Humulus lupulus (Humle): egenskaper och användning

Humle (Humulus lupulus L.) är en flerårig klätterväxt i familjen Cannabaceae, ursprunglig i Europa, Västasien och Nordamerika, och den har i århundraden uppskattats både för sin traditionella medicinska användning och för den centrala roll den spelar i ölbryggningen. Honblommorna, samlade i kottar, är den mest använda delen av växten, eftersom de innehåller de ämnen som ger den karakteristiska beskan och aromen, liksom de föreningar som väcker intresse inom farmakologisk forskning.

Inom europeisk traditionell medicin användes humle framför allt vid sömnbesvär, oro och nervositet, och även som bittert matsmältningsmedel. Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) erkänner traditionell användning av kottarna för lindring av lätta symtom på psykisk stress och som hjälp att sova hos vuxna, medan den moderna forskningen ägnar sig åt växtens kemi, som är rik på bittersyror, prenylerade flavonoider och eteriska oljor. Eftersom den förenar en lång tradition, en särpräglad fytokemi och specifika säkerhetsaspekter är Humulus lupulus fortfarande föremål för fortlöpande forskning.

Folkliga och internationella namn#

• Svenska: humle.
• Danska: humle.
• Engelska: beer hops, common hops, European hops, hops.
• Franska: houblon.
• Italienska: luppolo.
• Japanska: ホップ, セイヨウカラハナソウ.
• Nederländska: hop.
• Norska: humle.
• Polska: chmiel.
• Portugisiska: lúpulo.
• Spanska: lúpulo.
• Tyska: Echter Hopfen, Hopfen.

Botaniska synonymer#

Humulus lupulus L., publicerat av Linné i Species Plantarum (1753), är det accepterade botaniska namnet. De erkända synonymerna för arten är följande:

• Humulus volubilis Salisb.
• Humulus vulgaris Gilib.
• Lupulus amarus Gilib.
• Lupulus communis Gaertn.
• Lupulus humulus Mill.
• Lupulus scandens Lam.
• Waldensia lupulina Lavy

Utöver dessa synonymer omfattar arten geografiska varieteter som inte ska förväxlas med likvärdiga namn: den japanska varieteten Humulus lupulus var. cordifolius (Miq.) Maxim. ex Franch. & Sav., ursprungligen beskriven som Humulus cordifolius Miq., och de amerikanska varieteterna var. lupuloides E.Small (som namnet Humulus americanus Nutt. motsvarar), var. neomexicanus A.Nelson & Cockerell och var. pubescens E.Small.

Botanisk familj: Cannabaceae#

Familjen Cannabaceae, i den avgränsning som gäller i dagens APG IV-system, omfattar blomväxter med olika växtsätt, från örter och klätterväxter till buskar och träd, och inkluderar släkten som Cannabis, Celtis, Trema och Humulus. Många av arterna har handflikiga eller flikiga blad, och humlen delar vindpollineringen med sina nära släktingar, samtidigt som den utmärker sig som en kraftig klätterväxt som kan bilda relevanta bioaktiva föreningar.

Familjen är känd för sin produktion av sekundära metaboliter som terpener och flavonoider, vilka ger arom och farmakologiskt intresse åt flera av arterna, och denna kemiska mångfald har varit föremål för omfattande vetenskaplig forskning under de senaste decennierna.

Använda delar för te och beredningar#

• Eterisk olja
• Honkottar (strobili eller honliga blomställningar)
• Lupulin (gulaktigt, hartsartat pulver som finns i kottarna)
• Unga blad (i vissa matrecept)

Etnobotanisk och traditionell användning#

• Aptitstimulerande och matsmältningsfrämjande, som traditionellt bittermedel
• Diarré och hosta av nervöst ursprung, i europeisk folkmedicin
• Huvudvärk, tandvärk och magont, i folkmedicinen
• Klimakteriebesvär och menstruationssmärtor, i folkmedicinen och fortfarande under utredning, med små studier och inkonsekventa resultat
• Nervös spänning och lätt psykisk stress, i traditionell användning
• Oro och nervositet, som milt lugnande medel i traditionell användning
• Sömnsvårigheter, traditionell användning erkänd av EMA hos vuxna
• Utvärtes bruk vid irritation och inflammation i huden, enligt traditionen

Terapeutiska egenskaper#

• Antibakteriell (bittersyrornas aktivitet observerad i laboratoriestudier)
• Antiinflammatorisk (aktivitet observerad i experimentella studier)
• Antioxidant (flavonoidernas aktivitet observerad i laboratoriestudier)
• Antiproliferativ (aktivitet observerad i laboratoriestudier, utan kliniskt belägg)
• Bittermedel (stimulerar aptit och matsmältning enligt traditionen)
• Blodsockersänkande (under utredning, utan kliniskt belägg)
• Febernedsättande (traditionell användning vid feber)
• Hjärtskyddande (under utredning, utan kliniskt belägg)
• Kramplösande (traditionell användning för att lindra kramper)
• Lugnande (mild lugnande verkan enligt traditionen)
• Muskelavslappnande (traditionell användning)
• Smärtstillande (traditionell användning för att lindra lätta smärtor)
• Sömngivande (traditionell användning som hjälp att sova, erkänd av EMA hos vuxna)
• Urindrivande (traditionell användning för ökad urinproduktion)

Fytokemisk profil#

• Bittersyror (adhumulon, humulon, kohumulon, kolupulon, lupulon)
• Eteriska oljor (farnesen, geraniol, humulen, karyofyllen, linalool, myrcen)
• Flavonoider (8-prenylnaringenin, epikatekin, isoxantohumol, katekin, kvercetin, morin, rutin, xantohumol)
• Fytoöstrogener (prenylflavanoner, särskilt 8-prenylnaringenin)
• Garvämnen
• Hartser

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)#

• Eterisk olja (för aromaterapi och utspädd utvärtes användning)
• Grötomslag (för utvärtes bruk)
• Kapslar (torrextrakt)
• Kudde med torkade kottar (inandning av doften)
• Macerat
• Te (infusion)
• Tinktur

Synergi med andra växter#

Vid nervös spänning och sömnsvårigheter

Inom den europeiska örttraditionen kombineras humle ofta med läkevänderot (Valeriana officinalis) och passionsblomma (Passiflora incarnata) i beredningar avsedda för nervositet och svårigheter att sova. Bland dessa kombinationer är det paret humle och läkevänderot som har en kontrollerad klinisk studie (Koetter och medarbetare, 2007), och det mest samstämmiga kliniska belägg som finns gäller denna kombination och inte humle ensam. Eftersom växternas lugnande effekter förstärker varandra bör kombinationen användas i samråd med sakkunnig, särskilt av den som redan tar läkemedel som orsakar dåsighet.

Vid matsmältningsbesvär

Kombinationen av humle med pepparmynta (Mentha × piperita) och citronmeliss (Melissa officinalis) används traditionellt vid dyspepsi, gasbildning och tarmkramper, eftersom humlens bitterämnen förknippas med stimulering av matsmältningen, medan de eteriska oljorna i pepparmynta och citronmeliss traditionellt räknas som väderspänningsdrivande och kramplösande.

För avkoppling på kvällen

Kamomill (Matricaria chamomilla) ingår i traditionella blandningar med humle avsedda för lätt nervös spänning och avkoppling före sänggåendet, i örtteer där kamomillblommornas milda smak också hjälper till att balansera kottarnas intensiva beska. Det rör sig om en traditionell användning, utan kliniska studier som har undersökt just denna kombination.

Recept och användningsprotokoll#

Humlete före sänggåendet

Ingredienser: 1 tesked torkade humlekottar och 200 ml kokande vatten.

Tillagning: Lägg kottarna i en kopp, häll på det kokande vattnet, täck över och låt dra i 5 till 10 minuter. Sila och drick teet ljummet, helst cirka 30 minuter innan du lägger dig, i enlighet med den traditionella användningen som hjälp att sova, eller under dagen vid nervös spänning. Traditionen rekommenderar att inte söta teet, så att dryckens beska karaktär bevaras. På grund av den lugnande effekten ska du inte köra bil eller använda maskiner efter att ha druckit teet.

Humletinktur

Ingredienser: 20 g torkade humlekottar och 100 ml 70-procentig spannmålssprit.

Tillagning: Lägg kottarna i en mörk glasflaska, täck dem med spriten, förslut väl och låt dra i 2 veckor på en sval och mörk plats, och skaka flaskan dagligen. Sila sedan och förvara tinkturen i en droppflaska. Tinkturen används traditionellt för avkoppling och vid nervös spänning, men det finns ingen belagd dos i droppar för denna användning, så mängden bör bestämmas tillsammans med vårdpersonal. Eftersom den innehåller alkohol ska tinkturen inte kombineras med lugnande medel och inte användas under graviditet eller amning, av barn eller av den som behöver undvika alkohol.

Humlekudde

Ingredienser: torkade humlekottar och en liten påse eller ett litet örngott av bomullstyg.

Tillagning: Fyll den lilla kudden med de torkade kottarna och lägg den nära huvudet vid sänggåendet. Enligt traditionen hjälper doften från kottarnas flyktiga oljor till att lugna sinnet och att somna, och detta är ett av de äldsta sätten att använda växten. Den som tidigare har reagerat allergiskt på humle ska inte använda kudden, och den måste förvaras utom räckhåll för hundar och andra husdjur.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier#

Aromaterapi

Eterisk humleolja används inom aromaterapi för de avslappnande egenskaper som traditionen tillskriver den, antingen genom inandning från en doftspridare eller genom utvärtes användning, alltid utspädd i vegetabilisk olja, i syfte att främja lugn och en mer rofylld sömn. Aromatiska beståndsdelar som myrcen och humulen undersöks med avseende på verkan på centrala nervsystemet, och oljan förekommer även i massage för att lindra muskelspänningar och ge allmänt välbefinnande. Eftersom den är koncentrerad ska den eteriska oljan varken förtäras eller appliceras outspädd på huden.

Klinisk fytoterapi

Inom klinisk fytoterapi ingår humle i beredningar som standardiserade extrakt och kapslar, oftast standardiserade på bittersyror och flavonoider, och den används som milt lugnande och ångestdämpande medel vid lätta sömnbesvär och nervös spänning, med traditionell användning erkänd av EMA för vuxna. Användning vid klimakteriebesvär är fortfarande under utredning, med små studier och inkonsekventa resultat, och växtens östrogena aktivitet kräver individuell bedömning. Dosering och administrationsform bör bestämmas av vårdpersonal, som tar hänsyn till varje persons behov och möjliga läkemedelsinteraktioner.

Homeopati

Inom homeopatin finns Humulus lupulus upptagen i materia medica som ett medel förknippat med sömnlöshet, nervositet och oro, särskilt när dessa åtföljs av sexuell upphetsning, samt svårigheter att somna, oroliga drömmar och irritabilitet. Det homeopatiska preparatet framställs av den färska växten enligt principerna om spädning och dynamisering, och valet av potens och frekvens beror på en helhetsbedömning gjord av en behörig utövare. Dessa indikationer tillhör den homeopatiska traditionen och har inte belagts i kliniska studier.

Kontraindikationer och biverkningar#

Humle har en traditionell registrering erkänd av EMA (monografi för traditionell användning av Lupuli flos) för lindring av lätta symtom på psykisk stress och som hjälp att sova, hos vuxna, och det mest samstämmiga kliniska belägget gäller kombinationen med läkevänderot, inte humle ensam. Trots denna bakgrund har växten en betydande lugnande effekt och östrogen aktivitet, vilket kräver de försiktighetsåtgärder som beskrivs nedan.

Kontraindikationer

• Allergi mot växten: den som tidigare har reagerat på humle med dermatit, nässelutslag eller luftvägssymtom ska inte använda någon beredning, inte ens humlekudden.
• Barn under 12 år: rekommenderas inte, på grund av bristande säkerhetsdata, i linje med EMA:s ståndpunkt.
• Depression: det finns traditionella råd om försiktighet vid depressiva tillstånd på grund av den lugnande effekten, och därför bör man tala med den som följer behandlingen före användning, även om det inte rör sig om en absolut kontraindikation.
• Graviditet och amning: användning bör undvikas, på grund av växtens hormonella aktivitet och avsaknaden av säkerhetsdata.
• Operation: användningen bör avbrytas minst 2 veckor före varje operation, på grund av en möjlig samverkan med anestesin.
• Östrogenkänsliga tillstånd: 8-prenylnaringenin är ett av de mest potenta fytoöstrogener man känner till, och därför bör humle undvikas vid bröstcancer, livmodercancer eller äggstockscancer, endometrios och myom, liksom av den som använder tamoxifen, hormonbehandling eller hormonella preventivmedel.

Biverkningar

• Allergiska reaktioner: kontaktdermatit och nässelutslag har beskrivits hos personer som hanterar färska kottar, ett tillstånd som kallas humleplockarsjuka, och pollen kan orsaka luftvägsallergi.
• Sömnighet och yrsel: dessa är de vanligaste effekterna, särskilt vid höga doser, och beror på den lugnande verkan; efter användning ska man inte köra bil eller använda maskiner.

Läkemedelsinteraktioner

• Alkohol och medel som dämpar centrala nervsystemet: kombinera inte med alkohol, bensodiazepiner, barbiturater, opioider eller sederande antihistaminer utan sakkunnig rådgivning, eftersom effekterna förstärker varandra.
• Andra lugnande växtbaserade medel: läkevänderot, passionsblomma och kava ska inte kombineras med humle utan sakkunnig rådgivning, eftersom de lugnande effekterna förstärker varandra.
• Diabetesläkemedel: den blodsockersänkande effekten är endast under utredning, och den som använder läkemedel mot diabetes bör kontrollera blodsockret och inte ändra medicineringen på egen hand.
• Hormoner och hormonmodulerande medel: tamoxifen, hormonbehandling och hormonella preventivmedel kan påverkas av växtens östrogena aktivitet.
• Läkemedel med smalt terapeutiskt fönster: xantohumol och humuloner modulerar CYP-enzymer i in vitro-data, med oviss klinisk betydelse, vilket motiverar försiktighet.

Öl är ingen medicinsk användningsform för humle: att dricka öl ger inte de effekter som beskrivs i denna artikel och tillför dessutom alkohol. Det finns också en viktig försiktighetsåtgärd i hemmet, eftersom humle är giftigt för hundar och kan framkalla malign hypertermi, som kan vara dödlig, även vid kontakt med rester från hemmabryggning av öl, och därför måste kottar, kuddar och bryggrester hållas borta från djur. Innan du påbörjar någon form av användning, särskilt vid graviditet, amning, befintlig sjukdom eller läkemedelsanvändning, bör du rådgöra med vårdpersonal.

Kuriosa#

Ursprung och tidig användning

Humlen är ursprunglig i Europa, Västasien och Nordamerika, och användningen går tillbaka till forntida folk. Arkeologiska fynd tyder på att germanska och slaviska folk odlade och nyttjade växten långt innan den blev populär i ölbryggningen, då den främst uppskattades för sin medicinska användning och som konserveringsmedel för livsmedel.

Humle i öl

Humlens mest kända koppling är till öl, och även om den användes sporadiskt i jästa drycker under århundraden började den utbredda användningen i ölbryggning under medeltiden, omkring 1000-talet, i Tyskland. Benediktinermunkarna var bland pionjärerna och upptäckte att växten inte bara gav en behaglig beska och arom utan också fungerade som ett naturligt konserveringsmedel som hämmade oönskade bakterier och förlängde dryckens hållbarhet. Denna nyhet förändrade ölproduktionen och är en av anledningarna till att humle blev en så viktig jordbruksgröda.

Humle och sömn

En av de mest märkliga traditionerna kring växten är humlekudden, gjord med torkade kottar och placerad vid huvudet vid sänggåendet. Man tror att de flyktiga oljor som frigörs från kottarna, särskilt metylbutenol, har en mild lugnande effekt, och sedvänjan speglar en erfarenhetsbaserad kunskap om humlens avslappnande karaktär som uppstod långt före någon laboratorieundersökning.

Humle och fytoöstrogener

Humle hör till naturens rikaste källor till fytoöstrogener, framför allt 8-prenylnaringenin (8-PN), som räknas som ett av de mest potenta fytoöstrogener man känner till sedan det identifierades i humle och öl 1999. Denna egenskap har väckt intresse inom forskningen om klimakteriebesvär, ett område som fortfarande är under utredning med små studier och inkonsekventa resultat, och det är samma egenskap som kräver försiktighet vid användning, så som beskrivs under kontraindikationerna. En gammal tradition tillskriver också humlen en dämpande verkan på sexualdriften, en föreställning som förekommer i populära texter och materia medica men som inte är fastställd som biverkning.

Humle, japansk humle och cannabis

Japansk humle (Humulus japonicus Siebold & Zucc.) är en annan art, ettårig och invasiv, utan användbart lupulin och med allergiframkallande pollen, och den passar varken till te eller öl och måste skiljas från Humulus lupulus. Trots att humlen tillhör samma familj som Cannabis sativa innehåller den varken THC eller cannabinoider och har ingen psykoaktiv effekt.

Vanliga frågor#