Scrophularia nodosa (Flenört): egenskaper och användning

Flenört (Scrophularia nodosa L.) är en flerårig ört från de tempererade delarna av norra halvklotet, där den bara saknas i västra Nordamerika. Den växer på fuktig mark, i skogsbryn och på ödemark. Den europeiska folkmedicinen har i århundraden använt växten, framför allt de ovanjordiska delarna, som ett så kallat blodrenande och inflammationsdämpande medel, och det vetenskapliga släktnamnet kommer från skrofulos, en gammal benämning på tuberkulos i halsens lymfkörtlar, eftersom knölarna på jordstammen påminde om sådana svullnader. Det rör sig om traditionell användning, och den fytoterapeutiska litteraturen tillskriver dessutom växten glykosider med verkan på hjärtat, vilket kräver särskild försiktighet före varje beredning för invärtes bruk.

Flenört har en kemisk sammansättning som är rik på iridoider som aukubin och harpagosid, liksom flavonoider och fenolsyror, och en del av dessa ämnen undersöks i laboratorier och på djur, till exempel i försök med sårläkning och med inverkan på tarmens muskulatur. Studierna är prekliniska, växten är fortfarande föremål för forskning och det finns ingen belagd effekt hos människor på hudproblem, svullnader eller något annat tillstånd. Artikeln beskriver därför användningen som historisk och traditionell.

Folkliga och internationella namn

• Svenska: flenört.
• Engelska: carpenter's square, common figwort, figwort, great pilewort, kernel wort, knotted figwort, murrain grass, woodland figwort.
• Franska: herbe du siège, scrophulaire noueuse.
• Italienska: scrofularia, scrofularia nodosa.
• Portugisiska: erva-de-são-guilherme, erva-de-são-pedro, erva-de-são-vicente, erva-do-diabo, escrofulária, escrofulária-nodosa.
• Spanska: escrofularia, hierba de lamparones, hierba de San Pedro, hierba para las almorranas.
• Tyska: Knotige Braunwurz.

Botaniska synonymer

Under taxonomins historia har Scrophularia nodosa L. samlat på sig många synonymer, vilket speglar den vida utbredningen och variationen i växtsätt, blomfärg och bladtandning mellan bestånd från olika trakter. Flera av namnen motsvarar varieteter och underarter som beskrivits i Europa och Asien och som i dag räknas till arten, och den som känner till dem har lättare att känna igen växten i äldre floror och studier. Arten ska inte förväxlas med Scrophularia ningpoensis, xuan shen inom traditionell kinesisk medicin, som hör till samma släkte men är en annan växt.

• Scrophularia capitata Raf.
• Scrophularia cechica Opiz
• Scrophularia foetida Garsault
• Scrophularia foetida Wydler
• Scrophularia halleri Gueldenst. ex Ledeb.
• Scrophularia hemschinica K.Koch
• Scrophularia italica Mill.
• Scrophularia major Bubani
• Scrophularia nodosa subsp. chamaeneriifolia Schustler
• Scrophularia nodosa subsp. foliosa Sennen
• Scrophularia nodosa var. bobartii Pryor
• Scrophularia nodosa var. montana Stiefelh.
• Scrophularia nodosa var. nitida Regel
• Scrophularia nodosa var. purpurascens Salter ex J.J.Blandy
• Scrophularia nodosa var. serrulata Regel
• Scrophularia nodosa var. viridiflora Wimm. & Grab.
• Scrophularia sckellii Spreng.
• Scrophularia serrulata Small
• Scrophularia ternata Schur
• Scrophularia wirtgenii W.D.J.Koch ex Opiz

Botanisk familj: Scrophulariaceae

Flenört hör till flenörtsväxterna (Scrophulariaceae), en familj som har fått sitt namn efter själva släktet Scrophularia och som omfattar örter, buskar och några få träd över hela världen, oftast med tvåläppiga blommor och kapselfrukter. Familjen var tidigare mycket större, men fylogenetiska studier ledde till att många släkten flyttades till andra familjer, till exempel grobladsväxterna (Plantaginaceae), dit fingerborgsblommorna i släktet Digitalis fördes, medan släktet Scrophularia stannade kvar i Scrophulariaceae.

Många växter i gruppen har en historia som läkeörter, och ämnen som iridoider och flavonoider är vanliga bland dem, vilket förklarar det farmakologiska intresset för familjen. Det kemiska släktskapet har också en baksida, eftersom vissa närstående växter bildar glykosider som verkar på hjärtat, och därför kräver beredningar för invärtes bruk fackmannamässig vägledning.

Använda delar för te och beredningar

• Blommande ovanjordiska delar
• Färska blad (traditionell utvärtes användning)

Etnobotanisk och traditionell användning

• Historiskt omnämnd vid skrofulos, kopplad till signaturläran (ett tillstånd som i dag kräver medicinsk diagnos och behandling).
• Traditionell utvärtes användning vid eksem och psoriasis med klåda och irritation.
• Traditionell utvärtes användning vid hemorrojder.
• Traditionell utvärtes användning vid inflammationer, blåsor, bölder, blåmärken och små sår.
• Traditionellt omnämnd som blodrenande medel, ett gammalt begrepp för rening av kroppen.
• Traditionellt omnämnd vid reumatism och gikt.
• Traditionellt omnämnd vid svullna lymfkörtlar och svullnader i allmänhet.

Terapeutiska egenskaper

• Alterativ (traditionellt begrepp för rening, utan vetenskapligt stöd)
• Antiinflammatorisk (under utforskning, med prekliniska fynd)
• Antireumatisk (traditionellt omnämnd)
• Cirkulationsstimulerande (traditionellt omnämnd)
• Hjärtaktiv (glykosider med digitalisliknande verkan beskrivna i traditionell litteratur, skäl till kontraindikation)
• Kramplösande (observerad i isolerad djurtarm, under utforskning)
• Laxerande (traditionellt omnämnd)
• Leverstimulerande (traditionellt omnämnd)
• Lymfatisk (traditionellt omnämnd, utan kliniska prövningar)
• Milt urindrivande (traditionellt omnämnd)
• Smärtstillande (traditionellt omnämnd)
• Sårläkande (iridoider med sårläkande aktivitet i laboratorieförsök)

Fytokemisk profil

De mest studerade beståndsdelarna i flenört är iridoiderna, bland annat aukubin, katalpol, harpagid och harpagosid, där det sistnämnda är samma ämne som finns i djävulsklo, liksom acylerade iridoider och fenyletanoida glykosider som isolerats ur de ovanjordiska delarna. I ett laboratorieförsök visade acylerade iridoider från växten aktivitet i modeller för sårläkning, och arbeten med in vitro-kulturer har undersökt hur växten bildar dessa ämnen, men resultaten är prekliniska och visar ingen effekt hos människor. De underjordiska delarna innehåller fenolsyror som kaffesyra, ferulsyra och vanillinsyra, och äldre analyser har även påvisat flavonoider och fria aminosyror. Den traditionella fytoterapeutiska litteraturen tillskriver dessutom växten hjärtaktiva, digitalisliknande glykosider som inte är väl kemiskt karakteriserade och som motiverar de hjärtrelaterade kontraindikationer som beskrivs längre ner.

• Aminosyror (alanin, fenylalanin, isoleucin, lysin, treonin, tyrosin, valin)
• Fenolsyror (ferulsyra, kaffesyra, vanillinsyra)
• Fenyletanoida glykosider
• Flavonoider
• Hjärtaktiva glykosider (beskrivna i traditionell litteratur)
• Iridoider (aukubin, harpagid, harpagosid, katalpol)

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)

• Grötomslag och kompress (utvärtes bruk)
• Infusion (utvärtes för sköljningar, invärtes endast efter fackmannamässig vägledning)
• Kapslar (endast efter fackmannamässig vägledning)
• Tinktur (endast efter fackmannamässig vägledning)
• Torkad ört

På grund av de hjärtaktiva glykosider som tillskrivs växten innehåller den här artikeln inga recept för invärtes bruk, och varje beredning som ska intas bör ordineras och följas upp av hälso- och sjukvårdspersonal.

Synergi med andra växter

Traditionella renande blandningar med kardborre, snärjmåra och rödklöver

Inom traditionell engelsk örtmedicin ingår flenört i så kallade renande blandningar tillsammans med stor kardborre (Arctium lappa), snärjmåra (Galium aparine) och rödklöver (Trifolium pratense), som traditionellt användes vid hudbesvär och svullna lymfkörtlar. Kombinationerna vilar på tradition utan kliniska prövningar, och eftersom det gäller invärtes bruk kräver de ordination av en fackperson. Rödklöver har dessutom egna begränsningar vid hormonkänsliga tillstånd. Förstorade lymfkörtlar ska alltid undersökas av läkare.

Matsmältningsblandningar med berberis, maskros och rabarber

Vissa gamla örtrecept kombinerar flenörtstinktur med berberis (Berberis vulgaris), maskros (Taraxacum officinale) eller läkerabarber (Rheum officinale) i beredningar som traditionellt användes vid trög matsmältning och förstoppning. Rabarber är ett stimulerande laxermedel, berberis har egna kontraindikationer, bland annat under graviditet, och kombinationen har inte studerats. Den bör därför inte blandas hemma och ska inte användas av personer med hjärtsjukdom.

Traditionellt te med solhatt vid förkylning

Traditionen nämner flenört i te mot förkylning, ibland blandad med röd solhatt (Echinacea purpurea), en växt som traditionellt används som stöd för immunförsvaret. Användningen är historisk och blandningen har inte studerats, och samma hjärtrelaterade begränsningar som gäller flenört gäller för varje te som innehåller den.

Traditionell jämförelse med djävulsklo

Vissa örtkunniga nämner flenört som ett möjligt alternativ till djävulsklo (Harpagophytum procumbens) vid reumatisk värk, eftersom båda innehåller harpagosid. Det rör sig ändå om helt olika växter, från olika familjer och med olika sammansättning, och någon likvärdig effekt har aldrig visats. Flenört innebär dessutom risker för hjärtat som djävulsklo inte har.

Recept och användningsprotokoll

Grötomslag av färska blad

En beredning för traditionell utvärtes användning som läggs på små hudinflammationer, blåsor och blåmärken.

Ingredienser: färska blad av flenört och lite varmt vatten.

Beredning: Skölj bladen och krossa dem till en massa, värm den lätt i vattenbad eller med lite varmt vatten och vänta tills den har en behaglig temperatur. Lägg den på området, täck med en ren duk och låt verka i 30 minuter till 1 timme. Använd omslaget bara på hel hud eller ytliga skador, testa först på en liten hudyta och avbryt vid irritation.

Kompress med infusion för utvärtes bruk

En beredning för traditionell utvärtes användning, som sköljning eller kompress på irriterad och kliande hud.

Ingredienser: 1 matsked torkade ovanjordiska delar av flenört och 250 ml kokande vatten.

Beredning: Häll det kokande vattnet över örten, lägg på lock och låt dra i 10 till 15 minuter. Sila, låt vätskan svalna helt och använd den till kompresser eller sköljningar av huden utan att dricka den. Eksem, psoriasis och hemorrojder som består eller förvärras behöver bedömas av läkare.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier

Homeopati

Homeopatin använder preparat av Scrophularia nodosa i höga spädningar, som traditionellt rekommenderas vid hemorrojder med allmän trötthet och vid svullna lymfkörtlar. Homeopatins effekt stöds inte av samstämmig vetenskaplig evidens, och blödning från ändtarmen, förstorade lymfkörtlar eller ihållande trötthet kräver medicinsk utredning innan man prövar någon form av kompletterande metod.

Traditionell europeisk örtmedicin

Inom traditionell europeisk och engelsk örtmedicin räknades flenört till de alterativa medlen, en gammal term för växter som påstods rena blodet, och den användes framför allt vid kroniska hud- och körtelbesvär. Modern örtkunskap bevarar denna tradition men erkänner bristen på kliniska prövningar och förekomsten av hjärtaktiva glykosider. Därför är växten förbehållen ordinationer av fackfolk och inte avsedd för hemgjorda medel för invärtes bruk.

Kontraindikationer och biverkningar

Hjärtat och hjärtläkemedel

Observera: den traditionella fytoterapeutiska litteraturen tillskriver flenört glykosider med hjärtaktiv, digitalisliknande verkan. Därför har växten en traditionell kontraindikation hos personer med ventrikeltakykardi och andra hjärtsjukdomar, och det krävs ovillkorlig försiktighet hos den som tar digoxin eller andra antiarytmika, på grund av risken för additiv effekt. Den som har någon hjärtsjukdom eller använder hjärtläkemedel ska inte använda växten invärtes utan medicinsk rådgivning.

Allmänna kontraindikationer

Flenört bör undvikas under graviditet och amning eftersom säkerhetsdata saknas, och det finns inga data som stöder användning hos barn. Personer med känd överkänslighet mot växter i familjen flenörtsväxter (Scrophulariaceae) bör också undvika den. Iridoiderna, som harpagosid och aukubin, och studierna av sårläkning är prekliniska och gjorda i laboratorier och på djur. Växten är fortfarande föremål för forskning och har ingen belagd effekt hos människor.

Skrofulos och hudsjukdomar

Skrofulos, som gett växten dess namn, är tuberkulös lymfadenit, alltså svullna lymfkörtlar orsakade av tuberkulos, och den användningen tas här upp enbart som historisk kuriositet. Tillståndet kräver modern medicinsk diagnos och behandling med antibiotika, aldrig självmedicinering med växten. På samma sätt finns ingen påvisad effekt vid eksem, psoriasis eller hemorrojder utöver den traditionella utvärtes användningen.

Biverkningar

I höga doser kan växten vara giftig, och även i mindre mängder kan känsliga personer drabbas av illamående och andra besvär från mage och tarm. Utvärtes användning ger sällan irritation, men ett test på en liten hudyta rekommenderas, och varje oönskad reaktion bör leda till att användningen avbryts och att man söker fackmannamässig rådgivning.

Förväxla inte med andra växter

Flenört är inte samma sak som Scrophularia ningpoensis (xuan shen), en annan art som används inom traditionell kinesisk medicin, och inte heller Harpagophytum procumbens (djävulsklo), en helt annan växt som bara delar ämnet harpagosid med den. Uppgifter om säkerhet och användning av dessa växter gäller inte för flenört.

Kuriosa

Namnets ursprung

Släktnamnet Scrophularia kommer från skrofulos, det gamla namnet på tuberkulös lymfadenit, som gav svullnader i halsens lymfkörtlar. Enligt signaturläran, som hävdade att en växts utseende visade vad den kunde användas till, påminde knölarna på flenörtens jordstam om dessa svullnader. Därifrån kommer den traditionella användningen, som i dag bara har historiskt intresse eftersom sjukdomen behandlas med antibiotika.

Bra biväxt

Flenört är en bra biväxt, och de små, rödbruna och anspråkslösa blommorna ger rikligt med nektar som lockar bin, getingar och andra pollinatörer. Getingar hör faktiskt till de flitigaste besökarna, och växten bidrar till den biologiska mångfalden i skogsbryn och på fuktig mark.

Folktro

Berättelser om medeltida folktro förknippar flenört med magiskt skydd, till exempel för att hålla onda andar borta eller som amulett mot pest. Dessa traditioner hör till den europeiska folkloren och visar hur en anspråkslös växt fick ett rykte som sträckte sig långt utöver dess användning som läkemedel.

Vanliga frågor