Leptospermum scoparium (Manuka): egenskaper och användning

Leptospermum scoparium J.R.Forst. & G.Forst. / Manuka, känd under det maoriska namnet manuka, som också är det namn växten har på svenska, och i brasilianska plantskolor för trädgårdsanläggning även som érica-japonesa, är en flerårig blommande växt i familjen myrtenväxter (Myrtaceae). Den beskrevs av Johann Reinhold Forster och Georg Forster och är inhemsk på Nya Zeeland, inklusive Chathamöarna, och i sydöstra Australien. Arten har blivit internationellt känd framför allt genom manukahonungen, som bina framställer av nektarn i blommorna, men själva växten, med blad, bark, gummi och eterisk olja, har en betydligt äldre och mer varierad användningshistoria.

Inom rongoā, den traditionella maoriska medicinen, har manuka använts i århundraden mot en rad hälsobesvär, och bladen, barken och blommorna innehåller bioaktiva föreningar som tillskrivs antibakteriell, inflammationshämmande och antioxidativ aktivitet. Modern forskning har undersökt många av dessa traditionella användningsområden, med särskilt fokus på den eteriska oljan och manukahonungen, även om merparten av underlaget fortfarande kommer från laboratoriestudier. Utöver det medicinska intresset gör artens anpassningsförmåga och ekologiska motståndskraft den till en viktig pusselbit när ekosystem ska återuppbyggas.

Folkliga och internationella namn#

• Svenska: manuka.
• Engelska: broom tea-tree, manuka, New Zealand teatree, tea tree.
• Franska: arbre à thé de Nouvelle-Zélande, manuka.
• Italienska: albero del tè della Nuova Zelanda, manuka.
• Maori: kāhikatoa, mānuka.
• Portugisiska: árvore-do-chá-da-nova-zelândia, érica-japonesa, leptospermo, manuka.
• Spanska: árbol del té de Nueva Zelanda, leptospermo, manuka.
• Tyska: Manuka, Neuseeländischer Teebaum.

I Brasilien är manuka det namn som har etablerats genom försäljningen av honungen, medan érica-japonesa är ett vilseledande plantskolenamn, eftersom växten varken är en Erica eller hör till ljungväxterna (Ericaceae). Manuka måste också hållas isär från aromaterapins teträd, eftersom den teträdsolja som säljs som eterisk olja kommer från Melaleuca alternifolia, ett annat släkte i samma familj, med terpinen-4-ol som utmärkande beståndsdel, medan manukaolja är rik på beta-triketoner som leptospermon och har en egen kemisk profil. Det engelska uttrycket tea tree om manuka är historiskt och härstammar från kapten James Cooks resor, något som tas upp igen under kuriosa längre ned i artikeln.

Botaniska synonymer#

Det accepterade namnet är enligt World Flora Online Leptospermum scoparium J.R.Forst. & G.Forst., och artens nuvarande nomenklatur är väl etablerad, så de alternativa namn som förekommer i äldre eller regional litteratur används inte i en omfattning som motiverar en djupare genomgång. Mer användbart för läsaren är att inte ta en likhet i folkliga namn för en synonym, eftersom Melaleuca alternifolia, det australiska teträdet, är en art i ett annat släkte, och kānuka (Kunzea ericoides), en nära släkting som ofta förväxlas med manuka på Nya Zeeland, är också en egen växt.

Botanisk familj: Myrtaceae#

Myrtenväxter (Myrtaceae) är en mångformig grupp blommande växter med omkring 130 släkten och över 5600 arter, främst utbredda i tropiska och subtropiska områden och med centrum för artrikedomen i Australien och Sydamerika. Många av arterna är aromatiska, som eukalyptus och kryddnejlika, och familjen kännetecknas ofta av städsegröna blad, blommor med många ståndare och frukter som kan vara kapslar, bär eller stenfrukter.

Manuka har familjens typiska drag, bland annat körtlar med eterisk olja i bladen, och delar detta släktskap med Melaleuca alternifolia, vilket bidrar till att förklara varför de folkliga namnen på de två blandas ihop. Många arter inom myrtenväxterna har ekonomisk och medicinsk betydelse inom livsmedels-, kosmetik- och läkemedelsindustrin, och förekomsten av fenoliska föreningar och terpener, som är vanlig i gruppen, bidrar till deras aromatiska och medicinska egenskaper.

Använda delar för te och beredningar#

• Bark
• Blad
• Blommor
• Eterisk olja
• Gummi (pai mānuka)
• Manukahonung (en produkt som bina framställer av blommornas nektar)
• Trä (byggmaterial, verktyg och sågspån för rökning)

Etnobotanisk och traditionell användning#

Användningsområdena nedan kommer främst från rongoā och historiska uppteckningar från Nya Zeeland, beskriver traditionen kring hur växten har använts och är inte detsamma som belagda kliniska indikationer.

• Brännskador och skållningsskador (gummit pai mānuka)
• Byggande (material, verktyg, vapen)
• Feber
• Förkylning (inandning av ånga från bladen)
• Hudbesvär (utvärtes användning)
• Muskel- och ledvärk (avkok för utvärtes bruk)
• Urinvägsbesvär (avkok på bladen)
• Ångest och sömnlöshet (tuggning av barken)

Terapeutiska egenskaper#

• Antibakteriell (aktivitet hos den eteriska oljan och honungen, främst observerad i laboratoriestudier)
• Antioxidativ (aktivitet observerad i laboratorieförsök)
• Antiviral (aktivitet mot HSV-1 och HSV-2 observerad i laboratoriet, utan kliniskt belägg)
• Inflammationshämmande (traditionell användning och preliminära studier)
• Larvdödande (eterisk olja verksam mot larver av myggan Aedes aegypti i laboratoriet)
• Lugnande (traditionell användning kopplad till tuggning av barken, utan kliniskt belägg)
• Sårläkande (traditionell användning; studier på sår använder steriliserad honung av medicinsk kvalitet)

Fytokemisk profil#

Den eteriska oljan är rik på beta-triketoner och seskviterpener, medan markörer som dihydroxiaceton, metylglyoxal och leptosperin gäller nektarn och honungen, som här tas med som produkter från växten och inte som artikelns huvudämne.

• Alfa-selinen
• Beta-karyofyllen
• Beta-triketoner
• Dihydroxiaceton (DHA, i nektarn)
• Eudesma-4(14),11-dien
• Flaveson
• Isoleptospermon
• Kalamenen
• Leptosperin (i honungen)
• Leptospermon
• Metylcinnamat (E-isomer)
• Metylglyoxal (MGO, i honungen)
• Metylsyringat (MSYR, i honungen)
• Monoterpener

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)#

• Avkok (blad, bark)
• Eterisk olja (endast utvärtes och utspädd, får aldrig förtäras)
• Honung (livsmedel; på sår endast steriliserad honung av medicinsk kvalitet)
• Infusion (blad)
• Ånga (inandning från bladen eller oljan)

Synergi med andra växter#

Utvärtes bruk med lavendel och teträd

Inom aromaterapin kombineras manukaolja ofta, alltid utspädd i vegetabilisk olja, med växter som traditionellt anses sårläkande och antiseptiska, som lavendel (Lavandula angustifolia) och det australiska teträdet (Melaleuca alternifolia), i blandningar som traditionellt används vid vård av små sår, hud med tendens till akne och andra lindriga hudbesvär. Tanken med kombinationen är att förena olika aromatiska och antimikrobiella profiler, eftersom de tre oljorna har olika kemisk sammansättning, men effekten av sådana blandningar har inte fastställts i kliniska studier, och ett lapptest före användning är fortfarande nödvändigt.

För luftvägarna med röd solhatt och timjan

Som stöd för immunförsvaret och luftvägarna förknippar örttraditionen inandning av manukaolja med beredningar av röd solhatt (Echinacea purpurea) och timjan (Thymus vulgaris), växter som traditionellt används vid förkylning och influensa, den första för sitt rykte som immunstimulerande och den andra för den slemlösande verkan som tillskrivs den. I den här kombinationen används manuka bara för inandning och förtärs aldrig, medan solhatt och timjan oftast tas som te eller tinktur, en kombination som hör till den traditionella användningen och inte ersätter en läkarbedömning vid luftvägsinfektioner.

Recept och användningsprotokoll#

Ånginhalation med manukaolja

Ingredienser: 5 till 10 droppar eterisk manukaolja, med början på den lägsta mängden, och 1 liter kokande vatten.

Tillagning: Häll den eteriska oljan i det kokande vattnet i en stor skål, lägg en handduk över huvudet och andas in ångan i 5 till 10 minuter med slutna ögon och på säkert avstånd från det heta vattnet. Inhalationen används traditionellt för att lindra känslan av nästäppa, huvudvärk och andra förkylningssymtom, en effekt som traditionen tillskriver oljans avsvällande och antimikrobiella egenskaper, och den är inte lämplig för barn, gravida eller ammande.

Bladte som används vid urinvägsbesvär

Ingredienser: en liten mängd torkade manukablad och en kopp kokande vatten.

Tillagning: Lägg bladen i koppen, häll på det kokande vattnet, täck över och låt dra i 5 till 7 minuter innan du silar. Teet används traditionellt vid urinvägsbesvär och mot feber, på grund av den urindrivande och febernedsättande verkan som traditionen tillskriver det, men det saknas säkerhetsdata för regelbunden invärtes användning, så mängd och frekvens bör bestämmas med vägledning: rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal innan du dricker det.

Ansiktsmask med grön lera och manuka

Ingredienser: 2 droppar eterisk manukaolja, 1 matsked grön lera och filtrerat vatten.

Tillagning: Blanda den gröna leran med så mycket vatten att det blir en pasta, tillsätt den eteriska oljan och rör om väl innan du lägger masken på rent ansikte, undvik området runt ögonen, låt verka i 10 till 15 minuter och skölj med ljummet vatten. Masken används traditionellt för att rengöra fet hud eller hud med tendens till akne och förenar leran med de antibakteriella och inflammationshämmande egenskaper som tillskrivs manukaolja, men effekten på akne undersöks fortfarande, och ett lapptest på ett litet hudområde bör göras före första användningen.

Manukahonung av medicinsk kvalitet på små sår

Ingredienser: manukahonung av medicinsk kvalitet, steriliserad och såld som sårvårdsprodukt (UMF 10+ eller högre); vanlig bordshonung får aldrig användas på sår.

Tillagning: Rengör såret försiktigt, lägg ett tunt lager av honungen av medicinsk kvalitet direkt på det drabbade området och täck med ett sterilt förband som byts dagligen. Den här typen av honung används i förband för små sår och brännskador tack vare den antibakteriella aktivitet som kopplas till metylglyoxal, men djupa eller stora sår, sår med tecken på infektion och sår hos personer med diabetes kräver professionell bedömning, och den som är allergisk mot produkter från bin ska inte använda den.

Massageolja med manuka vid muskelspänningar

Ingredienser: 5 droppar eterisk manukaolja och 30 ml vegetabilisk bärarolja, till exempel sötmandelolja eller jojobaolja.

Tillagning: Blanda den eteriska oljan med den vegetabiliska oljan i en mörk glasflaska och stryk på ömma muskler och leder med lätt massage, alltid efter ett lapptest. Blandningen används traditionellt för att lindra muskelvärk, reumatiska besvär och spänningar, en effekt som traditionen tillskriver oljans inflammationshämmande och smärtlindrande egenskaper, utan kliniskt belägg, och den ska inte användas på skadad hud, på barn, under graviditet eller vid amning.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier#

Aromaterapi

Inom aromaterapin värderas eterisk manukaolja för de renande och lugnande egenskaper som tillskrivs den, och användning i doftspridare förknippas traditionellt med renare luft och en avslappnande miljö. Vid massage, alltid utspädd i vegetabilisk olja, används den för att lindra muskelspänningar och främja allmänt välbefinnande, och många användare förknippar inandning av doften med bättre humör och mindre stress, en upplevelse som ännu saknar kontrollerade studier.

Fytoterapi

Inom fytoterapin förekommer manuka i beredningar som infusioner och extrakt, med uppteckningar om användning som stöd vid matsmältningsbesvär, infektioner och inflammationer som fortfarande saknar klinisk bekräftelse. Modern fytoterapi strävar efter att standardisera extrakten för att säkerställa halten av aktiva ämnen som beta-triketoner, som studierna pekar ut som ansvariga för en stor del av växtens biologiska aktivitet.

Homeopati

Manuka saknar en etablerad homeopatisk tradition, och de enstaka beredningar som finns med växten är sällsynta och inriktade på specifika tillstånd med irritation, känslighet och inflammation. Homeopatin bygger på likhetsprincipen, enligt vilken ett ämne som framkallar symtom hos friska människor ges i mycket små doser för att behandla liknande symtom hos sjuka, och all användning i detta sammanhang bör ske med vägledning av en kvalificerad homeopat.

Kontraindikationer och biverkningar#

Allmänna kontraindikationer

Manuka bör i alla former användas med försiktighet, och personer med känd överkänslighet mot växter i familjen myrtenväxter (Myrtaceae) kan få allergiska reaktioner. Det rekommenderas att rådfråga hälso- och sjukvårdspersonal innan man börjar använda produkter baserade på manuka, särskilt för gravida, ammande, barn, personer med befintliga sjukdomar och den som redan tar andra läkemedel. De omtalade fördelarna mot akne, tandköttsinflammation och Helicobacter pylori undersöks fortfarande och ersätter inte den behandling som läkare eller tandläkare har ordinerat.

Säkerhet för eterisk olja

Eterisk manukaolja får aldrig förtäras, och utvärtes användning kräver utspädning i vegetabilisk olja och ett lapptest på ett litet hudområde i förväg. Oljan bör undvikas under graviditet och amning och hos barn, särskilt barn under 6 år, eftersom det saknas avgörande studier om säkerheten i dessa grupper. Den får inte heller förväxlas med teträdsolja (Melaleuca alternifolia), som hör till ett annat släkte, har terpinen-4-ol som utmärkande beståndsdel och har en annan kemisk profil än manukaoljan, som är rik på beta-triketoner som leptospermon.

Säkerhet för manukahonung

Manukahonung får aldrig ges till barn under 1 år på grund av risken för spädbarnsbotulism, en regel som gäller all honung. Personer med diabetes bör komma ihåg att honung är socker och påverkar blodsockret som allt annat socker, och den som är allergisk mot produkter från bin bör undvika den. Användning på sår avser uteslutande steriliserad honung av medicinsk kvalitet som används med professionell vägledning, aldrig bordshonung, som inte ska läggas på sår.

Vanliga biverkningar

Biverkningar av manuka är oftast sällsynta och lindriga, men utvärtes användning av den eteriska oljan kan ge irritation, rodnad eller dermatit hos känsliga personer, och därför bör ett lapptest på ett litet hudområde alltid föregå en mer omfattande användning. Överdrivet intag av te eller extrakt kan i teorin ge lätta mag- och tarmbesvär, som illamående eller diarré, även om sådana fall är dåligt dokumenterade.

Läkemedelsinteraktioner

På grund av innehållet av bioaktiva föreningar kan manuka interagera med vissa läkemedel, och även om forskningen är begränsad kan användning av manukaprodukter tillsammans med blodförtunnande läkemedel teoretiskt öka risken för blödning genom möjliga effekter på trombocytaggregationen. Personer som tar blodsockersänkande läkemedel eller andra diabetesläkemedel bör hålla koll på blodsockret, både eftersom vissa beståndsdelar i växten kan påverka glukosomsättningen och eftersom honung höjer blodsockret. Eftersom traditionen tillskriver barken en avslappnande effekt bör den som tar lugnande eller ångestdämpande läkemedel tala med läkare innan de kombineras med beredningar av manuka, och vid frågor om interaktioner rekommenderas råd från läkare eller farmaceut.

Kuriosa#

Ursprunget till namnet tea tree

Det folkliga namnet tea tree (teträd) gavs till Leptospermum scoparium av kapten James Cook och hans besättning under resorna till Nya Zeeland på 1700-talet, när de använde växtens blad för att göra en dryck som liknade te och som fungerade som ersättning och möjligen som en förebyggande åtgärd mot skörbjugg. Den historiska användningen visar växtens mångsidighet och dess betydelse för dåtidens upptäcktsresande, men samma engelska namn används också om aromaterapins australiska teträd, Melaleuca alternifolia, en växt i ett annat släkte som inte ska förväxlas med manuka.

Ekologisk motståndskraft

Manuka är en av få inhemska arter på Nya Zeeland som är anpassade till brand, eftersom den kan frigöra sina frön efter bränder och snabbt kolonisera störda områden. Den egenskapen gör den till en avgörande pionjärart när ekosystem ska återuppbyggas, där den skapar gynnsamma förutsättningar för att andra inhemska växter ska kunna etablera sig och bidrar betydligt till den lokala biologiska mångfalden.

Förväxling med kānuka

Manuka förväxlas ofta med den närbesläktade arten kānuka (Kunzea ericoides), och det enklaste sättet att skilja dem åt är bladens struktur, eftersom manukans blad är spetsiga och sträva att ta på medan kānukans är mjuka. Dessutom är manukans frökapslar större och sitter kvar längre på växten än kānukans, som är mindre och faller av snabbare.

Smeknamnet érica-japonesa i brasiliansk trädgårdsdesign

Inom brasiliansk trädgårds- och landskapsarkitektur säljs manuka i plantskolorna under namnet érica-japonesa, ett smeknamn som varken har med växtens ursprung att göra, eftersom den är inhemsk på Nya Zeeland och i sydöstra Australien, eller med släktet Erica i familjen ljungväxter (Ericaceae), då arten hör till myrtenväxterna (Myrtaceae). För den som söker information om växten, den eteriska oljan eller honungen är manuka fortfarande det namn som fungerar, på portugisiska såväl som på svenska och andra språk.

Vanliga frågor#