Atropa belladonna (belladonna): giftighet och kontraindikationer

Atropa belladonna L. / belladonna, som på svenska helt enkelt heter belladonna, är en flerårig örtartad växt i familjen potatisväxter (Solanaceae) och hör till de giftigaste arterna i den europeiska floran. Den är ursprunglig i Europa, Nordafrika och västra Asien, och alla delar av växten innehåller tropanalkaloider som kan orsaka svår och potentiellt dödlig förgiftning. Den här guiden finns till för att hjälpa läsaren att känna igen faran och undvika all form av självmedicinering med växten.

Vid förtäring eller misstanke om förgiftning ska du omedelbart söka akut sjukvård och kontakta giftinformationscentralen i ditt land. Tillståndet kan utvecklas snabbt, och inga huskurer kan ersätta en medicinsk bedömning. Här nedan går vi igenom ämnena som gör växten giftig, varningstecknen, grupperna med störst risk och kännetecknen som gör det möjligt att identifiera växten innan en olycka inträffar.

Folkliga och internationella namn

På många språk anspelar växtens namn på den fara den utgör. Det gäller till exempel cereja-do-diabo (”djävulens körsbär”) på portugisiska, deadly nightshade (”dödlig nattskatta”) på engelska och Tollkirsche på tyska, ungefär ”vansinnets körsbär”.

• Engelska: belladonna, deadly nightshade, death cherries, devil’s berries.
• Franska: belladone, morelle furieuse.
• Italienska: belladonna, erba della bella donna.
• Portugisiska: beladona, cereja-do-diabo, erva-da-morte, erva-moura-mortal.
• Spanska: belladona, cereza del diablo, solano mayor.
• Tyska: Schwarze Tollkirsche, Tollkirsche, Wolfskirsche.

Folknamnen kräver försiktighet, eftersom ”erva-moura” utan tillägg i Brasilien oftast betecknar en annan art, Solanum americanum, som också kallas maria-pretinha.

Botaniska synonymer

World Checklist of Vascular Plants, den taxonomiska databasen bakom Plants of the World Online (POWO), accepterar arten med den stavning med bindestreck som Linné valde 1753, Atropa bella-donna L. Formen Atropa belladonna, utan bindestreck, är den mest spridda stavningen i medicinsk litteratur och betecknar exakt samma växt. De vetenskapliga namnen nedan, som arten har fått genom århundradena, behandlas i dag som synonymer:

• Atropa borealis Kreyer ex Pascher
• Atropa caucasica Kreyer
• Atropa cordata Pascher
• Atropa digitaloides Pascher
• Atropa lethalis Salisb.
• Atropa lutea (Döll) Al-Nowaihi & M.M.Mourad
• Atropa mediterranea Kreyer ex Pascher
• Atropa paschkewiczii Kreyer
• Belladona baccifera Lam.
• Belladona trichotoma Scop.
• Boberella bella-donna (L.) E.H.L.Krause

Den gulfruktiga formen, beskriven som Atropa bella-donna var. lutea Döll, ingår också i artens synonymi.

Botanisk familj: Solanaceae

Familjen potatisväxter (Solanaceae) omfattar omkring 2700 arter, bland dem livsmedel som potatis, tomat, aubergine och paprika. Vid sidan av dem finns växter som är rika på tropanalkaloider, som spikklubba, bolmört och änglatrumpeter. Belladonna hör till tribus Hyoscyameae, samma som bolmört (Hyoscyamus niger), och de två har mycket av den giftiga kemin gemensam.

Giftighet: farlighetsgrad och giftiga växtdelar

Varningsnivån för belladonna är maximal: hela växten är giftig, och det finns ingen fastställd säker dos för någon av dess delar. Roten har högst halt av alkaloider, men även blad, blommor, frön och bär räcker för att orsaka svår och potentiellt dödlig förgiftning, särskilt hos barn.

De blanka svarta bären, ungefär lika stora som ett litet körsbär, lockar barn och kan lura vuxna som är vana vid att plocka vilda bär. Alkaloidhalten varierar med växtdel, ålder, växtplats och insamlingstid, så det går inte att förutsäga hur allvarlig en exponering blir utifrån den mängd som har svalts. Redan kontakt mellan växtsaften och ögonen kan vidga pupillerna, och det var just den effekten som gav upphov till ett av artens mest kända historiska bruk.

Giftiga ämnen och toxisk verkningsmekanism

Giftigheten beror främst på tropanalkaloiderna: hyoscyamin, som delvis omvandlas till atropin vid torkning och extraktion, och skopolamin, även kallat hyoscin. Ämnena finns i alla delar av växten och absorberas lätt från mag-tarmkanalen.

Verkningsmekanismen är antimuskarin antagonism: alkaloiderna binder till muskarinreceptorerna för acetylkolin, den signalsubstans som styr kroppens vilo- och matsmältningsfunktioner, och blockerar dess verkan. Utan den bromsen ökar hjärtfrekvensen, pupillerna vidgas, saliv och svett försvinner, tarmen blir trög och urinblåsan får svårt att tömmas. Utan svettning förlorar kroppen också förmågan att göra sig av med värme. Eftersom atropin och framför allt skopolamin passerar blod-hjärnbarriären når de hjärnan och ger ett centralt antikolinergt syndrom med oro, förvirring, delirium och hallucinationer.

Symtom på förgiftning

Den klassiska bilden är det antikolinerga syndromet, som engelskspråkig medicinsk litteratur sammanfattar i en välkänd minnesramsa: ”het som en hare, blind som en fladdermus, torr som ett ben, röd som en rödbeta, galen som en hattmakare”. Bland de vanligaste tecknen som beskrivs vid förgiftningsfall finns:

• Delirium och osammanhängande tal
• Hög kroppstemperatur (hypertermi) eftersom kroppen inte kan svettas
• Koma i de allvarligaste fallen
• Kramper
• Mycket torr mun och hals, med svårigheter att svälja
• Psykomotorisk oro och förvirring
• Syn- och hörselhallucinationer
• Takykardi och hjärtklappning
• Urinstämma
• Varm, torr och rodnad hud, särskilt i ansiktet och på halsen
• Vidgade pupiller (mydriasis), med dimsyn och ljuskänslighet

I serien med 49 barn som Caksen och medarbetare analyserade var de vanligaste tecknen meningslöst tal, takykardi, vidgade pupiller och rodnad. Slöhet, koma och avsaknad av den förväntade takykardin pekade ut de allvarligaste fallen, så ett hjärta som inte slår snabbt bör inte lugna någon.

Riskgrupper och interaktioner med läkemedel

Vem som helst kan drabbas av en svår belladonnaförgiftning, men vissa grupper löper större risk för oavsiktlig exponering eller komplikationer:

• Barn: är mest sårbara på grund av sin låga kroppsvikt, eftersom de blanka bären lockar och eftersom de har svårt att berätta vad de har fått i sig.
• Gravida och ammande: det finns ingen känd säkerhetsmarginal, och tropanalkaloiderna passerar moderkakan.
• Hjärtsjuka: den ökade hjärtfrekvensen och de rytmrubbningar som alkaloiderna orsakar kan försämra en befintlig hjärtsjukdom.
• Personer med godartad prostataförstoring: när blåsmuskulaturen slappnar av kan det leda till akut urinstämma.
• Personer med trångvinkelglaukom: pupillvidgningen kan utlösa ett akut anfall av förhöjt ögontryck, med risk för synen.
• Äldre: är känsligare för antikolinerga effekter, med större risk för förvirring, urinstämma och fall.

Effekten av belladonnans alkaloider läggs till effekten av andra antikolinerga läkemedel, vilket ökar risken även vid små exponeringar. Till dem hör antihistaminer av första generationen, antikolinerga kramplösande läkemedel, antikolinerga parkinsonläkemedel, tricykliska antidepressiva och vissa antipsykotika. Alkohol och lugnande medel kan förvärra förvirringen och dåsigheten, och den som står på fast medicinering behöver informera vårdpersonalen om det.

Vad du ska göra vid förgiftning

Vid förtäring eller misstanke om förgiftning ska du omedelbart söka akut sjukvård och kontakta giftinformationscentralen i ditt land. Det finns inget säkert motgift att ge i hemmet, och försök att lösa problemet hemma gör bara att dyrbar tid går förlorad.

Kräkning ska inte framkallas utan professionell vägledning, eftersom det kan leda till kvävning och aspiration, särskilt hos den som redan är orolig eller dåsig. Spara gärna ett prov av växten, helst med blad och bär, eller fotografera den åtminstone. Den som ger hjälp behöver veta ungefär hur mycket som har svalts och när det hände. Om exponeringen gällde hemgjort te eller en färdigköpt produkt ska flaskan, förpackningen eller etiketten följa med personen.

På sjukhuset är vården främst understödjande, med hjärtövervakning, kontroll av kroppstemperatur och oro och, när det är indicerat, åtgärder för att minska upptaget av alkaloiderna. Fysostigmin är ett specifikt motgift, men det är förbehållet sjukhus och ges bara under medicinsk övervakning, eftersom det självt kan ge allvarliga biverkningar. Eftersom symtomen kan bli långvariga och växla måste även den som verkar bli bättre stanna kvar för observation.

Dokumenterade fall och rättslig status

En översikt av Fatur och Kreft över publicerade förgiftningar mellan 1966 och 2018 drog slutsatsen att de flesta fall där belladonna hade svalts berodde på att bären förväxlats med ätliga frukter. I Turkiet följde Caksen och medarbetare 49 barn som förgiftats av växten, och sex av dem fick ett allvarligt förlopp med encefalopati. Med sjukhusvård behövde ingen av dem respirator, och ingen dog i den serien.

Ett fall som Berdai och medarbetare rapporterade från Marocko visar faran med självmedicinering. En 11-årig flicka fick växten som huskur mot gulsot och utvecklade ett centralt antikolinergt syndrom, med vård på intensivvårdsavdelning innan hon återhämtade sig. Lees historiska översikt påminner dessutom om att rent atropin under 1800-talet orsakade ett stort antal dödsfall genom olyckor, självmord eller mord.

Den rättsliga situationen varierar mellan länder, men i flera jurisdiktioner behandlas belladonna som en farmaceutisk råvara med begränsad eller kontrollerad hantering, och de renade alkaloiderna finns bara som reglerade läkemedel. År 2017 konstaterade FDA i USA ojämna halter av belladonna i homeopatiska tabletter avsedda för tandsprickning hos spädbarn, och produkten drogs tillbaka från marknaden, vilket Kwakye och medarbetare beskriver.

Historisk användning och dess risker

Greker och romare visste redan att växten innehöll ett kraftfullt gift. Under medeltiden förekom den i blandningar som tillskrevs trollkarlar och giftmördare, bland annat i de så kallade flygsalvorna, vars hallucinogena effekter i praktiken var tecken på antikolinerg förgiftning.

Under renässansen droppade italienska kvinnor saft från växten i ögonen för att vidga pupillerna, som då sågs som ett skönhetsdrag, och enligt traditionen kommer artepitetet belladonna, ”vacker kvinna” på italienska, därifrån. Effekten medförde dimsyn, ljuskänslighet och risk för systemisk förgiftning och kunde dessutom utlösa glaukomanfall. När Linné namngav släktet anspelade han på Atropos, den grekiska moira som klippte av livstråden.

Under 1800- och 1900-talen fanns tinkturer, extrakt och plåster av belladonna i farmakopéerna som kramplösande medel. Den varierande alkaloidhalten och den smala marginalen mellan effekt och förgiftning ledde till att de successivt ersattes, i större delen av den kliniska praktiken, av renade och standardiserade substanser. Atropin, som isolerades på 1830-talet, och skopolamin är i dag receptbelagda läkemedel eller sjukhusläkemedel och kan inte utvinnas säkert ur växten. Läkemedlen har sin plats inom oftalmologi och anestesiologi, vid handläggning av bradykardi och som motgift vid förgiftning med organofosfatinsekticider.

Det finns också ett registrerat homeopatiskt läkemedel med namnet Belladonna, framställt genom extremt höga utspädningar. Sådana ultrautspädda preparat är en regulatoriskt separat produkt, utan direkt farmakologiskt samband med växten eller dess alkaloider i påvisbar dos, och omnämnandet här innebär ingen rekommendation.

Kännetecken och förväxlingsrisk

Belladonna är en kraftig flerårig ört som kan bli över en meter hög, med ovala, helbräddade blad som ofta sitter i olika stora par, ett stort blad bredvid ett mycket mindre. Blommorna sitter ensamma i bladvecken på sommaren, är klocklika och har en brunviolett färg. Frukten är ett blankt svart bär som vilar på en grön, kvarsittande foderkalk, öppen i fem spetsar som en stjärna, en detalj som gör det lättare att känna igen växten.

En mindre vanlig form med blekgula blommor och gula bär får inte betraktas som ofarlig. Utanför sitt naturliga utbredningsområde förekommer växten främst i odling, i medicinalväxtträdgårdar och i botaniska samlingar.

Den största förväxlingsrisken gäller bären, som kan misstas för blåbär, körsbär eller andra vilda bär, särskilt av barn. Enligt översikten av Fatur och Kreft förklarar den förväxlingen de flesta fall där växten har svalts. I Brasilien bör belladonna inte förväxlas med erva-moura eller maria-pretinha (Solanum americanum), som har mycket mindre bär samlade i små klasar och föregås av små vita blommor. Inga vilda svarta bär bör i något fall hamna i munnen utan säker identifiering. Änglatrumpet (Brugmansia suaveolens) och spikklubba (Datura stramonium), som är nära släktingar och vanliga i Brasilien, innehåller samma alkaloider och ger en mycket likartad sjukdomsbild.

Vanliga frågor

Är belladonna giftig?

Ja, belladonna hör till Europas giftigaste växter, och alla dess delar, från roten till bären, innehåller alkaloider som kan orsaka svår och potentiellt dödlig förgiftning. Varningsnivån för den här arten är maximal.

Finns det någon säker dos av belladonna?

Det finns ingen fastställd säker dos av belladonna, varken invärtes eller utvärtes. Alkaloidhalten varierar mycket mellan olika plantor, vilket gör varje exponering oförutsägbar, och det finns ingen påvisad nytta som skulle motivera en sådan risk. De läkemedel som framställs ur växten, som atropin, tillverkas industriellt och ges bara på recept eller inom sjukhusvård.

Vad gör man om någon har svalt belladonna?

Rådet är att utan dröjsmål söka akut hjälp genom att larma nödnumret eller kontakta giftinformationscentralen, även om personen ännu inte har några symtom. Framkalla inte kräkning utan professionell vägledning. Ha om möjligt med dig ett prov eller en bild av växten, och uppge ungefär hur mycket som svaldes och när.

Vilka är de första symtomen på belladonnaförgiftning?

De första tecknen är ofta mycket torr mun, vidgade pupiller med dimsyn, varm och röd hud och snabb puls. Därefter kan oro, osammanhängande tal, förvirring och hallucinationer uppstå, och i svåra fall kramper och koma.

Är belladonna förbjuden?

Lagstiftningen varierar från land till land, och det finns ingen gemensam regel som gäller överallt. I flera jurisdiktioner behandlas belladonna som en farmaceutisk råvara med begränsad eller kontrollerad hantering, och alkaloiderna når bara patienten som reglerade läkemedel. Självmedicinering med växten är under alla omständigheter farlig och får inte prövas.

Har homeopatisk Belladonna samma risk som växten?

Det homeopatiska läkemedlet Belladonna framställs genom extremt hög utspädning och är en regulatoriskt separat produkt, utan direkt farmakologiskt samband med växten eller dess alkaloider i påvisbar dos. Tillverkningsfel har dock lett till varningar, som FDA:s varning 2017 om tabletter för tandsprickning hos spädbarn med ojämna halter av belladonna. Att produkten finns betyder inte att växten är säker, och omnämnandet här innebär ingen rekommendation.