Cumaru (Amburana cearensis): Användning, Kumarin och Risker

17 Min Läsning
11 Källor🥇 Hög Evidensnivå
Publicerad den

Snabb sammanfattning

Amburana cearensis (Allemão) A.C.Sm. / Cumaru, ett träd i familjen Fabaceae som i Brasilien också kallas imburana-de-cheiro och cumaru-do-ceará, växer naturligt i Caatinga och i torra delar av Cerrado, och utbredningen sträcker sig vidare till norra Argentina, Paraguay, Bolivia och sydöstra Peru. Denna cumaru från det…

Viktigaste försiktighetsåtgärd: Barken och fröna av cumaru är rika på kumarin, och det ämnet står för växtens främsta säkerhetsproblem. Vid långvarig användning eller höga doser kan kumarin orsaka leverskada (hepatotoxicitet) hos en del människor, en…

Amburana cearensis (Allemão) A.C.Sm. / Cumaru, ett träd i familjen Fabaceae som i Brasilien också kallas imburana-de-cheiro och cumaru-do-ceará, växer naturligt i Caatinga och i torra delar av Cerrado, och utbredningen sträcker sig vidare till norra Argentina, Paraguay, Bolivia och sydöstra Peru. Denna cumaru från det torra inlandet ska inte förväxlas med den amazoniska cumarun (Dipteryx odorata), ett träd av ett annat släkte vars frön, tonkabönor, är välkända inom parfymeri och konditori. De två växterna delar folkligt namn och den söta doften av kumarin, men skiljer sig i ursprung, utseende och användningstradition. I nordöstra Brasilien har barken och fröna av Amburana cearensis i generationer använts i hemkokta teer och sirapsberedningar mot hosta, bronkit och astma, en tradition som har lett till laboratoriestudier och en liten klinisk prövning. Det mesta som tillskrivs växten vilar ändå på traditionell användning och preklinisk forskning, och den höga halten kumarin kräver särskild försiktighet som beskrivs längre fram i texten.

Botanisk illustration av cumaru (Amburana cearensis), ett träd från Caatinga med rödaktig bark som flagnar i skikt, sammansatta blad med små småblad, klasar av små vitaktiga blommor och platta baljor med ett vingat frö
Inlandets cumaru (Amburana cearensis), imburana-de-cheiro från Caatinga, har rödaktig bark som flagnar i tunna skikt och vingade, sött doftande frön. Den är ursprunget till de hemlagade barksiraperna i nordöstra Brasilien och en annan art än den amazoniska cumarun som ger tonkabönor.

Folkliga och Internationella Namn på Cumaru

  • Engelska: amburana, cerejeira (namn som används i trävaruhandeln).
  • Portugisiska: amburana, amburana-de-cheiro, cerejeira, cumaru, cumaru-do-ceará, imburana, imburana-de-cheiro, umburana.
  • Spanska: ishpingo (Peru), palo trébol (Argentina och Paraguay), roble criollo (Argentina), roble del país (Argentina), tumi (Bolivia).

Förväxla Inte med Amazonisk Cumaru (Dipteryx odorata)

När man talar om "cumaru" utanför nordöstra Brasilien avses ofta Dipteryx odorata, ett högt träd i Amazonas regnskog vars mörka, skrynkliga frön säljs som tonkabönor eller cumaru och används för att ge doft och smak åt parfymer, desserter och tobak. De två arterna hör till samma botaniska familj men till olika släkten, och den folkmedicinska användning som beskrivs i den här artikeln, framför allt barksirapen mot luftvägsbesvär, gäller Amburana cearensis, imburana-de-cheiro från det halvtorra inlandet. Cumaru ska inte heller förväxlas med imburana-de-cambão (Commiphora leptophloeos), ett Caatinga-träd från en annan familj som delar en del av det folkliga namnet. Vid köp av bark eller frön är det säkraste sättet att undvika förväxlingar att kontrollera det vetenskapliga namnet på etiketten.

Botaniska Synonymer för Cumaru

Det accepterade namnet på arten är Amburana cearensis (Allemão) A.C.Sm., en kombination som botanikern Albert Charles Smith gjorde utifrån originalnamnet Torresea cearensis Allemão, publicerat på 1800-talet av naturforskaren Francisco Freire Allemão. Litteraturen nämner också synonymen Amburana claudii Schwacke & Taub., som i dag inte är accepterad, och äldre farmakologiska arbeten anger fortfarande växten som Torresea cearensis, något som är bra att känna till när man söker studier om den. Vissa författare behandlar släktets amazoniska populationer som en egen art, Amburana acreana, som är sällsyntare och bara förekommer i västra Amazonas.

Botanisk Familj: Fabaceae

Cumaru tillhör familjen Fabaceae, ärtväxterna, en av de största familjerna av blomväxter med omkring 19 000 arter av träd, buskar, klätterväxter och örter, däribland bönor, sojaböna, brasilträ och tamarind. Inom familjen placeras Amburana i underfamiljen Papilionoideae, samma som Dipteryx, vilket bidrar till att förklara varför båda släktena innehåller kumarin. Imburana-de-cheiro är ett medelstort träd som kan bli över 10 meter högt, med rödaktig bark som flagnar i tunna skikt, sammansatta blad som fälls under torrperioden och platta frukter som öppnar sig och släpper ut ett vingat, starkt doftande frö.

Använda Delar av Cumaru

Stambarken är den del som används mest i folkmedicinen och som också är bäst studerad, och den utgör grunden för de teer, sirapsberedningar och extrakt som har undersökts i laboratorier. Fröna, med en intensiv doft av vanilj och kryddnejlika, används i infusioner, blandas i sirap eller läggs bland kläder som doftämne. Blad och den kåda som tränger ut ur stammen förekommer mer sällan i etnobotaniska uppteckningar, medan virket, som har stort kommersiellt värde, används i snickeri och till fat för lagring av cachaça. Att ta bark från vilda träd utan skötselplan pekas av Embrapa ut som ett hot mot artens överlevnad i inlandet.

Etnobotanisk och Traditionell Användning av Cumaru

Etnobotaniska inventeringar i Caatinga placerar cumaru bland de mest mångsidiga medicinalväxterna i den halvtorra regionen, och landsbygdssamhällen nämner den för besvär i flera av kroppens organsystem. Luftvägarna dominerar tydligt, och uppteckningarna beskriver följande folkliga användningsområden, alltid som tradition och inte som bevisad effekt:

  • Folklig användning som kramplösande vid kolik och tarmbesvär
  • Folklig användning vid led- och reumatiska smärtor
  • Folklig utvärtes användning på sår och hudsår
  • Traditionell användning vid diarré och halsbränna
  • Traditionell användning vid feber, bland annat det barkdekokt som Chácobo-folket i Bolivia använder i ett malariaområde
  • Traditionell användning vid hosta, bronkit och astma, framför allt i form av sirap
  • Traditionell användning vid influensa, förkylning, rinit och bihåleinflammation
  • Traditionell användning vid urinvägs- och njurbesvär

Medicinska Egenskaper hos Cumaru

De egenskaper som räknas upp nedan kommer till största delen från försök på celler, isolerade vävnader och försöksdjur, utöver traditionell användning. Den enda publicerade kliniska prövningen är liten och kortvarig, så ingen av dessa effekter kan betraktas som bevisad hos människor.

  • Antiinflammatorisk verkan (minskat ödem och minskad neutrofilmigration i djurmodeller, delvis tillskriven kumarin, amburosid A och isokaempferid)
  • Antimikrobiell verkan (aktivitet hos extrakt av bark, blad och frön mot vissa bakterier och svampar i laboratorietester)
  • Antinociceptiv verkan (minskade smärtreaktioner i experimentella modeller med möss)
  • Antioxidativ verkan (neutralisering av fria radikaler observerad in vitro)
  • Avslappning av luftvägarnas muskulatur (avslappning av isolerad luftstrupe från marsvin, en effekt som kan kopplas till den folkliga användningen vid astma och bronkit)
  • Komplement vid lindrig astma (en randomiserad prövning med 42 utvärderade patienter som pågick i bara 15 dagar rapporterade bättre livskvalitet med en barksirap, utan relevant vinst i lungfunktion; författarna efterlyser själva större studier)
  • Nervskyddande verkan (skydd av odlade nervceller mot glutamatets toxicitet, utan studier på människor)

Detaljerad Fytokemisk Profil för Cumaru

Kemin hos cumaru har undersökts ingående av forskargrupper i delstaten Ceará och på andra håll i Brasilien, och stambarken innehåller merparten av de föreningar som hittills har isolerats. Bland de viktigaste beskrivna beståndsdelarna finns:

  • Amburosider (fenoliska glykosider A till H, i stort sett unika för släktet, där amburosid A hör till de mest studerade)
  • Andra kumariner (skopoletin, dihydrokumarin och 3-metylkumarin, i mindre mängder)
  • Fenolsyror (vanillinsyra, protokatekusyra och p-hydroxibensoesyra i barken; gallussyra och ellagsyra i fröna)
  • Feta oljor (i fröna, med övervägande oljesyra)
  • Flavonoider (afrormosin, isokaempferid, kaempferol och kvercetin i barken; katekin, rutin och myricetin i fröna)
  • Isoflavonoider och kalkoner (kalykosin, butein och isoliquiritigenin identifierade i kådan)
  • Kumarin (huvudbeståndsdel i bark och frön, ansvarig för den söta doften och för merparten av försiktighetsåtgärderna)
  • Triterpener och steroider (lupeol, amyriner och sitosterol)

Beredningsformer och Intag av Cumaru

I hemmet kokas den torkade, finhackade barken vanligen i vatten i några minuter till ett dekokt, som dricks som te eller kokas ihop med socker, rapadura eller honung till lambedor, det namn som i nordöstra Brasilien används för hemlagad sirap. Fröna rivs eller krossas i små mängder till infusioner och för att ge doft åt beredningar. I handeln finns cumaru i växtbaserade sirapsprodukter med barkextrakt, och produkten som testades i den kliniska prövningen innehöll ett 5-procentigt hydroalkoholiskt extrakt med standardiserad kumarinhalt. Eftersom kumarinhalten varierar kraftigt mellan olika partier av bark och frön går det inte att veta vilken dos man får i sig med hemgjorda beredningar, vilket ytterligare talar för att bara använda växten under några få dagar.

Synergi med Andra Medicinalväxter

Traditionella Kombinationer för Luftvägarna

I nordöstra Brasilien kombinerar folkliga sirapsrecept cumaru med chambá (Justicia pectoralis) och malvariço, även kallad hortelã-graúda (Plectranthus amboinicus), växter som traditionen likaså använder vid hosta och bronkit. Chambá är också rik på kumarin, och därför ökar den här kombinationen den totala mängden av ämnet man får i sig, ytterligare ett skäl att hålla användningen kort och att undvika blandningen för den som har en leversjukdom eller tar blodförtunnande läkemedel. Inga studier har utvärderat blandningarna som helhet.

Traditionella Kombinationer i Inlandets Garrafadas

I garrafadas, flaskberedningar med växter, och i barkblandningar förekommer cumaru tillsammans med andra medicinska träd från Caatinga, som aroeira-do-sertão (Myracrodruon urundeuva) och angico (Anadenanthera colubrina), som örtkunniga raizeiros nämner vid inflammationer och sår. Dessa kombinationer följer folkmedicinens logik och har aldrig testats med avseende på blandningens säkerhet, särskilt inte när de bereds med alkohol, vilket i sig innebär egna risker för levern.

Recept och Användningsprotokoll för Cumaru

Hemlagad Barksirap (Lambedor)

Den mest traditionella beredningen innebär att några bitar torkad bark kokas i vatten tills vätskan har reducerats, att vätskan silas och sedan kokas på nytt med socker eller rapadura tills den får sirapskonsistens, varefter den förvaras i en ren glasburk i kylskåp. Enligt folkliga uppteckningar tas sirapen skedvis vid hosta och slem, under några få dagar. Dessa användningssätt bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning, särskilt inte vid astma, långvarig feber eller andnöd, som kräver läkarbedömning.

Te Genom Dekokt

Till te kokas den hackade barken i vatten i cirka fem till tio minuter och silas, och enligt inlandets tradition dricks det ljummet i små mängder under dagen. Det finns ingen standardiserad dos för hemkokt te, och kumarinhalten kan variera betydligt, så användningen ska vara kort, några få dagar, och teet ska inte ges till små barn, gravida eller ammande.

Frön som Smaksättning

Rivna frön används i mycket små mängder för att ge doft åt sötsaker, likörer och teer, ungefär på samma sätt som tonkabönor. Eftersom fröna är en koncentrerad källa till kumarin avråds från regelbunden konsumtion eller stora portioner, även när syftet enbart är kulinariskt.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Terapier Kopplade till Cumaru

Klinisk Fytoterapi

Inom fytoterapin nämns cumaru framför allt som en stödväxt för luftvägarna, och det standardiserade barkextraktet har studerats som komplement till konventionell behandling av lindrig, ihållande astma, inte som ersättning för inhalationsläkemedel. Yrkesverksamma som arbetar med växten föredrar i regel produkter med känd kumarinhalt, ordinerade under korta perioder och med uppmärksamhet på andra läkemedel och på leverns hälsa.

Folkmedicin i det Halvtorra Inlandet

Det finns inga uppgifter om någon spridd homeopatisk beredning gjord på Amburana cearensis. Växtens plats är i stället folkmedicinen i det nordöstbrasilianska inlandet och hos ursprungsfolk och flodbor i Bolivia och Peru, en kunskap som förs vidare av raizeiros, rezadeiras (folkliga helare) och familjer som gör sirap och te hemma, och som i dag vägleder en stor del av den vetenskapliga forskningen om arten.

Kontraindikationer och Biverkningar av Cumaru

Barken och fröna av cumaru är rika på kumarin, och det ämnet står för växtens främsta säkerhetsproblem. Vid långvarig användning eller höga doser kan kumarin orsaka leverskada (hepatotoxicitet) hos en del människor, en känsligare grupp vars anlag ännu inte går att identifiera i förväg. Hos patienter som har fått kumarin som läkemedel uppträdde leverpåverkan efter en till sex månaders behandling, och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har fastställt det tolerabla dagliga intaget till 0,1 mg per kilo kroppsvikt. Därför ska cumaru bara användas under kort tid, högst några få dagar i följd, och undvikas av den som har en leversjukdom, regelbundet dricker alkohol eller tar andra läkemedel som belastar levern. Under graviditet och amning ska växten undvikas, eftersom det saknas säkerhetsdata från människor för dessa perioder, och detsamma gäller små barn, som får i sig förhållandevis mer kumarin per kilo kroppsvikt. Tecken som ovanlig trötthet, ihållande illamående, mörk urin eller gulfärgad hud eller gulfärgade ögonvitor innebär att man omedelbart ska sluta med växten och söka vård. I den kliniska prövningen med sirapen rapporterades lindrig yrsel, huvudvärk och illamående, i ungefär samma omfattning som med placebo, och ett vattenextrakt av fröna visade mutagen aktivitet i ett test med växtceller, ett laboratoriefynd som ytterligare talar för försiktighet med kontinuerligt bruk.

Interaktioner med Läkemedel

Den som tar antikoagulantia (som warfarin, rivaroxaban, apixaban eller heparin) eller trombocythämmare (som acetylsalicylsyra och klopidogrel) ska undvika cumaru på grund av risken för blödning. Ren kumarin verkar inte blodförtunnande på samma sätt som warfarin, men extraktet innehåller andra kumariner och föreningar vars effekt på blodets koagulation inte har studerats, och växtmaterial som förvarats dåligt och möglat kan bilda derivat med kraftig blodförtunnande verkan, vilket historiskt hände med sötväppling och ledde till upptäckten av dikumarol. Det är också klokt att undvika kombination med läkemedel som omsätts i levern eller kan vara levertoxiska, som paracetamol vid regelbundet bruk, och att sluta med cumaru minst två veckor före operationer eller tandingrepp, och alltid informera läkaren om alla växter man använder.

Kuriosa och Historiska Fakta

Artepitetet cearensis hedrar delstaten Ceará, där arten beskrevs av Francisco Freire Allemão, botanikern som ledde den botaniska avdelningen i den vetenskapliga expedition som det brasilianska kejsardömet skickade till nordöstra Brasilien mellan 1859 och 1861. Virket, som säljs under namnet cerejeira, är ett av de brasilianska träslag som oftast används till cachaçafat, och en studie som jämförde tio träslag under 36 månaders lagring fann höga halter av vanillin och andra aromatiska föreningar som är typiska för mognadsprocessen. Efterfrågan på virke och bark har haft ett pris: arten står som hotad på IUCN:s rödlista, och en studie från nordvästra Argentina rapporterade att i stort sett alla stora exemplar i regionen hade fällts genom olaglig eller oreglerad avverkning.

Vanliga Frågor om Cumaru

Är Cumaru och Tonkaböna Samma Växt?

Nej. Tonkabönan är fröet från Dipteryx odorata, ett amazoniskt träd som också kallas cumaru, medan den cumaru som används i sirapsrecepten i nordöstra Brasilien är Amburana cearensis, imburana-de-cheiro. Båda hör till ärtväxtfamiljen och är rika på kumarin, men de är olika arter med olika traditionella användningsområden.

Har Cumarusirap Vetenskapligt Stöd?

Det finns en enda randomiserad klinisk prövning, med 42 utvärderade patienter och 15 dagars längd, där sirap med barkextrakt användes som komplement till behandling av lindrig, ihållande astma. Den var förknippad med bättre livskvalitet enligt patienternas egna uppgifter, men gav ingen kliniskt relevant vinst i lungfunktion. Det är ett preliminärt resultat som inte motiverar att man ersätter de läkemedel som ordinerats mot astma.

Kan den som Tar Blodförtunnande Läkemedel Använda Cumaru?

Det rekommenderas inte. På grund av halten kumariner och bristen på studier om interaktionen ska den som tar antikoagulantia eller trombocythämmare undvika cumaru på grund av blödningsrisken, och eventuella undantag måste beslutas av den läkare som följer behandlingen.

Får Gravida och Ammande Använda Cumaru?

Användning ska undvikas under graviditet och amning, eftersom det saknas säkerhetsdata från människor för dessa perioder och kumarin kan vara skadligt för levern.

Hur Länge Kan Cumaru Användas?

Bara under kort tid, några få dagar, eftersom risken för leverskada kopplad till kumarin ökar vid långvarig användning och höga doser. Om luftvägsbesvären kvarstår efter några dagar är det säkrast att sluta med växten och söka läkarbedömning.

Observera: detta innehåll är informativt och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Rådgör med läkare eller fytoterapeut innan du använder medicinalväxter, särskilt under graviditet, amning eller vid medicinering.

Så här citerar du denna artikel

ABNT NATUGREENS. Cumaru (Amburana cearensis): Användning, Kumarin och Risker. Natugreens, 22 nov. 2026. Disponível em: https://natugreens.com/sv/cumaru-amburana-cearensis-sv/. Hämtad: 22 nov. 2026.
APA Natugreens. (2026). Cumaru (Amburana cearensis): Användning, Kumarin och Risker. Natugreens. https://natugreens.com/sv/cumaru-amburana-cearensis-sv/

Referenser och Vetenskapliga Studier

11 Citerade Källor

Baserat på 11 citerade källor (10 Peer-Reviewed, 1 Kompletterande).

Se Alla 11 Citerade Källor

Peer-Reviewed Vetenskapliga Studier (10)

  1. DOI2022 Silveira, Z. S., Macêdo, N. S., Bezerra, S. R., et al. (2022). Phytochemistry and Biological Activities of Amburana cearensis (Allemão) ACSm. Molecules, 27(2), 505. ↗
  2. DOI2020 Castro e Silva, J. H., Ferreira, R. S., Pereira, E. P., et al. (2020). Amburana cearensis: Pharmacological and Neuroprotective Effects of Its Compounds. Molecules, 25(15), 3394. ↗
  3. DOI2012 Carvalho, E. M., Cunha, G. H., Fechine, F. V., et al. (2012). Efficacy and safety of cumaru syrup as complementary therapy in mild persistent asthma: a double-blind, randomized, placebo-controlled study. Brazilian Journal of Pharmaceutical Sciences, 48(4). ↗
  4. DOI2000 Leal, L. K. A. M., Ferreira, A. A. G., Bezerra, G. A., Matos, F. J. A., Viana, G. S. B. (2000). Antinociceptive, anti-inflammatory and bronchodilator activities of Brazilian medicinal plants containing coumarin: a comparative study. Journal of Ethnopharmacology, 70(2), 151-159. ↗
  5. DOI2007 Albuquerque, U. P., Medeiros, P. M., Almeida, A. L. S., et al. (2007). Medicinal plants of the caatinga (semi-arid) vegetation of NE Brazil: a quantitative approach. Journal of Ethnopharmacology, 114(3), 325-354. ↗
  6. DOI2007 Agra, M. F., Freitas, P. F., Barbosa-Filho, J. M. (2007). Synopsis of the plants known as medicinal and poisonous in Northeast of Brazil. Revista Brasileira de Farmacognosia, 17(1), 114-140. ↗
  7. DOI2022 Pitaro, M., Croce, N., Gallo, V., Arienzo, A., Salvatore, G., Antonini, G. (2022). Coumarin-Induced Hepatotoxicity: A Narrative Review. Molecules, 27(24), 9063. ↗
  8. DOI2022 Heghes, S. C., Vostinaru, O., Mogosan, C., Miere, D., Iuga, C. A., Filip, L. (2022). Safety Profile of Nutraceuticals Rich in Coumarins: An Update. Frontiers in Pharmacology, 13, 803338. ↗
  9. DOI1999 Loprinzi, C. L., Kugler, J. W., Sloan, J. A., et al. (1999). Lack of effect of coumarin in women with lymphedema after treatment for breast cancer. New England Journal of Medicine, 340(5), 346-350. ↗
  10. DOI2013 Bortoletto, A. M., Alcarde, A. R. (2013). Congeners in sugar cane spirits aged in casks of different woods. Food Chemistry, 139, 695-701. ↗

Kompletterande Läsning (1)

  1. 2003 Carvalho, P. E. R. (2003). Cumaru (Amburana cearensis). In: Espécies Arbóreas Brasileiras, v. 1, p. 431-439. Embrapa Informação Tecnológica / Embrapa Florestas. ↗

Du Kanske Också Gillar

Är översättningskvaliteten i den här artikeln tillfredsställande?
Vad tyckte du om den här artikeln?
Genomsnittligt betyg: -
Uppdaterad den

Cumaru (Amburana cearensis): skillnaden mot tonkaböna, barken i traditionell hostsirap, kumarin, leverrisk, interaktioner och försiktighet vid graviditet.

Natugreens

Natugreens

Örter och Medicinska Teer

Natugreens redaktionsteam samlar multidisciplinära yrkesverksamma inom forskning, nutrition och vetenskaplig kommunikation. Vårt uppdrag är att erbjuda tydligt, ansvarsfullt och evidensbaserat innehåll. Varje publikation genomgår redaktionell kurering och granskning. På så sätt säkerställer vi konsekvens, precision och transparens i den information som presenteras.