Symplocarpus foetidus (L.) Salisb. ex W.P.C.Barton / Skunkkål, på engelska kallad skunk cabbage, är en flerårig örtartad växt i familjen kallaväxter (Araceae), som ursprungligen beskrevs av Carl von Linné 1753 under namnet Dracontium foetidum. Arten är hemmahörande i östra Nordamerika och väcker uppmärksamhet genom sin förmåga att producera egen värme, ett fenomen som kallas termogenes och som gör att den kan blomma från senvintern till tidig vår, ofta medan marken fortfarande är täckt av snö. Folknamnet kommer av den starka och obehagliga lukt som bladen avger när de skadas, en egenskap som tolkas som ett försvar mot växtätande djur.
I den traditionella medicinen hos Nordamerikas ursprungsfolk hade skunkkål en framträdande plats, och rötterna och jordstammarna användes vid luftvägsbesvär, nervösa besvär och reumatisk värk. Växten innehåller dock kristaller av kalciumoxalat i alla färska delar, som orsakar den brännande känslan och giftigheten när den äts rå, vilket kräver extra försiktighet vid all beredning. Den moderna forskningen har framför allt inriktat sig på artens termogenes och doftkemi, medan farmakologiska studier fortfarande är få och inga kliniska prövningar har bekräftat de traditionella användningarna.
Folkliga och internationella namn
- Svenska: skunkkål.
- Engelska: clumpfoot cabbage, eastern skunk cabbage, foetid pothos, meadow cabbage, polecat weed, skunk cabbage, swamp cabbage.
- Franska: chou puant, tabac du diable.
- Italienska: cavolo puzzola.
- Portugisiska: couve-de-gambá och couve-gambá (Portugal), repolho-gambá (Brasilien).
- Spanska: col de los pantanos, col de los prados, col de mofeta.
- Tyska: Stinktierkohl.
Nästan alla dessa namn syftar på växtens påtagliga lukt eller på de blöta miljöer där den brukar växa, som kärr, fuktängar och bäckkanter, och jämförelsen med kål kommer av de breda blad som skjuter upp efter blomningen.
Botaniska synonymer
Basionymen, alltså det ursprungliga namn som Linné gav växten, är Dracontium foetidum L. Med tiden har växten förts till olika släkten, vilket har gett upphov till flera synonymer, och det nuvarande namnet, Symplocarpus foetidus, publicerades giltigt av William P. C. Barton, som tillskrev det Richard Salisbury, med ett släktnamn som på grekiska anspelar på frukterna som är sammanvuxna till en sammansatt struktur.
- Dracontium foetidum L. (basionym)
- Ictodes foetidus (L.) Bigelow
- Pothos foetidus (L.) Aiton
- Pothos putorii Barton
- Spathyema angusta Raf.
- Spathyema foetida (L.) Raf.
- Spathyema lanceolata Raf.
- Spathyema latifolia Raf.
- Symplocarpus foetidus f. variegatus Otsuka
Botanisk familj: Araceae
Kallaväxterna (Araceae), samma familj som anthurium, kalla och monstera, omfattar omkring 140 släkten och närmare 4000 arter, som främst förekommer i tropiska områden. Det som förenar gruppen är den typiska blomställningen, en kolv, det vill säga ett köttigt ax med mycket små blommor, omsluten av ett ombildat högblad som kallas hölsterblad, och flera arter i familjen är kända för att producera värme och starka dofter som lockar till sig specifika pollinatörer.
Skunkkål delar dessa drag med andra termogena kallaväxter, som europeiska arter i släktet Arum, bland dem Arum maculatum, och titanknölkalla (Amorphophallus titanum), som är hemmahörande på Sumatra. Värmeproduktion förekommer också utanför familjen, till exempel i blommorna hos jättenäckros (Victoria amazonica), som tillhör näckrosväxterna (Nymphaeaceae). Många kallaväxter ansamlar dessutom bioaktiva föreningar, som alkaloider, saponiner och kristaller av kalciumoxalat, vilket förklarar både den medicinska användningen av vissa arter och giftigheten hos flera av dem.
Använda delar för te och beredningar
- Blad
- Rötter (jordstam)
Roten och jordstammen står för merparten av de medicinska uppgifterna och användes efter torkning, medan bladen förekommer i utvärtes bruk och, i historiska uppgifter om växten som föda, kokta med flera vattenbyten, en praxis som inte bör upprepas utan sakkunnig vägledning.
Etnobotanisk och traditionell användning
- Astma
- Krydda
- Luftvägsbesvär
- Mystisk talisman
- Nervösa besvär
- Reumatisk värk
- Slemlösande
- Vattusot (vätskeansamling i kroppen)
Dessa användningar hör till den traditionella kunskapen hos flera nordamerikanska ursprungsfolk, som använde växten som läkemedel, krydda och talisman, och till 1800-talets amerikanska örtmedicin, utan bekräftelse i moderna kliniska studier. I en laboratoriescreening av växter som används av First Nations-samhällen i Kanada vid lungsjukdomar fanns vattenextraktet av S. foetidus inte bland dem som visade betydande antimykobakteriell aktivitet.
Terapeutiska egenskaper
- Kramplösande (traditionellt angiven lindring av kramper, som vid hosta och astma)
- Kräkframkallande (framkallar kräkningar vid höga doser, en oönskad effekt och ett tecken på överdosering)
- Lätt narkotisk (lugnande effekt beskriven i historisk litteratur, utan klinisk bekräftelse)
- Slemlösande (traditionellt använd för att underlätta upphostning av slem)
- Svettdrivande (tillskrivs av traditionen, skulle främja svettning)
- Urindrivande (traditionellt angiven ökning av urinproduktionen)
Ingen av dessa egenskaper har visats i kliniska prövningar, och beskrivningarna kommer från etnobotanisk litteratur och nordamerikansk materia medica, varför de bör läsas som historiska uppgifter och inte som rekommendationer för användning.
Fytokemisk profil
- Alifatiska estrar och alkoholer (blomdoft)
- Bensenoider (blomdoft)
- Flyktiga fenoler, som p-vinylguajakol (eterisk olja från ovanjordiska delar)
- Flyktiga kväveföreningar (blomdoft)
- Flyktiga svavelföreningar, som dimetyldisulfid (blomdoft och eterisk olja från ovanjordiska delar)
- Ftalider, som (Z)-ligustilid (eterisk olja från ovanjordiska delar)
- Furaner, som 2-pentylfuran (eterisk olja från ovanjordiska delar)
- Kalciumoxalatkristaller (alla färska delar)
- Monoterpener (blomdoft)
Kalciumoxalatkristallerna är den viktigaste beståndsdelen ur säkerhetssynpunkt, eftersom de orsakar en brännande känsla och kraftig irritation i mun och svalg när den färska växten tuggas eller sväljs. Övriga föreningar i listan kommer från två kemiska studier av artens lukt, och den första av dem analyserade den eteriska oljan från blad och stjälkar och identifierade p-vinylguajakol, 2-pentylfuran och (Z)-ligustilid som huvudbeståndsdelar, med dimetyldisulfid bland de mest framträdande för lukten.
Den andra studien, publicerad 2024, undersökte doften från blomställningarna och fann ett stort antal flyktiga kväve-, svavel-, monoterpen-, bensenoid- och alifatiska föreningar, med två tydliga kemotyper bland de analyserade individerna. Det saknas fortfarande heltäckande analyser av de icke-flyktiga ämnena i roten, just den del som har använts mest traditionellt, vilket begränsar alla slutsatser om de verkningsmekanismer som tillskrivs växten.
Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)
- Avkok på torkad rot
- Grötomslag av uppvärmda blad (utvärtes bruk)
- Kokning av bladen med flera vattenbyten (historisk användning som föda)
- Torkning av rötter och blad
I samtliga former arbetar traditionen med torkat eller länge bearbetat material, och den färska växten får aldrig användas invärtes på grund av halten av kalciumoxalat. Noggrann torkning av roten är det steg som föregår all traditionell användning, men den gör inte växten riskfri, eftersom för höga doser fortfarande kan ge illamående, kräkningar och yrsel, och därför måste mängd och frekvens bestämmas av en kvalificerad yrkesperson.
Synergi med andra växter
Luftvägsbesvär
I nordamerikansk örttradition förekommer skunkkål tillsammans med grindelia (Grindelia robusta) och lobelia (Lobelia inflata) i blandningar som traditionellt användes vid astma och andra luftvägsbesvär. Grindelia beskrivs inom örtmedicinen som slemlösande och kramplösande, vilket skulle komplettera de egenskaper som tillskrivs skunkkål, medan lobelia anges verka avslappnande på luftrören, trots att den innehåller lobelin och har känd giftighet, vilket gör denna kombination till en fråga enbart för erfarna yrkespersoner.
Reumatisk värk
Vid reumatisk värk förknippar den traditionella kunskapen skunkkål med djävulsklo (Harpagophytum procumbens) och bark av vitpil (Salix alba). Djävulsklo studeras för sin antiinflammatoriska och smärtstillande aktivitet, och vitpilsbark innehåller salicin, ett förstadium till salicylsyra, ett ämne som förknippas med minskad smärta och inflammation, och därför kräver båda växterna försiktighet hos personer som använder blodförtunnande läkemedel eller är allergiska mot salicylater.
Recept och användningsprotokoll
Avkok på torkad rot vid luftvägsbesvär
Avkoket på torkad skunkkålsrot är dokumenterat i ursprungsfolkens medicin och i nordamerikansk örtmedicin och användes traditionellt för att lindra hosta, väsande andning och andra luftvägsbesvär, alltid med roten torkad i förväg och aldrig med färskt material.
Ingredienser:
- Rot av skunkkål, noggrant torkad och bearbetad, i en mängd som bestäms av hälso- och sjukvårdspersonal
- Vatten
Tillvägagångssätt:
- Lägg den torkade roten och vattnet i en kastrull.
- Sätt kastrullen på värmen och låt koka i 10 till 15 minuter.
- Ta kastrullen från värmen och sila före användning.
Det finns ingen fastställd säker dos för denna beredning, och mängd och frekvens får inte bestämmas på egen hand, så det är nödvändigt att rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal före all användning, med tanke på att för höga doser kan ge illamående, kräkningar och yrsel.
Grötomslag av uppvärmda blad vid reumatisk värk
Utvärtes användning som enligt nordamerikansk folktradition brukades för att lindra reumatisk värk, gjord med uppvärmda blad och utan att något av växten intas.
Ingredienser:
- Färska blad av skunkkål
Tillvägagångssätt:
- Använd handskar när du hanterar de färska bladen, som kan orsaka kontakteksem.
- Värm bladen i varmt vatten eller över ånga.
- Testa på ett litet hudområde före användning och vänta några minuter för att se om någon reaktion uppstår.
- Lägg de ljumma bladen på det berörda området, täck med en duk och låt dem ligga kvar i 20 till 30 minuter.
- Ta bort dem omedelbart om sveda, rodnad eller klåda uppstår, och lägg dem aldrig på skadad hud.
Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.
Kopplade terapier
Fytoterapi
Inom nordamerikansk fytoterapi används skunkkål med försiktighet på grund av sin giftighet i färskt tillstånd. Beredningarna, oftast gjorda på torkad rot, användes historiskt vid krampartade tillstånd, som astma och kikhosta, och för att lindra reumatisk värk, alltid under översyn av kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal, eftersom det inte finns kliniska prövningar som fastställer effekt eller säker dos.
Homeopati
Inom homeopatin framställs medlet Symplocarpus foetidus av den färska växten, i spädningar, och homeopatisk materia medica beskriver det vid symtom som huvudvärk, yrsel och luftvägsbesvär, särskilt när de åtföljs av en känsla av svullnad och kongestion. Förskrivningen bygger på överensstämmelsen mellan patientens symtom och medlets prövningsbild (patogenes), en princip som är specifik för homeopatin, och effekten av sådana preparat har inte belagts i kontrollerade kliniska prövningar.
Kontraindikationer och biverkningar
Skunkkål (Symplocarpus foetidus) innehåller höga koncentrationer av kalciumoxalat i alla färska delar, vilket orsakar en brännande känsla och kraftig irritation i mun och svalg om växten tuggas eller intas rå, samt möjlig svullnad längs hela mag-tarmkanalen.
Försiktighetsåtgärder
- Den färska växten får aldrig användas invärtes.
- Får endast användas under vägledning av en kvalificerad yrkesperson, eftersom det saknas robusta studier av säkerhet och dosering.
- Roten måste torkas och bearbetas noggrant före all traditionell användning, och även då kan för höga doser ge illamående, kräkningar och yrsel.
Specifika kontraindikationer
- Barn: ska inte användas.
- Graviditet och amning: ska inte användas, bland annat på grund av bristen på säkerhetsstudier.
- Njursten av oxalattyp: kontraindicerat på grund av halten av denna förening.
Vanliga biverkningar
- Hudirritation: hantering av de färska bladen kan orsaka kontakteksem.
- Illamående, kräkningar och yrsel: intag av höga doser av roten, även torkad, kan ge sådana besvär.
- Sveda, irritation och svullnad i mun och svalg om växten tuggas eller intas rå.
Läkemedelsinteraktioner
Det finns inte tillräckligt med information om läkemedelsinteraktioner med skunkkål, och därför rekommenderas försiktighet när växten kombineras med läkemedel som används regelbundet, med särskild uppmärksamhet på grupperna nedan.
- Antikoagulantia och trombocythämmande läkemedel: de traditionella kombinationerna med vitpil, en källa till salicin, och med djävulsklo kräver professionell bedömning hos den som använder sådana läkemedel.
- Lugnande medel och medel som dämpar centrala nervsystemet: eftersom historisk litteratur beskriver en lätt narkotisk effekt bör kombinationen undvikas utan professionell vägledning.
Kuriosa
- Alternativ andning: värmen kommer från den intensiva aktiviteten i kolvens mitokondrier, där forskare 1993 delvis renade den cyanidresistenta alternativa oxidasen, ett enzym kopplat till värmeproduktion hos termogena växter.
- Cyklisk termostat: japanska forskare observerade att kolvens värmeproduktion svänger i cykler på omkring 60 minuter och reagerar på temperaturförändringar mindre än 0,9 °C, så att den fungerar som en naturlig termostat med mycket hög precision.
- Lång livslängd: skunkkål är en långlivad växt som kan leva i flera decennier, och dess kontraktila rötter drar ner växten djupare i jorden varje år, vilket gör den allt svårare att rycka upp.
- Officiell farmakopé: roten fanns med i USA:s farmakopé mellan 1820 och 1882 under namnet Dracontium, en period då den angavs vid luftvägssjukdomar, nervösa besvär, reumatism och vattusot.
- Pollinering: den karakteristiska lukten lockar flugor och andra insekter som lever av ruttnande material och som anses vara de viktigaste pollinatörerna, och forskare diskuterar hypotesen att doften efterliknar dessa födokällor.
- Termogenes: i en studie publicerad i tidskriften Science 1974 höll kolven en inre temperatur på 15 till 35 °C över luftens, med omgivningstemperaturer mellan -15 och +15 °C, och i minst 14 dagar förbrukade den syre i en takt jämförbar med jämnvarma djur av motsvarande storlek, tillräckligt med värme för att smälta snön runt omkring.
- Två doftprofiler: en studie från 2024 identifierade två kemotyper av blomdoft bland de analyserade växterna, vilket kan förklara varför vissa äldre beskrivningar talar om en stinkande lukt och andra om en behaglig doft som påminner om äpple.
Vanliga frågor
Är te på skunkkål säkert att dricka?
Det finns ingen fastställd säker dos för te på skunkkål, och traditionen bereder det endast på roten efter noggrann torkning och bearbetning, aldrig på den färska växten, som är giftig vid invärtes bruk. Även med torkad rot kan för höga doser ge illamående, kräkningar och yrsel, och därför bör det endast användas under vägledning av en kvalificerad yrkesperson.
Vad används te på skunkkål till?
Enligt traditionella källor användes te på den torkade roten av ursprungsfolk i Nordamerika och av 1800-talets örtmedicin för att lindra luftvägsbesvär, som astma, och reumatisk värk. Dessa användningar har inte bekräftats i kliniska studier, och växten får inte ersätta medicinsk uppföljning av sådana tillstånd.
Kan jag plocka och bereda skunkkål själv?
Det rekommenderas inte, eftersom korrekt identifiering av växten och säker beredning kräver särskild kunskap för att undvika giftigheten hos kalciumoxalatet i de färska delarna. Den som har fått en professionell rekommendation att använda skunkkål bör välja produkter från pålitliga källor och följa den vägledning som getts.
Varför ger skunkkål en brännande känsla i munnen?
Alla färska delar av skunkkål innehåller höga koncentrationer av kalciumoxalatkristaller, som orsakar en brännande känsla och kraftig irritation i mun och svalg när växten tuggas eller intas rå. Därför får den färska växten aldrig användas invärtes, och redan hantering av bladen kan irritera huden.
Kan personer med njursten av oxalattyp använda skunkkål?
Nej, skunkkål är kontraindicerat för personer med njursten av oxalattyp på grund av halten av denna förening i växten. Arten ska inte heller användas under graviditet och amning eller av barn, och all annan användning kräver vägledning av en kvalificerad yrkesperson, eftersom det saknas robusta studier av säkerhet och dosering.
Hur kan skunkkål blomma i snön?
Skunkkål producerar sin egen värme genom en mycket intensiv andning i kolvens celler, som kan bli 15 till 35 °C varmare än den omgivande luften. Värmen smälter snön runt blomställningen och gör att växten kan blomma från senvintern till tidig vår, före de flesta andra arter.
Observera: detta innehåll är informativt och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Rådgör med läkare eller fytoterapeut innan du använder medicinalväxter, särskilt under graviditet, amning eller vid medicinering.
Referenser och vetenskapliga studier
Se Alla 9 Citerade Källor
Peer-Reviewed Vetenskapliga Studier (6)
- PMC1993 Berthold DA, Siedow JN. Partial purification of the cyanide-resistant alternative oxidase of skunk cabbage (Symplocarpus foetidus) mitochondria. Plant Physiol. 1993.
- PMC2024 Goodrich KR, Gibernau M. Floral scent of eastern skunk cabbage (Symplocarpus foetidus: Araceae). Phytochemistry. 2024.
- PMC2004 Ito K, et al. Temperature-triggered periodical thermogenic oscillations in skunk cabbage (Symplocarpus foetidus). Plant Cell Physiol. 2004.
- PMC1974 Knutson RM. Heat production and temperature regulation in eastern skunk cabbage. Science. 1974.
- PMC2015 Miyazawa M, et al. Chemical Composition and Aroma Evaluation of Essential Oils from Skunk Cabbage (Symplocarpus foetidus). J Oleo Sci. 2015.
- PMC2010 Webster D, et al. Antimycobacterial screening of traditional medicinal plants using the microplate resazurin assay. Can J Microbiol. 2010.
Kompletterande Läsning (3)
- 1996 Chevallier A. The Encyclopedia of Medicinal Plants. London: Dorling Kindersley. 1996.
- Stritch L. Eastern Skunk Cabbage (Symplocarpus foetidus (L.) Salisb. ex W.P.C. Barton). United States Department of Agriculture, Forest Service. u.å.
- Williams KA. A Botanical Study of Skunk Cabbage, Symplocarpus foetidus. Torreya. 1919;19(2):21-29.
