Babassu, vetenskapligt känd som Attalea speciosa (synonymerna Orbignya speciosa och Orbignya phalerata), är en palm som växer vilt i Amazonas och i den brasilianska cerradon och som har stor utbredning även i andra sydamerikanska länder. Växten har en betydande socioekonomisk och kulturell roll för lokalsamhällena och används till vitt skilda ändamål, från byggnation och hantverk till matlagning och traditionell medicin. Babassupalmen känns igen på den kraftiga stammen och på klasarna med frukter vars kärnor är rika på olja, en av artens mest värdefulla produkter.
Historiskt har babassu haft en central plats i vardagen för befolkningen i de trakter där palmen växer i mängd. Insamlingen av nötterna för att ta ut kärnan och pressa oljan är en grundläggande inkomstkälla för många familjer, och framför allt för de kvinnor som kallas ”quebradeiras de coco babaçu”, de som knäcker babassunötterna. Arbetet ger inte bara en inkomst utan håller också traditioner och nedärvd kunskap om hållbar skötsel och användning av palmen vid liv.
Vid sidan av det ekonomiska och kulturella värdet har babassu en rik historia inom folkmedicinen. Olika delar av växten, såsom kärnorna, mesokarpen, nötskalet och bladen, används vid en rad hälsobesvär. Den traditionella kunskapen tillskriver babassu läkande egenskaper som numera är föremål för vetenskaplig forskning, med målet att pröva dem och förstå hur växtens bioaktiva ämnen verkar.
Folkliga namn på babassu
Babassu är känd under flera namn beroende på trakt och språk:
- babaçu (brasiliansk portugisiska)
- babassu (internationell portugisiska, svenska, engelska, franska, italienska, tyska)
- palma de babasu (spanska)
Botaniska kännetecken och utbredning för babassu
Orbignya speciosa är en storvuxen palm som kan bli upp till tjugo meter hög. Den har en ensam, pelarlik stam som hos unga exemplar fortfarande är täckt av basen på de blad som fallit av. Bladen är stora och pinnade och bildar en tät krona högst upp. Blomställningen sitter mellan bladen och bär åtskilda han- och honblommor, eftersom växten är sambyggare. Frukterna är vedartade stenfrukter, ovala eller ellipsformade, och de sitter samlade i stora klasar. Varje frukt innehåller vanligen tre till fem oljerika kärnor.
Babassu hör hemma i Sydamerika och når sin största täthet och variation i Brasilien, framför allt i delstaterna Maranhão, Pará, Piauí och Tocantins. Utbredningen sträcker sig dessutom in i delar av Bolivia, Guyana och Surinam. Palmen anpassar sig till skilda jordmåner och är vanlig i övergångszonerna mellan Amazonas och cerradon, men även på betesmark och utarmad mark, där den ofta tar över och bildar de så kallade babaçuais, alltså babassuskogarna.
Traditionell användning
Babassu har en mängd traditionella användningsområden som speglar uppfinningsrikedomen och kunnandet i lokalsamhällena. Varje del av palmen tas till vara:
Användning inom folkmedicinen
Inom folkmedicinen används babassu mot en rad olika åkommor. Oljan från kärnorna stryks på utvärtes för att ge huden fukt, för att vårda sår och brännskador och för att lindra muskelvärk. Invärtes intas babassuolja mot mag- och tarmbesvär och som ett milt laxermedel. Mesokarpen, det trådiga skiktet mellan skalet och kärnan, mals ofta till mjöl som traditionellt används mot mask, diarré och inflammationstillstånd.
Infusioner och avkok på bladen, nötskalet eller rötterna används mot hosta, bronkit, njurbesvär och infektioner. Mjölken ur den färska kärnan dricks dessutom i insamlarsamhällena som en närande och svalkande dryck. Dessa bruk förs muntligt vidare från släktled till släktled och utgör för många lokalsamhällen ett viktigt system av primär hälsovård.
Användning i matlagningen
Babassu är en mångsidig ingrediens i det regionala köket. Oljan används i stor omfattning till kokning och stekning och uppskattas för sin hållbarhet och sin neutrala smak. Av kärnan går det att göra inte bara olja utan också en närande växtmjölk som hamnar i drycker och i såväl söta som salta rätter. Mjölet från mesokarpen bakas in i kakor, bröd och gröt. Palmhjärtat från babassu går att äta, även om skörden av det tar död på palmen, vilket sätter en gräns för hållbart bruk.
Andra produkter, som oljan ur fruktköttet och den babassukaka som blir kvar efter pressningen och används till foder, visar hur grundligt palmen tas till vara i den lokala kosthållningen och ekonomin.
Andra användningsområden för babassu
Vid sidan av medicin och matlagning kommer babassu till nytta i byggnation, med virke från stammen och blad till taktäckning, i hantverk, med fibrer från bladen och med nötskalet, i tillverkning av träkol av just skalet, och som råvara för kosmetik- och tvålindustrin, som förädlar oljan.
Kemisk sammansättning och terapeutisk potential
Babassuolja
Den kemiska sammansättningen hos babassu undersöks för att pröva de traditionella bruken och för att finna nya terapeutiska möjligheter. Babassuolja består till övervägande del av mättade fettsyror, med en hög andel laurinsyra. Den sammansättningen tillskrivs antimikrobiella och inflammationsdämpande egenskaper, vilket skulle kunna förklara att oljan traditionellt använts vid hudbesvär och infektioner.
Forskningen rör sig i flera riktningar. Extrakt av mesokarpen och av skalet visar antioxidativ aktivitet, som knyts till innehållet av fenolföreningar. Även den antidiabetiska, kolesterolsänkande och immunmodulerande potentialen hos olika växtdelar utforskas. Den vetenskapliga forskningen om babassu är fortfarande under utveckling, men de preliminära resultaten är lovande och bekräftar delvis den traditionella kunskapen om växten.
Trots denna terapeutiska potential kräver medicinsk användning av babassu försiktighet och helst vägledning av hälso- och sjukvårdspersonal, i synnerhet vid befintlig sjukdom eller samtidig användning av andra läkemedel. Fortsatt forskning är avgörande för att fastställa säkerhet, verkan och rätt dosering av babassuprodukter för medicinska ändamål.
Avslutande reflektioner
Babassu (Orbignya speciosa) är långt mer än en palm. Arten står som en symbol för kulturell motståndskraft, den är en försörjning, och den är ett förråd av traditionell kunskap. De många användningsområdena, från mat och byggnation till folkmedicin, visar hur djupt dessa samhällen är förbundna med naturen omkring sig.
Det växande vetenskapliga intresset för babassus egenskaper öppnar nya perspektiv för utvecklingen av terapeutiska produkter och livsmedel, tillför hela värdekedjan värde och understryker hur viktigt det är att bevara babassuskogarna och stödja insamlarsamhällena. För att babassu ska få den plats palmen förtjänar behöver traditionell kunskap och vetenskaplig forskning gå hand i hand, så att vinsterna kommer dagens och morgondagens generationer till del på ett hållbart och rättvist sätt.
Vanliga frågor om babassu
Vad är babassu?
Babassu är en palm som hör hemma i norra och nordöstra Brasilien, framför allt i övergångsbältet mellan Amazonas och cerradon, där den bildar vidsträckta babassuskogar. Det vetenskapliga namn som accepteras i dag är Attalea speciosa, även om litteraturen fortfarande ofta anger synonymerna Orbignya speciosa och Orbignya phalerata. Klasarna rymmer hundratals nötter, och ur kärnorna pressas en klar olja som i generationer använts i köket och i den husliga vården. Skalet, mesokarpen och bladen har likaså traditionell användning i insamlarsamhällena, särskilt bland de kvinnor som knäcker nötterna.
Vilka är de främsta fördelarna med babassu?
Inom brasiliansk folkmedicin används babassuolja traditionellt för att ge hud och hår fukt och för att lindra lätta hudirritationer, medan mjölet från mesokarpen äts som energigivande föda och förknippas med lugn matsmältning. Insamlarsamhällena tar också till beredningar av skalet och mesokarpen för utvärtes bruk som ska stilla inflammationstillstånd och främja läkningen av små sår. Dessa bruk kommer ur traditionell kunskap och inte ur kliniskt bevisad verkan, eftersom den vetenskapliga forskningen om arten fortfarande pågår. Vid ihållande besvär är bedömningen av hälso- och sjukvårdspersonal fortsatt oumbärlig.
Hur används babassu i vardagen?
Oljan ur kärnan är den vanligaste formen och används både till matlagning, som ersättning för andra vegetabiliska fetter, och utvärtes på hud och hår. Mjölet från mesokarpen rörs vanligen ut i vatten, mjölk eller gröt, enligt lokal sed i en mängd om en till två matskedar per dag. Beredningar av skalet görs som avkok och är förbehållna utvärtes bruk, i omslag och bad. Eftersom det inte finns någon standardiserad dosering för terapeutiska ändamål bör mängd och frekvens bestämmas tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal.
Är det säkert att inta babassu?
Oljan och mjölet från mesokarpen har ätits som livsmedel i generationer och betraktas i måttliga mängder som säkra för de flesta friska vuxna. Eftersom det rör sig om en olja som är rik på mättade medellånga fettsyror är ett högt intag inte att rekommendera för den som håller koll på blodfetterna eller på kroppsvikten. Koncentrerade hemgjorda beredningar av skalet har ingen fastställd dos och kan ge besvär i mage och tarm, och de bör därför inte intas utan uppföljning. Gravida, ammande, barn och personer med kroniska sjukdomar bör rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal innan de tar in babassu i sina vanor.
Har babassu kontraindikationer eller biverkningar?
Den som har känd allergi mot palmfrukter eller mot nötter bör undvika babassu, och allt utvärtes bruk förtjänar ett test på en liten hudyta först. Ett överdrivet intag av oljan kan ge illamående, en tyngdkänsla och förändrad tarmfunktion, i synnerhet hos den som har en känslig matsmältning. Det saknas tillräckliga säkerhetsdata för graviditet, amning och användning hos barn, och i dessa situationer är professionell vägledning ett krav. Den som står på fast medicinering, särskilt mot kolesterol eller diabetes, bör tala med sin läkare innan koncentrerade beredningar tas i bruk.
