Harungana madagascariensis: egenskaper och användning

Harungana madagascariensis Lam. ex Poir. är en städsegrön buske eller ett litet träd i familjen Hypericaceae (tidigare placerad i Clusiaceae), med naturlig utbredning på Madagaskar, Mauritius och i stora delar av det tropiska och södra Afrika. Eftersom denna afrikanska och madagaskiska art saknar etablerat folkligt namn på svenska, använder texten nedan själva binomenet. Benämningen haronga är förbehållen det vedertagna internationella bruket, tillsammans med de engelska namnen dragon’s blood tree och orange-milk tree. Växten väcker uppmärksamhet genom den orange sav som rinner fram när barken skadas. Blad, bark och frukter ingår i en rad beredningar inom traditionell afrikansk medicin, som värdesätter arten för ett brett spektrum av användningsområden.

I folkliga traditioner används Harungana madagascariensis vid en lång rad besvär, bland annat dysenteri, mag- och tarmstörningar, lever- och gallblåseproblem och olika infektioner. Den mest erkända användningen gäller bark och blad vid matsmältningsbesvär, alltid förstådd som traditionell användning. Modern forskning har kartlagt artens kemiska sammansättning och identifierat bioaktiva föreningar som bidrar till att förklara en del av dessa användningsområden. De flesta uppgifterna kommer dock från laboratorie- och djurförsök, utan kliniska studier som bekräftar effekt hos människor. Bland de mest studerade aktiviteterna finns den antimikrobiella, den antiinflammatoriska och den antioxidativa, och det är kring dem som merparten av de vetenskapliga publikationerna om växten kretsar.

Folkliga och internationella namn#

Namnen nedan förekommer främst i utländska publikationer och i den internationella handeln med växtextrakt. Arten saknar etablerat folkligt namn på svenska och på brasiliansk portugisiska, och de portugisiska benämningar som ibland dyker upp är bara ordagranna översättningar från engelskan.

• Svenska: inget etablerat svenskt namn; binomenet Harungana madagascariensis eller den internationella benämningen haronga används.
• Engelska: dragon’s blood tree, haronga, orange-milk tree, praying hands bush.
• Franska: arbre lait orange, arbre sang-dragon, haronga.
• Italienska: albero latte arancio, albero sangue di drago, haronga.
• Spanska: árbol leche naranja, árbol sangre de dragón, haronga.
• Tyska: Drachenblutbaum, Haronga, Orangenmilchbaum.

Botaniska synonymer för Harungana madagascariensis#

Harungana madagascariensis Lam. ex Poir. är det accepterade botaniska namnet, men arten har samlat på sig flera synonymer under sin taxonomiska historia. Mångfalden speglar upprepade omklassificeringar och de olika tolkningar som gjorts av de botaniker som studerat material insamlat i Afrika och på Madagaskar. Bland dem finns följande:

Arungana paniculata Pers., Haemocarpus paniculatus (Pers.) Spreng., Haronga madagascariensis (Lam. ex Poir.) Choisy, Haronga paniculata (Pers.) Lodd. ex Steud., Haronga paniculata f. oblongifolia Engl., Haronga paniculata var. oblongifolia (Engl.) De Wild., Harungana paniculata Pers., Harungana pubescens Poir., Harungana robynsii Spirlet, Psorospermum leonense Turcz.

Botanisk familj: Hypericaceae#

Familjen Hypericaceae, som Harungana madagascariensis tillhör, omfattar omkring 9 släkten och 560 arter, främst utbredda i tropiska och subtropiska områden. Många av dessa arter placerades tidigare i Clusiaceae (Guttiferae). Växterna i gruppen utmärks av sekretoriska körtlar och av att de bildar föreningar med betydande biologisk aktivitet, som flavonoider, xantoner och floroglucinoler, vilka står för en stor del av familjens farmakologiska intresse. Det är också familjen för äkta johannesört (Hypericum perforatum), ett släktskap som ligger bakom varningen för ljuskänslighet under kontraindikationer. Det anseende som H. madagascariensis har inom traditionell medicin vilar på den antiinflammatoriska och antimikrobiella aktivitet som undersökts i laboratoriet.

Använda delar för te och beredningar#

Bark och blad står för artens mest erkända traditionella användning, medan frukter, rot och sav förekommer i mer specifika lokala beredningar, beroende på region och på det syfte som utövare av traditionell medicin beskriver.

• Bark
• Blad
• Frukter
• Rot
• Sav (latex)

Etnobotanisk och traditionell användning#

Användningsområdena nedan kommer från traditionell afrikansk och madagaskisk medicin och motsvarar inte belagda indikationer. Tillstånd som malaria, hepatit, tyfoidfeber, anemi, hjärtsjukdomar och sexuellt överförbara infektioner kräver därför diagnos och konventionell medicinsk behandling. Den mest erkända användningen är fortfarande bark och blad vid matsmältningsbesvär, även den som traditionell användning.

• Anemi
• Astma
• Bukspottkörtelbesvär
• Diarré
• Dysenteri
• Grå starr (katarakt)
• Gulsot
• Hepatit
• Hjärtsjukdomar
• Hudsjukdomar
• Huvudvärk
• Lever- och gallblåsebesvär
• Luftvägssjukdomar
• Mag- och tarmsjukdomar
• Malaria
• Mensvärk (dysmenorré)
• Parasitsjukdomar
• Sexuellt överförbara infektioner
• Sår
• Tandvärk
• Tyfoidfeber

Terapeutiska egenskaper#

Egenskaperna nedan sammanfattar aktiviteter som beskrivits i laboratorie- och djurstudier eller registrerats inom traditionen, utan bekräftelse i kliniska prövningar på människor. De bör därför läsas som forskningsspår och inte som användningsindikationer.

• Antibakteriell (aktivitet observerad i extrakt som testats i laboratoriet)
• Antiinflammatorisk (effekt undersökt i experimentella studier)
• Antimykotisk (aktivitet observerad i laboratorieförsök)
• Antioxidant (förmåga att neutralisera fria radikaler observerad in vitro)
• Antiparasitär (traditionell användning, med aktivitet observerad i laboratoriet)
• Antiprotozoisk (aktivitet mot trikomonader och plasmodier observerad i laboratoriestudier)
• Antiviral (aktivitet rapporterad i preliminära studier)
• Immunmodulerande (påverkan på immunsystemet som antyds av preliminära studier)
• Laxerande (effekt som tillskrivs antranoiderna, som harunganin)
• Leverskyddande (effekt på levern undersökt i djurstudier)
• Sickelcellshämmande (effekt på deformeringen av röda blodkroppar beskriven i preliminära studier)
• Sårläkande (traditionell användning vid sårvård)

Fytokemisk profil#

Bland de kemiska grupper som påvisats i arten förtjänar de prenylerade antranoiderna, som harunganin, särskild uppmärksamhet eftersom de står för växtens laxerande effekt. De hör också till de föreningar som studerats mest i antimikrobiella och antioxidativa försök, tillsammans med flavonoider, tanniner och xantoner.

• Alkaloider
• Antocyaniner
• Antranoider (harunganin)
• Fenoler
• Flavonoider
• Floroglucinoler
• Hjärtglykosider
• Saponiner
• Tanniner
• Terpenoider
• Xantoner

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)#

Inom traditionen är avkok av barken och infusion av bladen de vanligaste formerna för invärtes bruk, medan grötomslag är förbehållna användning på huden. Koncentrerade beredningar, som extrakt och tinkturer, bör bara användas efter råd från vårdpersonal.

• Avkok
• Extrakt
• Grötomslag
• Infusion
• Maceration
• Tinktur

Synergi med andra växter#

Stöd för leverfunktionen

Harungana madagascariensis kan kombineras med mariatistel (Silybum marianum), vars silymarin studeras för sin effekt på levercellerna. Kombinationen används traditionellt som stöd för lever- och gallfunktionen. Det finns inga studier som har utvärderat kombinationen hos människor, och varje misstanke om hepatit eller gallblåseproblem kräver läkarbedömning innan man använder växter.

Mag- och tarmbesvär

Vid dysenteri och andra tarmtillstånd förknippar den traditionella användningen arten med växter som har sammandragande och antimikrobiell verkan, som guava (Psidium guajava) eller granatäpple (Punica granatum). Kombinationen används traditionellt för att lindra diarré och kramper genom den samlade effekten av tanniner och andra bioaktiva föreningar i växterna. Blodig diarré, hög feber eller tecken på uttorkning kräver läkarvård, och kombinationen ersätter varken vätskeersättning eller den medicinska vården av infektionerna.

Inflammationer och smärta

Tack vare de antiinflammatoriska egenskaper som observerats i laboratoriet kan Harungana madagascariensis kombineras med djävulsklo (Harpagophytum procumbens) eller gurkmeja (Curcuma longa) i beredningar som traditionellt används för att lindra smärta och inflammation i leder, muskler och hud. Kurkumin från gurkmeja och harpagosider från djävulsklo har egna verkningsmekanismer som studeras. Kombinationen av dessa växter med H. madagascariensis har dock inte utvärderats i kliniska prövningar, och den som använder blodförtunnande läkemedel behöver professionell vägledning innan växterna kombineras.

Recept och användningsprotokoll#

Traditionellt avkok på barken

Ingredienser: en liten mängd torkad bark av Harungana madagascariensis och vatten.

Beredning: Koka barken i vatten i 15 till 20 minuter och sila innan du dricker. Avkoket används traditionellt som stöd för lever- och gallfunktionen och vid matsmältningsbesvär. Traditionen använder det också vid gulsot och hepatit, tillstånd som alltid kräver medicinsk utredning. Eftersom barken innehåller laxerande antranoider och en säker dos inte har fastställts, bör du rådfråga vårdpersonal före användning och inte använda avkoket i mer än 1 till 2 veckor i följd.

Traditionell infusion på bladen

Ingredienser: en liten mängd torkade blad av Harungana madagascariensis och kokande vatten.

Beredning: Häll det kokande vattnet över bladen, låt dra i 10 minuter och sila. Infusionen används traditionellt för att lindra symtom på dysenteri, diarré och andra mag- och tarmbesvär, utifrån de antimikrobiella och sammandragande egenskaper som tillskrivs bladen. Traditionen använder också infusionen för att lugna matsmältningskanalen. Eftersom en säker användningsfrekvens inte har fastställts, bör du rådfråga vårdpersonal före användning och begränsa användningen till högst 1 till 2 veckor i följd.

Traditionell kallmacerering av roten

Ingredienser: en liten mängd torkad rot av Harungana madagascariensis och kallt vatten.

Beredning: Låt roten ligga i blöt i kallt vatten i 8 till 12 timmar, gärna över natten, och sila innan du dricker. Beredningen förekommer i den traditionella användningen i samband med anemi, eftersom folktron tillskriver roten föreningar som skulle bidra till bildningen av röda blodkroppar, en föreställning som inte har bekräftats av vetenskapliga studier. Eftersom anemi har många olika orsaker och måste diagnostiseras, bör du rådfråga vårdpersonal före användning och inte låta beredningen ersätta den medicinska vård som ordinerats.

Traditionell tinktur på bark eller blad

Ingredienser: 1 del torkad bark eller torkade blad av Harungana madagascariensis till 5 delar 70-procentig alkohol.

Beredning: Blanda den torkade växten med alkoholen i en mörk glasflaska och låt den dra i 2 till 4 veckor under daglig omskakning, innan du silar och förvarar tinkturen i en mörk flaska. Tinkturen är ett koncentrerat sätt att extrahera de aktiva föreningarna och förekommer i den traditionella användningen vid olika infektioner och inflammationer. Eftersom den är mer koncentrerad än te måste mängden som intas bestämmas från fall till fall, så rådfråga vårdpersonal och undvik användning i mer än 1 till 2 veckor i följd.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier#

Klinisk fytoterapi

Inom klinisk fytoterapi förekommer Harungana madagascariensis i form av standardiserade extrakt, kapslar eller tinkturer, framför allt vid matsmältningsbesvär. I mindre utsträckning används den också vid lever-, inflammations- och infektionsrelaterade besvär, alltid med utgångspunkt i traditionell användning och experimentella data. Doseringen anpassas vanligen efter koncentrationen av aktiva substanser och den enskilda patientens tillstånd. Modern fytoterapi strävar efter att förena traditionell kunskap med tillgänglig vetenskaplig evidens, som för denna art fortfarande i huvudsak är preklinisk.

Traditionell afrikansk medicin

Arten har en central plats i traditionell afrikansk medicin, där traditionella helare och lokalsamhällen använder den mot ett brett spektrum av åkommor, från mag- och tarmproblem och feber till hudsjukdomar och infektioner. På grund av denna bredd ses den i dessa kulturer som ett mångsidigt medel. Beredningsmetoderna sträcker sig från avkok och infusioner till grötomslag och kallmacereringar och speglar den djupa etnobotaniska kunskapen i dessa samhällen. Det är den muntliga traditionen, tillsammans med kontinuerlig praktik, som håller bruket levande från generation till generation.

Kontraindikationer och biverkningar#

Allmänna kontraindikationer

Harungana madagascariensis innehåller antranoider (harunganin) med laxerande effekt och är därför kontraindicerad vid graviditet, under amning, hos barn och vid tarmobstruktion. Växten ska inte heller användas i mer än 1 till 2 veckor i följd, eftersom långvarig användning av antranoida laxermedel kan leda till förlust av elektrolyter. Odiagnostiserad buksmärta är också ett skäl att undvika växten tills en läkare har bedömt tillståndet. Bristen på säkerhetsstudier hos gravida och ammande förstärker restriktionen, för att skydda fostret och barnet. Personer med känd överkänslighet mot växter i familjen Hypericaceae eller mot någon av artens beståndsdelar bör avstå från användning. Den som har en befintlig lever- eller njursjukdom behöver rådfråga vårdpersonal före varje beredning, på grund av den möjliga påverkan på dessa organ.

Ljuskänslighet

Eftersom Harungana madagascariensis tillhör familjen Hypericaceae, samma familj som äkta johannesört (Hypericum perforatum), kan den orsaka ljuskänslighet (fotosensibilitet), det vill säga överdrivna hudreaktioner på solljus, som rodnad, sveda och fläckar. Under användningen måste man undvika intensiv solexponering, även solarium, och vara extra försiktig hos personer med ljus hy eller som redan tar fotosensibiliserande läkemedel. Det bästa är att sluta använda växten vid varje hudreaktion och söka råd hos vårdpersonal.

Läkemedelsinteraktioner

Växten kan interagera med läkemedel, särskilt sådana som bryts ned i levern, eftersom mångfalden av fytokemiska ämnen gör det möjligt att den påverkar läkemedlens effekt eller toxicitet. Personer som använder blodförtunnande läkemedel, blodsockersänkande läkemedel och andra diabetesläkemedel, blodtryckssänkande eller immunhämmande läkemedel bör söka medicinsk rådgivning innan de använder arten. Detsamma gäller den som tar urindrivande läkemedel eller hjärtläkemedel, eftersom den kaliumförlust som förknippas med antranoida laxermedel kan förvärra biverkningarna av dessa läkemedel.

Kuriosa#

På engelska kallas Harungana madagascariensis dragon’s blood tree på grund av den orange till rödaktiga sav som rinner fram när barken skärs. Kännetecknet gör arten lätt att identifiera i fält och har lett till att saven traditionellt används som färgämne och i ritualer. Det engelska namnet ska inte förväxlas med drakblod (sangre de drago), som är känt i Brasilien och utgörs av latexen från Croton lechleri och andra Croton-arter, och inte heller med kådan från träd i släktet Dracaena, växter utan nära släktskap med H. madagascariensis.

Själva släktnamnet kommer från harongana, växtens madagaskiska namn. Arten är också känd som en pionjärart som kan kolonisera störda områden, vilket gör den ekologiskt intressant i projekt för skogsrestaurering. Frukterna är inte ätliga för människor, men de föder fåglar och andra djur som sprider fröna och bidrar till att bevara den lokala biologiska mångfalden. Denna motståndskraft och anpassningsförmåga gör arten relevant både för ekologin och för den medicinska forskningen.

Vanliga frågor#