenskaperna hos denna art?

Det som finns är aktiviteter observerade i laboratoriet, inte bekräftade fördelar hos människor. Försök med extrakt av frukthölje och frön beskriver antihelmintisk, antibakteriell, antiinflammatorisk och cytotoxisk verkan, som främst tillskrivs triterpensaponinerna och flavonoiderna. Traditionen anger användning mot inälvsmask, men den moderna litteraturen handlar främst om förgiftning hos idisslare. Ingen säker dos för människor har fastställts, och inget av dessa fynd har validerats som behandling.

Kan växten användas under graviditet?

Nej, växten är kontraindicerad för gravida och ammande kvinnor. Avsaknaden av studier som visar säkerhet under graviditet och amning gör användningen olämplig. Vissa av växtens ämnen kan ha effekter som inte är säkra för fostrets utveckling eller för barnet. Gravida och ammande kvinnor bör därför helt undvika denna växt och alltid söka medicinsk rådgivning innan de använder någon medicinalväxt.

Hur interagerar växten med andra läkemedel?

På grund av saponinerna kan växten interagera med läkemedel som påverkar tarmupptag eller leverfunktion. Den kan förstärka effekten av vätskedrivande och laxerande medel och störa upptaget av andra läkemedel. Fröna uppvisar i laboratorietester hemagglutinerande aktivitet, utan känd effekt på blodkoagulation hos människor. Personer som tar läkemedel mot kroniska sjukdomar bör därför först rådfråga läkare för att undvika oönskade interaktioner.