Salicornia europaea (Glasört): egenskaper och användning

Salicornia europaea L. / Glasört, i folkmun kallad glasört eller sjösparris, är en ettårig örtartad saltväxt (halofyt) i familjen Amaranthaceae, beskriven av Carl von Linné 1753. Arten är inhemsk i kustområdena i Europa, Asien och Nordamerika och är vida spridd på strandängar, i flodmynningar och på stränder, där den har anpassat sig till mycket salthaltiga jordar som få andra växter tål. Den suckulenta växten, med ledade stjälkar och blad som reducerats till små fjäll, får rödaktiga eller violetta toner på hösten. Genom historien har växten använts både i matlagning och i traditionell medicin, tack vare sitt näringsvärde och de egenskaper som traditionen tillskriver den.

I den etnobotaniska traditionen har glasört alltid uppskattats både som föda och som medicin. Användningen sträcker sig från direkt konsumtion, rå eller kokt, till folkmedicinsk användning vid mag- och tarmbesvär och inflammationer. Modern forskning har kartlagt växtens fytokemiska profil och funnit bioaktiva föreningar med antioxidativ, antiinflammatorisk och antidiabetisk potential i laboratorie- och djurstudier. Fynden stämmer överens med flera traditionella användningsområden, även om det fortfarande saknas kliniska studier på människor som kan bekräfta dem. Sammantaget öppnar resultaten för tillämpningar inom livsmedels-, läkemedels- och kosmetikaindustrin och förklarar varför glasört väcker ett växande vetenskapligt och kommersiellt intresse.

Folkliga och internationella namn

• Svenska: glasört, sjösparris.
• Engelska: chicken toe, common glasswort, glasswort, marsh samphire, pickle weed, saltwort, sea asparagus, sea pickle.
• Franska: corne de mer, cornichon de mer, fausse algue, haricot de mer, passe-pierre, perce-pierre, salicorne, salicorne d’Europe, salicot.
• Italienska: asparago di mare, erba salata, salicornia.
• Portugisiska: aspargo-do-mar, espargo-do-mar, sal verde, salicórnia.
• Spanska: alacranera de las marismas, espárrago de mar, hierba salada, pollo, polluelo, salicornia.
• Tyska: Europäischer Queller, Glasschmalz, Meeresspargel, Queller, Salzkraut.

Botaniska synonymer

Den botaniska nomenklaturen för Salicornia europaea L. omfattar ett flertal synonymer, vilket speglar släktets taxonomiska komplexitet och den stora morfologiska variation som arten uppvisar mellan olika populationer. Variationen har lett till att olika botaniker genom tiderna har beskrivit mycket närstående växter under skilda namn. De oftast citerade synonymerna är:

• Salicornia annua Sm.
• Salicornia biennis Afzel. ex Sm.
• Salicornia brachystachya (G.Mey.) D.König
• Salicornia brachystachya var. gracilis D.König
• Salicornia europaea subsp. brachystachya (G.Mey.) R.Dahmen & Wissk.
• Salicornia europaea subsp. simonkaiana Soó
• Salicornia europaea var. herbacea L.
• Salicornia europaea var. polystachya (W.D.J.Koch) Fernald
• Salicornia europaea var. prona (Lunell) B.Boivin
• Salicornia europaea var. simplex (Pursh) Fernald
• Salicornia herbacea (L.) L.
• Salicornia herbacea var. annua (Sm.) Pursh
• Salicornia herbacea var. biennis (Afzel. ex Sm.) Fiori
• Salicornia herbacea var. brachystachya G.Mey.
• Salicornia herbacea var. gracilis G.Mey.
• Salicornia ramosissima var. gracilis (D.König) Soó
• Salicornia simonkaiana Soó
• Salicornia stricta Dumort.

Botanisk familj: Amaranthaceae

Salicornia europaea tillhör familjen Amaranthaceae, en mångformig grupp med omkring 160 släkten och över 2 000 arter. Familjen har kosmopolitisk utbredning, är bäst företrädd i torra och halvtorra områden och utmärker sig genom förmågan att anpassa sig till extrema miljöer, till exempel salthaltiga jordar. Amaranthaceae kännetecknas av små blommor, ofta samlade i täta blomställningar, och av pigment som betalainer hos vissa arter. Flera av familjens medlemmar har ekonomisk betydelse som matgrödor (exempelvis amarant och quinoa), prydnadsväxter eller medicinalväxter.

Att Salicornia europaea placeras i Amaranthaceae speglar moderna fylogenetiska släktskap, eftersom omklassificeringen utifrån molekylär fylogeni har inlemmat den tidigare familjen Chenopodiaceae, där släktet förut var placerat. Växterna i gruppen är ofta rika på näringsämnen och bioaktiva föreningar, vilket gör dem till föremål för studier inom områden från nutrition till farmakologi. Deras motståndskraft i ogästvänliga miljöer gör dem också till lovande kandidater för fytoremediering och för jordbruk i regioner med brist på sötvatten.

Använda delar för te och beredningar

• Blad
• Frön
• Möra stjälkar

Eftersom de fjällika bladen nästan är sammanvuxna med stjälkarna är det de möra skottspetsarna som används i köket, medan fröna är råvara till den olja som beskrivs i den fytokemiska profilen.

Etnobotanisk och traditionell användning

• Diabetes (registrerat inom traditionell koreansk medicin, utan att ersätta medicinsk behandling)
• Inflammationer (registrerat inom folkmedicinen)
• Livsmedel (rå, kokt, i sallader, soppor och varma rätter)
• Matsmältningsstöd (folkligt bruk)
• Tarmbesvär som diarré och förstoppning (registrerat inom folkmedicinen)

Terapeutiska egenskaper

Egenskaperna nedan kommer till största delen från laboratorie- och djurstudier och visar vad forskningen undersöker hos växten, inte en garanterad effekt hos människor.

• Antibakteriell (aktivitet mot bakterier observerad i laboratorietester)
• Antidiabetisk (potential som undersökts i preliminära studier, utan kliniskt belägg)
• Antiinflammatorisk (minskning av inflammationsmarkörer observerad i prekliniska studier)
• Antioxidativ (förmåga att neutralisera fria radikaler uppmätt i laboratoriet)
• Antiproliferativ (aktivitet observerad i laboratoriestudier, utan kliniskt belägg)
• Benskyddande (mindre benförlust observerad i studier på möss)
• Blodfettssänkande (minskning av blodfetter observerad i studier på råttor)
• Blodsockersänkande (sänkt blodsocker rapporterat i djurstudier)
• Immunmodulerande (påverkan på immunförsvaret beskriven i prekliniska studier)

Fytokemisk profil

Salicornia europaea har en rik och varierad fytokemisk profil, som bidrar till att förklara forskningens intresse för de biologiska aktiviteter som tillskrivs växten. Bland de viktigaste bioaktiva föreningar som har identifierats finns:

• Alkaloider
• Fenolsyror
• Fettsyror (linolensyra, linolsyra, oljesyra, palmitinsyra, stearinsyra)
• Flavonoider
• Klorogensyraderivat
• Kumariner
• Polyfenoler
• Saponiner
• Steroider
• Steroler
• Triterpenoider

Studier av fettsyrasammansättningen visar att oljan från Salicornia europaea är särskilt rik på linolsyra (omkring 75 %), följd av oljesyra (13 %), palmitinsyra (7 %), linolensyra (2,6 %) och stearinsyra (2,3 %). Linolsyra och linolensyra är essentiella, eftersom kroppen inte kan bilda dem själv utan måste få dem via kosten, och de ingår i cellfunktioner som förknippas med hjärt- och kärlhälsa. Ett brett spektrum av polyfenoler och flavonoider ger växten hög antioxidantkapacitet i laboratorieförsök, med potential att skydda cellerna mot oxidativ stress. Den effekten behöver dock bekräftas i studier på människor.

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)

• Extrakt
• Infusion
• Kokt
• Olja
• Pulver
• Rå
• Tinktur

I kosten är rå och kokt glasört vanligast, och pulvret från den torkade växten används ofta som salt krydda. Extrakt, olja och tinktur förekommer framför allt i forskning och i industriprodukter, och användning i hälsosyfte bör ske i samråd med vårdpersonal.

Synergi med andra växter

Glykemisk balans

Utifrån traditionell användning och preliminära studier av effekten på blodsockret kombineras glasört med växter som gymnema (Gymnema sylvestre) eller kanel (Cinnamomum verum), som studeras av samma skäl. Hypotesen är att föreningarna i glasört samverkar med gymnemasyrorna i gymnema eller polyfenolerna i kanel när det gäller insulinkänslighet och glukosupptag. Kombinationen har dock inte prövats i kliniska studier och får aldrig ersätta behandlingen av typ 2-diabetes. Den som använder blodsockersänkande läkemedel eller insulin behöver vägledning från vårdpersonal, eftersom effekterna kan förstärka varandra och leda till hypoglykemi.

Matsmältningskomfort

För att stödja matsmältningen och lindra obehag i tarmen förknippar traditionen glasört med karminativa och matsmältningsfrämjande växter som ingefära (Zingiber officinale) och pepparmynta (Mentha × piperita). Tanken bakom kombinationen är att förena den antiinflammatoriska aktivitet som har beskrivits för glasört i prekliniska studier med den prokinetiska verkan som tillskrivs ingefära och den kramplösande verkan som tillskrivs pepparmynta. Kombinationen används traditionellt för att minska gaser och magkramper och bidra till välbefinnande i mage och tarm, utan att det innebär något löfte om resultat.

Antioxidanttillskott

Den antioxidativa kapacitet som har uppmätts för glasört i laboratoriet är också skälet till att den kombineras med andra växter som är rika på sådana föreningar, som açaí (Euterpe oleracea) och grönt te (Camellia sinensis). Idén är att lägga flavonoiderna och polyfenolerna i glasört till antocyaninerna i açaí eller katekinerna i grönt te, inom en varierad kost rik på grönsaker som traditionen och näringsläran förknippar med neutralisering av fria radikaler. Det finns dock inget belägg för att kombinationen i sig skyddar mot kroniska sjukdomar eller för tidigt åldrande.

Recept och användningsprotokoll

Traditionellt te på glasört

Ingredienser: 1 tesked torkad glasört (stjälkar och blad) och 200 ml kokande vatten.

Tillagning: Lägg glasörten i ett kärl, häll på det kokande vattnet, täck över och låt dra i 5 till 7 minuter. Sila och drick teet ljummet. Enligt traditionen dricks infusionen efter måltiderna som stöd för matsmältningen och för att lindra lätta mag- och tarmbesvär, och den är ett milt sätt att ta till vara växten; den som följer en natriumbegränsad kost bör först rådgöra med vårdpersonal.

Färsk glasörtssallad

Ingredienser: 100 g färsk glasört från kontrollerad odling eller med angivet ursprung, extra jungfruolivolja, citronsaft och nymalen svartpeppar.

Tillagning: Skölj den färska glasörten noga för att få bort överflödigt salt och skär vid behov stjälkarna i små bitar. Blanda glasörten med olivolja, citronsaft och svartpeppar efter smak i en skål och servera som tillbehör eller förrätt. Salladen är ett bra sätt att äta glasört rå, så att näringsämnena och den krispiga konsistensen bevaras, och den behöver inget extra salt eftersom växten i sig smakar salt.

Glasört fräst med vitlök

Ingredienser: 150 g färsk glasört, 2 hackade vitlöksklyftor och 1 matsked extra jungfruolivolja.

Tillagning: Skölj glasörten och låt den rinna av ordentligt. Värm olivoljan i en stekpanna på medelvärme, tillsätt den hackade vitlöken och fräs i ungefär 1 minut, tills det doftar. Lägg i glasörten och fräs i 3 till 5 minuter, tills den är mjuk och blank, och servera direkt som tillbehör till fisk eller kött. Tillagningen lyfter fram glasörtens karaktäristiska smak och är klar på några minuter; för den som behöver minska natriumintaget hjälper det att snabbt förvälla växten i kokande vatten före stekningen för att sänka salthalten.

Tinktur på glasört

Ingredienser: 50 g färsk eller 25 g torkad glasört och 250 ml spannmålssprit (70 %).

Tillagning: Hacka glasörten, lägg den i en mörk glasflaska och häll över alkoholen så att växten täcks helt. Förslut väl och låt dra i 2 till 4 veckor på en sval och mörk plats, och skaka flaskan varje dag; sila sedan och förvara tinkturen i en mörk flaska. Eftersom det rör sig om en koncentrerad form av växtens föreningar, utan fastställda säkerhetsdata för långvarig användning, ska mängd och frekvens inte bestämmas på egen hand: rådgör med vårdpersonal, särskilt vid graviditet, amning, kronisk sjukdom eller användning av läkemedel, och ge inte tinkturen, som innehåller alkohol, till barn.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier

Klinisk fytoterapi

Inom klinisk fytoterapi studeras Salicornia europaea främst för sitt näringsvärde och de biologiska aktiviteter som har observerats i laboratoriet. Standardiserade extrakt av växten undersöks som möjligt komplement vid metabola tillstånd som diabetes, på grund av den blodsockersänkande potential som har rapporterats i preliminära studier, men de ersätter varken läkemedel eller medicinsk uppföljning. Innehållet av antioxidanter och mineraler gör också glasört till ett möjligt tillskott i kosthåll inriktade på allmän hälsa. Varje rekommendation måste anpassas individuellt, med hänsyn till patientens profil, växtens natriumhalt och interaktioner med andra läkemedel.

Funktionell nutrition

Inom modern nutrition betraktas glasört som ett funktionellt livsmedel och uppskattas för sitt innehåll av mineraler (som jod, kalcium och magnesium), vitaminer (A, C och B-vitaminer) och antioxidativa föreningar. Den ingår i kosthåll som syftar till att stödja hjärt- och kärlhälsan och modulera det inflammatoriska svaret. Den naturligt salta smaken gör att man kan krydda maten med mindre tillsatt koksalt, och den egenskapen, tillsammans med förmågan att växa i salta miljöer, bidrar till att göra kosten mer varierad med näringsrika grönsaker. Det betyder inte att den är fri från natrium, eftersom halten av mineralet är naturligt hög, och därför ska glasört räknas in i det dagliga natriumintaget hos personer med högt blodtryck eller som följer en natriumfattig kost.

Kontraindikationer och biverkningar

Salicornia europaea anses i allmänhet vara säker när den äts som livsmedel, i vanliga matmängder. Glasört har en naturligt hög natriumhalt och kräver därför försiktighet hos personer med högt blodtryck, hjärtsvikt eller njursvikt och hos dem som följer en natriumfattig kost. I sådana fall bör intaget diskuteras med läkare eller dietist. Eftersom växten växer i tidvattens- och flodmynningsmiljöer kan den ansamla tungmetaller om vattnet är förorenat; rekommendationen är därför att bara äta glasört med kontrollerat ursprung från skörd eller odling, och inte plocka den fritt var som helst.

Även om det är sällsynt kan allergiska reaktioner hos personer som är känsliga för växter i familjen Amaranthaceae inte uteslutas. Varje tecken på allergi innebär att man genast ska sluta äta växten och söka vård. Gravida, ammande och små barn bör rådgöra med vårdpersonal innan de använder glasört i större mängder än i vanlig matlagning, som extrakt eller som kosttillskott, eftersom det saknas säkerhetsstudier i dessa grupper.

Läkemedelsinteraktioner

På grund av innehållet av natrium och andra mineraler kan glasört i teorin påverka effekten av vätskedrivande läkemedel och blodtrycksmediciner. Den blodsockersänkande potential som har rapporterats i preliminära studier kräver också försiktighet hos den som använder blodsockersänkande tabletter eller insulin, eftersom effekterna kan förstärka varandra. Den som står på långvarig medicinering bör prata med läkare eller farmaceut före användning av extrakt, tinkturer eller stora mängder av växten.

Vanliga biverkningar

Biverkningar av glasört är sällsynta och oftast lindriga, och de kan omfatta obehag i mage och tarm, som uppblåsthet eller diarré, särskilt när växten äts i stora mängder eller av känsliga personer. Den intensivt salta smaken uppskattas inte av alla. Ett för stort intag kan tillfälligt höja blodtrycket hos personer som är känsliga för natrium, och därför är det klokt att börja med små portioner och se hur kroppen reagerar.

Kuriosa

Glasört, på engelska även känd som glasswort eller sea asparagus, har en rik historia och har uppskattats av många kulturer genom århundradena. Det vetenskapliga namnet Salicornia kommer av latinets sal (salt) och cornu (horn), en anspelning på växtens förkärlek för salta miljöer och på stjälkarnas form. Askan från glasört användes vid tillverkning av glas och tvål på grund av den höga halten natriumkarbonat, ett bruk som gav växten det engelska folknamnet glasswort, motsvarigheten till svenskans glasört. Bruket går flera hundra år tillbaka och visar växtens industriella betydelse långt innan den fick erkännande i matlagning och folkmedicin.

I köket är glasört en uppskattad ingrediens i många kustregioner, särskilt i Europa, där den salta smaken och den krispiga konsistensen gör den till ett klassiskt tillbehör till fisk och skaldjur. På vissa håll plockas den fortfarande på strandängar, något som i dag kräver uppmärksamhet på vattenkvaliteten på grund av risken för ansamling av tungmetaller, medan den på andra håll odlas kommersiellt i kontrollerade system. Den ökande efterfrågan på hälsosam och hållbar mat har gett ökat intresse för växten. Förmågan att växa i salthaltig jord gör den dessutom till en lovande gröda för torra och halvtorra regioner, med potential att bidra till livsmedelstrygghet och hållbart jordbruk.

Vanliga frågor

Kan man äta glasört varje dag?

Ja, glasört kan ingå i en balanserad kost i vardagen, så länge mängderna är måttliga, eftersom natriumhalten är naturligt hög. Personer med högt blodtryck, hjärtsvikt eller njursvikt, eller som följer en natriumfattig kost, bör prata med läkare eller dietist innan de äter den ofta. För andra kan regelbunden användning ge fler näringsämnen och större variation bland grönsakerna.

Kan glasört hjälpa till att kontrollera blodsockret?

Preliminära studier, främst i laboratoriet och på djur, och vissa uppgifter från traditionell medicin tyder på att glasört kan ha en blodsockersänkande effekt, men detta har ännu inte bekräftats i kliniska studier på människor. Personer med diabetes bör rådgöra med vårdpersonal innan de använder den i det syftet, eftersom växten inte ersätter medicinsk behandling och kan förstärka effekten av blodsockersänkande läkemedel.

Kan barn äta glasört?

Glasört kan ingå i barns kost i små mängder, som en del av varierade måltider. På grund av den salta smaken och halten av natrium och andra mineraler är det klokt att rådgöra med barnläkare eller dietist innan den ges regelbundet till små barn, särskilt vid ett befintligt hälsotillstånd, och extrakt eller tinkturer ska inte ges till barn.

Kan glasört innehålla tungmetaller?

Ja, eftersom glasört växer i tidvattens- och flodmynningsmiljöer kan den ansamla tungmetaller om vattnet är förorenat. Fältstudier har redan uppmätt sådana ämnen i växter från förorenade kustområden. Därför är rekommendationen att bara äta glasört med kontrollerat ursprung från skörd eller odling, från leverantörer som anger ursprunget, och aldrig plocka den fritt var som helst.

Kan glasört interagera med läkemedel?

På grund av innehållet av natrium och andra mineraler och den möjliga påverkan på metabola funktioner kan glasört i teorin interagera med vätskedrivande läkemedel, blodtrycksmediciner och blodsockersänkande läkemedel. Den som står på långvarig medicinering bör diskutera ett regelbundet intag av växten, och särskilt användning av extrakt och tinkturer, med läkare eller farmaceut.

Hur tillagar man glasört bäst?

Glasört är mångsidig och kan ätas rå i sallader, fräsas med vitlök och olivolja eller tillsättas i soppor och grytor. För att minska salthalten kan det vara bra att snabbt förvälla den i kokande vatten före tillagningen. Valet av metod beror på personlig smak och vilket recept man vill laga.