Bidens pilosa (Skära): egenskaper och användning

Bidens pilosa L. / skära är en ettårig ört i familjen korgblommiga växter, Asteraceae, med stor utbredning i tropiska och subtropiska områden över hela världen. Skäror är det svenska namnet på släktet Bidens, medan arten i både Brasilien och Portugal är känd under folknamnet picão-preto. Inom traditionell medicin uppskattas växten för sina många folkliga användningsområden, och den är lätt att känna igen på de avlånga frukterna, som i vardagligt tal ofta kallas frön. De fastnar i kläder och djurpäls och hjälper på så sätt arten att sprida sig.

I generationer har Bidens pilosa använts i olika kulturer mot en lång rad hälsobesvär. Etnobotaniska undersökningar och laboratoriestudier har granskat många av dessa traditionella användningar och pekar ut växten som en lovande källa till bioaktiva ämnen. Bland dem finns flavonoider och polyacetylener, som förknippas med inflammationsdämpande, antioxidativa och antimikrobiella effekter som främst har observerats i prekliniska studier.

Folkliga och internationella namn

I Brasilien har växten samlat på sig dussintals folknamn, vilket speglar hur utbredd den är i landet. Listan nedan visar hur arten benämns på svenska, de mest etablerade namnen på portugisiska och de benämningar som används på engelska och spanska.

• Svenska: omtalas oftast med det vetenskapliga namnet Bidens pilosa, och släktet kallas skäror.
• Engelska: beggar ticks, black-jack, cobbler’s pegs, hairy beggarticks.
• Portugisiska: amor-seco, carrapicho-de-agulha, cuambu, erva-picão, fura-capa, picão, picão-do-campo, picão-preto, pico-pico, piolho-de-padre.
• Spanska: aceitilla, amor seco, cadillo, masquia.

Botaniska synonymer

Taxonomin för Bidens pilosa L. omfattar flera botaniska synonymer, som speglar hur komplicerad artens klassificering har varit genom tiderna. Namnen förekommer fortfarande ofta i vetenskaplig litteratur och i botaniska databaser, och den som känner till dem kan lättare identifiera arten med säkerhet i olika sammanhang.

• Bidens adhaerescens Vell.
• Bidens alausensis Kunth
• Bidens chilensis DC.
• Bidens hirsuta Nutt.
• Bidens leucantha (L.) Willd.
• Bidens montaubani Phil.
• Bidens reflexa Link
• Bidens scandicina Kunth
• Bidens sundaica var. minor Blume
• Coreopsis leucantha L.
• Kerneria pilosa Lowe

Botanisk familj: Asteraceae

Bidens pilosa tillhör Asteraceae, de korgblommiga växterna, som är en av de största och mest mångformiga familjerna bland blomväxterna. Familjen hette tidigare Compositae och känns igen på blomställningarna i form av korgar, där många små blommor sitter så tätt samlade att de liknar en enda blomma. Gruppen rymmer ett stort antal arter med stor betydelse för ekonomi, livsmedel och medicin.

Asteraceae är kända för att bilda ett brett spektrum av bioaktiva ämnen, som seskviterpenlaktoner, flavonoider och eteriska oljor, och dessa ligger bakom de medicinska egenskaperna hos många av arterna. Den kemiska mångfalden har varit föremål för omfattande farmakologisk forskning och har redan bidragit till utvecklingen av flera växtbaserade läkemedel.

Använda delar för te och beredningar

Folkmedicinen använder främst växtens ovanjordiska delar, särskilt blad och grenar, och vissa källor nämner att hela växten används. Materialet ska i alla händelser komma från rena platser utan föroreningar, vilket förklaras närmare under kontraindikationerna.

• Blad
• Grenar
• Hela växten
• Ovanjordiska delar

Etnobotanisk och traditionell användning

Användningsområdena nedan sammanfattar uppgifter från folkmedicinen i olika länder och är inte detsamma som belagd effekt. Allvarliga tillstånd och infektioner kräver diagnos och uppföljning av läkare, och växten får aldrig ersätta den behandling som vårdpersonal har ordinerat.

• Abscesser (bölder)
• Afte (munsår)
• Allergier (lindring av symtom)
• Angina
• Aptitlöshet
• Blennorré (gonorré)
• Bukspottkörtelbesvär
• Diabetes (folklig användning som komplement, aldrig som ersättning för behandlingen)
• Dysenteri
• Faryngit (halsinflammation)
• Feber
• Flytningar (leukorré)
• Förkylning
• Gulsot
• Halsfluss (tonsillit)
• Hemorrojder
• Hepatit (folklig användning som inte ersätter uppföljning hos läkare)
• Herpes
• Hudåkommor och hudirritation
• Huvudvärk
• Högt blodtryck
• Infektioner i mage och njurar
• Inflammationer i mun och svalg
• Inre irritation
• Inälvsmask
• Kolesterol
• Laryngit (struphuvudinflammation)
• Leverbesvär
• Magbesvär
• Magkramper
• Magsjuka (gastroenterit)
• Malaria (traditionell användning som inte ersätter malariabehandling)
• Matförgiftning
• Matsmältningsbesvär
• Menstruationsstörningar
• Mensvärk (dysmenorré)
• Reumatism
• Skörbjugg
• Smärta i öron, näsa och hals
• Svampinfektioner
• Sår i magsäck och tolvfingertarm
• Sårläkning
• Tandvärk
• Trötthet
• Urinvägs- och underlivsinfektioner
• Viktminskning (folklig användning som stöd vid bantning)
• Värk i leder och skelett
• Ödem
• Ögoninflammation (konjunktivit)
• Ögonsmärta

Terapeutiska egenskaper

Egenskaperna i listan kombinerar uppgifter från folkmedicinen med effekter som har observerats i laboratorie- och djurstudier. Endast ett fåtal av dessa effekter har bekräftats i kliniska studier på människor, och varje punkt bör därför tolkas med försiktighet.

• Antiartritisk (traditionell användning vid artrit, med effekt studerad i djurmodeller)
• Antibakteriell (aktivitet observerad i laboratoriestudier)
• Antidysenterisk (traditionell användning vid dysenteri)
• Antimikrobiell (aktivitet observerad i laboratoriestudier)
• Antioxidativ (aktivitet observerad i laboratoriestudier)
• Antireumatisk (traditionell användning vid reumatisk värk)
• Antiseptisk (traditionell utvärtes användning för att rengöra sår)
• Antiskorbutisk (traditionell användning vid skörbjugg)
• Använd vid blennorré (traditionell användning som inte ersätter medicinsk behandling)
• Aptitretande (traditionellt använd för att väcka aptiten)
• Bitter (bitter smak som traditionellt förknippas med stimulering av matsmältningen)
• Blodsockersänkande (effekt observerad i djurstudier, som kräver försiktighet vid användning av diabetesläkemedel)
• Blodstillande (traditionell utvärtes användning vid små blödningar)
• Blodstärkande (folklig föreställning)
• Blodtryckssänkande (traditionellt känd för att sänka blodtrycket)
• Cerkariedödande (verkan på cerkarier, larver av schistosomer, observerad i laboratoriet)
• Febernedsättande (traditionell användning vid feber)
• Flytningsdämpande (traditionell användning vid flytningar)
• Gasdrivande (traditionell användning för att lindra gaser i magen)
• Hemorrojdlindrande (traditionell användning vid hemorrojder)
• Illamåendedämpande (traditionell användning vid illamående och kräkningar)
• Immunmodulerande (aktivitet undersökt i prekliniska studier)
• Inflammationsdämpande (aktivitet observerad i prekliniska studier)
• Kramplösande (traditionellt använd för att lindra kramper)
• Laxerande (laxerande verkan beskriven i traditionen)
• Leverrensande (traditionell användning vid leveråkommor)
• Leverskyddande (effekt observerad i prekliniska studier)
• Lugnande (traditionellt använd som lugnande medel)
• Malariahämmande (aktivitet undersökt i laboratoriet, som inte ersätter malariabehandling)
• Maskdrivande (traditionell användning vid inälvsmask)
• Menstruationsdrivande (traditionellt använd för att framkalla menstruation, och därför ett skäl att undvika växten under graviditet)
• Mjukgörande (utvärtes användning för att mjuka upp och lugna huden)
• Mjölkdrivande (folkligt använd för att öka mjölkproduktionen, men användning under amning bör undvikas)
• Renande (traditionellt använd för att rena kroppen)
• Salivdrivande (stimulerar salivutsöndringen)
• Sammandragande (drar samman vävnader och minskar sekret)
• Slemhaltig (innehåller växtslem)
• Slemlösande (traditionellt använd för att underlätta upphostning av slem)
• Stimulerande (traditionellt använd som allmänt tonikum)
• Stoppande (traditionell användning vid diarré)
• Svullnadsdämpande (traditionellt använd för att minska ödem)
• Sårläkande (traditionellt använd som stöd vid sårläkning)
• Sårvårdande (traditionellt använd vid vård av sår)
• Tandvärkslindrande (folklig användning för att lindra tandvärk)
• Urindrivande (traditionellt känd för att öka urinmängden)

Fytokemisk profil

Växten har en särskilt rik kemisk profil, där flavonoider, polyacetylener, triterpener och fytosteroler sticker ut, och det är just dessa ämnesgrupper som mycket av forskningen om arten har kretsat kring. Polyacetylenerna, bland dem fenylheptatriyn, ligger också bakom den fototoxicitet som har beskrivits vid utvärtes användning av växten.

• Acetylener
• Alfa-fellandren
• Alfa-pinen
• Aminer
• Apigenin
• Auronglykosider
• Beta-amyrin
• Beta-D-glukopyranosyloxi-3-hydroxi-6(E)-tetradecen-8,10,12-triyn
• Beta-sitosterol
• Bioflavonoider
• Chalkoner
• Eskuletin
• Eterisk olja
• Fenylacetylen (1-fenyl-1,3-diyn-5-en-7-ol-acetat)
• Fenylheptatriyn
• Flavonoider
• Fosfor
• Friedelan-3-beta-ol
• Friedelin
• Fytosterin-B
• Fytosteroler
• Garvsyra
• Glykosider (metoxylerad flavon, kvercetin-3,3′-dimetoxi-7-O-α-L-ramnopyranosyl-(1→6)-β-D-glukopyranos, kvercetin-3,3′-dimetoxi-7-O-β-D-glukopyranos)
• Kadinen
• Kalcium
• Kaliumsalter
• Kiseldioxid (silika)
• Kolväten
• Kumariner
• Kvercetin
• Limonen
• Linolsyra
• Lupeol
• Luteolin
• Nikotinsyra
• Okanin-3-glykosid
• Organiska syror
• p-Kumarsyra
• Polyacetylener
• Salicylsyra
• Steroler
• Tanniner (garvämnen)
• Trideka-2,12-dien-4,6,8,10-tetrayn-1-ol
• Trideka-3,11-dien-5,7,9-triyn-1,2-diol
• Trideka-5-en-7,9,11-trien-3-ol
• Tridekapentyn-1-en
• Triterpener
• Tymol
• Växtslem
• Xantofyller

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)

I folktraditionen är infusion och avkok av de torkade ovanjordiska delarna de vanligaste formerna för invärtes bruk, medan bad, grötomslag och kompresser står för den utvärtes användningen på hud och leder.

• Avkok
• Bad
• Grötomslag
• Infusion (te)
• Kompresser
• Pressad saft av färska blad

Pressad saft av färska blad förekommer också i folkliga källor, men kräver växter med säkert ursprung, eftersom arten tar upp tungmetaller och nitrater ur jorden. Det finns ingen standardiserad dos som har validerats i kliniska studier, och mängden växt, hur ofta den används och hur länge måste därför bedömas från fall till fall. Rådgör med vårdpersonal innan du börjar, särskilt om du regelbundet tar läkemedel.

Vid utvärtes användning gäller det att hålla området där växten har applicerats borta från solen under de närmaste timmarna, eftersom polyacetylenerna i växten är fototoxiska och kan ge dermatit.

Synergi med andra växter

Traditionella inflammationsdämpande kombinationer

Eftersom Bidens pilosa innehåller flavonoider och polyacetylener med inflammationsdämpande aktivitet som har observerats i laboratoriet, ingår den i folkliga blandningar med andra växter som används på liknande sätt, som gurkmeja (Curcuma longa) och ingefära (Zingiber officinale). Tanken bakom sådana kombinationer är att ämnena i varje art verkar på olika inflammationsvägar, men en sådan kompletterande effekt har ännu inte testats i kliniska studier. Det rör sig alltså om en traditionell praxis, och den som tar blodförtunnande läkemedel bör tala med vårdpersonal innan växterna kombineras.

Kombinationer som stöd för matsmältningen

Vid matsmältningsbesvär kombinerar örttraditionen Bidens pilosa med växter som är kända för gasdrivande och kramplösande användning, som pepparmynta (Mentha × piperita) och citronmeliss (Melissa officinalis). Inom folkmedicinen används sådana beredningar traditionellt vid magkramper, gaser och dålig matsmältning. Man antar att extrakten tillsammans kan påverka tarmens rörelser och minska obehaget, men samspelet behöver fortfarande bekräftas i kontrollerade studier.

Kombinationer kopplade till blodsockerkontroll

I samband med blodsocker nämns Bidens pilosa tillsammans med den brasilianska arten pata-de-vaca (Bauhinia forficata) och gymnema (Gymnema sylvestre), som också har undersökts för sin påverkan på insulinkänslighet och glukosupptag. Eftersom den blodsockersänkande effekten hos Bidens pilosa främst har observerats hos djur, kan tre växter med denna egenskap tillsammans sänka blodsockret mer än väntat, särskilt hos personer som redan tar diabetesläkemedel. Kombinationen bör därför bara övervägas med läkaruppföljning och regelbunden mätning av blodsockret.

Recept och användningsprotokoll

Te av Bidens pilosa vid matsmältningsbesvär

Detta avkok används traditionellt vid besvär i mage och matsmältning, och folkmedicinen nämner det även vid tillstånd som hepatit och diabetes, där det bara ska användas med uppföljning av läkare och aldrig i stället för det som läkaren har ordinerat.

Ingredienser: Torkade ovanjordiska delar av Bidens pilosa med känt ursprung, insamlade långt från vägar, industriområden och odlingar som besprutas med bekämpningsmedel, samt vatten.

Tillredning: Lägg en liten mängd av den torkade växten i en kastrull med vatten, sätt den på plattan och låt det koka i 10 till 15 minuter. Sila sedan bort de fasta resterna och låt teet svalna till ljummet innan du dricker det. Det finns ingen validerad standard för mängden växt, antalet koppar per dag eller hur länge teet kan användas, så rådgör med vårdpersonal om detta, särskilt om du tar diabetesläkemedel, blodförtunnande eller lugnande läkemedel.

Ljumma kompresser vid muskelvärk och reumatism

Dessa kompresser används traditionellt för att lindra muskel- och ledvärk av reumatiskt ursprung, alltid utvärtes och på hel hud.

Ingredienser: Torkade eller färska delar av Bidens pilosa med känt ursprung, och vatten.

Tillredning: Gör en koncentrerad infusion med mer växt än till teet för samma mängd vatten, och låt den svalna tills den är ljummen och behaglig mot huden. Doppa rena kompresser eller sterila gasbindor i infusionen och lägg dem på de ömma lederna eller musklerna i 15 till 20 minuter, vilket enligt traditionen kan upprepas några gånger om dagen.

Viktigt: polyacetylenerna i Bidens pilosa, som fenylheptatriyn, är fototoxiska, och om området utsätts för sol efter appliceringen kan det ge dermatit. Lägg helst kompresserna på kvällen, eller håll huden täckt och skyddad mot solljus under de närmaste timmarna.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier

Fytoterapi

Inom fytoterapin är Bidens pilosa framför allt känd för sitt rika fytokemiska innehåll. Traditionen använder den vid inflammationer, infektioner och ämnesomsättningsrubbningar, oftast i form av te, tinkturer, extrakt och blandningar av flera örter. Den antioxidativa, inflammationsdämpande och antimikrobiella aktivitet som har beskrivits i laboratoriestudier förklarar en del av det vetenskapliga intresset för växten. Modern forskning försöker nu fastställa med kontrollerade metoder vilka av de traditionella användningarna som håller hos människor.

Homeopati

Inom homeopatin är användningen av Bidens pilosa ovanlig och dåligt dokumenterad. Eventuella preparat skulle följa principerna för denna praktik, som arbetar med kraftigt utspädda doser som väljs utifrån helheten av patientens symtom och likheten med växtens läkemedelsbild. Enligt den homeopatiska läran skulle sådana spädningar stimulera kroppens förmåga till självläkning, en tanke som hör hemma i praktikens egen teoretiska referensram.

Traditionell kinesisk medicin (TKM)

Även om Bidens pilosa inte ingår i den klassiska repertoaren inom traditionell kinesisk medicin, används växter med liknande profil i detta system för att avlägsna värme och toxiner, skingra blodstas och minska svullnader. Utifrån de inflammationsdämpande och renande verkningar som beskrivs i traditionen skulle arten i teorin passa i formler som riktar sig mot infektioner, inflammationer och hudproblem, alltid i enlighet med de diagnostiska principerna inom TKM.

Kontraindikationer och biverkningar

Bidens pilosa beskrivs ofta som väl tolererad vid traditionell användning, men bristen på långsiktiga kliniska studier på människor gör att kontraindikationer och möjliga biverkningar behöver tas på allvar. Det rekommenderas alltid att rådgöra med vårdpersonal innan man börjar använda en medicinalväxt.

Fototoxicitet vid utvärtes användning

Polyacetylenerna i växten, särskilt fenylheptatriyn, är fototoxiska, vilket innebär att utvärtes användning följd av solexponering kan ge dermatit på kontaktytan. Bad, kompresser och grötomslag med Bidens pilosa ska därför bara användas på områden som hålls skyddade mot solljus under de närmaste timmarna, och varningen gäller alla recept för utvärtes bruk.

Ursprung, tungmetaller och nitrater

Växten tar upp tungmetaller, som kadmium, och nitrater ur jorden, och därför är materialets ursprung lika viktigt som beredningssättet. Samla bara in växten på rena platser, långt från vägar, besprutade odlingar och industriområden, och köp aldrig Bidens pilosa utan dokumenterat ursprung. Försiktigheten gäller särskilt pressad saft av färska blad och när bladen äts som grönsak.

Allergier och överkänslighet

Personer som tidigare har reagerat allergiskt på växter i familjen korgblommiga (Asteraceae), som prästkrage, krysantemum eller malörtsambrosia, kan även reagera på Bidens pilosa. Reaktionerna sträcker sig från kontaktdermatit till kraftigare symtom som nässelutslag och angioödem, och i sällsynta fall anafylaxi. I sådana situationer är det klokast att avstå från växten eller bara använda den efter råd från vårdpersonal.

Graviditet, amning och barn

Användning av Bidens pilosa bör undvikas under graviditet och amning. Växten är traditionellt känd som menstruationsdrivande i vissa regioner, och det saknas entydiga studier om säkerheten under dessa perioder. Vissa studier tyder på en möjlig livmodersammandragande effekt vid mycket höga doser, och även om det inte finns tydliga belägg hos människor är försiktighet det bästa sättet att skydda mor och barn. Till barn avråds från användning utan bedömning av vårdpersonal, eftersom det saknas säkerhetsdata för denna åldersgrupp.

Läkemedelsinteraktioner

Bidens pilosa kan interagera med flera läkemedel, och eftersom växten innehåller kumariner kan den förstärka effekten av blodförtunnande medel som warfarin och öka risken för blödning. Den kan också förstärka verkan av lugnande och ångestdämpande läkemedel, med risk för uttalad dåsighet. Den blodsockersänkande effekt som har setts hos djur ger anledning till försiktighet vid användning av diabetesläkemedel, eftersom verkningarna kan förstärka varandra, och den traditionella användningen som blodtryckssänkande motiverar samma uppmärksamhet hos den som tar blodtryckssänkande läkemedel. Alla som regelbundet tar läkemedel bör rådgöra med vårdpersonal innan de börjar använda Bidens pilosa.

Hypoglykemi och hjärtbesvär

Personer med diagnostiserad hypoglykemi eller med hjärtbesvär bör undvika att använda Bidens pilosa. Växtens blodsockersänkande egenskaper kan leda till ett alltför kraftigt blodsockerfall hos den som redan har en sådan benägenhet. Bristen på ingående studier av effekterna vid hjärtsjukdom kräver också försiktighet, och all användning i sådana fall bör ske under noggrann läkarövervakning.

Skillnad mot andra arter i släktet Bidens

Uppgifterna i den här artikeln gäller bara Bidens pilosa och ska inte överföras till närstående arter i samma släkte, som Bidens alba och Bidens tripartita, som har sin egen kemiska sammansättning och sin egen användningshistorik. Bidens alba, som ofta räknas som en varietet av Bidens pilosa, skiljer sig genom sina vita, väl utvecklade strålblommor, medan Bidens tripartita är en art från fuktiga miljöer i Europa och Asien. En korrekt botanisk artbestämning före insamlingen hindrar förväxlingar och sammanblandning av arterna.

Kuriosa

• Arten beskrevs av Linné på 1700-talet, och det är därför förkortningen L. står efter det vetenskapliga namnet Bidens pilosa.
• Bidens pilosa betraktas som ogräs på många håll, men i andra regioner odlas den just på grund av intresset för den som medicinal- och matväxt.
• Frukterna, som botaniskt är nötter (akener) och i vardagligt tal kallas frön, har krokformade utskott som lätt fastnar i kläder och djurpäls, en mekanism som bidrar till artens vida utbredning.
• Brasilianska folknamn som fura-capa, carrapicho-de-agulha och piolho-de-padre (ungefär kappstickare, nålkardborre och prästlus) syftar just på dessa frukter som fastnar i kläderna på den som passerar växten.
• Växten finns med på Brasiliens hälsoministeriums lista över medicinalväxter av intresse, som samlar arter med potential för utveckling av växtbaserade läkemedel.
• Det är en kosmopolitisk växt som har anpassat sig till ett stort antal miljöer i tropiska och subtropiska områden runt om i världen.
• De ovanjordiska delarna är rika på flavonoider, polyacetylener och andra fenoliska föreningar, som anses ligga bakom mycket av växtens biologiska aktivitet.
• I vissa kulturer äts de unga bladen som grönsak eller i sallad, en sed som understryker hur viktigt det är att bara samla in växten på platser utan föroreningar.

Vanliga frågor

Kan te av Bidens pilosa hjälpa till med blodsockerkontrollen vid diabetes?

Den blodsockersänkande förmågan hos Bidens pilosa har främst studerats hos djur och i laboratoriet, där ämnen från växten har visat inverkan på blodsockernivåerna och insulinkänsligheten. Det saknas fortfarande kliniska studier som bekräftar effekten hos människor. Teet ersätter därför inte den medicinska behandlingen av diabetes och bör bara användas som komplement efter råd från vårdpersonal, eftersom det kan förstärka verkan av diabetesläkemedel och orsaka hypoglykemi.

Vilka är de viktigaste traditionella användningarna av Bidens pilosa?

Folkmedicinen använder växten vid urinvägsinfektioner, matsmältningsbesvär, reumatism och högt blodtryck. I vissa regioner förknippas den också med tillstånd som malaria och herpes, som kräver diagnos och medicinsk behandling. I laboratorie- och djurstudier har växten visat inflammationsdämpande, antioxidativ, antimikrobiell och leverskyddande aktivitet, som tillskrivs det höga innehållet av flavonoider och polyacetylener, men resultaten är fortfarande preliminära.

Finns det kontraindikationer för användning av Bidens pilosa?

Ja, och de är viktiga: Bidens pilosa bör undvikas under graviditet och amning, rekommenderas inte till barn och kräver försiktighet hos personer med hypoglykemi, hjärtbesvär eller allergi mot korgblommiga växter. Växten kan också interagera med blodförtunnande, lugnande och blodsockersänkande läkemedel. Eftersom den tar upp tungmetaller och nitrater ur jorden bör den bara användas när ursprunget är känt, och vårdpersonal bör tillfrågas före användning.

Hur tillagar man te av Bidens pilosa på rätt sätt?

Enligt traditionen kokas de torkade ovanjordiska delarna i vatten i 10 till 15 minuter, och vätskan silas innan den dricks ljummen, helst med växtmaterial av känt ursprung. Eftersom det inte finns någon dos som har validerats i kliniska studier bör mängden växt, antalet koppar per dag och hur länge teet används bestämmas tillsammans med vårdpersonal, som också kan bedöma möjliga interaktioner med de läkemedel du tar.

Kan Bidens pilosa användas vid hudproblem?

Traditionellt läggs växten på huden som kompresser, bad och grötomslag vid sår, hudirritation och bölder. Laboratoriestudier beskriver inflammationsdämpande och antimikrobiell aktivitet som bidrar till att förklara denna användning. Området måste ändå skyddas mot sol efter appliceringen, eftersom polyacetylenerna i växten är fototoxiska och kan ge dermatit. Stora, djupa eller infekterade sår bör bedömas av en specialist.

Var kan man samla in Bidens pilosa på ett säkert sätt?

Växten tar upp tungmetaller, som kadmium, och nitrater ur jorden och bör därför bara samlas in på rena platser, långt från vägar, besprutade odlingar och industriområden. Köper du torkad växt bör du välja leverantörer som anger ursprunget och undvika material utan känd härkomst, vilket också gör det lättare att undvika förväxling med nära släktingar som Bidens alba och Bidens tripartita.