Pterocarpus marsupium (Vijayasar): egenskaper och användning

Vijayasar (Pterocarpus marsupium Roxb.), även känt som indiskt kinoträd, bijasal eller beejaka, är ett lövfällande träd i familjen Fabaceae med ursprung i Indien, Nepal och Sri Lanka, och det har i århundraden haft en plats i den ayurvediska medicinen. Den indiska traditionen använder det vid besvär som diabetes, övervikt, diarré och hudsjukdomar, bland annat vitiligo, eksem och psoriasis. Kärnveden är den mest uppskattade delen, följd av kino, den rödaktiga kådan som tränger ut ur en skadad stam och har gett trädet dess folkliga namn. Alla dessa användningsområden är traditionell användning, och även effekten på blodsockret, som är den mest undersökta, är fortfarande föremål för forskning.

I den indiska örttraditionen har vijayasar en framträdande plats som en växt förknippad med metabol balans och dämpning av inflammation. Modern forskning har främst inriktats på den möjliga antidiabetiska potentialen, med djurstudier och några få preliminära och äldre kliniska studier från Indien. Det har gjort arten till en av de mest undersökta ayurvediska växterna, men inte till en ersättning för medicinsk behandling av diabetes. Den intensiva avverkningen av veden har dessutom lett till att IUCN klassat arten som Nära hotad, och därför spelar det roll var materialet kommer ifrån.

Folkliga och internationella namn

• Svenska: bijasal, indiskt kinoträd, malabarkino, vijayasar.
• Engelska: bijasal, Indian kino tree, Malabar kino, vijayasar.
• Franska: kino de l'Inde, vijaysar.
• Hindi och sanskrit: beejaka, bijasal, vijayasar.
• Italienska: kino indiano, vijaysar.
• Portugisiska: árvore-do-kino-da-índia, bijasal, kino-da-índia, kino-indiano, vijayasar, vijaysar.
• Spanska: árbol de kino de la India, vijaysar.
• Tyska: Indischer Kino-Baum, Malabar-Kino.

Botaniska synonymer

Pterocarpus marsupium Roxb. är det accepterade botaniska namnet på arten. Det fastställdes i slutet av 1700-talet av den skotske botanikern William Roxburgh, som beskrev och katalogiserade många indiska växter. Det finns inga spridda synonymer som skapar förvirring i dagens litteratur, men äldre verk nämner namnet Pterocarpus bilobus och, genom en felaktig tillämpning, Pterocarpus indicus, som egentligen betecknar ett annat träd från Sydostasien. Den allvarligaste förväxlingen gäller dock inte synonymer, utan andra växter som ger kino eller rödaktigt virke, till exempel rött sandelträ, och de tas upp under kontraindikationerna.

• Pterocarpus bilobus Roxb.
• Pterocarpus indicus auct. non Willd. (namn som använts felaktigt)

Botanisk familj: Fabaceae

Familjen Fabaceae, även kallad Leguminosae eller ärtväxter, är en av de största familjerna av blomväxter, med omkring 765 släkten och över 19 500 arter spridda över hela världen. Den kännetecknas av baljfrukter och av att många arter kan binda kväve ur luften i symbios med bakterier. Familjen omfattar växter av stor betydelse som livsmedel, handelsvara och läkeväxt, till exempel bönor, soja, jordnötter och johannesbröd.

Vijayasar delar familjens typiska drag, som sammansatta blad och gula ärtblommor, men frukten är en platt, rund balja omgiven av en bred vinge. Denna anpassning till spridning med vinden har gett släktet namnet Pterocarpus, vingad frukt. Ärtväxterna bildar en enorm mängd bioaktiva ämnen som flavonoider, garvämnen, alkaloider och terpenoider, och den kemiska mångfalden ligger till grund för en stor del av den farmakologiska forskningen om familjen.

Använda delar för te och beredningar

• Bark
• Blad
• Frukter
• Frön
• Kino (kåda som tränger ut ur stammen)
• Kärnved (den innersta delen av veden)

Etnobotanisk och traditionell användning

• Ayurvedisk användning vid diabetes (Prameha) och åtföljande blodbrist.
• Traditionell användning vid astma, bronkit och hosta.
• Traditionell användning vid blåmärken och benbrott.
• Traditionell användning vid diarré och dysenteri.
• Traditionell användning vid elefantiasis och rosfeber.
• Traditionell användning vid hudsjukdomar som eksem, leukodermi, psoriasis och vitiligo.
• Traditionell användning vid lepra.
• Traditionell användning vid lindriga blödningar.
• Traditionell användning vid matsmältningsbesvär.
• Traditionell användning vid reumatoid artrit och gikt.
• Traditionell användning vid tandvärk.
• Traditionell användning vid ögonbesvär.
• Traditionell användning vid övervikt.

Terapeutiska egenskaper

• Antibakteriell (aktivitet hos extrakt i laboratoriestudier)
• Antidiabetisk (under utredning; preliminära och äldre kliniska studier från Indien)
• Antiinflammatorisk (observerad i djurstudier)
• Antioxidant (tillskriven flavonoider och stilbener i in vitro-studier)
• Blodsockersänkande (sänkt glukos hos djur och i preliminära kliniska studier, ersätter inte behandling)
• Hjärtskyddande (fynd i djurmodeller av åderförkalkning)
• Regenererande (effekt på bukspottkörtelns celler beskriven endast hos råttor)
• Sammandragande (tillskriven garvämnena i kino och bark)
• Smärtstillande (traditionell ayurvedisk användning)

Fytokemisk profil

Kärnveden hos vijayasar innehåller merparten av de undersökta ämnena, bland dem flavonoider som liquiritigenin, marsupin, pterosupin och marsupol, stilbenen pterostilben, en släkting till resveratrol, och epikatekin, en flavanol som äldre råttstudier tillskrev en effekt på bukspottkörtelns betaceller. Man har också isolerat glykosider som pterocarposid och marsuposid, föreningen C-β-D-glukopyranosyl-2,6-dihydroxibensen, terpenoider som pterocarpol och erytrodiol-3-monoacetat samt andra beståndsdelar som beskrivits i indisk litteratur, till exempel carsupin och vijayosin. Kino, den röda kådan från stammen, är särskilt rik på garvämnen. De ligger bakom den traditionella sammandragande verkan, men kan också ge förstoppning och minska upptaget av järn och läkemedel. Sammansättningen beror på vilken växtdel som används och på extraktionsmetoden, vilket gör det svårt att jämföra olika produkter.

• C-β-D-glukopyranosyl-2,6-dihydroxibensen
• Carsupin
• Epikatekin
• Erytrodiol-3-monoacetat
• Flavonoider (liquiritigenin, marsupol, pteroisoaurosid, pterosid)
• Garvämnen
• Marsupin
• Marsuposid
• Pterocarpol
• Pterocarposid
• Pterostilben
• Pterosupin
• Triterpenalkohol
• Vijayosin

Beredningsformer (te, tinkturer, extrakt)

• Avkok
• Hydroalkoholiskt eller metanoliskt extrakt (forskning och standardiserade växtbaserade preparat)
• Kärnvedspulver
• Tinktur
• Vattenextrakt

På grund av garvämnena bör varje beredning tas med minst 2 timmars mellanrum till järntillskott och andra läkemedel.

Synergi med andra växter

Ayurvediska formler med gurmar och bittergurka

I ayurvediska formler som traditionellt används i samband med blodsockret kombineras vijayasar med gurmar (Gymnema sylvestre) och bittergurka (Momordica charantia). Djur- och laboratoriestudier tyder på att växterna verkar genom olika mekanismer, men kombinationen är fortfarande under utredning och kan läggas ovanpå effekten av insulin och diabetestabletter, med en verklig risk för hypoglykemi. Personer med diabetes ska inte använda sådana blandningar i stället för ordinerade läkemedel och inte heller kombinera dem utan att tala med läkaren och kontrollera blodsockret.

Traditionella kombinationer med boswellia och guggul för lederna

Den ayurvediska medicinen förbinder också vijayasar med boswellia (Boswellia serrata) och guggul (Commiphora wightii) i beredningar som traditionellt används vid värk och inflammation i lederna. Boswelliasyror och guggulsteroner undersöks för sin antiinflammatoriska verkan, men kombinationen har inte utvärderats kliniskt, och guggul har egna kontraindikationer, bland annat interaktion med blodförtunnande läkemedel och läkemedel för sköldkörteln. Artrit och gikt kräver diagnos och medicinsk uppföljning.

Recept och användningsprotokoll

Barkavkok i traditionell användning vid diarré

En ayurvedisk beredning som traditionellt används vid lindrig diarré och bygger på den sammandragande verkan hos garvämnena i barken.

Ingredienser: torkad bark av vijayasar och vatten.

Beredning: Enligt traditionen kokas barken i vatten tills volymen har minskat till hälften, varefter vätskan silas och får svalna till ljummen. Mängd och frekvens ska bestämmas tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt för den som använder diabetesläkemedel, och avkoket ska tas med god marginal till läkemedel och järntillskott. Diarré med blod, feber, uttorkning eller som varar mer än två dagar kräver läkarbedömning.

Kärnvedspulver i den ayurvediska traditionen

En traditionell användningsform i ayurveda där pulver av kärnveden blandas med ljummet vatten eller honung och traditionellt används vid inflammatoriska och metabola besvär.

Ingredienser: kärnvedspulver av vijayasar och ljummet vatten eller honung.

Beredning: Eftersom växten kan sänka blodsockret och säkerhetsdata för långvarig användning saknas, bör dosen bestämmas av en läkare eller en kvalificerad ayurvedisk utövare. Användning avråds under graviditet och amning samt för barn, och den som tar insulin eller sulfonylureider måste kontrollera blodsockret och tala med läkaren innan hen börjar.

Beredningarna ovan bygger på traditionell användning och ersätter inte professionell rådgivning. Läs igenom de kontraindikationer och interaktioner som beskrivs i denna artikel före all invärtes användning.

Kopplade terapier

Ayurveda

Inom ayurveda räknas vijayasar som en rasayana-ört, det vill säga föryngrande och uppbyggande, och används för att balansera doshorna Kapha och Pitta. Den har en central plats i det traditionella förhållningssättet till Prameha, den ayurvediska kategori som omfattar diabetes, och ingår också i formler för hud och matsmältning, nästan alltid tillsammans med andra örter. Dessa begrepp hör till det ayurvediska systemet och är inte detsamma som bevisad effekt, och en seriöst bedriven ayurveda omfattar också uppföljning av blodsockret och av den konventionella medicineringen.

Klinisk fytoterapi

I modern fytoterapi undersöks standardiserade extrakt av Pterocarpus marsupium, ibland standardiserade på epikatekin eller pterostilben, för sin antidiabetiska och antiinflammatoriska potential. En öppen studie som genomfördes av Indian Council of Medical Research 1998 utvärderade växten hos personer med nyupptäckt typ 2-diabetes, och nyare studier har granskat korttidssäkerheten hos ett extrakt hos friska vuxna. Det kliniska underlaget är ändå fortfarande preliminärt och gammalt, och växten är under utredning, aldrig en ersättning för medicinsk behandling.

Kontraindikationer och biverkningar

Diabetes och hypoglykemi

Observera: de indiska kliniska studierna av vijayasars blodsockersänkande effekt är preliminära och gamla, och växten är under utredning och ingen ersättning för medicinsk behandling av diabetes. Det finns en verklig risk för hypoglykemi när den läggs till insulin eller sulfonylureider, och därför bör den som använder dessa läkemedel kontrollera blodsockret och tala med läkaren innan de kombineras.

Allmänna kontraindikationer

Vijayasar bör undvikas under graviditet och amning eftersom säkerhetsdata saknas, och ska inte ges till barn utan medicinsk rådgivning. Personer med känd överkänslighet mot växten eller mot andra ärtväxter bör också undvika den.

Biverkningar och interaktioner

Kino och bark är rika på garvämnen, som kan ge förstoppning och minska upptaget av järn och läkemedel som tas samtidigt, så det behövs minst 2 timmar mellan intagen. Magbesvär, illamående och allergiska hudreaktioner kan förekomma, men är ovanliga. Det finns också en teoretisk risk för interaktion med blodförtunnande läkemedel som warfarin, som tillskrivs kumariner nämnda i vissa källor, och den som använder sådana läkemedel bör först rådfråga läkaren.

Identitet och bevarande

Vijayasar får inte förväxlas med Pterocarpus santalinus (rött sandelträ), en annan och skyddad art som är upptagen i CITES bilaga II, och inte heller med den kino som utvinns ur arter av Eucalyptus eller Butea, som bär samma folkliga namn men är utsöndringar från andra växter. Pterocarpus marsupium är klassad som Nära hotad av IUCN (bedömning från 2017) på grund av överexploatering, och därför bör man välja produkter av odlat eller certifierat ursprung, aldrig från rovdrift i naturen.

Kuriosa

Pterocarpus marsupium har en lång historia inom traditionell indisk medicin, och en av de mest kända kuriositeterna är träbägaren. I folklig praxis fyller man på kvällen en bägare som snidats ur vijayasars kärnved med dricksvatten. Vattnet får stå till nästa morgon, tar en svag färg av veden och dricks på fastande mage. Seden är enbart traditionell användning och en historisk kuriositet, ingen nutida rekommendation om behandling. Trädet är också känt för den röda kåda som tränger ut när stammen skadas, indisk kino, som under århundraden användes som sammandragande medel och färgämne.

Vanliga frågor