Prunus spinosa (Slån): egenskaper och användning

Slån (Prunus spinosa L.) är en tornig buske i familjen rosväxter (Rosaceae) som beskrevs av Carl Linnaeus 1753. Arten är inhemsk i Europa, Västasien och delar av Nordafrika och har naturaliserats i andra delar av världen. Växten bildar täta, torniga grenar, slår ut med vita blommor innan bladen kommer på våren och bär små, klotrunda stenfrukter i mörkblått till svart, så kallade slånbär.

Slånen har en lång historia i det europeiska köket och i folkmedicinen, som uppskattar fruktens sammandragande verkan och beskriver blommorna som ett milt laxermedel och urindrivande medel, en användning som aldrig har prövats i kliniska studier. De mogna bären används till likörer, gelé och sylt, medan blommor och blad förekommer i huskurer från folktraditionen. Nyare forskning undersöker den fytokemiska sammansättningen hos Prunus spinosa, som är rik på antocyaniner, flavonoider och fenolsyror, och beskriver antioxidativa och antiinflammatoriska aktiviteter som främst har observerats i laboratoriestudier. Den här artikeln samlar växtens taxonomi, historiska användning, forskningsdata och säkerhetsaspekter, med särskilt fokus på kärnorna, som innehåller amygdalin.

Folkliga och internationella namn#

De portugisiska namnen kommer från språkbruket i Portugal, eftersom arten inte ingår i Brasiliens flora, och den bokstavliga översättningen av blackthorn till espinheiro-preto motsvarar inget etablerat folkligt namn och används därför inte här.

• Svenska: slån, slånbuske; frukten kallas slånbär.
• Engelska: blackthorn, sloe.
• Franska: épine noire, prunellier.
• Italienska: prugnolo, pruno selvatico.
• Portugisiska: abrunheiro, abrunheiro-bravo, ameixeira-brava, ameixieira-brava, brunheiro, cagoeiceiro-bravo; frukten kallas abrunho.
• Spanska: ciruelo silvestre, endrino.
• Tyska: Schlehdorn, Schwarzdorn.

Botaniska synonymer#

Prunus spinosa har samlat på sig en lång lista med botaniska synonymer, vilket speglar artens vida utbredning och de morfologiska variationer som med tiden har lett till olika klassificeringar. Det namn som accepteras i dag är Prunus spinosa L., så som Carl Linnaeus fastställde det och som World Flora Online bekräftar, men andra namn förekommer fortfarande i facklitteraturen och finns samlade i listan nedan.

• Druparia spinosa Clairv.
• Prunus acacia Crantz
• Prunus acacia Crantz ex Poir.
• Prunus acacia-germanica Crantz
• Prunus amygdaliformis Pau
• Prunus communis Bab.
• Prunus communis prol. depressa Clavaud
• Prunus communis prol. erythrocalyx Clavaud
• Prunus communis prol. latiflora Clavaud
• Prunus communis prol. oxypyrena Clavaud
• Prunus communis prol. pubescens Clavaud
• Prunus communis prol. subinermis Clavaud
• Prunus communis subsp. spinosa (L.) Syme
• Prunus communis subvar. cinerea Clavaud
• Prunus communis subvar. ellipsoides Clavaud
• Prunus communis subvar. stenopetala (Ducommun) Clavaud
• Prunus communis unranked coronata Clavaud
• Prunus communis unranked depressa Clavaud
• Prunus communis unranked erythrocalyx Clavaud
• Prunus communis unranked foecundissima Clavaud
• Prunus communis unranked latiflora Clavaud
• Prunus communis unranked lucida Clavaud
• Prunus communis unranked oxypyrena Clavaud
• Prunus communis unranked pubescens Clavaud
• Prunus communis unranked rubella Clavaud
• Prunus communis unranked subinermis Clavaud
• Prunus communis var. spinosa (L.) Hook. & Arn.
• Prunus curdica Fenzl ex Fritsch
• Prunus densa Martrin-Donos
• Prunus densiflora Jord. & Fourr.
• Prunus domestica var. spinosa (L.) Kuntze
• Prunus ericiflora A.Sav.
• Prunus erythrocalyx var. rubella Clavaud
• Prunus glomerata A.Sav.
• Prunus insititia var. brachypoda Borbás
• Prunus insititia var. spinosa (L.) Weston
• Prunus kurdica Fenzl ex Fritsch
• Prunus moldavica Kotov
• Prunus ovata (Ser.) A.W.Hill
• Prunus podolica Andrz.
• Prunus polymorpha unranked spinosa (L.) Griess.
• Prunus pubescens unranked acuminata Clavaud
• Prunus spinosa f. acuminata (Clavaud) Domin
• Prunus spinosa f. arborescens (Dierb.) Domin
• Prunus spinosa f. brachypoda (Borbás) Soó
• Prunus spinosa f. cinerea (Clavaud) Domin
• Prunus spinosa f. coaetanea (Wimm. & Grab.) P.D.Sell
• Prunus spinosa f. densiflora P.D.Sell
• Prunus spinosa f. erythrocalyx (Clavaud) Domin
• Prunus spinosa f. genuina (Ducommun) Domin
• Prunus spinosa f. genuina Posp.
• Prunus spinosa f. globosodrupacea Bregadze
• Prunus spinosa f. kefaliana Pacz.
• Prunus spinosa f. major Posp.
• Prunus spinosa f. marginata Wiefel
• Prunus spinosa f. maritima Corill., Figureau & Godeau
• Prunus spinosa f. microcarpa (Wallr.) Buia
• Prunus spinosa f. microsphaera Domin
• Prunus spinosa f. ovalidrupacea Bregadze
• Prunus spinosa f. ovata Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa f. oxypyrena (Clavaud) Domin
• Prunus spinosa f. parvifolia Novák
• Prunus spinosa f. plano-subgloboso-drupacea Bregadze
• Prunus spinosa f. plena (Weston) C.K.Schneid.
• Prunus spinosa f. prorepens Domin
• Prunus spinosa f. puberula Medw.
• Prunus spinosa f. purpurea (André) C.K.Schneid.
• Prunus spinosa f. rosea Kawecki
• Prunus spinosa f. rubella (Clavaud) Domin
• Prunus spinosa f. rupestris Wiefel
• Prunus spinosa f. semiglabra Domin
• Prunus spinosa f. serotina Wiefel
• Prunus spinosa f. sessiliflora Beck
• Prunus spinosa f. stenopetala (Ducommun) Domin
• Prunus spinosa f. subdasyphylla Nyár.
• Prunus spinosa f. subepruinosa Domin
• Prunus spinosa f. tardeflorens (Bertsch) H.Scholz & I.Scholz
• Prunus spinosa f. varbossania K.Malý
• Prunus spinosa f. variegata Zabel ex C.K.Schneid.
• Prunus spinosa f. vulgaris Wiefel
• Prunus spinosa lus. purpurea (André) Asch. & Graebn.
• Prunus spinosa prol. amelanchierflora (Paill.) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. dasyphylla (Schur) Asch. & Graebn.
• Prunus spinosa prol. densa (Martrin-Donos) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. depressa (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. ericiflora (A.Sav.) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. fastigiata (Paill.) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. foecundissima (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. lamottei (A.Sav.) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. latiflora (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. lucens (A.Sav.) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. lucida (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. microstigma (Paill.) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. ovata (Ser.) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. parviflora (Paill.) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. pubescens (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. subcylindrica (A.Sav.) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. subinermis (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa prol. typica Asch. & Graebn.
• Prunus spinosa prol. vulgatus Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa subf. macrocarpa Petković
• Prunus spinosa subsp. cerasina Hrabětová
• Prunus spinosa subsp. coaetanea (Wimm. & Grab.) R.Knapp
• Prunus spinosa subsp. cyclopetala (Borbás) Jáv.
• Prunus spinosa subsp. dasyphylla (Schur) Domin
• Prunus spinosa subsp. euspinosa Domin
• Prunus spinosa subsp. fechtneri Domin
• Prunus spinosa subsp. insititioides (Ficalho & Cout.) Franco
• Prunus spinosa subsp. megalocarpa Domin
• Prunus spinosa subsp. moravica Domin
• Prunus spinosa subsp. ovoideoglobosa Domin
• Prunus spinosa subsp. rapaicsii Pénzes
• Prunus spinosa subsp. szabadosii Pénzes
• Prunus spinosa subvar. alba Domin
• Prunus spinosa subvar. coronata (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa subvar. euvirgata Domin
• Prunus spinosa subvar. genuina (Ducommun) Asch. & Graebn.
• Prunus spinosa subvar. lucens (A.Sav.) Domin
• Prunus spinosa subvar. major (Posp.) Asch. & Graebn.
• Prunus spinosa subvar. moldavica (Kotov) Vitk.
• Prunus spinosa subvar. platypetala Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa subvar. platyphylla (Gand.) Asch. & Graebn.
• Prunus spinosa subvar. sessiliflora (Beck) Asch. & Graebn.
• Prunus spinosa subvar. stenopetala (Ducommun) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa subvar. stepposa (Kotov) Vitk.
• Prunus spinosa subvar. wallrothii Domin
• Prunus spinosa unranked arborescens Dierb.
• Prunus spinosa unranked chlorocarpa K.Koch
• Prunus spinosa unranked florepleno K.Koch
• Prunus spinosa unranked florerubro M.Vilm. & Bois
• Prunus spinosa unranked frutescens Dierb.
• Prunus spinosa unranked genuina Ducommun
• Prunus spinosa var. acropyrena Domin
• Prunus spinosa var. amphitricha Domin
• Prunus spinosa var. amygdaliformis (Pau) Willk.
• Prunus spinosa var. angustifolia Wimm. & Grab.
• Prunus spinosa var. atricha Domin
• Prunus spinosa var. balearica Willk.
• Prunus spinosa var. brachypetala Domin
• Prunus spinosa var. brachypoda (Borbás) Borbás
• Prunus spinosa var. chlorocarpa (K.Koch) Domin
• Prunus spinosa var. cinerea (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa var. cinereo-ovata Pénzes
• Prunus spinosa var. clavaudii Domin
• Prunus spinosa var. coaetanea Wimm. & Grab.
• Prunus spinosa var. coronata (Clavaud) Browicz & Ziel.
• Prunus spinosa var. dasyphylla Schur
• Prunus spinosa var. densa (Martrin-Donos) Domin
• Prunus spinosa var. depressa (Clavaud) Domin
• Prunus spinosa var. dostalii Domin
• Prunus spinosa var. dulcescens Domin
• Prunus spinosa var. dulcescens H.L.Werneck
• Prunus spinosa var. ellipsocarpa Domin
• Prunus spinosa var. ellipsoides (Clavaud) Domin
• Prunus spinosa var. ericiflora (A.Sav.) Domin
• Prunus spinosa var. eriophora Hausskn.
• Prunus spinosa var. erythrocalyx (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa var. florepleno G.Kirchn.
• Prunus spinosa var. foecundissima (Clavaud) Domin
• Prunus spinosa var. genuina Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa var. heterochroa Domin
• Prunus spinosa var. hypotricha Domin
• Prunus spinosa var. inermis Godr. ex Hegi
• Prunus spinosa var. inermis Tinant
• Prunus spinosa var. insititioides Ficalho & Cout.
• Prunus spinosa var. kefaliana (Pacz.) Domin
• Prunus spinosa var. lamottei (A.Sav.) Domin
• Prunus spinosa var. latiflora (Clavaud) Domin
• Prunus spinosa var. leucocarpa Bechst. ex Domin
• Prunus spinosa var. lombensis Nyár.
• Prunus spinosa var. longifolia D.Gut.
• Prunus spinosa var. major (Posp.) Domin
• Prunus spinosa var. microcarpa Wallr.
• Prunus spinosa var. nitidula Domin
• Prunus spinosa var. ovaliputaminata Bregadze
• Prunus spinosa var. ovata Ser.
• Prunus spinosa var. oxypirena (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa var. oxypyrena (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa var. parviflora (Paill.) Domin
• Prunus spinosa var. parvifolia (Novák) Domin
• Prunus spinosa var. plena Weston
• Prunus spinosa var. praecox Wimm. & Grab.
• Prunus spinosa var. pubescens (A.Sav.) Domin
• Prunus spinosa var. pubescens Ficalho & Cout.
• Prunus spinosa var. purpurea André
• Prunus spinosa var. rhamnoides Buchenau
• Prunus spinosa var. rhamnoides Murr
• Prunus spinosa var. rosea (Kawecki) Browicz & Ziel.
• Prunus spinosa var. rubella (Clavaud) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa var. rugosa Domin
• Prunus spinosa var. serotina Weihe ex Lej. & Courtois
• Prunus spinosa var. sessiliflora (Beck) Domin
• Prunus spinosa var. simulans H.L.Werneck
• Prunus spinosa var. simulans Murr
• Prunus spinosa var. stenopetala Ducommun
• Prunus spinosa var. sterilis Lavallée
• Prunus spinosa var. subcinera Cout.
• Prunus spinosa var. subcinerea Cout.
• Prunus spinosa var. subcylindrica (A.Sav.) Domin
• Prunus spinosa var. subglobosoputaminata Bregadze
• Prunus spinosa var. subinermis Moris
• Prunus spinosa var. thessala Hausskn.
• Prunus spinosa var. typica C.K.Schneid.
• Prunus spinosa var. variegata (Zabel ex C.K.Schneid.) Domin
• Prunus spinosa var. variegata Zabel
• Prunus spinosa var. virgata (Martrin-Donos) Rouy & E.G.Camus
• Prunus spinosa var. vulgaris Ser.
• Prunus spinosa var. xanthocarpa Domin
• Prunus stenopetala (Ducommun) Manceau
• Prunus stepposa Kotov
• Prunus subvillosa Debeaux
• Prunus vinariensis Hausskn. ex C.K.Schneid.
• Prunus virgata Martrin-Donos
• Prunus vulgatior var. stenopetala Clavaud

Bland synonymerna finns historiska kombinationer som Prunus domestica var. spinosa och Prunus insititia var. spinosa, där slånen räknades som en varietet av odlade plommonträd. I dag erkänns den som en egen art och ska inte förväxlas med plommonträd (Prunus domestica), persikoträd (Prunus persica), Prunus africana eller glanshägg (Prunus serotina), växter i samma släkte som är egna arter med andra använda delar och andra forskningsdata.

Botanisk familj: Rosaceae#

Rosväxterna (Rosaceae) är en av de största och viktigaste familjerna bland blomväxterna, med omkring 100 släkten och över 4800 arter spridda över världen. Familjen utmärker sig genom stor morfologisk mångfald och ett stort antal växter med ekonomiskt värde som livsmedel och prydnadsväxter, till exempel rosor, äpplen, päron, jordgubbar, körsbär och plommon. Slånen delar familjens typiska drag, som blommor med fem kronblad och många ståndare samt frukter av stenfruktstyp.

Rosväxterna bildar ett brett spektrum av bioaktiva ämnen, bland annat polyfenoler, flavonoider, garvämnen och organiska syror, som studeras som grund för de antioxidativa, antiinflammatoriska och antimikrobiella aktiviteter som har beskrivits hos flera arter i familjen. Därför väcker familjen ett fortsatt intresse inom farmakologisk forskning och i utvecklingen av växtbaserade läkemedel, även om resultaten varierar mycket mellan olika arter.

Använda delar för te och beredningar#

I europeisk tradition är blommorna, som inom farmakognosin betecknas Pruni spinosae flos, och frukterna de delar som har den mest etablerade användningen, medan bladen bara förekommer i folkliga huskurer.

• Blad: används i folkmedicinen i infusioner och munsköljningar, med försiktighet på grund av innehållet av cyanogena glykosider.
• Blommor: används torkade i infusioner med traditionell användning som milt laxermedel och urindrivande medel.
• Frukter (slånbär): äts mogna i gelé, sylt och likörer och är kända för sin starkt sträva smak när de är råa.

Fröna, som skyddas inne i fruktens kärna, ingår inte i listan och ska inte användas på något sätt, eftersom de innehåller höga halter av amygdalin, en cyanogen glykosid.

Etnobotanisk och traditionell användning#

Slånen samlar praktiska, kulinariska och medicinska användningar som har vuxit fram under århundraden på den europeiska landsbygden. De medicinska användningarna nedan är uppteckningar från folktraditionen och har inte bekräftats i kliniska studier, så de fungerar som historisk dokumentation och inte som en rekommendation om behandling.

• Folklig användning kopplad till reglering av blodet, utan vetenskapligt stöd
• Folklig användning vid diabetes och fetma, utan vetenskapligt stöd
• Folklig användning vid hudbesvär
• Folklig användning vid inflammationer, sköldkörtelbesvär och tillstånd som förr kallades hysteri
• Folklig användning vid klimakteriebesvär
• Folklig lindring av besvär från urinblåsa, njurar och mage
• Hemgjorda inläggningar och likörer av frukterna
• Hushållsbränsle i form av ved
• Käppar och redskap tillverkade av virket
• Levande häckar som håller boskapen på plats, bildade av de täta och torniga grenarna
• Milt laxermedel, med traditionell användning för blommorna och folklig användning för bladen
• Munskölj av vätskan från kokta blad
• Slemlösande medel och hårvatten, en användning som tillskrivs det forntida Persien

Terapeutiska egenskaper#

De egenskaper som tillskrivs Prunus spinosa kommer från två olika källor: den traditionella europeiska användningen, som inte har prövats i kliniska studier, och laboratoriestudier med extrakt av frukter och blommor, vars resultat ännu inte har bekräftats hos människor. Växtens varierade fytokemiska sammansättning förklarar forskningsintresset, men ingen av de aktiviteter som beskrivs nedan ersätter medicinsk rådgivning eller konventionell behandling.

• Adstringerande (traditionell användning kopplad till fruktens garvämnen): den höga halten garvämnen i slånbären förklarar den traditionella användningen vid diarré och vid inflammationer i mun och svalg.
• Antiinflammatorisk (effekt observerad i laboratoriet och i humana immunceller ex vivo): polyfenolanrikade fruktextrakt minskade inflammationsmarkörer i isolerade humana immunceller, och blomextrakt hämmade proinflammatoriska enzymer i in vitro-tester.
• Antikoagulerande (aktivitet observerad in vitro, utan kliniska data): en studie från 2023 visade att blomextrakt rika på flavonoler och procyanidiner av A-typ hämmar trombin direkt i laboratoriet utan att påverka trombocytaggregationen, ett resultat som inte medger några slutsatser om kardiovaskulär användning hos människor.
• Antimikrobiell (aktivitet observerad in vitro): extrakt av vilda frukter insamlade i Italien visade aktivitet mot grampositiva och gramnegativa bakterier i laboratoriet, ett preliminärt fynd som ännu saknar klinisk tillämpning.
• Antioxidativ (observerad i laboratoriestudier och experimentella studier): flavonoider, antocyaniner och fenolsyror i frukter och blommor neutraliserar fria radikaler i in vitro-tester, och en studie med frukten registrerade även skydd mot oxidativ stress i en in vivo-modell.
• Urindrivande och laxerande (traditionell användning av blommorna, utan klinisk studie): den europeiska traditionen använder blommorna för att stimulera tarmtömningen och öka urinproduktionen, en roll som aldrig har utvärderats i kontrollerade studier.
• Övrig folkmedicinsk användning (traditionell användning, utan vetenskapligt stöd): blommorna förekommer i huskurer vid förkylning, andningsbesvär, hosta, vätskeansamling, utmattning och besvär från mage, njurar och urinblåsa, medan infusioner av bladen nämns vid halsinfektioner som halsfluss och laryngit.

Fytokemisk profil#

Den fytokemiska sammansättningen hos Prunus spinosa är mångsidig och fördelar sig ojämnt mellan frukter, blommor, blad och frön, vilket hjälper till att förklara varför vissa delar används som livsmedel medan andra kräver försiktighet.

• Antocyaniner: främst cyanidin-3-rutinosid, peonidin-3-rutinosid och cyanidin-3-glukosid, pigment som ger frukterna deras mörka färg och som visar antioxidativ aktivitet i laboratorietester.
• Cyanogena glykosider: finns i frön, blad och blommor, framför allt amygdalin, som kan frigöra cyanid i kroppen och ligger bakom giftigheten hos vissa delar av växten.
• Fenolsyror: framför allt hydroxikanelsyror, som bidrar till den antioxidativa kapacitet som har uppmätts i extrakten.
• Flavan-3-oler: en undergrupp av flavonoider som studeras för sin antioxidativa aktivitet.
• Flavonoider: bland annat kvercetin och kaempferol, som undersöks för sina antioxidativa och antiinflammatoriska aktiviteter.
• Garvämnen: ger de råa frukterna deras markant sträva smak och ligger bakom den traditionella användningen vid diarré och inflammationer i munnen.
• Kumariner: ämnen med varierande biologiska aktiviteter som beskrivits i experimentella studier, bland annat effekter på blodets koagulation och på inflammation.
• Organiska syror: bidrar till fruktens syrliga smak och till att gelé och kompott håller sig väl.
• Pektin: lösliga fibrer i frukten som ger gelén dess konsistens och som studeras för sin roll i matsmältningen.
• Proantocyanidiner: polymerer av flavonoider, bland annat procyanidiner av A-typ i blommorna, med antioxidativ aktivitet observerad in vitro.
• Vitaminer: främst C-vitamin i frukterna.

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)#

Varje del av Prunus spinosa kräver sin egen beredning, beroende på vad den ska användas till. Eftersom frön, blad och färska blommor innehåller cyanogena glykosider kräver beredningen extra försiktighet: kärnorna får aldrig krossas, tuggas eller tillsättas i likörer och hemgjorda recept, och doser för invärtes bruk måste bestämmas tillsammans med vårdpersonal.

• Avkok: används för att extrahera ämnen ur hårdare delar som bark och kvistar, till te eller bad enligt folklig användning.
• Extrakt: flytande eller torra extrakt av frukter, blommor eller blad koncentrerar de aktiva ämnena och förekommer i växtbaserade beredningar och i laboratoriestudier.
• Gelé och likörer: de mogna bären används till gelé, kompott och likörer som sloe gin, och av säkerhetsskäl ska bara fruktköttet användas, med kärnorna borttagna hela och kasserade utan att krossas.
• Infusioner: görs på torkade blommor eller, enligt folklig användning, på torkade blad, för invärtes bruk med traditionell användning som laxermedel, urindrivande medel och vid förkylning, eller för utvärtes bruk som munskölj och kompress.
• Omslag och kompresser: görs av blad eller blommor för lokal applicering, med traditionell användning vid hudinflammationer och smärta.
• Tinkturer: alkoholbaserade extrakt av växtens delar, där dosen bör bestämmas av vårdpersonal.

Synergi med andra växter#

Det finns inga kliniska studier av kombinationer mellan slån och andra växter, och sambanden nedan kommer från matlagning och från forskning om vilda frukter, inte från medicinska protokoll. Varje växt som nämns har egna kontraindikationer som bör gås igenom med vårdpersonal före samtidig användning.

• En (Juniperus communis): enbären smaksätter den gin som slånbären läggs i när man gör sloe gin, en traditionell kulinarisk kombination där endast fruktköttet utan kärnor ska användas vid hemmatillverkning.
• Hagtorn (Crataegus monogyna): studeras tillsammans med slån i nyare översikter om ätliga vilda frukter som ingredienser i funktionella livsmedel, utan forskning om kombinationen av de två växterna i medicinskt syfte.

Recept och användningsprotokoll#

Recepten nedan återger traditionella och kulinariska beredningar utan löfte om resultat. Eftersom slånen har giftiga delar anges ingen numerisk dos för beredningar för invärtes bruk: mängd och varaktighet ska bestämmas tillsammans med vårdpersonal, och kärnorna ingår aldrig i beredningen.

Traditionell infusion av slånblommor

Den här infusionen används traditionellt i Europa som ett milt laxermedel och urindrivande medel, en användning som aldrig har utvärderats i kliniska studier och som inte gäller gravida, ammande eller barn.

• Använd endast torkade blommor, plockade från säkert identifierade växter som inte har besprutats.
• Lägg en liten mängd blommor i en kopp och häll över nykokt vatten.
• Täck över, låt dra i några minuter och sila innan du dricker.
• Rådfråga vårdpersonal om mängden blommor, hur ofta och hur länge infusionen ska användas.

Hemgjord gelé av urkärnade slånbär

Slånbärsgelé är en traditionell kulinarisk beredning som tar tillvara syrligheten och det naturliga pektinet i mogna bär, utan något medicinskt syfte.

• Skölj de mogna bären, dela dem på mitten och ta bort kärnorna hela, utan att krossa, mala eller tugga dem.
• Koka fruktköttet i lite vatten på svag värme tills det mjuknar och passera det genom en sil för att kontrollera att inga kärnfragment finns kvar.
• Sätt tillbaka fruktköttet på värmen med socker efter smak och rör tills det når geléstadiet.
• Förvara gelén i steriliserade glasburkar och ställ den i kylskåpet efter öppning.

Sammandragande gurgelvatten av torkade slånbär

Det här gurgelvattnet används traditionellt för att ta tillvara garvämnenas sammandragande verkan vid lätta inflammationer i mun och svalg och är endast avsett för utvärtes bruk, utan att sväljas.

• Använd torkade slånbär som redan är urkärnade, utan några kärnfragment.
• Koka en liten mängd bär i vatten i några minuter, stäng av värmen och låt svalna till ljummet.
• Sila vätskan och använd den till gurgling eller munsköljning, och spotta ut den efteråt.
• Kontakta vårdpersonal om halsontet varar mer än några dagar eller åtföljs av feber.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier#

Slånen förekommer i några hälso- och kostpraktiker som är bra att känna till tillsammans med deras begränsningar, eftersom ingen av dem bygger på kliniska studier med växten.

• Funktionell kost: de mogna bären, rika på antocyaniner, polyfenoler och pektin, studeras inom livsmedelsvetenskapen som råvara för livsmedel och nutraceutiska produkter, utan att detta innebär något påstående om medicinsk effekt.
• Traditionell europeisk växtmedicin: blommorna, beskrivna som Pruni spinosae flos, ingår i infusioner med traditionell användning som milt laxermedel och urindrivande medel, alltid som komplement och enligt råd från fackperson.
• Traditionell munhygien: munskölj av bladen och sammandragande beredningar av frukterna hör till den folkliga repertoaren för mun och svalg, endast för utvärtes bruk.

Kontraindikationer och biverkningar#

Trots en lång användningshistoria kräver Prunus spinosa försiktighet, eftersom vissa delar innehåller potentiellt giftiga ämnen, framför allt cyanogena glykosider som kan frigöra vätecyanid (HCN) i kroppen. Blommor (Pruni spinosae flos) och frukter är de delar som används i europeisk tradition, där blommorna beskrivs som milt laxermedel och urindrivande medel och frukten som adstringerande, men dessa användningar har inte prövats i kliniska studier och klassas fortfarande som traditionell användning.

Giftighet hos fröna och andra delar

Fröna (kärnan) innehåller amygdalin, en cyanogen glykosid: krossa, tugga eller använd aldrig kärnor i likörer och hemgjorda recept.

• Frön (kärna): har hög halt av amygdalin och är växtens farligaste del, och ska därför kasseras hela och förvaras utom räckhåll för barn och husdjur.
• Färska blad och blommor: enligt växttoxikologiska källor innehåller även de cyanogena glykosider, och intag i stora mängder eller under lång tid anses osäkert.
• Mogna frukter: fruktköttet är den enda del som vanligen används som livsmedel, men den råa frukten är mycket sträv på grund av garvämnena.
• Tornar: stick kan lämna fragment under huden och orsaka ihållande lokal inflammation, infektion och, i fall som beskrivits i medicinsk litteratur, artrit orsakad av växttornar, situationer som kräver läkarvård.

Kontraindikationer

• Barn: förvara kärnor, blad och hemgjorda beredningar utom räckhåll för barn, som är mer sårbara för de cyanogena ämnena, och ge inte medicinska beredningar utan råd från barnläkare.
• Graviditet och amning: undvik medicinsk användning av slån under graviditet och amning, på grund av bristande säkerhetsdata och förekomsten av giftiga ämnen i delar av växten.
• Mag- och tarmbesvär: personer med gastrit eller känslig slemhinna i matsmältningskanalen bör undvika beredningar rika på garvämnen, som rå frukt och koncentrerade avkok.

Läkemedelsinteraktioner

• Blodförtunnande läkemedel: blomextrakt hämmade trombin i in vitro-studier, och även om kliniska data saknas bör den som använder warfarin eller andra antikoagulantia rådfråga läkare före all medicinsk användning av växten.
• Blodsockersänkande läkemedel: den folkliga användningen vid diabetes saknar belägg, och den som tar läkemedel för blodsockret bör tala med läkaren innan växten används, för att undvika oväntade svängningar.
• Järntillskott: den råa frukten är mycket sträv på grund av garvämnena, som kan minska upptaget av järn, och beredningar av slånbär bör därför hållas åtskilda från järntillskott.
• Urindrivande och laxerande läkemedel: blommornas traditionella användning som urindrivande och laxerande medel talar för att växten inte kombineras med sådana läkemedel, på grund av en teoretisk risk för överdriven förlust av vätska och elektrolyter.

Biverkningar

• Matsmältningsbesvär: garvämnena kan irritera slemhinnan i mage och tarm och ge smärta och försämring av tillstånd som gastrit.
• Tornskador: kontakt med grenarna kan ge sår som i vissa fall utvecklas till komplikationer som artrit orsakad av växttornar.
• Överdriven användning: stora mängder beredningar av blommorna kan ge mer avföring och urinproduktion än väntat, med risk för rubbad elektrolytbalans.

All medicinsk användning av Prunus spinosa bör vara måttlig och helst ske i samråd med vårdpersonal, som kan bedöma individuella risker, läkemedel som används och om beredningen verkligen behövs.

Kuriosa#

Carl Linnaeus beskrev Prunus spinosa 1753, och den långa lista med synonymer som har vuxit fram sedan dess visar hur artens varierande former har fått botaniker i flera generationer att föreslå dussintals olika klassificeringar. Några av dem räknade slånen som en varietet av odlat plommon, vilket hjälper till att förklara portugisiska folkliga namn som ameixeira-brava och ameixa-brava (vildplommon), även om de två växterna i dag erkänns som skilda arter.

Ett kännetecken för slånen är den tidiga blomningen, eftersom de vita blommorna slår ut på kala grenar tidigt på våren och lövverket kommer först efteråt. På den europeiska landsbygden gjorde de täta, torniga grenarna växten till ett klassiskt val för levande häckar som kunde hålla boskapen på plats, medan virket användes till käppar, redskap och ved.

Slånbären är så sträva som råa att traditionen främst har använt dem i likörer, gelé och inläggningar, bland annat sloe gin, en dryck där bären får dra i gin. Uppteckningar som tillskrivs det forntida Persien nämner också slån som slemlösande medel och hårvatten, ett tecken på att intresset för växten för länge sedan sträckte sig bortom Europa.

Vanliga frågor#