Pelargonium graveolens (Rosenpelargon): egenskaper och nytta

Rosenpelargon (Pelargonium graveolens L’Hér.) är en aromatisk och flerårig halvbuske i familjen Geraniaceae, ursprunglig i Kapprovinserna och norra Sydafrika samt i Zimbabwe och Moçambique, och uppskattad för en tydlig doft som påminner om rosor. Arten odlas i dag i många delar av världen, både som prydnadsväxt och för den eteriska olja som utvinns ur bladen, och har en flera hundra år lång historia av medicinsk, kulinarisk och aromatisk användning i olika kulturer. Den historien förklarar växtens framträdande plats i traditionell växtmedicin och i parfymindustrin.

Kommersiella kultivarer är särskilt uppskattade för den intensiva och komplexa doften, som kan gå från citrusartade till mentolartade toner beroende på sort och odlingsförhållanden. De sammetslena, djupt flikiga bladen koncentrerar de flyktiga ämnen som ligger bakom både växtens aromatiska värde och de egenskaper som forskningen undersöker. Laboratorie- och djurstudier pekar på antioxidativ, antiinflammatorisk och antimikrobiell potential, men det saknas fortfarande kliniska studier som bekräftar effekterna hos människor. Därför hör en stor del av användningen som beskrivs i den här artikeln fortfarande till den traditionella kunskapen.

Folkliga och internationella namn#

• Svenska: doftpelargon, rosengeranium, rosenpelargon.
• Engelska: old-fashioned rose geranium, rose geranium, rose-scent geranium, sweet-scented geranium.
• Franska: géranium odorant, géranium rosat.
• Italienska: geranio odoroso, geranio rosa.
• Portugisiska: gerânio-cheiroso, gerânio-de-cheiro, gerânio-perfumado, gerânio-rosa, malva-cheirosa.
• Spanska: geranio de olor, geranio rosa.
• Tyska: Duftgeranie, Rosengeranie.

Trots det portugisiska folknamnet malva-cheirosa (”doftande malva”) har växten ingenting att göra med de äkta malvorna i släktet Malva, som hör till familjen Malvaceae. På samma sätt är de växter som säljs för trädgårdar och balkonger under namnet ”geranium” i de allra flesta fall arter och hybrider av Pelargonium och inte av släktet Geranium, även om båda släktena hör till samma familj. Rosenpelargon ska inte heller förväxlas med umckaloabo (Pelargonium sidoides), en annan art i samma släkte, vars rot används i standardiserat extrakt vid luftvägsinfektioner.

Botaniska synonymer#

Artens accepterade namn är Pelargonium graveolens L’Hér., och beteckningen ”var. odorata”, som förekommer i vissa källor och i plantförsäljningen, är inte ett giltigt botaniskt namn. Bland de synonymer som registrerats för arten märks följande:

• Geranium terebinthinaceum Cav.
• Pelargonium terebinthinaceum (Cav.) Desf.

Det engelska namnet rose geranium används ibland också för Pelargonium incrassatum (Andrews) Sims eller dess synonym Pelargonium roseum (Andrews) DC., namn som främst förekommer i örthandeln, vilket ökar förvirringen. När det gäller den eteriska oljan är namnförvirringen ännu större och får praktiska följder. Kommersiell geraniumolja av typen Bourbon eller Egypten kommer oftast från hybridkultivarer som Pelargonium ’Rosé’ och Pelargonium × asperum, som leverantörerna märker som Pelargonium graveolens oavsett den exakta botaniska nomenklaturen.

Namnförvirringen får ändå inte leda till sammanblandning med umckaloabo (Pelargonium sidoides), en separat art där roten används i standardiserat extrakt vid luftvägsinfektioner. Studierna som gjorts med det extraktet gäller inte för rosenpelargon, och det omvända gäller också. Uppgifter om den ena växten bör därför inte överföras till den andra.

Botanisk familj: Geraniaceae#

Familjen Geraniaceae, som rosenpelargon tillhör, omfattar omkring 800 arter fördelade på 5 till 7 släkten, av vilka Geranium och Pelargonium är de mest kända. Familjen har en kosmopolitisk utbredning men når sin största mångfald i tempererade och subtropiska områden på södra halvklotet, framför allt i Sydafrika. Växterna har ofta femtaliga blommor med fem foderblad, fem kronblad och tio ståndare, samt en långsträckt, näbbformad frukt som liknar en storks näbb. Den detaljen gav upphov till släktnamnet Pelargonium, som kommer av grekiskans pelargos (stork).

Geraniaceae är mycket uppskattade som prydnadsväxter, och flera arter odlas i trädgårdar och krukor för blommornas och bladverkets skönhet. Vissa, som rosenpelargon, har en viktig roll inom parfym och kosmetik tack vare sina aromatiska eteriska oljor. Andra ingår i olika folks traditionella medicin eftersom de innehåller bioaktiva ämnen som garvämnen, flavonoider och eteriska oljor, som tillskrivs sammandragande, antiinflammatoriska och antimikrobiella effekter.

Använda delar för te och beredningar#

• Blad
• Blommor
• Eterisk olja

Bladen är den mest använda delen, både färska och torkade, eftersom de koncentrerar de flyktiga ämnen som destilleras för att framställa den eteriska oljan. Blommorna används främst i matlagning, till exempel till desserter med blomdoft.

Etnobotanisk och traditionell användning#

Traditionella och folkliga källor tillskriver rosenpelargon användningsområdena nedan, som kombinerar bladen i te med utvärtes och aromatisk användning av den eteriska oljan. Ingen av dem har tillräckligt kliniskt stöd för att ersätta en bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal.

• Akne och löss, vid utvärtes användning
• Antiseptisk rengöring av små hudskador
• Blåmärken, eksem och svampinfektioner
• Hudinflammationer och ytliga sår
• Illamående
• Muskel- och ledvärk, vid massage
• Nedstämdhet och modlöshet, vid aromatisk användning
• Nervositet och känslomässig spänning
• Premenstruella besvär och klimakteriebesvär
• Små blödningar, genom den sammandragande effekten
• Tarmkolik och obehag i magen

Terapeutiska egenskaper#

Egenskaperna nedan sammanfattar vad traditionen tillskriver växten och vad laboratorie- och djurstudier har observerat, utan att det motsvarar belagda indikationer för klinisk användning hos människor.

• Antibakteriell (aktivitet mot bakterier observerad i laboratorietester)
• Antiinflammatorisk (effekt av den eteriska oljan observerad i djurstudier)
• Antimikrobiell (verkan på mikroorganismer i in vitro-försök)
• Antimykotisk (aktivitet mot svampar observerad i laboratorietester)
• Antioxidativ (neutralisering av fria radikaler i laboratorieförsök)
• Antiseptisk (traditionellt använd för rengöring av små skador)
• Antiviral (aktivitet undersökt endast i preliminära studier)
• Avslappnande (doften används inom aromaterapi vid spänning och nedstämdhet, effekten är fortfarande under utredning)
• Blodsockersänkande (effekt observerad hos diabetiska råttor, utan belägg hos människor)
• Blodstillande (traditionellt använd för att stoppa små blödningar)
• Insektsavvisande (den eteriska oljan används för att hålla insekter borta, till exempel fästingar)
• Sammandragande (drar ihop vävnader och små blodkärl, enligt traditionell användning)
• Smärtlindrande (traditionellt beskriven som lindrande vid lätt värk, i massage och omslag)
• Sårläkande (traditionellt använd på ytliga sår, med preliminära djurstudier)

Fytokemisk profil#

Den eteriska oljan från rosenpelargon innehåller mer än 50 organiska föreningar, och förhållandet mellan dem varierar med kultivar, odlingsförhållanden och till och med växtens utvecklingsstadium vid skörden. De beståndsdelar som oftast nämns i litteraturen listas nedan, med citronellol och geraniol i förgrunden, eftersom de förknippas med den rosendoft som gett arten dess namn:

• Citronellol
• Citronellylformiat
• Eteriska oljor (med mer än 50 organiska föreningar)
• Geraniol
• Isomenton
• Linalool
• Menton
• Nerol

Även om geraniol och citronellol står för en stor del av doften finns de också med på listan över allergiframkallande doftämnen, vilket förklarar rådet att späda oljan och göra ett hudtest innan den används på huden.

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)#

• Eterisk olja (aromaterapi, massage och bad, alltid utspädd)
• Smaksättning i matlagning (desserter, gelé, vinäger och te)
• Te eller infusion (färska eller torkade blad)
• Utvärtes användning (alltid utspädd i bärarolja)

Te på bladen och användningen i matlagning är traditionella bruk, medan den eteriska oljan, som är mycket koncentrerad, är begränsad till aromatisk användning och till användning på huden efter utspädning, och den får aldrig förtäras.

Synergi med andra växter#

Avslappning och vardagens spänningar

Inom aromaterapin kombineras rosenpelargon traditionellt med lavendel (Lavandula angustifolia) och kamomill (Matricaria chamomilla) i blandningar som används för avslappning. Lavendeln bidrar med linalool och linalylacetat, ämnen som förknippas med dess lugnande effekt, medan apigenin från kamomill undersöks för en möjlig verkan på GABA-receptorer. Traditionellt används kombinationen i doftspridare och massageoljor vid stress och före sänggåendet, som ett traditionellt stöd för välbefinnandet utan belagd klinisk effekt.

Hudvård

Inom traditionell hudvård kombineras rosenpelargon ofta med ringblomma (Calendula officinalis) och teträdsolja (Melaleuca alternifolia). Ringblomma är känd från traditionell användning som sårläkande och antiinflammatorisk, och teträdsolja har antimikrobiell aktivitet beskriven i laboratoriestudier. De tre växterna ingår tillsammans i krämer och lotioner som traditionellt används på hud med akne, eksem, små sår och annan irritation, alltid i utspädda beredningar och efter ett hudtest.

Naturligt insektsmedel

Kombinationen av rosenpelargon med citronellgräs (Cymbopogon nardus) och citroneukalyptus (Corymbia citriodora) används traditionellt som naturligt insektsmedel, även mot fästingar och myggor. De eteriska oljorna från dessa växter, rika på citronellal, citronellol och p-mentan-3,8-diol, används som komplement för att hålla skadedjuren borta och finns i kroppssprayer, doftspridare och ljus som ett aromatiskt alternativ till syntetiska insektsmedel. De ersätter ändå inte registrerade produkter i områden med risk för myggburna sjukdomar.

Recept och användningsprotokoll#

Traditionellt te på blad av rosenpelargon

Ingredienser: några färska eller torkade blad av rosenpelargon och 1 kopp kokande vatten.

Tillagning: Lägg bladen i en kopp, häll på det kokande vattnet, täck över och låt dra i 5 till 7 minuter innan du silar. Drycken används traditionellt vid stress och spänning som stöd för avslappning, men hur ofta den dricks bör bestämmas tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal, eftersom det saknas kliniska säkerhetsstudier för regelbunden användning. Den rekommenderas inte under graviditet, amning eller till små barn.

Massageolja med rosenpelargon

Ingredienser: 5 droppar eterisk olja av rosenpelargon och 30 ml vegetabilisk bärarolja, till exempel sötmandelolja eller jojobaolja.

Tillagning: Blanda den eteriska oljan med bäraroljan i en mörk glasflaska och gör först ett hudtest på ett litet område. Massera in oljan varsamt på områden med muskel- eller ledvärk, en användning som traditionellt förknippas med lindring av obehaget, och undvik direkt solljus efter appliceringen.

Ansiktsvatten i sprayform med rosenpelargon

Ingredienser: 10 droppar eterisk olja av rosenpelargon och 100 ml rosenhydrolat eller destillerat vatten.

Tillagning: Tillsätt den eteriska oljan till hydrolatet eller det destillerade vattnet i en mörk sprayflaska av glas och skaka väl före varje användning, eftersom oljan inte blandar sig med vatten. Spraya på rent ansikte med slutna ögon för den sammandragande och uppstramande effekt som traditionellt förknippas med växten vid fet hud eller hud med tendens till akne, och avbryt användningen vid sveda eller rodnad.

Ljummet omslag för irriterad hud

Ingredienser: 3 droppar eterisk olja av rosenpelargon, 1 kopp ljummet vatten och en ren tygbit eller kompress.

Tillagning: Tillsätt den eteriska oljan i det ljumma vattnet och blanda väl, doppa tygbiten eller kompressen i lösningen, krama ur överskottet och lägg den på det irriterade området, vid eksem eller insektsbett, i 10 till 15 minuter. Proceduren kan upprepas vid behov som traditionell användning för att lindra irritationen, men ska inte göras på öppna eller stora sår.

Hemgjord sirap på blad av rosenpelargon

Ingredienser: en näve färska blad av rosenpelargon, 500 ml vatten och 250 g honung.

Tillagning: Gör en koncentrerad infusion av bladen och vattnet, låt dra i 15 minuter och sila. Tillsätt honungen och värm försiktigt i vattenbad tills den har löst sig helt, och förvara sedan sirapen i en steriliserad glasflaska i kylskåpet. Sirapen används traditionellt i små portioner vid kolik och matsmältningsbesvär, och mängd och frekvens bör bestämmas i samråd med hälso- och sjukvårdspersonal. Den rekommenderas inte under graviditet, amning eller till små barn, och honung får aldrig ges till barn under 1 år.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier#

Aromaterapi

Eterisk olja av rosenpelargon är en av de mest mångsidiga inom aromaterapin, där den traditionellt används för att främja det känslomässiga välbefinnandet. Den blommiga, lätt söta doften används vid stress, spänning och nedstämdhet, och preliminära studier undersöker effekten, ännu utan säkra kliniska slutsatser. Oljan kan spridas i rummet, andas in direkt från flaskan eller appliceras på pulspunkter och tinningar, alltid utspädd i bärarolja. Den förekommer också i traditionella metoder som syftar till att lindra nervös spänning och stödja koncentrationen.

Klinisk fytoterapi

Inom fytoterapin används rosenpelargon i utvärtes beredningar på grund av de antiinflammatoriska, antimikrobiella och sammandragande egenskaper som beskrivits i laboratorie- och djurstudier. Extrakt och tinkturer ingår i preparat som traditionellt används vid akne, eksem, dermatit och andra hudinflammationer, utan att robusta kliniska studier bekräftar effekten. Invärtes användning för att reglera blodsockret saknar kliniskt stöd, eftersom den blodsockersänkande effekten bara har observerats i prekliniska studier på råttor. All användning via munnen, även vid matsmältningsbesvär, bör anpassas individuellt och följas upp av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal, som bedömer varje persons tillstånd och möjliga läkemedelsinteraktioner.

Naturlig kosmetik

Tack vare den antioxidativa aktivitet som observerats i laboratoriet och den behagliga doften är rosenpelargon en populär ingrediens i naturlig kosmetik och finns i serum, ansiktskrämer, kroppslotioner och hårprodukter. Kosmetikbranschen förknippar den med uppstramning av huden, minskad synlighet av rynkor och fina linjer samt cellförnyelse, men dessa effekter saknar fortfarande robust kliniskt stöd. Traditionen rekommenderar den för fet hud och kombinerad hud, på grund av en förmodad effekt på talgproduktionen, och även för känslig och irriterad hud. I det senare fallet blir utspädning och hudtest ännu viktigare, eftersom oljans allergiframkallande doftämnen kan orsaka reaktioner.

Kontraindikationer och biverkningar#

Rosenpelargon tolereras i regel väl i matlagning och vid korrekt utvärtes användning, men har kontraindikationer och biverkningar som måste vara kända före all medicinsk användning. Personer som är allergiska mot växter i familjen Geraniaceae bör undvika användning, eftersom reaktioner som kontaktdermatit, nässelutslag och i sällsynta fall anafylaxi kan uppstå.

Den eteriska oljan, som är rik på citronellol, geraniol och linalool, får aldrig förtäras. På huden ska den alltid användas utspädd i bärarolja och först efter ett hudtest på ett litet område, eftersom geraniol och citronellol är listade allergiframkallande doftämnen. Vid oavsiktligt intag, särskilt av större mängder, kan oljan orsaka magirritation. Personer med mycket känslig hud kan få rodnad eller klåda även när produkten är utspädd.

Medicinsk användning av växten och den eteriska oljan bör undvikas under graviditet, amning och hos små barn, eftersom det saknas entydiga säkerhetsstudier för dessa livsfaser. Extraktets blodsockersänkande effekt har observerats i en preklinisk studie, och därför behöver personer som använder diabetesläkemedel vara försiktiga och följas upp av läkare. Te på bladen är en traditionell användning, utan kliniska studier som fastställer säker dos eller effekt hos människor.

Läkemedelsinteraktioner

Det finns inga allmänt dokumenterade läkemedelsinteraktioner för Pelargonium graveolens, men den som använder läkemedel regelbundet, särskilt blodförtunnande läkemedel eller diabetesläkemedel, bör rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal innan växten eller den eteriska oljan används i medicinskt syfte. Försiktigheten beror på hypotesen att kumariner i växten påverkar blodets koagulation och på den blodsockersänkande effekt som observerats hos djur, vilken skulle kunna läggas till effekten av läkemedel som används för att kontrollera blodsockret.

Kuriosa#

Ursprung och spridning

Rosenpelargon är ursprunglig i Sydafrika, där den växer i bergsområden. Sydafrikanska pelargoner började komma till Europa på 1600-talet, förda dit av botaniker och upptäcktsresande, vilket banade väg för artens snabba popularitet tack vare doften och skönheten. Spridningen i världen tog fart med efterfrågan från parfymindustrin, som sökte ett alternativ till den mycket dyra rosenoljan. I dag odlas rosenpelargon i stor skala i länder som Algeriet, Egypten, Kina och Marocko, de största producenterna av geraniumolja.

En mångfald av dofter

Trots namnet kan rosenpelargon och dess hybrider uppvisa en överraskande mångfald av dofter, som går långt utöver rosendoft och omfattar sorter med toner av choklad, citron, muskot, mynta, tall och äpple. Mångfalden beror på de eteriska oljornas komplexa kemiska sammansättning, som påverkas av genetiska faktorer, miljö och odling, och gör växten eftertraktad bland samlare och doftentusiaster.

Användning i matlagning

Förutom den medicinska och aromatiska användningen är bladen och blommorna av rosenpelargon uppskattade i köket, där de ger desserter som kakor, geléer, glass och puddingar en blommig och förfinad ton. Färska blad används också i sallader och vinäger, som de ger en särpräglad smak. I vissa kulturer används de till te och infusioner, en aromatisk dryck som traditionen förknippar med avslappning. Den mångsidigheten har gjort rosenpelargon till en speciell ingrediens i den finare gastronomin.

Vanliga frågor#