Levisticum officinale W.D.J. Koch / Libsticka är en flerårig ört i familjen flockblommiga växter (Apiaceae), känd både för sina medicinska användningsområden och för den plats den har i köket. Arten härstammar från Afghanistan och Iran men har odlats i Europa i århundraden, där man tar till vara blad, stjälkar, rötter och frön, och den har en framträdande plats i europeisk folkmedicin, delvis tack vare den intensiva smaken, som påminner om en blandning av selleri och persilja.
Växtens fytokemiska sammansättning omfattar kumariner, ftalider och eteriska oljor, ämnen som förknippas med de urindrivande, matsmältningsfrämjande och inflammationshämmande effekter som traditionen tillskriver den. Moderna studier, till stor del gjorda i laboratorium, har undersökt en del av dessa användningsområden, och bruket av örten går tillbaka till antika civilisationer som redan uppskattade den både som föda och i omsorgen om hälsan.
Folkliga och internationella namn
- Svenska: libsticka, maggiört.
- Engelska: garden lovage, lovage, love parsley, Maggi plant, sea parsley.
- Franska: ache des montagnes, herbe à Maggi, livèche.
- Italienska: levistico, sedano di monte.
- Portugisiska: aipo-do-monte, erva-maggi, levístico, salsa-brava (BR).
- Spanska: apio de monte, hierba Maggi, levístico.
- Tyska: Liebstöckel, Maggikraut.
Botaniska synonymer
Det vetenskapliga namnet Levisticum officinale W.D.J. Koch är det mest accepterade och mest använda för den här växten, men den botaniska historien har registrerat flera synonymer, vilket speglar hur komplex växttaxonomin är och hur olika botaniker har tolkat arten genom tiderna. Det mest anmärkningsvärda är Ligusticum levisticum L., det namn som Carl Linnaeus (Carl von Linné) gav arten när han beskrev den, innan den fördes över till släktet Levisticum.
De synonymer som oftast nämns i den botaniska litteraturen är följande:
- Angelica paludapifolia Lam.
- Levisticum caucasicum Lipsky
- Levisticum levisticum (L.) H.Karst.
- Ligusticum levisticum L.
Dessa taxonomiska varianter gör det lättare att följa växtens historia i olika vetenskapliga och regionala sammanhang, även om Levisticum officinale fortfarande är standardbeteckningen i dagens facklitteratur.
Botanisk familj: Apiaceae
Libstickan hör till familjen flockblommiga växter, Apiaceae, som tidigare kallades Umbelliferae, en stor och mångformig grupp blomväxter. Familjen kännetecknas av blomställningar i form av flockar, där små blommor samlas i strukturer som påminner om ett paraply, och den omfattar många arter av betydelse i matlagning och medicin, som fänkål, koriander, morot, persilja och selleri.
Växterna i den här familjen är ofta rika på eteriska oljor och bioaktiva ämnen som kumariner och ftalider, vilka står för de aromatiska egenskaperna och för en stor del av de effekter som tillskrivs libstickan, bland dem de matsmältningsfrämjande och urindrivande effekter som värderas inom både traditionell och modern örtmedicin. Samma kumariner, särskilt furanokumarinerna, förklarar den fotosensibilisering som beskrivs längre fram, under Kontraindikationer.
Använda delar för te och beredningar
- Blad
- Blommor
- Frön
- Rötter
- Stjälkar
Blad och rötter är de delar som ingår i de medicinska beredningar som beskrivs i den här artikeln, i form av dekokter, infusioner och tinkturer, medan blad, frön och stjälkar även har en plats i köket, där de används som smaksättning i bröd, buljonger och soppor.
Etnobotanisk och traditionell användning
Europeisk folkmedicin har dokumenterat bruket av libsticka vid de tillstånd som listas nedan, vilka speglar traditionell användning och inte en effekt som har bevisats i kliniska studier:
- Dålig aptit
- Feber
- Gulsot
- Illamående
- Lindring av tarmkolik och gasbildning
- Luftvägsbesvär (hosta)
- Magbesvär
- Matsmältningsbesvär
- Njursten (stenbildning i njurarna)
- Stöd för matsmältningen
Den traditionella användningen vid njursten gäller inte för den som har en befintlig njursjukdom, har ödem orsakat av njur- eller hjärtsjukdom eller redan använder urindrivande läkemedel, tillstånd som beskrivs närmare under Kontraindikationer. Gulsot är dessutom ett tecken som kräver medicinsk bedömning, och växtens historiska användning kan inte ersätta en sådan bedömning.
Terapeutiska egenskaper
- Antiallergisk (minskning av allergiska reaktioner undersökt i preliminära studier)
- Antibakteriell (aktivitet mot bakterier observerad i laboratorium)
- Antidiabetisk (effekt på blodsockret undersökt endast i preliminära studier)
- Antioxidativ (neutraliserar fria radikaler i laboratorieförsök)
- Aptitstimulerande (traditionellt använd för att stimulera aptiten och matsmältningen)
- Inflammationshämmande (effekt observerad i experimentella studier)
- Leverskyddande (skyddande effekt på levern som antyds i preliminära studier)
- Matsmältningsfrämjande (traditionellt använd som stöd för matsmältningen)
- Menstruationsfrämjande (stimulerar menstruationsflödet enligt traditionella källor, vilket är skälet till att växten är kontraindicerad under graviditet)
- Nervskyddande (skydd av nervsystemet observerat i en djurstudie)
- Slemlösande (traditionellt använd för att underlätta avlägsnandet av slem från luftvägarna)
- Smärtlindrande (smärtlindring beskriven i traditionell användning)
- Stimulerande (ökad funktionell aktivitet beskriven i traditionell användning)
- Svettdrivande (stimulerar svettningen enligt traditionella källor)
- Urindrivande (ökar urinproduktionen; en erkänd effekt som kräver försiktighet hos den som använder urindrivande läkemedel)
- Väderdrivande (traditionellt använd för att minska gaser i tarmen)
Fytokemisk profil
- Eteriska oljor (monoterpener, syresatta monoterpener)
- Fenolsyror
- Flavonoider
- Ftalider (butylftalid, ligustilid, sedanolid)
- Kumariner, inklusive furanokumariner (apterin, bergapten, isopimpinellin, pimpinellin, psoralen, xantotoxin)
- Polysackarider
Ftaliderna står för den selleriliknande aromen och har studerats för sin antibakteriella aktivitet i extrakt från roten, medan furanokumarinerna, som har påvisats i analyser av roten, är de ämnen som kopplas till den fotosensibilisering som växten kan framkalla i hud som utsätts för sol.
Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)
- Dekokter
- Extrakt
- Te/infusioner
- Tinkturer
De torkade bladen bereds vanligen som infusion, utan att kokas, för att bevara de eteriska oljorna, medan roten kan få koka några minuter som dekokt för att bättre frigöra sina ämnen. Standardiserade extrakt och tinkturer är de vanligaste formerna inom västerländsk örtmedicin, och doseringen av sådana koncentrerade beredningar måste bestämmas tillsammans med vårdpersonal.
Synergi med andra växter
Antibakteriell aktivitet i studier
Preliminära studier tyder på att extrakt av libsticka kan uppvisa en synergistisk antibakteriell aktivitet i kombination med farmaceutiska antibiotika, med en kraftigare hämning av bakterierna än den som observerats när antibiotikan används ensam. Forskningen på området är fortfarande under utveckling och det finns ingen etablerad klinisk tillämpning, så resultaten ger inte stöd för att på egen hand kombinera växten med antibiotika eller för att låta den ersätta behandlingen av infektioner.
Traditionell kombination med urindrivande örter
Traditionen kombinerar libsticka med andra urindrivande örter, som brännässla (Urtica dioica) och åkerfräken (Equisetum arvense), i blandningar som används för att öka vätskeutsöndringen och vid besvär i urinvägarna. Eftersom de urindrivande effekterna adderas och kan bli för kraftiga avråds den som har en njursjukdom, har ödem orsakat av njur- eller hjärtsjukdom eller redan använder urindrivande läkemedel från den här kombinationen, och i övriga fall får den bara användas efter rådgivning med vårdpersonal.
Recept och användningsprotokoll
Te på libsticka
Beredningen används traditionellt efter måltider som stöd för matsmältningen, för att lindra gaser och för att öka urinmängden. Använd 1 tesked torkade blad eller 1/2 tesked torkad rot per 200 ml kokande vatten, låt dra i 10 till 15 minuter, sila och drick teet ljummet, högst 3 gånger om dagen.
Undvik att dricka stora mängder på grund av risken för fotosensibilisering, och använd inte teet vid graviditet, njursjukdom, ödem orsakat av njur- eller hjärtsjukdom eller om du använder urindrivande läkemedel.
Tinktur på libstickerot
Tinkturen är ett traditionellt sätt att använda roten vid matsmältningsbesvär, som dålig matsmältning och gasbildning, och för att stimulera aptiten. Den bereds med 1 del färsk rot till 3 delar 45-procentig alkohol, som får dra i 2 till 4 veckor under daglig omskakning innan vätskan silas.
Eftersom det rör sig om en koncentrerad beredning ska tinkturen tas utspädd i lite vatten, och både mängden och hur länge den används måste bestämmas individuellt: rådgör med vårdpersonal före användning.
Användning i buljonger och soppor
Färska blad och stjälkar av libsticka ger smak åt buljonger, soppor, grytor och kötträtter, med en intensiv, selleriliknande profil som kräver sparsam användning, eftersom smaken är mycket koncentrerad. Fröna fungerar som krydda i bröd och kakor, och rötterna kan kokas som grönsaker, vilket gör växten till en mångsidig ört i köket.
Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom kontraindikationerna och interaktionerna som beskrivs i den här artikeln innan du använder något av detta invärtes.
Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.
Kopplade terapier
Aromaterapi
Den eteriska oljan av libsticka, som främst utvinns ur rötterna, har en kraftig, örtartad doft och förekommer mer sällan inom aromaterapin än andra oljor, där den används i syfte att främja avslappning och lindra stress. Den kan spridas i rummet eller appliceras på huden, alltid utspädd i en bärarolja, i traditionell användning vid muskel- och ledvärk, och som för alla koncentrerade beredningar av växten som används på huden bör man undvika intensiv solexponering efter användningen. Oljor av god kvalitet och vägledning från en kvalificerad aromaterapeut hör också till försiktighetsåtgärderna.
Västerländsk örtmedicin
Inom västerländsk örtmedicin värderas libstickan för de urindrivande, väderdrivande och matsmältningsfrämjande egenskaper som tillskrivs den. Traditionellt används den som stöd för urinvägarnas funktion och för att lindra symtom som dålig matsmältning, gaser och kolik, vanligen i form av standardiserade extrakt och tinkturer, i syfte att öka vätskeutsöndringen och stödja matsmältningen. Tyska Kommission E och ESCOP erkänner denna traditionella användning, som inte ersätter medicinsk behandling av urinvägsinfektioner.
Homeopati
Inom homeopatin ingår Levisticum officinale i preparat som enligt denna inriktnings principer är avsedda för besvär kopplade till urinvägarna och matsmältningssystemet, som smärta i ländryggen, menstruationsstörningar och matsmältningsproblem med gasbildning. Det homeopatiska preparatet är kraftigt utspätt och syftar, enligt denna skola, till att stimulera kroppens förmåga till självläkning; valet av potens och dos är en uppgift för en erfaren homeopat efter en individuell bedömning, och det gör inte en medicinsk utredning av ländryggssmärta eller menstruationsstörningar överflödig.
Kontraindikationer och biverkningar
Libsticka tolereras i regel väl i de mängder som används i matlagning och i traditionella doser, men har kontraindikationer och biverkningar som man måste känna till före användning. Att följa dessa försiktighetsåtgärder minskar hälsoriskerna, och det rekommenderas att man rådgör med vårdpersonal innan man börjar använda örtpreparat, särskilt vid befintlig sjukdom eller användning av läkemedel.
Njursjukdom och ödem
Libsticka får inte användas av den som har en befintlig njursjukdom, som njursvikt, akut njurinflammation eller allvarlig urinvägsinfektion, eftersom växtens flyktiga oljor kan irritera njurarna, förvärra njurskadan och försämra organets funktion. Eftersom växten har en erkänd urindrivande effekt är den också kontraindicerad, eller kräver försiktighet och uppföljning av vårdpersonal, vid ödem orsakat av njur- eller hjärtsjukdom och hos den som använder urindrivande läkemedel, eftersom den sammanlagda effekten kan bli för kraftig.
Ljuskänslighet
Libsticka innehåller furanokumariner som kan orsaka fotosensibilisering, det vill säga hudreaktioner i solljus efter kontakt med växten eller efter intag. Dessa fototoxiska reaktioner omfattar kraftigare solbränna och dermatit, och därför måste den som använder koncentrerade beredningar på huden undvika intensiv solexponering efter användningen, och även vid invärtes bruk är det klokt att undvika mycket sol och att använda solskydd.
Graviditet och amning
På grund av den menstruationsfrämjande effekten, som stimulerar menstruationsflödet, är libsticka kontraindicerad under graviditet, eftersom den kan framkalla livmodersammandragningar och öka risken för missfall. Det saknas tillräckliga data om säkerheten under amning, och därför är det klokast att undvika användning under den perioden för att skydda mor och barn mot risker som ännu inte har utvärderats.
Läkemedelsinteraktioner
På grund av den urindrivande effekten kan libsticka förstärka verkan av urindrivande läkemedel och leda till rubbningar i elektrolytbalansen, eftersom den sammanlagda effekten kan bli för kraftig. Den kan också interagera med blodförtunnande läkemedel (antikoagulantia), vilket ökar blödningsrisken, och med diabetesläkemedel, där den kan förstärka den blodsockersänkande effekten, så den som använder läkemedel regelbundet måste rådgöra med läkare eller farmaceut innan växten används.
Allergier
Personer med överkänslighet eller allergi mot flockblommiga växter (Apiaceae), som fänkål, morot, persilja eller selleri, kan få en allergisk reaktion på libsticka, med symtom som sträcker sig från kontaktdermatit till allvarligare systemiska reaktioner. Den som tidigare har haft allergi mot växter i denna familj bör vara försiktig och göra ett känslighetstest, med vägledning av vårdpersonal, innan örten används.
Kuriosa
Libstickan har en lång historia, och namnet, de gamla användningsområdena och platsen i folkkulturen visar hur viktig örten har varit genom århundradena. Redan under antiken värderades växten för sina medicinska och kulinariska egenskaper, men också för den symbolik och de legender som har vuxit fram kring den.
Etymologi och legender
Det engelska namnet ”lovage” förknippas ofta med ”love-ache”, där ”ache” var en medeltida benämning på persilja, men kopplingen till kärleken är en folketymologi, eftersom ordet härstammar från latinets levisticum, en förvanskad form av ligusticum. Trots det fick associationen fäste, och det berättas att libstickans frön ingick i kärleksdrycker under medeltiden, vilket gav växten ett romantiskt och mystiskt rykte och gjorde att den i flera europeiska kulturer betraktades som ett afrodisiakum eller som en ingrediens i förföriska ritualer.
Användning under antiken
De gamla grekerna kände redan till libstickan och tuggade dess frön för att hjälpa matsmältningen och lindra gaser, medan den romerska medicinen använde den vid magbesvär och som urindrivande medel. Senare vittnar växtens närvaro i de medeltida europeiska klosterträdgårdarna, där munkarna odlade den både till läkemedel och till den dagliga kosten, om hur viktig den var som medicinal- och köksört.
Maggismaken
I vissa trakter kallas libstickan ”maggiört” eller, på tyska, ”Maggikraut”, eftersom dess smak och doft påminner om den flytande kryddan Maggi. Likheten har bidragit till att växten används flitigt i det europeiska köket, framför allt i soppor, buljonger och grytor, där den intensiva aromen lyfter rätterna och gör örten till en ingrediens som många kockar uppskattar.
Vanliga frågor
Vad används te på libsticka till?
Te på libsticka används traditionellt som urindrivande medel, för att öka vätskeutsöndringen, och som stöd vid matsmältningsbesvär som dålig matsmältning, gaser och kolik, en användning som kopplas till de väderdrivande och kramplösande egenskaper som tillskrivs växten. Traditionen använder det också som slemlösande medel vid hosta, men inget av dessa användningsområden ersätter en medicinsk bedömning.
Hur gör man te på libsticka?
Använd 1 tesked torkade blad eller 1/2 tesked torkad rot per 200 ml kokande vatten, häll vattnet över örten och låt dra i 10 till 15 minuter innan du silar och dricker teet ljummet. Bladen ska inte kokas, så att de eteriska oljorna bevaras, medan roten kan koka några minuter för att bättre frigöra sina ämnen, och teet kan sötas med honung om man vill.
Kan te på libsticka användas för njurarna?
Den traditionella användningen bygger på växtens urindrivande effekt, som ökar urinproduktionen, och därför förekommer teet i folkliga källor med anknytning till urinvägarna och njursten. Den användningen ersätter inte behandling av urinvägsinfektion eller njursten, och teet får inte användas av den som har en befintlig njursjukdom, på grund av de flyktiga oljornas irriterande potential, och inte heller av den som har ödem orsakat av njur- eller hjärtsjukdom eller använder urindrivande läkemedel.
Har te på libsticka några kontraindikationer?
Ja, teet är kontraindicerat under graviditet på grund av den menstruationsfrämjande effekten, som kan stimulera livmodersammandragningar, och det ska undvikas av den som har en njursjukdom, som njursvikt eller akut inflammation, eller ödem orsakat av njur- eller hjärtsjukdom. Furanokumarinerna kan öka hudens känslighet för solljus, vilket kräver försiktighet med solexponering under användningen, och personer som är allergiska mot flockblommiga växter (Apiaceae) bör också vara försiktiga.
Kan libsticka interagera med läkemedel?
Ja, på grund av den urindrivande effekten kan libsticka förstärka verkan av urindrivande läkemedel och orsaka rubbningar i elektrolytbalansen, och den kan dessutom interagera med blodförtunnande läkemedel, vilket ökar blödningsrisken, och med diabetesläkemedel, där den kan förstärka den blodsockersänkande effekten. Den som använder någon form av läkemedel måste rådgöra med läkare eller farmaceut innan libsticka används.
Orsakar libsticka känslighet för solljus?
Det kan den göra, eftersom växten innehåller furanokumariner som kan framkalla fotosensibilisering, med hudreaktioner i solljus efter kontakt eller intag. Den som använder koncentrerade beredningar på huden måste undvika intensiv solexponering efter användningen, och samma försiktighet med solen gäller vid invärtes bruk av örten.
Observera: detta innehåll är informativt och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Rådgör med läkare eller fytoterapeut innan du använder medicinalväxter, särskilt under graviditet, amning eller vid medicinering.
Referenser och vetenskapliga studier
- PMC2023 Amraie E, et al. Treadmill running and Levisticum Officinale extract protect against LPS-induced memory deficits by modulating neurogenesis, neuroinflammation and oxidative stress. Metabolic Brain Disease. 2023.
- PMC2021 Jakubczyk A, et al. Influence of Elicitation and Drying Methods on Anti-Metabolic Syndrome, and Antimicrobial Properties of Extracts and Hydrolysates Obtained from Elicited Lovage (Levisticum officinale Koch). Nutrients. 2021.
- PMC2020 Miran M, et al. Characterization and Antibacterial Activity of Phthalides from the Roots of the Medicinal Herb Levisticum officinale W.D.J. Koch. Iranian Journal of Pharmaceutical Research. 2020.
- PMC2022 Olennikov DN. Coumarins of Lovage Roots (Levisticum officinale W.D.J.Koch): LC-MS Profile, Quantification, and Stability during Postharvest Storage. Metabolites. 2022.
